Kära dagbok…

Så blev det fredag. Sista semesterdagen den här gången. Och allt är som vanligt igen. Det vill säga, jag har haft min dag och blivit firad. Men nu gör jag precis det jag gjorde före födelsedagen: sopar, bloggar, skriver, tvättar, tömmer kattpottor, handlar, läser, kokar kaffe, skjutsar, instagrammar med mera med mera. Fast om det inte vore för alla dessa vanliga dagar skulle ju inte de speciella sticka ut, eller hur?

Samtidigt vill jag hänga kvar lite grann i det där att det var jag som firades. Ett sätt att göra det är att låta två vaser med födelsedagsblommor få pryda ekbyffén varje kväll. Kvällens blommor, liksom. Vi kan nämligen inte ha blommor framme utan att de är bevakade eftersom Tisslingarna plötsligt blir akuta vegetarianer.

I onsdags kväll fick blommorna från rektor Anders och Annas snälla mamma vara kvällens blommor.

Kvällens blommor den 27 april från rektor Anders och Annas snälla mamma.

Igår kväll var det blommorna från vännen Agneta och arbetskamraterna som stod på byffén.

Kvällens blommor den 28 april från vännen Agneta och arbetskamraterna.

I kväll står blommorna från de två mammakusiner med barn respektive man som kom ihåg min födelsedag.

Kvällens blommor den 29 april från mammakusinerna M och man samt B och barn.

Så även om det är fredag, sista semesterdagen och allt är som vanligt igen så njuter jag av de vackra blommorna jag fick liksom det faktum att blommornas givare kom ihåg mig på min dag. Det är stort. Och blommorna är fortfarande vackra och doftar underbart – även den buketten jag fick förra torsdagen från arbetskamraterna!

∼ ♦ ∼

Tunn men tung bok till morgonkaffet på sängen.

Den sista semesterdagen inleddes som vanligt en ledig dag med läsning och kaffe på sängen. Boken jag läser just nu är tunn, men samtidigt tung. Den har inte gått så snabbt att ta sig igenom, för den ger mig saker att fundera på. Till exempel, vem har inte önskat att få tillbringa en enda dag till med nån älskad som inte längre är i livet? Det får bokens huvudperson göra.

Efter dusch och frukost satte jag mig vid datorn för att skriva om gårdagens vinprovning. När Gymnasisten sen kom hem från skolan slängde vi in oss i bilen. Jag skjutsade mor och son för att inhandla kläder till studenten som inträffar om lite mer än en månad. Medan de var inne i sin affär, besökte jag Rusta. Där såg jag en rullvagn som jag skulle kunna tänka mig att köpa som bokvagn. Men jag såg också fruktansvärda badcaper för barn. En blå med hajtänder och en rosa ljuv. Det stod inte att den blåa var för pojkar och den rosa för flickor – och det var tur. Hade det gjort det skulle jag ha gått ut ur affären. Nu kom jag ut med lite städgrejor, duschsvampar och en stor ask After Eight.

Blå med hajtänder, rosa ljuv badcape…

En rullvagn för böcker???

Vilket förolämpande namn på sprejen! Piss off Citrus!

På Dogman kikade jag om jag skulle hitta nåt roligt till Tisslingarna. Jag hittade bara en sprej som jag tror att Citrus skulle bli skitförbannad om jag köpte.

När klädinköpen var klara skjutsade jag hem Fästmön för att hon skulle hinna äta och göra gubbröra till morrn innan hon gick till jobbet. Vi har nämligen bjudit hit Annas snälla mamma på sill och potatis i morrn kväll. Det blir enkelt, men gott och snaps är utlovad. Gymnasisten skjutsade jag ut till Förorten för att han ska tillbringa Sista april – och kanske ytterligare några dagar – där. Anna är bortrest torsdag till söndag nästa vecka och då vet att det inte vankas nån hemlagad mat på Main Street. Ett säkrare kort är att vara hos pappa. Nästa lördag är jag dessutom upptagen hela dan med vårstädning tillsammans med medlemmarna i vår bostadsrättsförening.

På eftermiddagen övergick jag från att vara chaufför till att vara tvätterska. Jag vet inte hur många maskiner jag körde, men det blev ett antal. Jag ska även köra minst ett par i morrn också. Men då ska jag hinna dammsuga och stryka också.

I kväll är jag ensam med Tisslingarna. Då passade det fint med en tinad matlåda indonesisk kyckling med ris från frysen. Jag blev medicinkvinna precis före middagen också när Anna behövde få sin medicin hämtad från apoteket. När hon kommer hem i kväll blir det vin och ost – hon jobbar bara till klockan 20.

Fint med tinad och micrad indonesisk kyckling och ris samt en Staropramen.

∼ ♦ ∼

Från och med måndag är det slutkalasat!

Nåt som är som vanligt den här dan är att det är vägning. Men fy te rackarns för resultatet! Jag har gått upp 2,3 kilo på en vecka, vilket har ökat mitt BMI med åtta tiondelar och gör att jag ligger farligt nära fetma igen. Fettprocenten i kroppen har ökat med tre tiondelar, medan muskelmassan har minskat med två tiondelar. Vattenhalten i kroppen denna morgon var en tiondel lägre än förra fredagen. Benmassan var det enda värdet som var oförändrat. Så hur tänker jag nu? Jo, det är helg och jag får unna mig, det går inte att göra avkall på. Men från och med måndag, när det är arbetsdag och -vecka igen, är det slutkalasat. Då blir det som vanligt – inget sött och gött men mer rörelse för kroppen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.