Kära dagbok…

I väntrummet hos tandläkaren började hjärtklappningen och slutade inte förrän jag hade betalat och gått därifrån efter behandlingen.

Den här onsdagen har jag i princip ägnat mig åt två saker. På jobbet handlade det om att hitta tio bra uppslag, skriva ner dem i notisform och lägga in i mitt nyhetsbrev som ska gå ut på fredag. Jag hann bara med att bli lite grann nervös inför tandläkarbesöket på eftermiddagen. Fast… nog fanns tankarna där hela förmiddagen. Skulle det göra ont igen? Skulle jag få dras med värk i flera dagar den här gången också? Och ja, den andra grejen är förstås tandläkarbesöket i sig. Jag hade garderat mig och tagit flexledigt efter tandläkarbesöket också.

Hos tandläkaren gick det bra, men jag hade hjärtklappning hela tiden under de 75 minuter behandlingen tog. Eftersom det inte var några problem hann tandläkare Reza slutföra arbetet också, så nu ska jag inte på koll förrän om ett halvår. Det gjorde mest ont att få de tre bedövningssticken – och i plånboken. Idag kostade mig besöket cirka 3 300 kronor. Nu har jag sammanlagt kostat på tanden cirka 5 000 kronor. Resten har Försäkringskassan betalat. Jag hoppas att den håller ett tag…

Jag hoppade från Dômentandläkarna in till Dômefrisörerna för att boka tid för klippning i november innan jag gick hem. Där fick jag ställa om alla klockor. Det var nämligen strömavbrott i centrala Uppsala idag en stund mitt på dan. Sen kunde jag äntligen vila en stund.

∼ ♦ ∼

En lämplig Fars dags-present?

I förra veckan kom ett paket till mig med en väldigt fin bok. Det är verkligen synd att avsändaren var anonym. Boken var inte signerad heller, så den kom inte från författarna. Men gissningsvis är det förlaget som har skickat boken – till min gamla adress. Förlagen använder gärna oss som bloggar om böcker i marknadsföringen. Och inte mig emot, jag plågas inte av att läsa. Men det hade varit bra med en liten hälsning eller nåt. Nu vet jag inte riktigt vad det finns för förväntningar på mig – eller om det ens finns några. Jag skriver visserligen här om alla böcker jag läser. Är det recensionsexemplar jag har fått blir inläggen längre och fylligare. En viss skillnad, alltså. Hur som helst började jag titta, bläddra och läsa i boken igår kväll. Den är riktigt fin och jag kan tänka mig den som en utmärkt Fars dags-present. För jag är ju inte rätt målgrupp. Nu har jag ingen far i livet att ge den till, men andra kanske har..?

∼ ♦ ∼

Lilla mamma på 80-årsdagen 2015.

På tal om min familj närmar sig ett jobbigt datum – den 13 oktober. Då är det två år sen min mamma gick bort. Men min mamma gick bort en torsdagsmorgon, så ska det vara på dagen är det i morgon. Jag är glad för mammas skull att hon slapp att plågas alltför länge. Men jag ångrar att jag inte tillbringade hennes sista timmar vid hennes sida. Nu befann hon sig på ett universitetssjukhus intensivvårdsavdelning och personalen arbetade febrilt för hennes liv. Jag hade antagligen inte fått sitta med henne. Det jag sörjer mest så här efteråt är att hon dog omgiven av främlingar. Men jag kan inte ändra på det som redan har skett. Jag känner också att hon fick komma till pappa och sina andra nära och kära. Där hon är nu är hon inte ensam. Det är jag som är ensam här. Inte trodde jag att jag skulle sakna mina föräldrar så…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.