Kära dagbok…

Jag hatar att vara sjuk.

Nej fan, jag hatar att vara sjuk. Tyvärr är jag sjuk just nu och jag har aldrig varit nån bra sjukling. Vännen FEM:s dumma virus hoppade över till mig. Finske Pinnen börjar också känna sig lite klen. Men det lustiga är att vi alla har olika symtom. Jag känner mig mest trött, svag och tjock i huvudet, frusen och kanske febrig. Jag är inte hostig eller täppt/snorig. Än. Vi får se hur det blir i morrn när jag ska åka hem. Eftersom det är långkörning i morrn har jag tagit det lugnt hela dan. Så lugnt att det kliar i kroppen, trots att jag inte orkar vara på benen mer än en timme i taget. 

En stund försökte jag faktiskt jobba lite, besvara ett par jobbmejl. Jag vet inte hur jag svarade, för det känns som om hjärnan simmar i lim. Katten Lukas kom till min räddning, men han var mest intresserad av gos.

Lukas kom till min räddning…

…men var nog mest intresserad av gos.

Så jag har främst rört mig från sängen…

Chokladbruna ben har jag bestämt inte och chokladen har jag inte öppnat.

…till toa afträdet. 

Har bara gått till afträdet, ungefär.

Chokladen som jag köpte igår, på bilden ovan, har jag inte öppnat, för jag har mått lite illa av och till. Mitt värdpar var iväg till Mallboden och smockade i sig våfflor, för vännen FEM mår lite bättre idag och Pinnen känner sig inte jättesjuk. Jag orkade inte följa med, men det hade varit roligt. Sist jag var där var med mamma när vi körde runt på våffelprovning på de ställen i Metropolen Byhålan som serverade våfflor… Nåja, våfflor får jag väl äta nästa gång jag kommer hit.

Däremot åt jag ostpizza från Viktoria som vännerna köpte med sig hem när de varit på landet och utfodrat djuren som bor hos ett av deras barn. Jag fick lite hjälp att avsluta måltiden av Finske Pinnen a k a.

Jag fick i mig pizza.

Resten av kvällen tillbringas i soffan (tidigare min mammas), vi ska nog se nåt spännande på nån av alla kanaler som erbjuds här i huset på TV.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.