Ett inlägg om ett grekisk-svenskt vin.

Harry var bitter…

För nästan exakt en vecka sen köpte jag två flaskor av ett vitt vin, producerat av Länna dryckeshandel. Det är roligt att gynna lokala producenter, särskilt om det handlar om vin. Just det här vinets druvor odlas i Grekland, men vinet i sig görs i Lännabruk strax utanför Uppsala.

Annas snälla mamma fick en flaska Harry Lännabruk 2o19 i födelsedagspresent. Fästmön och jag tog den andra. I kväll öppnade vi den till vår raclettemiddag.

Det här vinet är starkt, hela 15 procent. Sockerhalten, däremot, är låg, under 0,3 gram per 100 milliliter. På prislappen stod det 105 kronor. Vinet är medelfylligt och har hög fruktsyra.

Det är gjort på två druvor, chardonnay och assyrtiko. Den senare är en vit grekisk druva som odlas främst på Santorini i torr askrik jord.

Systembolaget tycker att man ska äta fisk, grönsaker eller skaldjur till vinet. Vi åt racletteost med tillbehör. Till denna feta ost ska man nämligen dricka ett torrt vitt vin.

Så här kan en läsa om vinets doft och smak på Systembolagets webbplats:

”Fruktig doft med inslag av päron, honungsmelon, lime och vita blommor. […] Fruktig smak med inslag av päron, honungsmelon, lime, persika och vita blommor.

Det här vita vinet var alldeles för starkt. Det gjorde smaken bitter. Färgen på vinet var fin, liksom doften, men smaken… Nej, det passade verkligen inte till osten. Jag kan bara hoppas att vinet går ihop med skaldjur som jag vet att min svärmor gillar och äter då och då.

Toffelomdömet blir lågt. Den enda tofflan får vinet för att det är lokalproducerat. Jag tänker inte köpa vinet nån mer gång. Sorry!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.