Kära dagbok…

Flygande fläng i dag.

Det blev en start i flygande fläng på måndagen. Fästmön och jag hann ses som hastigast i morse. Anna hann dessförinnan att tömma diskmaskinen på ren disk, nåt jag alltid uppskattar. Själv tömde jag kattpottorna på kiss och bajs innan dusch och frukost. Jag bäddade, borstade tanden och slängde på mig ytterkläderna innan jag ringde vår ”vaktis” M. I morrn får vi besök av M och en rörmokare som ska kika på gästtoaletten som rinner. Eftersom den har ballofixkranar (vad gjorde man innan de fanns?) kunde jag ju stänga av toan i fredags. Men det är knepigt att bara ha en fungerande toa när vi är två och ibland tre. Förhoppningsvis får vi ordning på det hela. Snälla ordföranden har lovat att släppa in och övervaka (!) hantverkarna eftersom jag inte kan jobba hemifrån i morrn heller och Anna kan ju aldrig det. Jobba hemifrån ska jag däremot göra på fredag. Det blir smartast av logistiska skäl eftersom jag ska göra två ”vårdbesök”. Dels ska jag få hjälp med fötterna, dels tänkte jag försöka få min fjärde spik i armen av vaccin mot covid-19.

Jag kämpar mot stressen.

På jobbet är det fortsatt manfall. Man kan säga att 50 procent av oss i min grupp jobbar. Det är tufft. Jag blir lätt uppstressad och måste verkligen kämpa mot stressen. Det går ju liksom inte att göra nånting åt det ändå, bara ta saker och ting i prioriterad ordning. Idag var det ett par viktiga möten som jag behövde gå på, i morrn är det likadant. Jag föredrar dessa fysiska möten, men ibland, när det till exempel ska komma hantverkare, är det dumt att mötena och hantverkarna krockar. Under morgondagen har jag en avtackningslunch med en före detta arbetskamrat och på eftermiddagen sitter jag med i möte om vårt nya webbverktyg och träffar representanter från två avdelningar.

Idag blev det emellertid en snabb lunch. Jag hade en matlåda hemma med en kycklingkorv och potatismos till kvällen. På jobbet åt jag macka, yoghurt och ägg. Efter maten gick jag och satte  mig lite enskilt med en kaffe och min bok på gång. Jag behövde sitta ifred en stund. Verkligen.

Snabblunch med enskild stund.

Men när chefen en stund senare stack till mig (och de som var på plats) en liten uppmuntran blev jag så glad att jag är en del av det här gänget. Då blev det lättare igen. För den lilla uppmuntran kom just när jag bäst behövde den.

En liten uppmuntran som kom just när jag bäst behövde.

Jag fick ett par uppdrag på ett förmiddagsmöte, bland annat att skriva en artikel om lästips. Den fick jag klar på eftermiddagen och skickade iväg på översättning innan det var dags att gå hem för dagen.

∼ ♦ ∼

På onsdag är det också en massa möten, men på kvällen ska jag träffa vännen Mimmi. Onsdagar är nämligen hennes dricka-öl-dag och även jag behöver en öl. På torsdag eftermiddag är det en avtackning på jobbet som jag ska delta i eftersom jag har blivit särskilt inbjuden. På fredag sen är det jobba hemifrån och vård som gäller. Jag tänkte försöka sluta tidigt för Anna och jag ska påbörja ett projekt som förhoppningsvis svetsar oss samman lite mer. I värsta fall blir det tvärtom, men just nu känns det rätt och bra. Projektet handlar bland annat om litteratur. Och kärlek.

∼ ♦ ∼

Idag är det mina föräldrars bröllopsdag. Om de hade levt skulle de ha firat 63-årig sådan. De fick 50 år tillsammans varav 47 som gifta. Älskade, saknade, men aldrig glömda.

Mina föräldrar på sin bröllopsdag den 26 september 1959.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.