Kära dagbok…

Jag har skrivit att jag har ont i magen när jag ska gå till jobbet. Det är lite mer än så, det är inte bara magen jag har ont i. Jag har ont i själen, jag är rädd, jag är osäker, förtvivlad, arg, avundsjuk, känner mig förbisedd, tycker att jag inte får jobba med det jag är bra på utan andra saker – med mera. En massa känslor gör att jag får ont här och var. Det händer att jag behöver ta ett glas vin eller två för att komma till ro på kvällen och för att få sova på natten. Jag vet att det inte är bra, men jag orkar inte ligga och vända och vrida på mig tills en timme återstår innan larmet går igång.

Igår blev det ett glas av detta. Sen sov jag bra i natt.

Lite gott för att kunna komma till ro.

Vad det är som är galet vill jag inte skriva om här på djupet eftersom detta är en öppen blogg. Alla som läser här vill mig inte väl. Men för alla häcklare och för dig, kära dagbok – och kanske nån mer – kan jag återigen säga att jag har försökt och jag har försökt och försöker, på flera sätt, förändra min situation. Jag är inget offer, som man bäddar får man ligga. Jag tar konsekvenserna av det samtidigt som jag försöker ta hjälp med att bädda om sängen på nytt sätt. 

Jag hade chefen i örat och Lucifer bakom ryggen.

Idag på förmiddagen deltog jag i ett Zoom-möte där jag kände att ytterligare en arbetsuppgift som jag är bra på skulle tas ifrån mig. Jag skulle i stället agera spökskrivare åt chefer som har så bra betalt att de har råd att köpa sig en skrivkurs för att kunna formulera tre, fyra meningar. Nån spökskrivare är jag inte, vill inte vara, jag vill stå för mina ord, mina formuleringar, inte bjuda nån annan på dem. Så efter mötet bröt jag ihop. Det var tur att jag jobbade hemifrån och att mina sambor, förutom familjen Katt, inte var hemma. Men sen skedde nåt bra: min chef ringde mig. Vi pratade en kvart och jag kände att jag fick förklara och jag kände att han lyssnade och förstod. Det gjorde väldigt gott. Efter telefonsamtalet grät jag en stund till, men jag hade Lucifer bakom ryggen som tröst. Och därefter kunde jag jobba vidare.

∼ ♦ ∼

Det finns bra saker och bra folk och fä i mitt liv, sånt som gör att jag inte bara bryter ihop utan kommer igen. Allt är inte dåligt i mitt liv. Jag gläds åt mina böcker och min läsning, att jag trots vissa skeenden klarade av att läsa tio böcker i förra månaden. Augusti månads sista kväll läste jag ut månadens sista bok. Jag hade fått skratta en del åt de dråpliga originalen på Österlen. Nu har jag kastat mig över en bok som ännu inte har kommit ut. (Den kommer ut i morgon.) Det är Rebecka Edgren Aldéns bok Deadline och den, kära dagbok, ska du hålla ögonen på. Jag har läst ett fyrtiotal sidor hittills och måste säga att författaren har koll på branschen hon skriver om. Mer kan jag inte avslöja här och nåt recenserande inlägg om boken kommer inte förrän den 21 september, som är första recensionsdagen.

Bokbyte igår från original på Österlen till spänning i magasinbranschen.

∼ ♦ ∼

Idag blev det hemmalunch och då passade det bra med kycklingkorvar, bröd och räksallad, för det klarar jag av att fixa trots att ugnen och jag inte kommer jättebra överens.

Hemmalunch.

Jag har förvärvat vissa kunskaper från min arbetsplats.

 Fästmön slutade klockan 14 och jag hade kaffe på gång tills hon kom hem. Sen har jag försökt kolla lite med tekniken inför vårt gemensamma onlinemöte i morgon kväll. Jag kan väl säga som så att det känns rätt bra att ha förvärvat vissa kunskaper från min arbetsplats eftersom kundtjänsten på företaget jag kontaktade tycks sakna vissa sådana…

Jag har tömt kattpottorna som vanligt och varit nere i soprummet – OBS! Gått nerför och uppför trapporna! – med ett sopberg. Tre maskiner tvätt har jag kört och hängt under dan också. Det känns skönt även om tvättkorgen naturligtvis inte är tom.

I kväll blir det ytterligare ett avsnitt av Morden i Sandhamn. Det känns som om jag behöver få fly in i TV-rutan en stund.

∼ ♦ ∼

På torsdag kväll blir vi fyra vid middagsbordet och det ska bli mysigt. Kanske Citrus tar kökstjänsten då, hon tränade bra igår kväll… När mammorna vände bort blickarna en sekund var lillkissan plötsligt uppe och inne i ett köksskåp…

Kökstjänstgörande Citrus Katt?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.