Kära dagbok…

Igår kväll kunde jag konstatera det jag skriver i rubriken och det jag har skrivit om flera gånger tidigare här: det underlättar att skriva begripligt. För min del förde emellertid den illa skrivna lappen på anslagstavlan i trappuppgången även med sig nåt gott: en rask promenad med frisk luft igår kväll.

Illa skriven, men också obegriplig.

Det finns de som alltid ska tolka det jag skriver här fel. Skälet till att jag visade lappen i ett inlägg – och nu gör det igen – är inte att hänga ut nån, som EN person hävdade, utan att försöka förklara varför det är så viktigt att offentlig information är rättstavad och korrekt formulerad.

Jag blev irriterad.

Igår kväll när jag kom hem stod grannbilen på parkeringen en bra bit över på min parkeringsplats – såsom den gjort i fyra dygn. Jag blev irriterad, för jag hade eventuellt behövt platsen igår kväll. Därför skrev jag en kort, vänlig men bestämd lapp som jag satte på bilens vindruta. Efter ett tag kom jag på att ägaren till bilen faktiskt kanske inte kunde svenska alternativt inte kunde läsa. Klockan var inte mycket på fredagskvällen när jag ringde parkeringsansvarig i bostadsrättsföreningen. Där fick jag namn och adress på den som hyr parkeringsplatsen. En sökning på nätet  gav mig ett mobilnummer som jag ringde. Och ringde och ringde och sms:ade – utan att få svar. OK, fredagskväll… inte bästa tiden att söka upp människor i deras hem, men om jag inte försökte kommunicera muntligt skulle bilen uppenbarligen fortsätta stå fel och jag skulle inte kunna parkera min bil. På med jackan, ut i kylan och fem minuter senare plingade jag på en dörr.

En ung tjej öppnade. Jag presenterade mig med namn och berättade mitt ärende. Hennes kille/sambo anslöt liksom en underbart söt liten kattunge som gärna ville smita. Paret blev mycket generat. Killen, som var uppenbarligen bilföraren i familjen, erbjöd sig direkt att gå och flytta bilen. Det behövde han inte, för jag hade då fått klarhet i att jag inte behövde min plats under kvällen utan kunde stå kvar i garaget. Men jag bad honom flytta den i morgon (dvs idag) och att i fortsättningen parkera efter de nya märkningarna på parkeringsplankan, inte på marken, såsom det står på lappen ovan, varav ett exemplar även satt på den här trappuppgångens anslagstavla. Han svarade:

”Ja det ska jag göra, men det var så himla svårt att förstå den där lappen. Jag blev osäker på hur jag skulle göra, så jag gjorde bara som vanligt.

Det är alltså inte helt fel att skriva begripligt, det underlättar även för dem som har svenska som modersmål.

∼ ♦ ∼

Jag fick inte tag i några blommor i morse, men fick i stället en arg lapp – från mamma.

I natt har det varit en vakna-och-slumra-natt igen. Jag blir så trött…Nattens uppvanknanden hängde emellertid mest ihop med att jag hade våldsamma kramper i fötter och ben. Vid ett tillfälle var krampen i foten så svår att det knakade till, hörbart, när krampen släppte. Nej tack, jag undanber mig goda råd och tips mot kramp, jag har en läkartid senare i månaden där jag bland annat ska ta upp detta.

Efter sista uppvaknandet, framåt femtiden, somnade jag till och drömde om mamma. Jag hade tagit ut henne på en shoppingtur och medan hon satt på ett fik och vilade gav jag mig iväg för att införskaffa blommor. Det var bara det att alla blomsteraffärer i min väg var stängda och det drog ut på tiden. Plötsligt hörde jag en megafonröst på gatan som ropade mitt för- och efternamn. Jag sprang till anvisat ställe – och fick där en lapp. Från mamma. Och förutom hennes förnamn var lappen… totalt oläslig, som skriven i djup affekt, troligen ilska… Hur ska jag tolka min dröm, tro..?

Nu ska jag in i duschen och göra mig redo för dagens födelsedagsfirande i familjen/Sjukstugan. Ytterligare en promenad med frisk luft väntar efter tvagningen.

Livet är kort.