Kära dagbok…

Om onsdagskvällen finns inte så mycket att tillägga. Jag var iväg på möte och vi var två på plats, en på distans. Mötet blev lite kortare än vanligt. Ändå tyckte jag att vi hann mer än vi brukar.

Det var mest genomgång av handlingar till årsstämman nästa månad. Det ska bli skönt att få tillskott i styrelsen. Vi är i dagsläget fyra, men en har flyttat norrut och ställer inte upp för omval.

Jag kände av ryggen igår. Antagligen blev det för många sittningar i för många möten. Och så åkte jag ju bil till och från jobbet. Alla möten gjorde mig också väldigt trött i huvudet. Det handlar delvis om att jag måste använda insidan av skallen, men också om att det liksom aldrig är tyst. Vissa kvällar piper det i örona. Jag vill inte kalla det tinnitus, fast jag är rädd att det är det. Pipen hörs dock bara när jag är extra trött. Ganska mycket extra jävla trött blir jag eftersom jag två nätter i rad har blivit väckt av att det pågår nån sorts arbete på järnvägsspåret.

Tysta rum är det ont om i min tillvaro…

Jag fick tillbaka böcker som jag hade glömt bort att jag hade lånat ut.

För min onda rygg vet jag att det hjälper att gå, men då ska jag inte ha nåt tungt att bära eller bära ojämnt. Sen kör jag med Linnex. Och den som introducerade mig till Linnex är kollegan J på min ordinarie arbetsplats. Därför var det passande att jag just idag skulle få en kasse böcker av J, böcker som jag lånat ut inför sommarsemestern – och glömt bort. I samband med att jag återfick böckerna bestämde vi också att vi skulle luncha och stämma av lite.

Min ordinarie arbetsplats kallas ömsom Fort Knox, ömsom Femtonspel. Det har sina skäl. Kära dagbok, jag vill så gärna stanna på den avdelning där jag är just nu. Om jag måste återvända När jag återvänder lär mycket energi gå åt till att bita ihop.

För att få perspektiv vill jag lyssna på mina kollegor, veta hur det är på jobbet, hur just de har det på jobbet. Det ger mig mycket att fundera över, helt klart.

Ibland säger en bild mer än tusen ord etcetera etcetera…

∼ ♦ ∼

Baksidan av saker och ting.

Igår skrev jag om öppna och stängda fönster. Idag har jag fått se baksidan av saker och ting. Det finns inget kring detta jag kan skriva öppet om, men som du förstår, kära dagbok, tänker jag. En massa.

Förhoppningsvis går det upp ett ljus nån gång snart. I vart fall ska vi få ljus i vårt kök på tisdag i form av två nya bänkbelysningar. Äntligen kommer elkillen och installerar armatur samt ett par nya eluttag i lägenheten.

I kväll sitter jag inte i mörker utan med en golvlampa påslagen, riktad mot min bok på gång. Ungefär 120 sidor återstår att läsa i skrivande stund och jag vet en som står på tur och vill låna boken. Fästmön jobbar även denna afton till 21.30. I morrn har hon ett långt dagpass, medan jag har förmånen att endast jobba fyra timmar och kan göra det hemifrån. Jag ska läsa korrektur. Efter arbetet går jag och hämtar var sin helgkasse och köper nåt bubbligt gott att inta ihop med kassarnas innehåll. Sen tar jag helg.

∼ ♦ ∼

Men ännu är det torsdag. Jag har nyss kommit hem. Det första jag gjorde, nästan, var att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt, starta en maskin tvätt, tömma diskmaskinen och ge katterna mat. Det är dags att fixa kvällsmat till mig själv.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.