Kära dagbok…

Måndagskvällen blev fortsatt het, även om det mulnade på. Fästmön skulle iväg på en aktivitet efter jobbet och strax innan hon kom hem kom det några droppar regn. Försumbart, det var strax lika varmt som innan. I natt skulle det komma mer regn och hela dan skulle det åska – enligt väderappen. Jag hörde varken regn eller åska i natt, bara katter som gnällde och ville ha mer mat. Men morgonen idag blev snart mulen…

Middagen blev senare än vanligt igår. Jag är inte så hungrig när det är varmt och det var inte kul att grilla korv i ugnen. Det blev över 30 grader varmt i köket. Men jag behövde ju inte vara där under hela grillningen, bara vända på korven nån gång och kolla så att den inte brändes vid. Med bröd och räksallad blev tre kycklingkorvar alldeles lagom middag till mig. Grönsaker? Tja, ketchup och senap räknas väl som det?

Måndagsmiddag.

Det var inte så mycket kväll kvar efter det, men den tid jag hade ägnade jag åt att läsa min bok på gång och att glo på nån dokumentär om Sara Svensson, du vet Barnflickan som mördade en kvinna och sköt en man i Knutby. Hon som fick vård och frigång, inte straff, och som nu lever fri ute i samhället nånstans. Jag blir arg varenda gång jag hör, ser eller läser om fallet. Med bebisröst slipper en uppenbarligen undan ansvar.

∼ ♦ ∼

Sorglig läsning till frukost.

Nån som uppenbarligen inte slipper undan ansvar, eller i vart fall inte sitt självpåtagna ansvar, är en namne till frk Svensson, Sarah i Under Londons broar. Hon är 14 år när hennes tillvaro vänds upp och ner. Det är en sorglig bok och jag orkar inte plöja den i racerhastighet som jag vanligen läser en bra bok. Men det blir en stund då och då,  på kvällen i fåtöljen, till natten i sängen och på morgonen till frukosten.

Men ingen rast och ingen ro. Idag har det varit tisdag hela dan och arbetsdag. Även denna förmiddag upptogs av möten samt en intressant diskussion om stavning på engelska. Jag må låta som en ”inföding” när jag snackar, men stava på engelska kan jag inte. Och så har jag korrekturläst. Som en galning! På svenska.

Nånstans vid lunchtid brakade det loss och började åska och regna. Mini-kissan gömde sig under ett bord, för hon gillar inte åska. Lucifer brydde sig inte så mycket, inte Citrus heller. Tyvärr hjälpte varken regn eller urladdning, här inne är det lika hett som det har varit de senaste dagarna. Tur att vi hittade en fungerande fläkt i vindsförrådet, en fläkt som inte är köpt hos Clas Ohlson (för deras fläktar kortsluter ju och kunderna får varken byta in de trasiga fläktarna eller pengarna tillbaka. Hemmafixarkedjan värdesätter uppenbarligen inte sina numera före detta kunder och medlemmar. Slippa undan ansvar, som sagt…).

Mini gillar inte åska.

Lucifer bryr sig inte om åska.

Citrus är bara söt och vill ha godis…

…men gamla golvfläkten gillar hon!

∼ ♦ ∼

I kväll är Gymnasisten och jag ensamma med katterna. Anna har stekt biffar åt honom och kokat potatis till oss. Jag äter kycklingschnitzlar. Gräddsås från Blå band ska jag väl klara av att vispa ihop på hällen. Jag försöker ta lite jävla matansvar. Vidare tänkte jag eventuellt stryka världens hög – jag är ju ändå genomsvettig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Ett stort tack, Anna Ehn, för paketet med din bok och en hälsning som kom med posten idag. 

Det kom ett vitt paket…

…med en bok och en hälsning från en annan Anna än ”min”, Anna Ehn.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.