Kära dagbok…

Framåt söndag kväll kände jag att jag gärna hade varit ledig en dag till. En dag för att bara göra… ingenting. Jag fattar inte att det är ett sånt hetsigt tempo överallt! Pandemin raserar för fullt i samhället. Vi skulle behöva lära oss att tagga ner. När jag var och handlade i helgen noterade jag, på två ställen, att varor liksom tar slut och att det är okänt när hyllorna fylls på. Jag tror inte att vi ska hamstra, men jag tror att vi måste inse att det inte är som tidigare, vi kan inte räkna med att saker och ting finns. Så länge vi har mat på bordet är jag tacksam. En dag kanske vi inte har det.

Igår kväll hade vi mat. På min tallrik hamnade två matvaror – kalkonkorv och bostongurka – som  redan fanns i frys och skafferi (plus senap och ketchup). Nyinköpta var klyftorna och räksalladen. Det går att få ihop måltider. Fästmön är en fena på det! Och på tal om fena fick Gymnasisten varmrökt lax, inte korv, till sina klyftor.

Jag hade mat på tallriken igår kväll.

Jag skenade upp på vinden med en kvarglömd tomte som jag hittade hängandes i en gardinstång. Resten av kvällen blev det läsning i fåtöljen. Jag läser en bok som har tagit mig från Uppsala ner till Österlen. Tur att en kan resa litterärt. Vi fick förresten besked i helgen om att Jesus Christ Superstar-konserten i Globen är flyttad från mars till maj. Anna hade redan bokat hotell till oss. Kanske blir det så att vi åker till Stockholm ändå och bor på hotell. Det blir ett par dygns miljöombyte och det behöver vi sannerligen. Vi behöver ju inte hänga med en massa annat folk ändå och utsätta oss för smitta, bara komma hemifrån ett tag.

Konserten i Globen är framflyttad ungefär två månader, till maj.

Några som har rest hemifrån och som samtidigt känner att de har kommit hem är amerikanerna i Allt för Sverige. Vi tittade på säsongsstarten igår. Jag har aldrig följt en hel säsong, men kanske jag gör det nu. Det var väldigt… rörande.

Vi hade tänkt se första delen av The Victim också, men eftersom den började sent och slutade sent och vi skulle upp tidigt får det bli en senare titt på SvT Play. Serien är brittisk och i fyra delar.

∼ ♦ ∼

Skönt att känna stöd från arbetskamrater.

I morse vaknade vi till ett blåsigt Uppsala. Jag utförde de sedvanliga morgonsysslorna – tömma kattpottor, duscha, äta frukost – innan jag satte mig för att jobba. Den här veckan har jag kalendariet, men det som lägger en stor skugga över hela veckan är ett av onsdagens möten. Skönt då att känna att en har stöd av vänner, arbetskamrater. Lustigt nog fick jag i min roll som kalenderadmin ett mejl från en granne! Bra att jag kunde fixa det h*n behövde hjälp med. Idag hade jag tre möten och alla var på förmiddagen. I morrn har jag mig veterligen bara ett möte. Kanske passar jag på att ta en (halv)timme friskvård då – jag behöver verkligen komma hemifrån, komma ut. Dessutom behöver jag gå till ett apotek och hämta ut medikamenter. Idag blev det soligt, men dagens utflykt gick till soprummet med soppåsar. Inte direkt ”komma hemifrån, komma ut”… Jag har förstås också bäddat och tagit reda på ren och torr tvätt, men det gjorde jag ju här hemma.

∼ ♦ ∼

I kväll händer nog inget särskilt mer än att vi äter schnitzlar (min av fågel), läser och kanske ser nåt TV-program. Himlen har varit rätt blå idag.

Rätt blå himmel idag. Och ett flygplan!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.