Ett inlägg om ett rött, gött och dyrt vin.

Ganska länge har ett vin med ett litet kort på legat i vinskåpet. Nån gång, till en födelsedag, tror jag fick jag en flaska Domini Veneti Amarone Classico 2013 av Fästmön. I helgen tyckte jag att det äntligen var dags att öppna vinet. Årgången finns förstås inte längre att köpa på Systembolaget, men årgång 2018 kan finnas att beställa.

En flaska Amarone med papper på…

Enligt kortet skulle Domini Veneti della Valpolicella Classico 2013 passa till ostar.

Det här amaronevinet är förstås italienskt och kommer från Venetien. Årgång 2018 kostar 219 kronor och den äldre årgången tror jag var mycket dyrare.

Vinet är gjort på corvina veronese, corvinone och rondinella, tre typiska amaronedruvor. Det har en hög alkoholhalt, hela 15 procent. Sockerhalten ligger på åtta gram per liter.

Vinet är fylligt och lent, medelsött och inte så syrligt. Det passar till nöt, lamm, vilt och blåmögelost. Som vanligt drack vi vinet till ostar, men bara en blåmögelost. Övriga ostar var hårdostar, flera av dem cheddarvarianter.

Vad vinet doftade och smakade för andra vet jag inte, men jag tyckt att jag kände mörka bär i såväl doft som smak samt choklad, russin och möjligen plommin i smaken. Vinet var dock inte så fylligt som jag hade trott att det skulle vara. Det kan bero på att det var lite för kallt när vi drack det. Till ostarna och morotsmarmelad passade det utmärkt. Jag ska nog prova ett glas med aningen högre vintemperatur.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.