Ett inlägg om ett vin.

En italienare som funkar till grillad kyckling, gorgonzola och frukt- och mandelchoklad.

Förra helgen besökte jag Systembolaget på Stormarknaden för att inhandla en present och även fylla på mitt eget förråd. Men beståndet i vinskåpet måste ju även smakas av då och då. I kväll korkade jag upp en italienare, Conero Riserva 2014, för 100 kronor.

 Jag tyckte att namnet lät bekant. Efterforskningar visade att jag för lite mer än ett år sen provade vinet, men i årgång 2012. Då fick det högsta omdöme av mig när det intogs med Västerbottenpaj, färska grönsaker och tzatziki.

I kväll drack jag vinet till grillad kyckling och potatisgratäng, gorgonzola och roué vitlök samt frukt- och mandelchoklad. Ja det låter mycket, men jag kunde inte äta mer än en kvarts kyckling och halva portionen gratäng, så det fick bli ett par kex med de smakrika ostarna på lite senare och ännu lite senare lördagsgodischokladen. Inget av detta rekommenderas av Systembolaget. Enligt bolaget passar lamm, nöt och vilt. Grillade rätter funkar fint och en grillad kyckling är ju trots allt grillad. Lite rätt, ändå.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats och vinets smak och doft:

”Kryddig smak med tydlig fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, pomerans, kakao och vanilj. […] Kryddig doft med tydlig fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, pomerans och vanilj.

Det blev lite av ett bakslag med maten idag. Aptiten är som den är fortfarande, det vill säga ibland på, ibland av. Jag var väldigt sugen på grillad kyckling när jag var och handlade. Tyvärr avtog lusten. Vinet smakade gott till kycklingen ändå. Gorgonzola var den ost som vinet passade bäst till. Vitlöksosten hade en alltför utmärkande smak, så den plastade jag snart in och la tillbaka i kylen. Chokladen och vinet var perfekta tillsammans.

Toffelomdömet för 2014 års tappning blir samma som för 2012:an, det vill säga det högsta.

Livet är kort.