Ett inlägg om mat och dryck och det goda i livet.
Under De sju svåra åren hände det ofta att jag tröståt. Jag åt sånt som var mindre bra för mig. Men förra hösten hände nånting i samband med att jag började jobba som konsult. Jag jobbade mer, åt annorlunda och plötsligt vägde jag tio kilo mindre. Nu är jag på nästa jobb och i ett nytt skede av mitt liv: jag har fått en tillsvidareanställning. Eller, det är en provanställning i sex månader först, förstås, men jag tänker göra allt för att få fortsätta jobba den 9 november.
Med mer än tre gånger så mycket pengar netto varje månad unnar jag mig saker. (Böcker har alltid varit högprioriterad shopping, dock!) Jag har köpt kläder, till exempel. Vidare går jag till naprapat och får en svindyr behandling för min hälsporre. Och så försöker jag sätta lite guldkant på tillvaron för Fästmön och mig. Det finns inte längre några skäl till att jag ska spara och gneta. Förutom att försöka stötta mamma ekonomiskt som hon har stöttat mig de senaste åren vill jag att Anna och jag ska äta och dricka gott när vi ses. Och det har vi sannerligen gjort den här helgen…
Här kommer nu glimtar från den gångna helgens frosserier. Det började redan med fredagsfrossa…
Efter fredag kommer lördag. Och om svenskarna har fredagsmys på fredagar, så äter de definitivt lördagsgods. Även vuxna. Jag började lite väl nyttigt, men sen…
Söndagen började långsamt med kaffe och bok på sängen. Vi intog en sedvanlig äggfrukost (inte mycket att visa upp kladdet). Sen blev det emellertid värre…
Nu vore det märkligt om jag inte gick upp några gram. Men jag har faktiskt lyckats hålla vikten efter de tio kilonas bortgång… Vi får se hur länge det varar…
Ha en GO’ arbetsvecka – det tänker jag ha!
Livet är kort. Att äta och dricka gott är… gott gotti gott gott.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Jag unnar dig verkligen massor av guldkanter, nu är det din tur!
Själv njuter jag av att ha 12 minuters promenad hem till ”Knoll och Tott” istället för 70 mil..😃, och så är det bara fyra dagars arbete veckan som kommer – life is good!
GillaGilla
Tack snälla vännen! 😛
Och jag hoppas att du får gå de där tolv minuternas promenad precis så ofta som du vill. Fyra dars arbetsvecka är OK då och då, det tycker till och med jag. 😉
GillaGilla
Det är så härligt att läsa att du kan njuta av tillvaron igen, jag visste att det där jobbet skulle komma, vad är det man säger, trägen vinner 🙂
Att släppa några kilon är ju alltid skönt, man mår bättre och rör sig lättare. Men, lite svullohelger måste man få ha ibland 🙂
GillaGilla
Nillan, då visste du mer än jag! Jag var väldigt, väldigt nära att ge upp precis som jag berättade för dig i förtroende per telefon.
Jo jag mår bättre av viktnedgången, orkar mer och så är det bra för hälsporren om jag är lättare, Fast det är gott att få svulla ibland. Sen när jag har svullat en helg är jag oftast nöjd och glad. 😛
GillaGilla
Jag kanske inte visste, men jag vet att man inte ska ge upp, att det förr eller senare löser sig, hur mörkt det än kan se ut för stunden.
Nu får vi vila magarna och svulla ut till helgen igen 🙂
GillaGilla
Det kändes bara jättesvart och som om mörkret skulle vara för evigt. Och det kändes så ett längre tag. När jag berättar för folk – i stora drag – får jag känslan av att de uppfattar mig som stark för att jag har överlevt. Jag känner mig inte stark, men nog måtte jag vara det som har överlevt sju svåra år (de var i och för sig inte svåra hela tiden!). Du är så härligt positiv och jag har många gånger under årens lopp önskat att jag hade en liten gnutta av detta i mig! 😛
Ja hum… nu goffade jag resten av min godispåse igår kväl… 😮
GillaGilla