Ett inlägg om en bok med manlig titel men med starka kvinnor i fokus.

Förra månaden nätshoppade jag en hög böcker. En av böckerna som kom hem till mig var Elin Olofssons historiska roman Herravälde. Ja, en får väl lov att ange bokens genre som historisk roman när händelserna i den utspelar sig för 100 år sen.

Det är 1921 och snart ska Sveriges kvinnor få rösta för första gången. Men Alice har lite annat att tänka på när maken får slaganfall mitt i byggandet av en möbelfabrik. Alice bestämmer sig för att försöka rädda affärerna och ekonomin, vilket naturligtvis inte är nån enkel match i dåtidens samhälle. I Alice närhet finns även Thomasine, konstnären från Stockholm som maken har engagerat för att måla deras porträtt, samt Brita, syster till Halvard som Alice uppenbarligen har ett förflutet med. Brita, som säljer uppgifter om Alice till en journalist.

Ja det är lite mycket nu för stackars Alice som inte alls är uppfostrad att driva ett företag. Brita måste tjäna sitt levebröd men får göra det på ett mindre trevligt sätt. Och Thomasines kärlek blev tillbakasänd till Holland. Tre kvinnor i ett samhälle som är mansdominerat, tre kvinnor som har det svårt men som ändå är starka överlevare.

Det här är en bok som skildrar kvinnoöden som kanske till viss del inte är särskilt vanliga. Samtidigt är porträtten av Alice, Thomasine och Brita både realistiska och trovärdiga. För den som trodde eller tror att kvinnor är dumma kan jag avslöja den trodde och tror fel både då och nu. Jag fattar inte varför jag väntade så länge med att läsa den här boken.

Toffelomdömet blir det högsta för den här riktigt fina romanen där författaren inte blundar för det mindre fina i somligas ögon, såsom ett och annat HBTQ-tema.

Av samma författare har jag tidigare läst…

Då tänker jag på Sigrid

Livet är kort.