Kära dagbok…

Missat nåt? Tja, det är ju inte så svårt när en försöker tyda dessa kråkfötter…

Jaha, så var det helg igen! Jag fick oväntat besök i morse – en liftare, som jag så gärna skjutsade till arbetet, ganska nära mitt eget. Det var Lucille som vågade åka med mig och min smutsgrisige Clark Kent*.

Trots stoppet på vägen var jag tidig till jobbet. Jag började knåpa med nästa veckas nyhetsbrev, eftersom det är uppehåll till förmån för minnesanteckningar och handlingar från gårdagens avdelningsmöte i stället. En ska inte överinformera, sånt kan skapa stress. Och kanske är det just stress som gör att vi missar det vi kanske ändå läser? Jag tänker på min fundering igår och på det faktum att en och annan har tänkt på samma sak…

Samtidigt jobbar jag i ett projekt med ett antal texter som ska innehålla adekvat och korrekt information till en målgrupp som är heterogen. I det här fallet upptäcker vi varje vecka att nåt missförstås, att nåt är tvetydigt eller att nån information saknas. Det är här kommunikationen kommer in. Genom att prata med olika grupprepresentanter har texterna gått från knappt begripliga till bra – och därefter även tagit ett skutt vidare till bättre. Därför kunde jag belöna mig med en alldeles färsk bulle till fredagsfikat. Bullen från gårdagens avdelningsmöte låg sparad i en plastpåse liksom den lilla chokladbiten jag fick av herr Fredag, men det fanns ju en eftermiddag också… Jag äter alltså bara godis och sötsaker på helgerna och fredag räknas till helgen i min kalender. Det lustiga är att jag inte alls är lika sugen på sötsaker när helgen sen kommer. Förra helgen blev det fredagsbulle, ett par hårda småkakor på söndagen samt några bitar lösgodis. Inget moffande som tidigare. Det är en frihetskänsla!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tre böcker fick följa med hem idag.

På avdelningsmötet igår var det inte bara bullar på dagordningen. En av punkterna handlade om jobbets flytt till ett nytt hus. Förändring är inte enbart lätt. Det är extra svårt när en har gjort samma sak eller till exempel varit på samma arbetsplats, i samma byggnad, under många år. Jag, som fortfarande känner mig som ny på jobbet (började jobba här i maj förra året), försöker hitta bra saker med flytten och än så länge överväger de. För min personliga del är jag mycket nöjd med min placering på vår nya arbetsplats. Den fick jag utan att kasta mig på golvet och skrika eller klaga min nöd i sociala medier. Jag känner att jag hamnar på rätt ställe på avdelningen, för vägarna till dem jag jobbar – eller borde jobba! – mycket med blir kortare. En annan bra sak som flytten i sig för med sig är att vi får plocka på oss böcker från de två hyllorna i lunchrummet. De böcker som finns kvar vid flyttdagen kastas. Jaa… mat och böcker är nåt som inte kastas i min familj (eller i vart fall nåt som inte kastas med lätt hand), så jag var uppe och botaniserade under dan. En titel hittade jag som jag plockade med mig. Sedan tidigare har jag haft ytterligare två pocketböcker i min hylla. Dessa tog jag också med mig hem idag.

Vi har vidare haft ett stakprojekt på jobbet, nåt som jag har dokumenterat på Instagram fortlöpande samt här på bloggen igår. I morse stod det en enda ynklig stake kvar på vagnen. Jag var på väg att ställa ut min kontorsstake, som jag hade packat ner i en flyttkartong, för det var nån som sa att vi inte ska ta med de gamla julprydnaderna till nya huset. Men så tittade jag på den och tyckte nog att den var lite söt med sina målade blommor på röd botten. Och det är ju aldrig fel att ha en stake i reserv, så att säga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hellre tappat än förlorat, eller tvärtom?

Den här helgen är det mycket som ska hinnas med. Om jag kan upparbeta lite reservkraft så här på fredagskvällen blir det en tur med dammvippa, -trasa och -sugare i afton. Jag har just hämtat en nypa frisk luft genom att besöka parkeringsgrannen som inte parkerar rätt. I morgon förmiddag och mitt på dan är det födelsedagsfirande som gäller och på eftermiddagen behöver jag göra några ärenden. Det lämnar endast kvar att städa badrummet och toa-duschrummet till söndagen. Troligen ett bra upplägg eftersom jag skulle behöva tappa upp innehållet i en dunk på flaskor, ett innehåll som är rött och har stått alldeles för länge (måste avsmakas först, med andra ord), innan jag skurar badkar. Det är nämligen i karet de oönskade resterna töms… Frågan är om vinet fortfarande är drickbart, om det så att säga hellre är förlorat i badkaret än upptappat på flaska…

Andra antikviteter än vin bedömde jag igår via app och Antikrundan. Det gick riktigt bra och jag fick diplom som kunnig, minsann. Kanske berodde det på att jag pluggade lite via Antik & Auktion i förväg – och då också upptäckte att jag troligen har en inte bara snygg utan även värdefull vas av Josef Ekberg i min ägo. Ja, den är signerad också. Vasen tog jag med mig från mammas hem, men jag tror att den ursprungligen tillhörde mina farföräldrar. I vart fall tyckte jag att den var fin och det var därför den fick flytta till Uppsala. Sen gör det inte ont att även den vasen, liksom fiskvasen som fick ett annat hem, är värd lite i kronor räknat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om städning. Jag har städat ofta i min dar. Men hur är det med dig??? Delta med ett klick i undersökningen nedan! Det går också bra att skriva en kommentar om detta – eller nåt annat i inlägget. Som vanligt gäller dock Reglerna! för att kommentarer ska publiceras.

*min smutsgrisige Clark Kent = min skitiga bil

Livet är kort.