Kära dagbok…

Kissar med stil och smak. Lucifer i bakre fåtöljen, Citrus i främre.

Måndagsmorgonen jag vaknade till var fuktig. Jag hade sovit ganska bra, men som vanligt värkte det i höger handled, tumme och fingrar. Nu är det emellertid på gång med remiss för vidare undersökning, så jag kan inte göra så mycket åt det. Efter ett tag brukar det värsta släppa och när jag är igång på jobbet har jag så mycket att tänka på att jag inte hinner känna efter.

Tisslingarna var tysta i morse, men åt med stor aptit tonfisken de fick till frukost. Sen gick de och la sig i var sin Bruno Mathsson-fåtölj. Snacka om kissar med smak och stil…

Själv traskade jag iväg till jobbet efter dusch, påklädning och frukost. Pottorna lämnade jag till Fästmön att tömma eftersom hon börjar jobba senare än jag, men jag sopade i hallen som vanligt. Två gånger.

Sanna ord ur boken Styrkekram.

På vägen till jobbet tänkte jag på det här med vänner. Jag har inte så många som jag kallar vänner, men de finns. Och jag förundras över hur lätt jag har att få nya bekanta och vänner. Det är så roligt och givande att ha kontakt med andra människor. Det vidgar ens vyer, en ser utanför sin egna lilla värld och det är intressant att lyssna på andra och bli lyssnad på.

Den senaste tiden har det blivit mer påtagligt hur vänligt inställda människor är när jag möter dem i olika sammanhang. Alla vill hälsa och prata en stund. Undras om det har med pandemins isolering att göra? Pratar vi mer med andra nu? Jag minns under pandemin och även genom olika tidpunkter i livet att jag vissa dar inte pratade med nån, inte IRL i alla fall…

Hög igenkänningsfaktor!!! (Från utställningen van Gogh Alive.)

Arbetsdagen var fullproppad med jobb. Tre möten, varav ett jätteviktigt, kalendarieansvaret ligger på mig den här veckan och så hade vi manfall i gruppen på grund av sjukdom. Jakten på mötesrum satte lite extra krydda på det hela.

På jakt efter mötesrum.

Kalendariebiten höll på att göra mig galen och jag blev jättestressad. Kastade i mig lunchen när det var dags och fick ont i magen som följd. Tur att mötet efter lunch var på Zoom och ett lyssnamöte för min del.

Jag kastade i mig lunchpastan med kyckling.

Men jag ser fram emot Elly Griffiths på onsdag kväll – och klippning på fredag. I kväll kommer också Annas snälla dotter för att sova över till i morrn då hon ska ta tåget hem till Göteborg. Hon kommer tidigare än planerat och det är roligt, för då hinner vi prata lite innan det är läggdags för mig. Det är mycket på gång i veckan, både på jobbet och på kvällstid, men jag hoppas kunna klämma in simning på torsdag efter vårt avdelningsmöte. Det verkar jag kunna, för det mötet ska vi ha i en lokal i samma hus som Centralbadet!

Simma lugnt är svårt när det är mycket…

I kväll när jag kom hem tog jag reda på gårdagens tvätt.  Det är ju inte så kul för Annas snälla dotter att sova bland mina trosor – även om de är rena. Nu blir det kaffe och mackor. Senare ska jag se ett TV-program. Det sitter i väggarna är ett av mina favoritprogram. Om vi nu inte babblar, Annas snälla dotter och jag.

∼ ♦ ∼

Jag har fått provsvaren på de två prover jag tog i torsdags. Allt ser normalt ut. Nu väntar jag bara på kallelse till undersökning, den som remissen ska resultera i. Inte vet jag om det vore värt att firas, jag vet inte vem som kan tänkas vara intresserad av det. Utöver det har jag fått avisering om att ett paket är på väg. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska ge bort innehållet eller behålla det själv. Det lutar åt det sista alternativet. Jag ska nog sluta vara så jävla snäll mot fel personer.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.