Kära dagbok…

Nej, nu får hon bli frisk, vännen FEM!

Måndagskvällen blev en riktig pratkväll. Det var härligt! Jag kan uppskatta tystnad när jag jobbar eller försöker sova eller bara är väldigt trött. Men ibland vill jag prata. Först telefonerade jag med vännen FEM som jag inte hört av på ett bra tag. Det visade sig att hon har varit/är sjuk och ska börja jobba i morrn, hemifrån. Jobbigt när infektionerna avlöser varandra och de beror på virus, dock inte covid. Nu hoppas jag att hon tillfrisknar ordentligt tills hennes gamle kömpis dyker upp i oktober.

Min gigantiska resväska är nog snäppet större än Annas snälla dotters.

Nånstans vid 19.30-tiden dök Annas snälla dotter upp med en fullpackad, gigantisk resväska som jag inte kunde rubba. Det blev också en bra pratstund. Jag skulle vara jätteglad om jag hade en storasyster som hon! Men jag har ingen syster alls. Och föräldralös är jag ju. Vissa dar är jag bra vilse i tillvaron trots att jag är vuxen. Jag har liksom ingen familj att rådfråga. Men jag har goda vänner och det är ju inte heller dumt.

Det blev ett halvt öga och lika mycket öra på Det sitter i väggarna, så jag får nog se om programmet.

Fästmön kom hem efter 21.30. Vi pratade också en liten stund, med betoning på lite. Hon vill förstås umgås med sin dotter så mycket som möjligt eftersom de inte ses så ofta. Nu ska Anna åka på besök i början av oktober. Det blir nog bra och roligt för alla. Själv längtar jag efter min egen resa neråt landet. Tänk att jag trodde väl aldrig att jag skulle känna så…

∼ ♦ ∼

Katterna krafsade tidigt på sovrumsdörren i morse. En halvtimme före larmet gav jag upp och de fick mat. Sen la jag mig igen – och lyckades somna om. Så är det visst alltid när jag ska upp och jobba. Eftersom jag hade börjat tömma kattpottorna igår kväll fortsatte jag på morgonen och sen kastade jag givetvis kattskiten på väg till jobbet.

Tisslingarna fick mat tidigt i morse.

En arbetskamrat tackade för hjälpen – när jag bäst behövde energi.

Paraplyet släpade jag med till jobbet som vanligt, men regnet verkade ha sinat efter nattens oväder. Fram på förmiddagen blev det till och med soligt. När jag kom till jobbet och startade utrustningen fick jag ingen kontakt med nätet först. Fruktansvärt stressande. En i min grupp är sjuk, två jobbade hemifrån, så jag kände mig lite decimerad. Idag var det skönt nog bara ett möte på agendan, så jag kunde jobba på rätt bra. Men det var en hård kamp mot systemen och jag fick stötta en arbetskamrat. H*n blev så glad att hon gav mig en energibar som tack för hjälpen – just när jag själv behövde extra energi på eftermiddagen.

I morrn är det full mötesdag. På kvällen blir det föreläsning i universitetsaulan. Kissarna får vara ensamma mycket den dan. På torsdag har vi avdelningsmöte från klockan 10 till 15. Därefter blir det simning för mig, bestämde jag igår. På fredag är det två möten, varav ett är ganska viktigt. Det blir fint att avsluta arbetsveckan med en klippning.

Till lunch idag blev det raggmunk på Feiroz. Lite slafsiga var ”munkarna” och killen som serverade la på ruccola. Jag protesterade och flyttade salladen till assietten. Annars var det inget fel på smaken och kaffet efteråt får högsta omdöme!

Lits slafsig, men god raggmunk till lunch idag.

∼ ♦ ∼

För att pigga upp mig i höstmörkret har jag nätshoppat tre nyutkomna spänningsromaner. Jag borde nog ha lagt band på mig, men det är sååå svååårt…

Avslutningsvis… Igår hittade jag ett gäng spara energi-tips som jag la ut på Instagram med en fråga om hur andra gör. Det blev en lavin med svar. Undras om det blir det här också..? Följer du dessa energispartips eller inte, eller gör du nåt annat???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.