Kära dagbok…

Det har verkligen blivit höst nu. Igår kväll, när jag skulle bädda upp för natten, fångades min blick av allén utanför. Löven har fallit ganska rikligt och färgerna är otroliga för tillfället. Det är så där vackert att det gör ont i en. Bilden nedan tog jag genom sovrumsfönstret…

Det är höst i allén utanför sovrumsfönstret.

Om gårdagskvällen finns annars inte mycket att säga. Jag och Fästmön försöker hantera den stress vi har drabbats av så gott vi kan. Vi pratar en del och försöker finna ro genom att läsa och skriva. Boken jag läser just nu tog en otäck vändning igår kväll och gick från lättsam deckare till blodig kriminalroman.

Städning kommer i sista hand, men i helgen ska jag försöka dammsuga om min handled inte protesterar för mycket. Den är väldigt ond just nu. Tvätta ska jag försöka göra torsdag kväll. Simningen då? Ja den får skjutas till helgen den också.

∼ ♦ ∼

Viktoriaplommon…

På jobbet är det som det är. Typ manfall. Många är halvrackiga, men jobbar hemifrån ändå på grund av arbetsbelastningen. Det är tufft läge för många. Verksamheten måste bara flyta på. Idag hade jag två möten som blev inställda på grund av en kombo av sjukdom och hög arbetsbelastning. Det gav i och för sig mig tid över till andra möten, men inte de dagar jag skulle behöva tiden. Jobbet går inte att styra på det viset, det handlar om livet och det som sker i omvärlden.

Men jag tog ett plommon ur högen som nån lagt i en stor tekopp i fikahörnan när jag var och fyllde på vattenflaskan i morse. Det var ett sånt där Viktoriaplommon som mina föräldrar hade i trädgården. Tankar om hösten…

Lunchen blev väldigt grön, men under det gröna låg lite kyckling och ris också. Jag lunchade inte med före detta arbetskamrater som planerat utan i sällskap av Gökungen.

Grön lunch med Gökungen.

Under eftermiddagen fortsatte kaoset att breda ut sig. Allt möjligt konstigt inträffade. Folk läste inte mina mejlsvar utan skickade nya mejl med upprepade och nya frågor. Allt tog tid. Det gjorde även rörmokaren som inte dök upp förrän efter 15. Nåt fel på toaletten hittades inte och nu verkar den fungera som den ska. Fast nån expert var han inte på den här typen av toaletter, hade han sagt till Anna…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis har jag visst hamnat på Facebook tillsammans med Anna. Det var en före detta kollega till mig som identifierade oss igår. Det känns minst sagt olustigt att fotografen inte gjorde mig uppmärksam på att han tog en bild, för Facebook och jag är inte kompatibla. Eftersom bilden nu är ute kan jag lägga publicera en skärmdump här på bloggen. Nästa gång nån fotar mig och lägger ut i sociala medier vore jag tacksam om man frågade först. Särskild hälsning till Johan Lefvert som tog bilden nedan.

Vi är på Facebook. Ja, Anna har ju konto där, men det har inte jag. Fråga gärna innan du fotar och lägger ut bilder på människor som går att identifiera, Johan Lefvert och alla andra.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.