Kära dagbok…

Det tog lite tid att rensa anslagstavlan i köket, men nu hänger där bara en almanacka.

Om jag finge frågan i rubriken ställd till mig i denna stund vet jag inte vad jag skulle svara. Förälskad är jag fortfarande i Fästmön fast det är över tio år sen vi blev tillsammans. Stressad är jag för att jag inte har kontroll över vissa viktiga ting. Det var skönt att prata med Anna igår. Flera saker som oroar kom upp och även om det inte gick att lösa problem där och då känns det bättre att prata om dem. Vi behövde en sån kväll igår, så för min del blev det inte mycket rensat hemma. Jag började med köket i alla fall, men bara anslagstavlan tog ganska lång tid att få ren. Det handlade inte enbart om att kasta sånt som satt på den – eller spara! – utan att ta rätt på varenda jävla nål och häftstift som grejorna satt uppe med…

Jobbmobilen var försvunnen!

I morse, när jag inte kunde sova av oron som mal, fortsatte jag att plocka med lite smått i köket innan jag åkte till jobbet. Och det var när jag skulle åka som jag upptäckte att jobbmobilen var försvunnen… Jag har medvetet satt på ett färgglatt regnbågsskal på den för att den inte ska komma bort så lätt i kontorsmiljö. Den har ett särskilt fack i jobbväskan där jag alltid – utom igår, uppenbarligen – lägger den när jag inte har den i jeansfickan eller i en av innerfickorna i jackan. Den fanns ingenstans. Statens egendom… Försnillad… Klockan sprang på så jag fick ge mig iväg till jobbet och försökte lugna mig med att den ”nog” låg kvar på skrivbordet. Klockan själv, det vill säga mitt armbandsur, glömde jag ta på mig i hastigheten. Efter att ha parkerat utanför jobbet öppnade jag bagageluckan och lyfte upp jobbväskan. Ut ur den föll… jobbmobilen. Naturligtvis med glaset neråt, men det höll! Uppenbarligen hade jag varit så stressad igår att jag hade lagt mobilen i fel fack i väskan, ett fack som inte är nåt riktigt fack utan öppet både upptill och nedtill. Min väska kan nämligen, med några enkla handgrepp, förvandlas till ryggsäck, där dessa falska fack har en viss roll. En lär sig nåt varje dag. Men stressad blev och är jag!..

Falskt fack i jobbväskan…

…och ett riktigt fack.

I de här lägena, när allt går så fort och alla inblandade inte är lika på, är det skönt att ha en kunnig och erfaren mäklare att bolla med. Jag är mycket glad för E så här långt. Det finns ett och annat vad gäller tillgänglighet som E skulle kunna tipsa andra om. I will say no more…

Tvättmaskinen jobbar, tre månaders linser är nätshoppade och jag ska ta ett par mackor innan jag också börjar jobba – här hemma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.