Ett inlägg om en bok.

Nånstans nån gång hade jag läst nåt bra om Clare Mackintosh bok Jag lät dig gå. I augusti köpte jag boken och den har nu varit med mig i veckan. Det har inte funnits så mycket tid över till läsning, men jag har tagit väl vara på stunderna. I kväll läste jag ut boken.

Boken börjar med att en liten pojke blir påkörd och bilisten som kör på pojken smiter. Barnet dör. Därefter får läsaren följa Jenna Greys liv och leverne. Hon kan inte stanna i Bristol utan tar sig till en liten by i Wales där hon lever ett stilla liv bland människor som inte har en aning om vem hon är. Tills en dag när polisen knackar på dörren. Och polisen är inte den enda som jagar henne, det gör även hennes förflutna.

Jag läser och läser och läser. Och visst är det en bra bok, lite sorglig, men när kommer det spännande? Hav förtröstan – det kommer! Nånstans mitt i gör författaren en saltomortal och berättelsen tar ny fart på ett helt annat sätt. Som läsare blir en inte klok på nåt. Först. Sen klarnar det mer och mer.

Författaren, före detta polis, för övrigt, testar ett vågat grepp och hon lyckas. Den här berättelsen är inte bara spännande och otäck, den visar på en sanning som många kvinnor inte vill erkänna av skam och rädsla. Jag tänker inte berätta mer om detta utan ger boken högsta omdöme.

Livet är kort.