Kära dagbok…
Även torsdagskvällen blev lugn. Jag telefonerade med både mammakusinen B och Annas snälla mamma. Det var som alltid gott att höra deras röster, men jag visste ju att de hade svåra dagar. För en av dem var den svåraste dagen idag, för den andra var det en årsdag igår. Båda företeelserna är sånt vi måste igenom, sånt som är en del av livet fast det handlar om motsatsen.
Jag åt upp resterna av min kycklinglasagne mellan samtalen. Sen parkerade jag mig i fåtöljen och läste. Den här Gotlandsdeckaren jag läser just nu är lite mer spännande än böckerna i serien brukar vara.
Sen blev jag glad över att jag hade glatt författaren Åsa Leijon med det jag hade skrivit om hennes debutroman Drunkna tyst. Då hade jag inte skrivit en regelrätt recension utan bara lånat, läst och skrivit om boken här på bloggen. Hon skärmdumpade en del av mitt inlägg på Instagram. Tack för det!
När Fästmön kom hem från jobbet kollade hon andra semin i Eurovision Song Contest. Det kommenterades visst i gruppen jag inte tillhör och detta plus att jag ganska snart tröttnade på det jag kunde se och höra gjorde att jag gick och la mig. Jag chattade en stund med kompisar via mobilen i stället och läste ett par kapitel innan ögonlocken föll tunga ner över ögongloberna och min dag var slut.
∼ ♦ ∼
Väderappen anger varenda dag att det ska regna, men även idag vaknade jag till en solig morgon. Jag tog en längre dusch och tvättade håret före frukost, så klockan var hela 7.20 när jag satte mig vid datorerna för att jobba. Då hade jag bestämt mig för att ta friskvårdstimme på förmiddagen, före lunch, eftersom det därefter skulle regna. Enligt appen.
Citrus på golvet vid min hemarbetsplats.
Bredvid min hemarbetsplats, på golvet i Bokrummet, låg Citrus hela morgonen och sov. Det busas annars här lite då och då. Alltid är det nån av de tre katterna som är på gång. Sen är det som om luften går ur dem och de måste sova. Lucifer busar rätt hårt med sin lilla storasyster/tvillingsyster, men Citrus kan också busa rejält med mamma Mini.
Igår kväll blev förresten Mini knäkatt igen. Hon kröp upp i mitt knä och ville ha gos. Tyvärr hårar hon förskräckligt just nu, nåt som får min näsa att klia. Jag fick borsta henne lite med en speciell handske vi har för detta.
Katterna har vant sig vid att nån, mest jag, alltid är hemma, även om jag inte har tid att leka med dem när jag jobbar. Jag undrar hur det blir sen när vi ska gå tillbaka till våra ordinarie arbetsplatser… De får helt enkelt försöka ha sällskap av varandra. Ibland går det riktigt bra, som idag på lunchen, när kattrumporna Lucifer och Citrus trängdes på fönsterbrädan i köket.
Två kattrumpor, Lucifer och Citrus, trängs på fönsterbrädan i köket.
Friskvårdstimmen kombinerade jag med en del ärenden. Bland annat postade jag den påskrivna Överenskommelsen som inte gick att signera digitalt på grund av att en av de övriga signaturerna var felaktig. Jag följer lite på avstånd vad som pågår på ordinarie stället och kunde inte låta bli att flina för mig själv när jag får rätt. Idag handlade det om att att nån annan skriver för den som publicerar. Det blir felaktigheter med mera typ varje gång. Ganska oprofessionellt, om du frågar mig, kära dagbok. Fast det gör du ju inte och egentligen behöver jag inte bry mig. Jag hoppas att de har roligt utan mig.
Promenaden blev lagom varm, solen gick i moln då och då. Jag avslutade med en bägare lakritsglass vid ån innan jag gick hem. Det är friskvård, det, för mig.
Eftermiddagen ägnade jag mest åt en mejlkonversation med ett företag inom språkbranschen vi har avtal med, ett företag som jag nog inte anlitar igen. Fy vilken strulputta (på företaget inom språkbranschen) som inte kan läsa innantill! Sen blev det en social stund på Zoom med några av mina nya kollegor. Utanför fönstret regnade det lätt – och ett par åskknallar hördes.
∼ ♦ ∼
I kväll njuter vi kanske av sista ensamma vuxenfredagskvällen. Det låter nog mer spännande än vad det är. Go-dricka är inköpt, bara att klura ut vad vi ska äta.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 