Kära dagbok…

Rätt mycket nu.

Så blev det måndag igen och ny arbetsvecka. Jag rivstartade med att granska en översättning, betala en faktura och planera veckans arbete. Det är ganska full fart så här före semestrarna, precis som det brukar vara. Nytt för mig är dock att se hur en annan avdelning jobbar och planerar inför sommarledighet. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att jag har fått en och annan aha-upplevelse. Inte visste jag att… etc etc. 

Den här veckan är det vissa vanliga och återkommande möten, men jag skulle tro att en del av dem försvinner efter midsommar nästa vecka. Utöver det har jag ett möte på onsdag som kan ge en del jobb framöver och så har jag medarbetarsamtal med min ordinarie chef på torsdag förmiddag. Vi ska prata och promenera på gamla kyrkogården. Jag är spänd inför detta av olika skäl. Hoppas att vädret är bra så att det blir en skön promenad före, under och efter samtalet.

Vädret idag var till en början solig och blåsigt, men det är lägre temperaturer just nu. I sovrummet har vi tack vare pelarfläkten både koll på och fått ner temperaturen till 23 grader från ursprungliga 26.

Katterna busade som 17 i morse. Lucifer är lite burdus och klumpig och lyckades försnilla leksaken som Citrus ursprungligen lekte med. Jag fick gräva under vitrinskåpet i hallen, men det enda jag fick fram var dammråttor, en folieboll och tre kapsyler. Leksaken är borta. Sen spydde Mini och jag hann inte torka upp det hela eftersom jag hade möte. Och nej. Ingen bild på spyan. Du får titta på Lucifer och Citrus när de är en vecka gamla i stället.

Lucifer och Citrus är cirka en vecka gamla på bilden. Men de var busiga och nyfikna redan då.

Idag har det gått bra.

Gymnasisten traskade iväg till sommarskola. Inte så roligt när en har sommarlov, men nödvändigt. Jag tycker att han är duktig som gör det. Samtidigt är det ett krav inför framtida studier med mera. Ännu duktigare var han när han kom hem – och satte sig för att fortsätta plugga. Då är man målmedveten, trots att ämnet är blä (tycker jag, i alla fall).

Själv har jag publicerat två nyhetsartiklar på intranätet. En av dem ska också gå externt. Och nyheten jag kämpade med i fredags, den där verktyget behöll Words formattering, har toppats bland olika målgrupper. Det är som en dröm. En trevlig dröm. Det verkar som om det jag gör duger och gillas. Så glad jag blir.

Morgondagen blir däremot lite av en mardröm. Jag sitter i möten nästan hela förmiddagen och definitivt hela eftermiddagen. Vi får se vad ryggen säger om det…

∼ ♦ ∼

Äntligen ska jag få läsa den!

Roligt och lite spännande i veckan på det privata planet blir mötet med en bokälskande Instagrambekantskap som lyckats få tag i en bok som länge stått på min inköpslista. Vi ska träffas på onsdag för h*n vill ge mig boken. Och så ska vi fika.

Boken Jag bara tvingar mig lite har stått på inköpslistan sen 2017, tror jag. Det var en kollega till mig som tipsade om boken eftersom ämnet berörde en person i kollegans familj. Äntligen ska jag få läsa den tack vare @imittbibliotek Det finns så många snälla människor där ute, helt klart.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.