Kära dagbok…

Onsdagsmiddag.

Inte vet jag vad som hände igår kväll, men timmarna gick snabbt. De släpar sig fram i snigelfart annars de kvällar Fästmön jobbar. Mitt umgänge är ju ganska begränsat och Anna är den jag umgås med förutom hennes mamma och en av hennes söner. Igår var det annorlunda. Jag tinade min kycklinglasagne och åt med tomater och oliver, i sällskap av ett par nyfikna katter. De fick inget smakprov dock, de blev serverade lamm till middag. 

Efter maten skrev jag början på ett inlägg samt la in Annas nya schematider i såväl analoga kalendern som mobilkalendern. Jag kikade med ett halvt öga på TV. Och så läste jag förstås! Jag ville helst av allt kasta mig över den fina boken jag var och hämtade efter jobbet igår, men nu läser jag som synes en annan bok. Den är fin på ett annat sätt. Roligast var att jag fick den i födelsedagspresent och givaren avslöjade allt – från leverans till titel – i förväg. Spelar ingen roll, jag blev så glad ändå.

Stina vilar i James trygga händer, men är lättillgänglig bakom min fåtölj i Salen.

Men boken jag fick igår av Anna… Det är både en läsebok och en blädderbok. Och nej. Jag kunde inte hålla mig. Jag läste första ”kapitlet” och tittade på de vackra bilderna därtill. Kanske blir det att jag läser den så, lite parallellt med min deckare. Hur som helst har jag lagt Stinas bok i James trygga händer. Hon vilar lättillgänglig för mig bakom min fåtölj i Salen. Det kändes bara så rätt att hennes konstbok får vila där hos skapelsen av den i min släkt på mammas sida, mammakusinen E, som var det närmaste konstnär. På pappas sida fanns förstås hans farmor Mabel, men tyvärr har jag inte kvar ett enda av hennes verk.

När Anna kom hem strax efter klockan 21 tog vi var sitt glas rött. I kylen lyckades jag gräva fram två (2) ostar som Anna sen karvade till var sin assiett med några kex till. Extra lagrad cheddar och gorgonzola var inte alls tokigt till vare sig vinet eller kexen.

Extra lagrad cheddar och gorgonzola var inte alls tokigt.

∼ ♦ ∼

Slottsherrn öppnar paket på sin födelsedag förra året.

Idag är det min bonussvärfars födelsedag. Slottsherrn a k a Generalen a k a L. Tyvärr finns han inte längre med oss. Hade han gjort det skulle vi ha ätit kanelbullar, sa Anna igår kväll. Kanelbullar var det han fick av oss förra året när han fyllde år. Det lockade både till skratt och njutning. Bullarna låg i det gröna paketet som han öppnar på bilden här intill.

I år får jag nöja mig med att tänka lite extra på L och de fina stunder vi tillbringade tillsammans i framför allt Slottsträdgården. Det blir till exempel en konstig midsommar i år också utan min snapskompis Generalen. Men jag lovar dig, L, att jag ser till att hålla lite ordning i boden i alla fall!

Mina tankar går också till mammakusinen B som i morgon, tillsammans med sina tre barn och kanske några barnbarn, ska följa sin make till den sista vilan. Jag kan inte delta, men en blomma ska vara på väg. Så otroligt ledsamt även detta. Nu har mammakusinen B som sagt både barn och barnbarn och det är gott att veta att hon inte är ensam.

∼ ♦ ∼

Katterna hjälper gärna till.

Jobbat har jag gjort idag också. Katterna hjälper gärna till. Igår lyckades de ställa om jobbdatorn till flygplansläge – vilken bedrift!

Fokus denna torsdag har legat lite på ekonomisystemet, där jag ska in och granska fakturor på det jag beställer, så småningom. Idag har jag också skickat iväg min första artikel och min första notis för intranätets startsida på översättning. Jag har skrivit en ganska tidlös artikel till att börja med, en text som handlar om klarspråk och skrivtips. Tanken är sen att kunna återanvända delar av texten men lägga in lite nya tips. Jag fick i uppdrag att skriva några notiser idag. Vidare har jag försökt bekanta mig med ett annat system vi använder. Det är ett rätt smart system med uppdrag som beskrivs på ”kort”. Å vad jag önskar att allt hade varit lika tydligt och klart på min ordinarie enhet! Det här verktyget hade varit suveränt att använda där, även om jag är medveten om att vissa inte skulle få till det ändå. Är en inte strukturerad som person hjälper inga verktyg i världen.

Tack vare snälla, hjälpsamma och strukturerade arbetskamrater känner jag mig inkluderad och får saker gjorda.

Att byta avdelning, även om det för min del bara är tillfälligt, är synnerligen lärorikt. Jag har fått en helt annan bild av hur min nya avdelning jobbar och jag är mycket imponerad. Just det strukturerade arbetet ger jag höga poäng, men också de nya kollegornas inkluderande attityd. Det kommer inbjudningar från olika håll, olika grupper och konstellationer, där jag får möjlighet att göra allt från att lära känna arbetskamraterna bättre och socialisera till arbetsgrupper där vi jobbar både teoretiskt och praktiskt. På den här avdelningen blir saker och ting gjorda och alla, särskilt mina närmaste arbetskamrater, har varit så snälla och hjälpsamma. Det är ju inte så himla lätt när vi inte kan ses som vanligt, utan jobbar på distans. Och nåt som verkligen gladde mig var det min nya enhetschef skrev i ett mejl i morse när jag tackade för att de är så föredömliga på alla sätt och vis:

”Finemang. Tack själv. Du sprider positiv energi! 🙂

∼ ♦ ∼

Jag tog en liten promenad på såväl gräs som asfalt och över järnvägsspåren. På vägen tillbaka höll jag och BRF-ordföranden på att fastna mellan bommarna, så vi fick springa lite. Ovanlig syn när det gäller mig. Se tog vi sällskap sista biten hem och kunde avhandla en del väsentligheter inför styrelsemötet nästa vecka.

En vacker port med kolonner på Kungsgatan.

Ett grönt monster eller bara skuggan av mig på gräset.

Till skillnad från igår kom det inga roliga paket idag, bara en överenskommelse som min arbetsgivare äntligen skickat för påskrift och som jag ska returnera samt en faktura. OK, roligare kan en ha för 1 200 spänn än att få bilen igångstartad via assistansbolags hjälpbatteri. Men ändå. Visst svider självrisken, fast skönt att jag fick hjälp så jag kunde ta mig till verkstan.

Visst svider det, men skönt att jag fick hjälp att ta mig till verkstan.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en hälsning från familjen Katt, som lever och mår bra. Idag överraskade Mini och Lucifer, mor och son, mig genom att de låg samtidigt och utan att bråka, på olika våningsplan dock, på klätter- och klöspelaren på balkongen. Sen åt jag den sista biten rabarberpaj med glass till kaffet – då kom de in och blev knäkatter. De fick smaka yttepytte glass, även lilla storasyster Citrus.

Mor och son samsades…

Sen blev de knäkatter och ville smaka glass.

Fröken Bus.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag ringa Annas snälla mamma a k a Slottsfrun för att kolla läget. Jag ska också höra av mig till mammakusinen B. Anna jobbar och jag äter andra halvan av kycklinglasagnen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.