Kära dagbok…

Vårfloder i Fyrisån. Den är minsann inte vårtrött.

Vi är väldigt, väldigt trötta om kvällarna. Jag försöker analysera lite vad det beror på. För egen del handlar det troligen om att jag har återgått i tjänst efter fem veckors sjukskrivning. Det var inte så att jag vände på dygnet under sjukskrivningen, men jag hade inte så många tider att passa och jag var mest hemma. Nu har jag tider att passa varje vardag, flera stycken tider, dessutom. Vidare befinner jag mig bland folk hela tiden. Det är prat och andra ljud och det vet jag sen tidigare att jag blir trött av. Utöver det är våren på intågande. Det ska visst finnas nåt som heter vårtrötthet. Ovanpå det tycks katterna vara inne i en period när de matkrånglar. Lucifer kräks ofta och vill inte äta vad som helst. Men båda katterna vill gärna ha mat vid fyratiden på morgonen, typ. Sen är inte mina händer bra. I natt domnade lillfingret i den opererade handen och hela vänsterhanden, den som ännu inte är opererad. Tilläggas ska dock att jag tycker att det går bra att jobba och jag hade inte mer ont igår kväll efter två genomförda arbetsdagar. Alltid något!

Dagarna går snabbt när jag jobbar. Hittills har jag tagit tre olika vägar till jobbet – och ändå möter jag varje morgon Den Pigga Brunögda. Vi kanske stalkar varandra? Nej då, vi hälsar så glatt trots att vi inte känner varandra alls. Jag vet inget alls om henne. Hon kanske kan misstänka att jag jobbar på Uppsala universitet eftersom jag har den loggan på min ryggsäck. Men roligt är det att få ett leende och ett ”god morgon!” eller ”hej hej!”. Det är en sån bra start på dan.

Onsdagen var blöt och trist. Det föll ett lätt regn nästan hela dan. Inte så där att en behövde paraply, men fuktigt och lite rått trots plusgrader. Det var svårt att gå hemifrån för Citrus låg på ekbyffén och gav mig den där övergivenhetsblicken. Jag visste emellertid att katterna inte skulle få vara ensamma så mycket idag, för Fästmön började jobba klockan 16 och jag slutade jobba 16.30.

Trist och blöt morgon. Här några hustak vid Drottninggatan.

Det blev kycklinglunch tillsammans med min bok på gång. Jag gick som vanligt till Feiroz. De har god mat där, mat som en vet vad den är, plus att lunchen har ett bra pris. Går jag dit tidigt är det förhållandevis lugnt. När studenterna kommer för att äta blir det livat och högljutt. Men idag blev det en missräkning: ute i ljushallen framträdde en barnkör – eller i vart fall små barn – sjöng. Som tur var stämde de upp sången vid mitt kaffe på maten, så största delen av lunchen kunde jag avnjuta i lugn och ro. Ja, jag är väldigt ljudkänslig och nej, jag är ingen barnmänniska, eventuella barnkänslor blev jag botad från för länge sen.

Kycklinglunch och Ahnhem.

Under eftermiddagen fixade jag lite inför ett artikeluppdrag. Jag har bokat en tid med två som jag ska intervjua och det blir redan på fredag klockan åtta. Foto har jag också ordnat. Nu ska jag försöka få en person som deltar i en utbildning att uttala sig om den också. To be continued…

Jag fick svar från löneenheten under dan om utebliven lön och försvunna semesterdagar. Semesterdagarna ska jag få tillbaka – de saknade är 32 stycken och dem vill jag inte vara utan. I början av april får jag extra löneutbetalning på de marsdagar jag faktiskt har jobbat och jobbar just nu. Det är jag nöjd med. Vem vill bli av med såväl lön som semester??? Fast när jag gick hem för dagen hade jag ännu inte fått tillbaka dagarna.

∼ ♦ ∼

Jag har just börjat på en ny bok, för igår kväll blev det bokbyte igen. Jag bytte från en ångestladdad, grym och otroligt gripande historia av en Uppsalaförfattare, Lina Nordquist – en bok som egentligen var flera historier i en och samma bok – till en helt annan historia. Den senare har jag lånat av Anna. Boken ingår inte i Fabian Risk-serien, men har ändå vissa karaktärskopplingar. Den är betydligt tunnare än Stefan Ahnhems andra böcker och den känns väldigt lättläst.

Bokbyte från en grym och gripande historia till en helt annan historia.

Till kvällsmat blev det kaffe och mackor med keso och snyggorange rom, tack vare Anna. Det skymde och jag åt mina mackor och läste i skenet av två tända ljus.

Kvällsmat med tända ljus.

Anna jobbar som sagt i kväll och jag och Tisslingarna är ensamma hemma. Jag orkar inte göra många fler knop än att vattna krukväxterna och läsa. Katterna verkar också mest vilja slappa. Vårtrötta?

Vårtrött kisse Lucifer…

…och vårtrött kisse Citrus.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.