Kära dagbok…

Härlig morgonpromenad genom Odinslund.

Så blev det äntligen möjligt för mig att gå till jobbet igen. Nej då, var inte orolig, hostan är kvar, men jag har ingen feber. I natt har jag sovit hyfsat. Det gick bra att vakna och det gjorde jag  före alarmet eftersom Fästmöns alarm gick på först. Dessvärre är det nu hennes (o)tur att må skit, så hon fick ringa och sjukanmäla sig i morse och krypa tillbaka till sängen – medan jag kröp upp. Morgonen flöt på bra med dusch i badrummet och frukost på balkongen med sällskap av Lucifer. 

Termometern visade 18 grader utomhus. Det var bara att försöka pallra sig upp för backarna till Segis. Även det gick bra, det vara ganska behaglig temperatur för en morgonpromenad genom ett skuggigt Odinslund, bland annat.

Jag noterade att Domkyrkan var kvar liksom Carolina Rediviva och Uppsala slott. Sen skulle jag fota Segis också där jag jobbar, men träffade på min hisskompis rektor Anders utanför. Det blev ett trevligt morgonsamtal med honom i stället.

Domkyrkan var kvar…

…liksom Upsala slott…

…och Carolina Rediviva.

Vi var förvånansvärt många i tjänst, över 20 personer, faktiskt på avdelningen. En hel drös jobbade på distans eftersom tågen mellan Stockholm och Uppsala inte gick som de skulle. Lunch åt jag därför tillsammans med min bok på gång. Aldrig ensam med en sån ”kompis”.

Lunch med kyckling och tre litterära hundar.

Det gick också förvånansvärt bra att jobba. Jag vet ju att det är väldigt svalt (läs: kallt) på jobbet, så när de värsta svettningarna efter morgonpromenaden lagt sig blev det ganska behagligt inomhus. Runt 10.30 började jag faktiskt frysa… Sen blev det väldigt fuktig luft, både utomhus och inomhus. Papper, till exempel… Ja, jag hanterar papper ibland… Papper blev alldeles… fuktiga.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…. asså jag gillar Annas Hugo Boss-brillor jättemycket, men jag passar inte i dem. De är mycket snyggare på henne.

Jag gillar Annas Hugo Boss-brillor, men det är snyggare på henne.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.