Ett inlägg om ett vin.

Ett kraftfullt fyndvin med ett namn som är lätt att komma ihåg.

Jag brukar säga att jag mest dricker rött och italienskt när det gäller viner. Men självklart dissar jag inte nån annan typ av vin innan jag har smakat det – allra minst om jag får det som gåva. I julklapp förra året fick jag en flaska rött av yngsta bonusdottern och hennes T. När jag kollade namnet på vinet tyckte jag att det var både roligt och fyndigt och ärligt talat trodde jag nog att det fyndiga skulle sluta där. Fast… det var ju det där med att prova först och tycka sen.

Igår kväll korkade jag upp flaskan Irony 2014 och serverade Fästmön och mig själv till lördagsmiddagen. Vinet är amerikanskt, från Kalifornien, och pinot noir, en blå och ganska svårodlad vindruva, är huvuddruvan. Priset är 149 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av jordgubbar, skogshallon, peppar, körsbär och choklad. Serveras vid 16-18°C till rätter av feta eller vilda fåglar, samt till rätter av fläsk- eller lammkött. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, mogna jordgubbar, kanel, choklad och mynta.

Anna och jag åt varken kött eller fågel igår utan Västerbottenpaj med fetaostfyllda chili- och pepparfrukter samt gröna queenoliver, det vill säga ganska salt och het mat. Vi åt också grönmögelost och valnötsost till. Senare på kvällen provade vi choklad med jordnötter samt nougat till vinet. Alltsammans smakade underbart gott och vinet förhöjde smakerna enormt.

Vinet, som är klassat som lite mer än medelfylligt, var kraftfullt, enligt min mening. Det hade en fin och stor smak, det var strävt och eftersmaken lång. Det passade alldeles utmärkt till såväl maten som ostarna och chokladen. Kort sagt: ett riktigt fyndvin! 

Vinets namn är ju jättelätt att komma ihåg, nåt som förenklar när jag köper vin nästa gång. Då ska jag köpa mer av det här vinet helt klart.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.