Ett inlägg om en hästbok.

När jag pluggade vid Uppsala universitet var mitt huvudämne litteraturvetenskap. Att låta julklappen från arbetsgivaren, Uppsala universitet, bli ett presentkort i en bokhandel kändes därför som rätt val. Den sista boken som presentkortet räckte till var Jojo Moyes roman Under Londons broar. Storpocketutgåvan kom ut i år, men originalromanen gavs ut redan 2009.

Även denna gång, precis som i den senaste romanen av författaren jag läste, handlar det om hästar, men förstås också om så mycket mer. Tonåringen Sarah bor med sin franske morfar Henri, eller Henry. Morfadern tränar flickan och hennes häst Boo. Drömmen är att hon ska bli med i en fransk elittrupp med ryttare. Men så får morfar en stroke och hamnar på sjukhus. Tillvaron vänds upp och ner för Sarah. Advokaten Natasha håller på att separera från sin man Mac när Sarah dyker upp i deras liv. Plötsligt står även Natashas tillvaro på huvudet.

Det här är så mycket mer än en vanlig hästbok – eller ens en vanlig relationsroman. Jojo Moyes är en fantastisk författare som jag, som helst läser deckare, verkligen har fastnat för. Hennes böcker hänger för det mesta inte ihop i någon serie (förutom böckerna om Lou och Will). Var och en står böckerna trygga och säkra för sig själva, som små mästerverk.

Under Londons broar är inget undantag. Boken är sorglig och som läsare känner jag varmt med flickan från början. Det här är ingen trotsig, bortskämd tonårsjänta utan en ung tjej som älskar sin häst – och sin morfar – och som inget hellre vill än att leva upp till morfaderns dröm.

Karaktärerna skildras varsamt och med lätta penseldrag, även de mest burdusa av dem. Miljöskildringarna kunde ha varit fylligare och jag hade gärna läst mer om London. Nu utspelar sig emellertid inte hela berättelsen där och jag tycker därför att den svenska boktiteln är aningen missvisande.

Vackert, sorgligt och kärlek – utan att nåt blir för mycket – och dessutom ett underbart flyt i språket. Jojo Moyes har lyckats även denna gång.

Toffelomdömet blir det högsta, för den hårda Tofflan fäller en och annan tår.

Livet är kort.