Kära dagbok…

En bra sak.

Även om jag har ont här och var och det är som det är finns det bra saker i mitt liv. Som att vara ledig och få inleda sin dag med att läsa en bra bok och dricka kaffe på sängen. Jag började läsa min fjärde julklappsbok från 2022 igår och den är… en bra sak. Jag har skrivit ett utkast till ett inlägg om boken, men eftersom jag bara är cirka en tredjedel in i den har jag inte skrivit slutklämmen än. Och för mycket vill jag inte avslöja mer än att det är en bra sak och att jag är… förvånad. 

Vad har jag gjort mer idag? Ja, för jag kan ju bara berätta om vad jag har gjort, vad andra gör får de berätta om själva. Jag har dammsugit, tömt kattpottorna och varit ner med sopor.

En kär vän ringde just, så jag kom av mig lite i skrivandet (ett välkommet avbrott!), men nu sitter jag och funderar på om jag inte ska köra igång en maskin tvätt också. Jag tvättade igår, men den tvätten var torr på förmiddagen. Eh vänta… jag springer bort och sätter på en maskin… Så! Det blir nog en till sen. Det känns lite som att jag inte ska lämna nån smutstvätt efter mig.

Jag sitter i nya Bokrummet och skriver. Händerna vill inte alls samarbeta och jag har tappat textstycken och svurit. Men här är så mysigt. Det är nog ett av de mysigaste rummen jag har suttit i. En helt klart bra sak. Här har jag suttit med doftljuset jag fick av vännen FEM i 60-årspresent tänt. En kort tid, men en fin tid som snart är över. Fast fan tro’t när en tittar ut genom fönstret och snön faller. Jag gråter. Häftigt först, sen stilla som snöflingorna. De som nästan förintas innan de når marken. Inte gråter jag för smärtorna i händerna och benet, det är värre med det som är inuti. Det som gör sig påmint vid juletid, framför allt.

Mysigaste rummet jag har suttit i nånsin.

Trettondedagsmiddag med Janssons frestelse, ägghalvor och sill.

Anna gjorde en Janssons frestelse och ägghalvor idag. Vi åt tillsammans innan hon gick till jobbet. Jag har egentligen alkoholstopp som bekant, men det blev en julöl och två snapsar, för jag tog också ett par sillbitar. Det dövar smärtan en stund, en kort stund. Sen återvänder den etter värre. Just nu är benet ondast. Jag får inte stopp på det eländet.

Tisslingarna har fått lamm till middag. De sussar mest gott så här dags på kvällen, kommer bara när de vill ha nåt ätbart. Då stryker de sig mot mina ben och jag får resa mig och visa på matskålarna. Men de är ett gott sällskap, ett levande sällskap. För med böcker, också bra saker, kan en inte precis prata. Det kan en ju med katter. Nu ska jag emellertid läsa och invänta att tvättmaskinen blir klar och tvätten ska hängas.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag träffa Annas snälla mamma för att besöka ytterligare en second handaffär och titta efter lampor. Bra saker.

∼ ♦ ∼

Men vänta nu. Jag höll ju på att glömma… Det är fredag och vägningsdag. Föga förvånande har jag gått upp 1,2 kilo sen förra veckan. Fettprocenten har dock gått ner med nästan en procent och muskelmassan ökat med knappt två procent. Bentätheten hade ökat med en tiondel och mängden vatten i kroppen var nästan två procent högre än förra veckan. BMI hade ökat med fyra tiondelar. Det kunde ha varit värre… Och från måndag är det skärpning som gäller – på alla fronter!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.