Kära dagbok…

Både förrätt och huvudrätt fick jag igår av Anna.

Sömnig. Så skulle jag vilja kategorisera tillvaron just nu. Men igår var jag ändå ute och pratade med två (2) personer som inte tillhör mitt hushåll. Bara det gjorde underverk och ökade välbefinnandet. Sen faller jag liksom ner i dvala igen. Kvällarna är emellertid nästan mer hektiska än dagarna. Det är tempot som gör mig sömnig. Jag körde och hängde en maskin tvätt, medan Fästmön hade matlagningsorgier igen. Igår kväll blev jag serverad både förrätt och huvudrätt. Förrätten bestod av en avokadohalva med lime och räksallad, huvudrätten var linssoppa med alldeles färsk vallmofranska till. Mycket gott!

Vi hann också bänka oss i tid för Återskaparna England klockan 19 på Sjuan (går förstås att se via TV4 Play). Kaffe på malda bönor – Anna fick nån elektrisk bönmalningsmaskin i julklapp av sina barn – serverades i en paus.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag vid sextiden och klev upp en kvart över. Katterna var knappt vakna när jag kom upp och de slickade bara lite på frukosten jag serverade dem. Jag tömde pottorna och satte upp utrustningen innan jag gick in i duschen. Dagens promenad gick, lite senare, nerför och uppför trapporna till/från soprummet. Men jag glömde ta med mig mobilen och då fick jag förstås inte in stegen i stegmätaren. Nåja, jag går ju inte för den utan för min kropp.

Varför kan de inte släppa mig?

Sedvanligt arbete vidtog efter det. Det kom några snabba saker till kalendariet, en del som krävde insatser direkt, men jag lyckades faktiskt lösa det. En grej fick jag be om hjälp med – och det visade sig att jag inte hade behörighet att utföra det som önskades. Samtidigt spydde Lucifer i rummet bredvid, så efter avklarat jobb fick städtanten torka spya och hårboll. Senare kom det lite mer kräks. Då tog den andra städtanten vid. Eftermiddagens viktiga möte hade blivit tidigarelagt och nerkortat. Jag försökte jobba på till dess, men det klart att det snurrade en massa tankar. Allra helst som det kom en förfrågan till redaktionens mejlbox om att utbilda en nyanställd i något som jag gjorde inom min ordinarie tjänst. Varför kan de inte släppa mig dårå om de ändå har anställt nån?

Jag behöver ta mig i kragen, känner jag, och leta nytt jobb. Jag kan inte fortsätta arbeta med vetskapen om att jag i sommar ska tillbaka till en arbetsplats där jag varken är välkommen eller vill vara. Sen vill jag gärna tro på att den långsiktiga lösningen som nämndes på dagens möte är den jag önskar. Men jag har blivit besviken förr och det är svårt att tänka positivt. Igår kväll passade jag på att utöka mitt nätverk på LinkedIn med ett antal personer. I såna här lägen är det inte fel. Min coach i Halland peppar mig till max!

∼ ♦ ∼

Det kom två brev från min Oscar i Uganda som nu har blivit 13 år. Julklappspengen gick till skolväska, skolböcker och kläder. Och till att borra brunn så att Oscar med flera nu har rent dricksvatten där han bor. Det känns bra. Dessutom gläds jag åt att Oscar, liksom jag, gillar att läsa böcker.

Oscar gillar att läsa böcker precis som jag. Här är en del av min hylla med olästa böcker.

I kväll blir det mer tvätt. Första maskinen är startad. Jag har kollat runt på ny mobil, men de modeller jag är intresserad av finns inte i lager. Min gamla SE klarade i alla fall en systemuppdatering. Lustigt nog fick jag tillbaka en hel del minne efter det.

Middagen blev lätt idag, en ostpaj med sallad. Det räckte bra. Salladen bevisar kragtagning, eller hur? Kanske tar jag en qwarj senare. Anna jobbar sent och är nog inte hemma förrän till klockan 22. Hon messade på eftermiddagen att det var dags för visir på jobbet igen. Svettigt och kliigt, men nödvändigt.

Ostpaj till onsdagsmiddag. Notera salladen som jag har huggit själv.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.