Kära dagbok…

Kollegor på väg till ett möte i regnet. Han till vänster är uppvuxen i Motala, för övrigt, och en fena på att minnesanteckna vid pratiga möten.

Igår var det en ganska solig dag i Uppsala, förutom att min gråt orsakade vattenpölar. I natt var det Guds (?) tur att gråta. Det började regna och det slutade aldrig, till skillnad från min gråt. Jag är glad att jag investerade i den rätt dyra regnjackan före semestern. Jag har haft stor nytta av den. Idag var den oumbärlig, dels för att jag ville vara hyfsat torr när jag kom till jobbet, dels för att vi var tvungna att ge oss ut på en liten promenad på förmiddagen till ett möte på Rudbecklaboratoriet. Jag trodde inte jag hade besökt stället tidigare, men så mindes jag en förskräcklig tillställning där för cirka tio år sen. Det skulle firas ett jubileum och jag började gråta och kunde inte sluta. Ja jag vet, det var att utmana ödet att gå till jubileet, men för mig personligen var det en stor bedrift som stärkte mig. Jag fick visa för andra att jag inte hade nåt att skämmas över, att jag inte var nåt offer och att jag faktiskt under många år hade bidragit – och gjort det bra! – till det som firades. Idag föll emellertid det gamla över mig och det påminde alltför mycket om det som sker nu.

Utöver det ihållande regnet började den här dan mindre bra för mig. Jag hade klämt ut det sista ur yoghurtförpackningen och satt och slevade i mig tillsammans med bär, flytande honung och müsli när jag plötsligt började må illa. Illamående går till viss del att tränga undan och jag brukar lyckas med det. Inte i morse. Det mesta jag hade ätit kom upp – som tur var hann jag till toaletten. Sen ville jag helst stanna hemma hos familjen Katt och bara krypa ner i sängen igen. Men vadå… Lite illamående, ont i magen, värk i ryggen, två onda tår och lika många hälar samt klåda i ett öga – äh, det är inte pesten så jag gick till jobbet. Till lunch åt jag halva matlådan jag köpte. Den åkte hiss ett tag, men stannade kvar. Illamåendet har troligen med mitt bråck att göra. Inget som smittar, alltså.

Den här killen hade jag gärna stannat hemma hos idag.

∼ ♦ ∼

En icke helt förgäves promenad i regnet gav detta fynd.

Dagen var fylld av möten. Inledningsvis det vanliga, korta morgonmötet, numera utan chefer närvarande, därefter hade vi enhetsmöte, tror jag det kallas. Det var därför vi tvingades ut i regnet, mötet hölls inte på min arbetsplats. Men promenaden var inte förgäves – jag blev 100 spänn rikare! En hundralapp upphittades nämligen och jag tänker mig att köpa nåt go-fika till oss tre som var med vid själva fyndet. Fast idag blev det inte så, jag mådde ju illa. Mötet i sig blev 90 minuter långt. Framledes ska dessa möten hållas en gång i veckan och vara 30 minuter långa. Det vet jag inte om jag tror på riktigt. Dagens sista möte påminde om ett möte jag var på i torsdag, men huvudpersonen var utbytt. Jag vet inte om jag sa och gjorde nåt vettigt, jag försökte vila i min professionalitet och min kompetens. Jorå, den skiner igenom understundom efter 30 år i yrket… (<== ironi).

Utöver två längre möten och ett kort hann jag inte fika, men jag hann granska en text och komma med ett förslag som bollades ett tag, jag skrev en agenda och jag hade diverse yrkeskonversationer med olika personer som kan betyda en del för mig i framtiden. Och på lunchen blev det bokbyte, från en bok om en försvunnen och återfunnen tjej till en bok om en kirurg som skjuts utanför sjukhuset i Uppsala.

Bokbyte från en försvunnen och återfunnen tjej till en skjuten kirurg i Uppsala.

∼ ♦ ∼

Idag är det visst räkmackans dag. Jag firade den genom att gå med sambon och köpa yoghurt och müsli till morgondagens frukost och lite annat samt var sitt smörrebröd med räkor. Katterna fick oxkött till middag.

Efter lunch idag slutade det regna, vilket jag hoppas håller i sig till morgondagens eftermiddag när viktiga saker ska ske. Och just på grund av dessa viktiga saker – och några mindre viktiga – lottar jag härmed ut de två biljetterna till Bokens dag i Universitetsaulan i morgon kväll. Lämna en kommentar om detta eller mejla mig – e-postadressen finns i högerspalten!

Du kan få två biljetter till Bokens dag i Uppsala i morgon kväll.

∼ ♦ ∼

Precis som igår stod Domkyrkan där hon skulle. Och precis som igår kände jag hennes värme när jag passerade. Eller också hade de att göra med att solen tittade fram tillfälligt.

Domkyrkotornen skymtas bakom höstträden.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en film på den som älskar mig allra mest just nu.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.