Kära dagbok…

Så mycket mer att berätta om gårdagen än jag gjorde i föregående inlägg finns inte mer än att jag såg den andra delen av The Frankenstein Chronicles. Vi lyckades hålla oss vakna båda två, sömnbrist och oro till trots. Vi har ju inte sett den första säsongen av serien, men det funkar ändå hyfsat att hoppa in i säsong två. Varje säsong har sex delar. I säsong två får tittaren delvis veta vad som har hänt tidigare. Annars kan en ju alltid googla på serien och till exempel kolla/läsa på Wikipedia. Inte svårare än så.

Vi hoppade in i säsong två och det har gått bra.

∼ ♦ ∼

Bokbyte från en historisk kvinnoroman till en nutida spänningsroman om mord I Motala.

Annars när jag inte  jobbar försöker jag förstås läsa så ofta och mycket som det finns tid till. Ja, livet pågår ju liksom och ibland kan en inte blunda för det. I morse läste jag de sista 20 sidorna av en historisk kvinnoroman. Det blev en sann läsupplevelse och jag ska jaga fler böcker av författaren. Fem böcker har hon gett ut och nu har jag läst två av dem. Nu har jag bytt till en helt annan genre och bok. Igår landade nämligen ett recensionsexemplar av första delen i Motalaserien på hallmattan. Det ska mördas i Motala och det ska mördas under självaste Vätternrundan. (Min pappa hade älskat det eftersom han avskydde Vätternrundan och alla cyklister som kissade i vår trädgård med mera. Jag tror att han fnissar lite skrattar skadeglatt uppe i himlen för han har säkert noterat att rundan är inställd i år.) Den här boken ska bli jätterolig att få både läsa och skriva om eftersom det ju är högst osäkert om det blir nån tur neråt Motala i sommar. Boken har kommit ut på Linköpingsförlaget DIBB Förlag och jag tackar för boken som jag nu ska läsa med blyertspenna i handen!

∼ ♦ ∼

Kan jag skicka en suppleant, min assistent för dagen, Lucifer, till det där jävla internatet?

Jag jobbade med lite smått och gott idag på förmiddagen, bland annat gjorde jag några uppdateringar eller påpekade behov av såna till ansvarig på intranät och i vårt andra interna arbetsverktyg. På eftermiddagen var det avdelningsmöte via Zoom. Om mötet i sig kan jag säga att det var dåligt inövat och det gavs information som inte var komplett eller som kunde missförstås. Bästa var sommarpresenten, ett presentkort på 200 kronor hos Bokus. Sämsta – och här GRÅTER jag på riktigt! – var medarbetarskapsprogrammets internat och dess gruppindelning. Jag hamnade i en grupp som i slutet av oktober ska till Söderfors på nåt jävla internat. Gruppen består av mobbare, oförskämda, folk som hinner sluta före internatet samt två personer som jag vet att jag har mycket svårt att samarbeta med. Som tröst valde jag en gåva från Mericard på förra årets julpresentkort från jobbet. Om gåvan inte passar mig tror jag den kanske kan passa nån annan.

Det är alltid jobbigt för mig och mina onda ben och rygg att sitta stilla längre stunder (dessutom visste jag i förväg att en av punkter på dagens agenda – se ovan, för jag hade rätt! – skulle göra mig rasande), så jag blev lite glad att få hjälpa till med inpackning av våra hemleverade varor från ICA Maxi Stenhagen. Det var många tunga saker, som kattsand och kattmat och Fästmön gjorde ett oförsiktigt lyft och skrek rakt ut… Ryggen, förstås. Jag passade i samband med leveransen på att tömma kattpottorna på skit och fylla på med sand. Min egen assistent för dagen, Lucifer, höll sig undan genom att gömma sig under ena skrivbordshurtsen. Övriga katter i familjen Katt har mest hållit sig undan efter varuleveransen. De gillar inte ljudet av porttelefonen. I morse ville Lucifer och Citrus fågelskåda – och frukostbordsskåda! – i köksfönstret. Anna gjorde plats åt dem genom att ta bort krukväxter. Köksfönstret ser rätt förskräckligt ut. Lampskärmen är alltid på sned, gardinen är hårig och rutan full av nosar. Men söta är de, syskona Katt a k a Tisslingarna!

Lucifer och Citrus trängs i köksfönstret.

∼ ♦ ∼

Idag längtade vi efter lagad mat. Jag sprang ner till Butiken på hörnet och köpte var sin matlåda – fisk till Anna, kyckling till mig – samt en lunchmacka till mig och var sin russintopp. Anna åt innan hon stack till jobbet, medan jag väntade till kvällen med att äta matlådan. Kakan slank ner som dessert till lunchen. Det var ingen tvekan om att russintopparna var bakade på äkta smör… Till lunch hann jag också få mig lite Motala till livs. Eller lite och lite… Det var ganska mycket. Jag kände mig… hemma.

Spänning från Motala till lunchen.

En av dem blev lunchdessert till mig.

Bakade på äkta smör, avslöjar fettfläckarna.

Matlåda med fisk till Anna till middag…

…och kyckling med couscous till mig.

∼ ♦ ∼

Från bilverkstan? Inte ett pip. Vädret? Det började ösregna på eftermiddagen. Jag gråter ännu mer och inte bara över gruppindelningar och internat. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.