Kära dagbok…

Idag skulle det bli en bra dag, alla tecken visade på det. Jag började med att inte flänga runt så förbannat hemma. Jag gav bara katterna mat. Tidigt. Eller en timme innan jag själv skulle gå upp. Jag duschade och åt frukost i sällskap av Lucifer och väckte min tvåveckorssambo, som hade sovmorgon idag, lite senare. Lucifer var så mysig. Han är ofta sällskapssjuk på morgnarna och brer gärna ut sig på köksbordet och sover. I morse höll det på att sluta med förskräckelse, för när han sträckte vällustigt på sig och rullade runt tog bordet slut. Katten föll, men landade på fötterna och verkade inte ha slagit sig utan var mest förvånad. Kanske var det ett dåligt tecken, trots allt..?

Lucifer sover på köksbordet, men strax efter bilden togs rullade han runt, sträckte på sig och föll från bordet!

Ett gott och väldoftande tecken i morse, men…

Men jag mötte Stora farbrorn med Stora hunden på väg till jobbet och det är alltid ett gott tecken. På S:t Olofsbron såg jag fina blommor och framför allt orange hyacinter som doftade helt underbart. Jag blev tvungen att stanna och fota och ta in det hela. Jaa, alla tecken sa att det skulle bli en bra dag. Eller… var Lucifers fall från bordet en indikation på att jag hade fel..?

För när jag kom till jobbet gick det mesta på tok. På förmiddagen skulle jag hålla i ett möte och även minnesanteckna. Lite svårt att göra det på intranätet när en inte har nån kontakt med nätverket, plötsligt. Det löste sig emellertid genom att en kollega tog över dagordningen och minnesantecknade medan jag startade om min dator. Nästa grej var att jag fick veta att ett viktigt möte på eftermiddagen skulle bli kortare än vi avsatt tid för. Dessutom blev mötet en nyckelperson kort. Det här mötet hade väsentliga saker på dagordningen och självklart blev jag lite besviken först. Men i stället för att bli ilsk bestämde jag mig för att vara extra effektiv. Mötet blev superbra. Tredje grejen på jobbet var att jag blev indragen i ett getingbo. Gissningsvis för att jag säger vad jag tycker. Samtidigt måste jag träna diplomati i vissa lägen. Och som grädde på moset ville jobbdatorn inte installera uppdateringar som jag behövde. Jag fick starta om den typ fyra gånger innan allt blev som det skulle. Plötsligt hopade sig alltså mörka moln…

Mörka moln hopade sig under det som skulle bli en bra dag.

∼ ♦ ∼

Det är visst bara när jag sover som det är bra. Då känner jag ingen smärta, ingen sorg, ingenting. Så reser jag mig och har fullt med sten i skorna. Jag har svårt att stå, svårt att gå, svårt att sitta. Till helgen ska jag skjuta undan det som gör ont i kropp och själ och försöka att bara ha roligt med vännen FEM. Tyvärr upptäckte jag att det ska vara cykeltävling i stan lördag och söndag. Stackars FEM, hon får uppleva många cykeltävlingar hemma i Motala och hade nog velat slippa även en i Uppsala… Jag har i alla fall gjort en lista åt oss, en sorts plan eller snitslad bana för det jag tror att hon vill göra. Vi ska inte vara på Main Street så mycket på grund av att FEM inte mår helt OK i kattsällskap längre stunder. Dessutom ser det ut som ett mindre bombnedslag hemma. Jag dammade lite igår och jag dammsög i helgen, men det blir bara punktinsatser. Golven är fulla av avtryck från blöta fötter och tassar bland annat. Det ser för jäkligt äckligt ut. Ibland är det skönt att jag ser så illa som jag gör, för gissningsvis ser jag inte allt som skulle behöva rengöras. Min sambo dammsög kök, hall, vardagsrum och Pojkrummet under dagen och jag tog badrummet, sovrummet, Djungelrummet och Bokrummet när jag kom hem från jobbet. Sen blev det lite i vardagsrummet och hallen av bara farten, för där hade somliga redan hunnit skräpa ner.

Citrus, en av dem som har lämnat spår av blöta tassar och skräp på våra golv hemma.

∼ ♦ ∼

Jag behöver ha flera saker att se fram emot, sånt som stimulerar. Helgen ser jag förstås fram emot. Nästa vecka på måndag har jag en trevlig lunchdejt och på torsdag kväll nästa vecka ska jag och sambon gå på vinprovning, en födelsedagspresent från mig till Anna. Nu verkar sambon ha så himla många järn i elden, att jag är osäker på om vinprovningen lockar henne. Men jag tycker att det ska bli kul.

Jag har fått en signal om att mitt bokpaket är på väg och böcker är ju alltid stimulerande. Böcker är för övrigt nästan de enda saker jag köper till mig själv numera. Vin och mat är ju konsumtionsvaror och dessa konsumerar jag ju inte ensam, de är inte bara till mig. Det är väl egentligen inte böckerna heller, eftersom vi lånar varandras. Senaste numret av Antiktidningen kom idag och det är förstås också både läsning och en källa till stimulans.

∼ ♦ ∼

I kväll skingrades molnen lite grann, men bara lite. Det har både ösregnat och haglat idag…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.