Kära dagbok…

En utmärkelse, en trofé, för tio års skriverier.

Under den gångna veckan fick jag en utmärkelse. Nej, det var varken för gagnelig gärning i yrkeslivet (det satte Den Lille Fjanten stopp för) eller för nit och redlighet i statens tjänst. Utmärkelsen kom från WordPress som uppmärksammade att jag har bloggat hos dem i tio år. Tio år… Tänk… Tiden går fortare än en kan tro. Det var tio år sen De Sju Svåra Åren inföll. Tio år och två bloggar. Ja jag vet. Det finns många som avskyr mina bloggar, men som av några underliga skäl fortsätter att snoka där. Sen finns det fölk som läser för att de hittar nåt av intresse. Gemensamt för bloggarna är att de handlar om mig och mina känslor. I möjligaste mån undviker jag att nämna andra människor. Men det är svårt. Jag lever inte livet ensam. Det finns människor i mitt liv, ju, även om en inte kan tro det ibland. Men jag försöker allt mer att vara restriktiv med mina känslor gentemot andra. Det har blivit konsekvensen av saker och ting och det kan inte rimligtvis handla enbart om mitt bloggande/mina skriverier. Ja, som synes… utmärkelsen kom med en uppmaning till lite rannsakan, minsann.

∼ ♦ ∼

Trötta Anna piggnade till av en GT.

På fredagskvällen var vi lagom möra, men eftersom vi varken hade mat eller dryck hemma fick vi gå iväg och handla. Det tog rätt lång tid, jag kände mig seg. Hemma igen blandade Anna till var sin GT och eftersom det var finväder kunde vi inta den på balkongen. Även om det ser ut som om Anna somnat på bilden piggnade hon faktiskt till. Vi kunde också äta på balkongen lite senare. Tisslingarna var förstås med eftersom det handlade om räkor. Lucifer åt till och med rökta räkor, men de naturella var förstås bäst. En stunds vila mellan rätterna och vinerna blev det innan vi var redo för ostar och rött vin. Jag kan väl säga att magen inte är jättebra idag. Det har också varit två nätter med rätt jobbiga kramper i underben och stortår. Jobbigt och ontigt!

Rökta räkor…

…och smörrebröd…

…till Moncaro Verdicchio.

Moncaro Verdicchio i glaset.

Replica Zinfandel…

…blev det till ostarna. Då log Anna.

Vi lommade i säng vid 22.30-tiden och jag var så trött att jag inte orkade läsa ens. Men det gjorde jag i morse. Jag vaknade tidigt, före klockan sju, och hade jag vaknat ännu lite tidigare kunde jag ha skjutsat Anna till jobbet. Nu måste jag precis ha missat henne. Jag tog med mig kaffe till sängen och låg och läste en god stund medan jag tvättade två maskiner. Tvätten hängde jag sen och så rev jag ur lakan ur sängen eftersom det var renbäddningsdags. Kattpottorna tömdes, en kattspya torkades och krukväxterna fick vatten innan jag satte mig en stund vid datorn. Därefter intog jag en väldigt färgmatchande frukost, måste jag säga.

Lördagsmorgonslyx.

Färgmatchande frukost igår.

Jag försökte få tag i slottsherrskapet utan framgång, men sprang ändå ner till Butiken på hörnet och köpte nybakade kanelbullar. Sen for jag till Slottet och Slottsträdgården bara för att upptäcka att där var tomt. Nåja, jag sådde plocksallat, ruccola och rädisor innan bullpåsen och jag åkte hem igen. Det var väldigt kvavt och ingen direkt sol. Nån dammsugning orkade jag inte utföra trots att jag inte dammsugit sen i torsdags kväll, men jag bäddade i alla fall rent. Eftersom jag är mannen i familjen, dvs den som kör bilen, föll det på min lott att besvara en enkät från bostadsrättsföreningen om elbilar och hybridbilar.

Klibbvädret gjorde att jag tog en dusch till och tvättade håret. Medan jag stod där inne försökte jag tänka ut nån middagsmat till mig. Inspiration och idéer = noll. Det fick bli en sallad som jag plockade ihop på Nya Tokerian när jag ändå åkte dit för att handla kattmat. Annas snälla mamma ringde när jag gick runt bland hyllorna och vi kom överens om att på nåt sätt försöka göra slut på bullarna i morgon. Salladen jag plockade ihop gjorde jag slut på tidigt på kvällen ute på balkongen tillsammans med citron- och limesmakande bubbelvatten utan alkohol. På så vis borde jag få plats med goda ostar, rött vin och annat lördagsgodis som ska förtäras när jag hämtat hem Anna från jobbet och vi bänkat oss framför TV:n för att glo på schlagereländet (mitt tycke). Och medan jag åt och väntade på att klockan skulle bli 21 läste jag förstås. Vad annars?

Nån potatis satte jag inte, det har vi redan gjort.

Jag sådde plocksallat, ruccola och rädisor.

Bullpåsen och jag åkte hem igen.

Som mannen i familjen, dvs den som kör bilen, föll det på min lott att svara på enkäten om elbilar och hybridbilar.

Fantasifull lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Familjen Katt och jag har hållit varandra sällskap idag. Eller de har mest sovit när de inte har busat. Citrus välte Annas resväska och drog av hela sin päls mot min nytvättade, svarta tröja (Citrus är mest vit i pälsen). Till sist fick de nog och krävde… mat! De la sig i matkö på köksgolvet. Jag förstod vinken och serverade anka. Det gillades.

Den här lilla busan välte en resväska och gjorde en ren, svart tröja vit.

Lucifer vilar före maten.

När den egna skålen är tom går Mini till sina barns.

Liggande matkö bestående av Lucifer och Citrus.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.