Ett inlägg om en bok.

Nya författarbekanskaper gillar jag att göra. Står de hemma i bokhyllorna desto bättre. I slutet av februari började jag läsa Carl-Johan Vallgrens bok Kunzelmann & Kunzelmann, en bok jag lånade av min sambo. Det finns tre till av samme författare och dem tänker jag också beta av. Men först lite om denna märkliga tegelsten som jag inte riktigt vet i vilken genre jag ska placera.

Joakim Kunzelman är en märklig ung man som lever betydligt över sina tillgångar. Så nås han av beskedet att hans far Viktor är död. Viktor har blivit förgiftad. Låter som en spänningsroman, eller hur? Vidare: Viktor visar sig ha levt lite av ett dubbelliv. Utåt sett är han en duktig tavelkonservator, han är änkling och har förutom sonen Joakim även dottern Jeanette. I verkligheten är han en bedragare.

Enligt baksidestexten är boken en skälmroman och jag är delvis benägen att hålla med. Boken utspelar sig både i nutid i Sverige och i Tyskland mellan och under krigen, vilket ju inte är nåt direkt skälmskt med, men… Beskrivningen av det riktigt låga och vidriga hos människor, som snorkråketuggande och mumsande på sårskorpor ger en lustig touch åt romanen. Äckelförtjust läste jag just om snorkråkor och sårskorpor vid en frukost. Förutom äckliga ting finns ett antal HBTQ-teman i boken.

Detta är inte alls författarens debutroman. Den här boken kom ut 2009, men Carl-Johan Vallgren debuterade som författare redan 1987. Och förutom författare är han även artist och låtskrivare. Han är född i Linköping, uppväxt i Falkenberg, har bott i Berlin och bor nu i Stockholm.

Jag tycker ändå att detta känns lite som en debutroman. Det är lite för många teman och trådar för att passa mig och hoppen i tiden gör det också svårt för mig att hänga med i svängarna. Trots det tänker jag inte ge upp om författaren utan plockar ner en ny bok av honom ur våra hyllor efter att jag läst lånade böcker av andra först.

Toffelomdömet blir medel.

Livet är kort.