Tisdag kväll den 21 januari och onsdagen den 22 januari 2025: Dunket i väntan på…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fönster på trottoar på Väderkvarnsgatan

Spegelbilden av fönstret från begravningsbyrån på Väderkvarnsgatan får illustrera min väntan.

Ibland, när det är tyst omkring mig, hör jag liksom en gammeldags klocka ticka. Ja, den tickar ju inte utan mera dunkar. Men grejen är att det inte är nån klocka utan mitt hjärta. Jag tycker inte om tystnaden längre på grund av det. Det är väldigt obehagligt att höra sitt hjärta slå när en har en hjärtsjukdom, för det är som om en lyssnar efter, väntar på, att det ska slå i otakt, hoppa över ett slag, tystna och stanna. Vissa dar blir det extra tydligt att jag i princip bara väntar på att dö.

På tisdagskvällen hade jag tänkt läsa. I stället fastnade framför ett TV-program, medan jag lät fotmassagen massakrera mina fossingar. Det var konstnären Lars Lerin som besöker ett äldreboende, en serie som tydligen har gått ett tag. Jag blev helt fascinerad av hur dessa ”gamlingar” öppnade upp medan de satt och målade. Många av dem var svårt dementa, några väntade i princip på att dö. Men vilka spännande erfarenheter de delade med sig av! Gårdagens tema var… kärlek.

Hjärta på jobbdatorn

Tema: kärlek.

∼ ♦ ∼

Trött när jag gick till sängs, trött när mobillarmet gick igång i morse. Det ska bli skönt att jobba hemifrån två dar, i morrn och på fredag. Jag kommer upp, jag äter min frukost, läser, men den tredje dan jag ska upp tidigt och iväg är jag segare än segast. Slevade i mig filen, läste ett par kapitel i blodsockerboken och sen iväg uppför Carolinabacken som känns brantare för var dag. Min spänst är helt borta. Det är nu ett och ett halvt år sen jag slutade simma. Lika länge sen som jag fick min hjärtdiagnos. Jag vet inte vilketdera jag sörjer mest. Och det spelar egentligen ingen roll, för de hänger ju ihop.

Onsdagsfrukost med tulpaner som sticker iväg Hopptimisten o Blood Sugar

Frukost med en tulpan som sticker iväg och blodsockerboken.

 

Bitmoji Tofflan läser

På lördag ska jag inte fika med min bok utan med en arbetskamrat.

Jag snackade med en arbetskamrat på förmiddagsfikat om träning, nåt jag skulle behöva göra och som h*n gjorde igår. Men i stället blev det bestämt att vi ska ses lördag eftermiddag på stan – och fika. Det var ju sånt jag gjorde tidigare på helgerna, tog en fika på stan för att komma hemifrån, fast jag gjorde det ensam. På lördag får jag sällskap! Och eftersom det är på eftermiddagen hinner jag städa först som jag tänkt (för att det behövs).

 

Idag hade jag bara två möten, ett via Zoom och ett IRL, så det gick hyfsat att arbeta. Jag påbörjade bland annat transkriberingen av en podd. Det är en utmaning för mig att lyssna och jämföra med en automatiserat skriven text. Jag kan säga att auto correct på mobilen helt klart ligger i lä där. Dessutom lyssnar jag privat aldrig på nåt som går att läsa. Mellan mötena blev det lunch och den behövde jag. För att höja blodsockret. Lustigt nog fick jag början till en förklaring av bokens titel – nu när jag är cirka en tredjedel in i den.

Jobblunch med Blood Sugar

Jobblunch med bok – och förklaring av bokens titel Blood Sugar. Eller början till en förklaring…


I morrn blir det hemmajobb liksom på fredag.
Då ska jag göra klart transkriberingen, men sen dök det upp ett antal möten som jag ska delta i under torsdagen, totalt fyra stycken, via Zoom. Nåja, jag tror att jag hinner och orkar även om jag faktiskt idag på eftermiddagen kände ett påslag i hjärtfrekvensen.

∼ ♦ ∼

Idag hade jag inte planerat nån middag, men jag har ju varit smart nog att fylla på frysen. Jag bestämde mig för kycklinglasagne från Dafgårds och för att adda lite nyttigheter, småtomater. I morrn ska jag gå och handla på lunchen och inte strunta i att köpa grönsaker.

Kycklinglasagne med Hopptimisten tulpaner o Blood Sugar

Middag från Dafgårds, kycklinglasagne, med Hopptimisten, förra helgens tulpaner och boken Blood Sugar.


I kväll ska jag läsa, men också se del tre av Vargasommar.
Det är en märklig serie med obehagliga karaktärer. Jag ska sätta mig i fåtöljen och köra igång fotmassagen, låta hjärtat dunka…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 21 januari 2025: Irriterad, lösningsfokuserad och (om)bokad

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan uppspärrade ögon på skylt

Lösningsfokuserad.

Måndagskvällen var lugn, jag var trött. Jag orkade läsa lite och körde fotmassage x 2. Började titta på en brittisk deckare, men var för trött för att se slutet. Kom i säng 22.30 – och vaknade klockan fyra i morse. Inte OK! Skälet var att jag blev irriterad på en grej på jobbet igår. Och fan. Det låg och skavde även när jag sov, till och med. Att sova på saken kan dock vara bra. Jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen idag – så att det inte blir nån grej som hänger kvar av det hela. Det räcker med den dag och natt den gjorde det… Lösningsfokuserad är jag, på gott och ont. Genom att öppet säga vad jag tycker och tänker till samtliga berörda och inhämta deras tankar i frågan tror jag att det blir bra. I vart fall bättre.

Tisdagsfrukost med Blood Sugar tulpaner o Hopptimisten

Tisdagsfrukost med raka tulpaner.

Tisdagsfrukosten avnjöt jag med tända ljus och Hopptimisten som vanligt. Tulpanerna i köket är fortfarande raka, men boken är utbytt till en amerikansk thriller. Den verkar läskig och lovande. Jag läste ett par kapitel innan det vara dags att dra. Det är en bra start på dan, tycker jag.

Promenaden upp till jobbet var mörk och fuktig. Det var regn i luften – och ändå inte. Som en blöt filt. Temperaturen stannade på två plusgrader. Det var rånigt, men inte jättekallt. Jag har en bra jacka (Annas) och en fin och varm halsduk (från FEM). Nere på stan hade nån äntligen börjat ta ner juldekorationerna. De låg som begravningskransar på en trottoar.

Nedplockade ljuskransar Drottninggatan

Nedplockade juldekorationer som begravningskransar…


Det blev till att ta tag i saker genast på jobbet.
Jag fick boka om en intervju och fotograf till nästa vecka, bland annat. Vidare bokade jag utprovning av ny kontorsstol och en ståmatta. Jag tog tag i det jag hade tänkt ta tag i, deltog i ett par möten och så blev det lunch. Stora A och jag hade ju bestämt oss för slottslunch idag. Det blev vegetarisk lunch och lagad mat, vilket innebar att det blev lätt kvällsmat hemma.

Majs- o zucchinifritters på slottet

Majs- och zucchinifritters på slottslunchen.


Eftermiddagen ägnade jag bland annat åt korrekturläsning
och att besvara en mycket omfattande enkät. Jag ser fram emot att få en BRA belöning! Eller… jag valde tre Trisslotter. Det är säkert onlineskrapning och sånt är urtrist. Jag vill helst ha fysiska lotter.

Jag fick äntligen också godkänt på min begäran om ersättning för läkemedelskostnader av arbetsgivaren. Det handlar om en hel del pengar – som jag givetvis inte får förrän i februari. Men ändå. Jag får dem!

∼ ♦ ∼

Det blev mackor, kaffe och mjölk till kvällsmat och medicinen. Inte så upphetsande, men det räckte i kväll.

Mackor kaffe mjölk Hopptimisten tulpaner tända ljus o Blood Sugar

Mackor till kvällsmat räckte i kväll.


Jag är väldigt trött och ska parkera mig i fåtöljen
medan jag kör fotmassage (eftersom jag har ont av hälsporren) och läser Buffé. Blodsockerboken läser jag sen. Klockan 21 ska jag kolla in nya serien Grävarna på TV4.

∼ ♦ ∼

I morrn är vi redan halvvägs i veckan – och den har varit riktigt OK. Men jag är mycket tröttare när jag har varit på jobbet en hel dag jämfört med när jag jobbar på distans – vilket jag även denna vecka ska göra torsdag och fredag. I stället för intervju och artikelförfattande ska jag transkribera ett poddavsnitt. Onsdag ska klaras av först och då är det en del möten.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 19 januari och måndagen den 20 januari 2025: Inget vinstjubel, men glädje av blommor och böcker (även om jag ibland undrar var jag jobbar…)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Sverigelott

Julklapp som inte orsakade nåt jubel.

På söndag kväll fann jag äntligen ro. Jag låg på soffan och lyssnade på klassisk musik. När jag äter på helgerna brukar jag spela så att jag hör nåt annat ljud än mitt eget smaskande. Igår lät jag musiken stå på. Jag löste ett svårt sudoku som jag verkligen fick kämpa med. Och skrapade en julklappslott. Lotten gav inte skäl till nåt jubel. Nu återstår fyra Trisslotter. Ett par av dem är julklappar från Annas snälla mamma och ett par är lotter som jag har vunnit från de lotter jag fick av henne i höstas. Det går runt och det är roligt.

Jag hade en sms-dialog med Anna som jobbat helgen. Hon erbjöd mig att hänga med Tisslingarna om jag vill komma hemifrån när hon jobbar helger. Och det kan ju vara jättemysigt! Synd att jag inte tänkte på det i helgen som var för då hade jag kunnat stanna till där efter nån av mina åkturer.

Av och till under söndagen hade jag en dialog också med L. Tänk att jag har fått en ny vän på äldre dar! Det känns så, i alla fall. Synd bara att vi inte bor i samma stad, vi kan ju inte direkt träffas och ta en random fika. Men samtal är bra. Jag känner mig mindre ensam och L hjälper mig att se saker från andra håll. Vidare hoppas jag att jag kan vara en bra lyssnare också.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med tulpaner Hopptimisten Fadern o tända ljus

Tulpaner ger glädje även när det är mörkt.

I morse var det kallt, mörkt och halt igen. Jag åt min frukost med tända ljus. Tulpanerna är jättefina fortfarande. De slokade lite när jag kom hem i lördags trots att jag var snabb med att sätta dem i vatten, men nu verkar de trivas. Jag tycker att de är så fina och jag blev så glad för de fyra ”utvikta” som jag fick och som står på vardagsrumsbordet. Blommor ger mig lite glädje, har jag insett. När jag bodde med katterna kunde vi inte ha lösa blommor om vi inte var noga med att hela tiden ”bemanna” buketterna. På krukväxtbladen fanns ibland spår av små tänder. Mest eftertraktade var blommande växter och Amaryllisknoppar. Giftigt för små kissar att tugga på. Som tur var blev de inte sjuka. Men nu kan jag ha både blommor och växter. Det är mysigt. Fast… de kan ju aldrig ta katternas plats.

Norra tornet Uppsala slott o slottsbacke utan snö 20 januar 2025

Slottets norra torn var vackert i morgonskrud.

Jag var först på plats på avdelningen i morse, men Stora A anslöt ganska snart. Den sista biten upp för Carolinabacken blir tuffare och tuffare för mig att klara av. Därför stannade jag mitt på och tog en bild av norra tornet på Uppsala slott. Ganska vackert i morgonskrud. Tyvärr blev det väldigt disigt redan under förmiddagen.

Morgonen innebar sedvanliga avstämningsmöten via Zoom och diverse mejlerier om högt och lågt. Jag har kört fast när det gäller en intervju som verkar vara knepig att få till, men jag ser fram emot torsdagens intervju. Vad jag vet är den fortfarande på. Då jobbar jag hemifrån och tar en promenad ner till Gamla torget för att träffa två författare och en fotograf.

Idag gick det bra att socialsera på jobbet vid fika. Det var skönt att få känna sig lite mer ”som vanligt” även om det bara gäller fika (jag drack vatten, så exakt som vanligt är det ju inte). Sen dök det upp ett par issues idag som jag bara… tar mig för min panna kring. Och undrar om jag arbetar på ett universitet eller en förskola.

Lunchen tillbringade jag med Fadern, men i morrn har Stora A och jag bestämt att vi ska gå iväg och äta Slottslunch.

Måndagslunch på jobbet med Fadern

Måndagslunch på jobbet med Fadern.

Eftermiddagen rullade på i uppförsbacke för min del som vanligt. Därför blev jag superglad när jag fick åka Ulrika-bilen hem. Och eftersom jag landade hemma redan klockan 16 kunde jag lägga mig på soffan och vila en stund och läsa ut boken om en pappa. Nu har jag bytt till en bok om en mördande terapeut.

Böckerna Fadern och Blood Sugar

Bokbyte från en bok om en pappa till en bok om en mördande terapeut.

Jag hann och orkade skriva en stund också innan det var dags att fixa käk och ta kvällsmedicin. I kväll gjorde jag det lätt för mig och grillade tre kycklingkorvar i ugnen. Med bröd, bostongurka och räksallad blev det en perfekt middag.

Kycklingkorvar med bröd räksallad bostongurka Hopptimisten Blood Sugar

Kycklingkorv med bröd tillsammans med Hopptimisten fick upp blodsockret passande nog till boktiteln.


I kväll ska jag köra fotmassage x 2
för jag känner av hälsporren. Jag tycker att hjärtat har hoppat omkring en aning också, men nån hjärtmassage kan jag inte ordna. Annars mår jag ganska bra den här måndagskvällen. Lite irriterad mest på barnsligheter som jag tyvärr har svårt att släppa. Men jag känner mig mest oförstående.

Himlen är faktiskt mer dramatisk än jag i kväll.

Mörk himmel ovanför UKK

Himlen är mer dramatisk än jag i kväll.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fadern

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fjärde del i en värmländsk deckarserie.



Lotta Lundhs bok FadernI mitten av januari 2025 hade brevbäraren tryckt in två paket från Bokus i min postbox. Ett av paketen innehöll Lotta Lundhs bok Fadern, den fjärde och sista (?) delen i serien om Sunnepolisen Erik Ljung. Lyckligtvis var ingen av böckerna skadad. 

Kommunalrådet Per Nilsäter i Sunne mördas utanför sitt hem. Efter sig lämnar han sin chockade fru Karolina och dottern Malin, som pluggar i Uppsala. Kriminalkommissarie Erik Ljung väcks mitt i natten och blir ansvarig för fallet. Men det är knepigt och det finns inga riktiga spår eller motiv. Per Nilsäter hade fattat en del kontroversiella beslut, så dådet kan vara politiskt. Och givetvis är det ett relationstema i boken också. Det handlar om Eriks gamla otrohet som plötsligt poppar upp hos frun Cissi efter 15 år när hon tycker sig se hans blickar på en annan kvinna.

Just den här boken hade jag varit sugen på att köpa och läsa länge eftersom den avslutar serien – tror jag. När jag skulle skriva det här inlägget upptäckte jag en femte del, Inkräktaren, som visar sig vara en ljudbok och en julkalender som kom ut mellan del tre och fyra. Den skippar jag dock för så – ljudbok – läser inte jag böcker.

Boken går snabbt att läsa. Den har inget tillkrånglat språk, men jag har som bekant svårt för relationsteman i böcker. Jag vet inte om man kan förlåta en otrohet, men om man väljer att stanna kvar i äktenskapet måste man lägga den bakom sig. Och det blir inte så intressant för läsaren. Samtidigt… I den här boken har det dock en viss relevans, otrohetstemat. HBTQ-tema finns också, men är den här gången knappt noterbart.

Själva fallet är brutalt och blodigt, men sen blir det segt. Det händer nästan ingenting mer än att folk hamnar på sjukhus rätt som det är. Där finns också en person som lämnar upplysningar som kan bidra till lösningen. Eller är det för… enkelt? Den biten ger historien i alla fall skjuts. För historien är väldigt ojämn. Slutet blir spännande och oväntat och boken avslutas med en cliffhanger. Därav frågetecknet ovan ifall det här är sista boken i serien.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sunnepolisen-serien:

  1. Familjen 
  2. Graven 
  3. Vedergällningen 
  4. Fadern (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 18 januari och söndagen den 19 januari 2025: Rädslor, men grått och trist blev soligare

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen passerade den också. Jag ställde lite senare fram en ostbricka och mumsade i mig. Ja inte brickan i sig utan en del av det som var på den.  Appassimentovinet drack jag upp. Det blev ett glas till middagen och ett glas till ostarna. Alldeles lagom. Men ändå vaknar jag med huvudvärk varje morgon. Och är livrädd att få stroke. Eller hjärnblödning. Två skilda ting, båda hänger ihop med min hjärtsjukdom och en av medicinerna jag äter. Ja, jag är rädd. Varje morgon är jag rädd. Inte för att dö, utan för att bli en grönsak. Snart vågar jag inte göra nånting. Mitt liv bara krymper…

Ostbricka kex appassimento tulpaner boken Fadern

Jag unnar mig. Igår var det ostbricka och appassimento.


Men jag unnar mig.
Jag unnar mig ett glas eller två, nåt smaskigt att tugga på och bra böcker att läsa. Igår kväll läste jag en del. Jag såg också på Stjärnorna på Slottet, Christine Meltzers dag. Hon är rädd för döden, hon! Så har hon också haft den nosande i hälarna… Vidare såg jag del två av Kommissarie Ellis på SvT Play. Avsnittet går i kväll, men sent och jag ska ju upp tidigt i morgon bitti. Igår blev det sänggång före midnatt, bara strax före.

∼ ♦ ∼

I natt sov jag hyfsat, men hade lite svårt att somna om efter morgonmedicinen. Drömde en orolig dröm där jag var med vänner (!) i en källare. Runt halv nio gav jag upp och vaknade till. Gjorde kaffe och tog med mig in i sovrummet där jag låg och läste till klockan tio, ungefär. När jag började läsa i morse insåg jag att redan är nästan halvvägs i min bok på gång. Tur att jag har fler olästa böcker på lager!

Det var en grå och trist dag jag vaknade till. Lika grå och trist som jag kände mig. Sen blev både dan och jag soligare. Grät en skvätt. Inte för att det hjälper, men… Kunde konstatera att det finns fler som går undan för att gråta. Trots att jag inte behöver göra det längre är det svårt att inte gå in i duschen och grina. Så en kan väl säga att jag tränar på att gråta utan att gömma mig nånstans. Idag blev det nämligen ingen dusch. Jag blaskade av mig för att sen spara mig till ett eftermiddagsbad.

Rostat bröd Hopptimisten Fadern o tulpaner till söndagsfrukost

Rostat bröd till frukost i sällskap med Hopptimisten, Fadern och tulpaner.


Även idag blev det en tur med bilen efter frukost.
Jag behövde handla några tunga saker, men åkte också en liten omväg. Inte särskilt upplyftande, det blir ofta samma väg. Lite annat än hemmets väggar fick jag se. Och lite annat än det tunga jag behövde köpa kom jag hem med. Björnbär, bland annat. Om jag hade haft en trädgård skulle jag dels ha haft ett land med örter. Och så skulle jag ha odlat björnbär. Men nu har jag ingen trädgård utan får köpa bären i affär.

Björnbär

Ingen trädgård har jag, så jag unnade mig björnbär köpta i affär.

 

Söndagsfika vid köksbordet med noisette Hopptimisten Fadern o tulpaner

Det smakade riktigt bra med söndagsfika idag.

Just som jag kom innanför dörren messade vännen FEM. Vi kom överens om att hon skulle ringa en dryg halvtimme senare. Det gjorde hon. Vi pratade över en timme och det kändes väldigt bra att få använda rösten idag. Det smakade riktigt gott med söndagsfika idag.

Innan FEM ringde fixade jag med en bunke med diskborstar etc och flyttade på några buketter torkade blommor till en gardinstång i köket. Buketterna hänger på en stång bakom den med en skir gardinkappa på. Därför har jag bestämt att inte köpa nån ny gardinkappa. Det blir lite färg ändå.

Efter samtalet och fikat bestämde jag mig för att ta ett skumbad. Jag kände mig bättre till mods och mer avslappnad än på länge, så jag hade ro att ligga i blöt en stund – och även fila fötterna!

Skumbad

Skumbad på söndagseftermiddagen.


Till kvällen lagade jag mat.
Det behövdes – min spis var fan dammig såg jag idag när solen lyste in… Kycklingköttbullar, sås och potatis med rårörda lingon och inlagd gurka utgjorde en perfekt söndagsmiddag. En liten dessert fick jag till också – gammeldags vaniljglass med björnbär, jordgubbe och disgestive samt en halv mugg kaffe.

Min dag är nu slut. Jag ska läsa en stund och softa och komma till ro i att den här söndagen började tungt men slutade desto… lugnare och ljusare.

∼ ♦ ∼

I morrn är det en ny arbetsvecka igen. Jag hoppas att jag ska orka. Torsdag och fredag jobbar jag hemifrån, men på torsdag eftermiddag ska jag iväg på en intervju nere på stan. Det är bra att komma ut i verkligheten en stund för mig. Mina fina tulpanbuketter lär jag få njuta av på kvällstid i alla fall nästa vecka.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 17 januari och lördagen den 18 januari 2025: Tulpaner, tulpaner och annat gott

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tänk vad två dagars arbete hemifrån och inte på jobbet kan göra för min ork! Efter igår känns det som om jag orkar lite, lite mer. (Jag vågar knappt säga det…) Det blev en promenad till och en pratstund med Igor, min frisör, igår, så jag var inte helt isolerad i hemmet utan IRL-kontakt med en annan människa. Nån som dessutom tog på mig. Ja, Igor tvättar och klipper ju mitt hår. (Nu är jag ingen jättefysisk människa, som tur är.) Det gav energi till att klara av strykhögen, att se tredje avsnittet på senaste säsongen av kommissarie Dalgliesh, äta kex och ost med ett glas appassimento och bokbyte! Bokbytet gick från ett sällskap till en pappa, lustigt nog. Klockan var faktiskt närmare midnatt när jag släckte lampan på sängbordet för att sova.

∼ ♦ ∼

Fadern och kaffe på sängen med Ninni

Fadern och Ninni med kaffe på sängen.

Det var TUR att jag hade ställt medicinlarmet i morse, för annars hade jag inte vaknat. Eller tur och tur… det beror väl på vem man frågar. Nåja, jag klev upp kvart i sju och tog mina fyra morgontabletter – och somnade om. Faktum är att jag sov som en gris ända till klockan nio… Så arbetet hemifrån gav ork och energi även till att sova. Jag sover ganska rackigt i vanliga fall. Antingen har jag svårt att somna eller vaknar flera gånger varje natt. Tack och lov har jag sluppit nattkramperna den senaste tiden, men när jag vaknade kände jag av ljumsken eller höften. Jag gissar att det är det senare och nästa krämpa som ska invadera min kropp. 

I vart fall tog jag mig ur sängen och fixade kaffe i köket. Tog med mig en mugg in i sovrummet och låg där och läste en timme. Att få börja en dag långsamt och i min egen takt är så skönt. Och sällskapet, Fadern och Ninni, det osynliga barnet, var väldigt passande.

Efter duschen blev det lördagsfrukost. Då var familjen kompletterad med Hopptimisten.

Lördagsfrukost med Hopptimisten och Fadern

Lördagsfrukost med min familj just nu: Hopptimisten, Fadern och Ninni. Gubben ligger i filen.

 

Idag hade jag bestämt mig för att både ta en promenad och en åktur i bilen. Jag hade ett antal ärenden att utföra. Bland annat skulle jag köpa två Noisette på Butiken på hörnet, Triller. Nej då, ingen kommer på fika, jag äter dem själv. På hemvägen passerade jag Väderkvarnens Antik & Kuriosa som hade öppet. Trots att det knappt gick att gå där inne kom jag ut med två lampskärmar till ett par fönsterlampor. Jag har visserligen nätshoppat roliga och annorlunda glödlampor till dem, men ifall att. Och 60 spänn för två var ju ett riktigt fynd!

Jag lämnade mina varor på en av bänkarna i köket och gick ner i garaget. Bilen och jag åkte en sväng för diverse ärenden som tankning, apoteket och Eko. På Eko hittade jag ett Woodwickljus till nedsatt pris – och lite lördagsgodis.

Men sen var det ju det här med tulpaner… Och mitt löfte till mig själv när jag hade flyttat att köpa lösa blommor varje lördag. Givetvis åkte jag till Mia på Nya Björcks blomsterhandel innan jag for hem. Jag köpte en bukett holländska tulpaner till köksbordet – och så fick jag fyra ”utvikta” tulpaner – Mia ville se om de klarade ”utvikningen”. Den buketten ställde jag på vardagsrumsbordet.

Och efter det var det givetvis fikadags. Lördag som det är njöt jag av en Noisette, grön för att matcha den spröda våren, till kaffet och givetvis tulpanerna.

Lördagsfika vid köksbordet med tulpaner Hopptimisten o Fadern

Lördagsfika vid köksbordet.

∼ ♦ ∼

Redan i morse tog jag fram en matlåda ur frysen. Stekt kalkon och klyftor är väl perfekt lördagsmiddag med ett glas appassimento till? Jag dukade fint med gammelfarfars porslin, silverbestick och silverljusstakar. Klassisk musik, Hopptimisten och Fadern höll mig sällskap. Och tulpanerna, förstås.

Kalkon o klyftor med Hopptimisten tulpaner o Fadern

Kalkon och klyftor på findukat bord, med Hopptimisten, tulpaner och Fadern.


Vännen FEM
hörde ju av sig per sms igår 
och undrade om vi kunde ringas i helgen. Jag sa att jag hade några ärenden på dan, men att vi ju kunde skicka sms nån av oss när vi hade tid och lust att höras. Framåt kvällen hade jag fortfarande inte hört nåt från henne så jag messade, men då hade hon inte tid att höras för hon skulle se på skidor. Själv ska jag se Stjärnorna på Slottet klockan 20 och till programmet dukar jag fram ost och kex på vardagsrumsbordet.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag. Och nej, jag har inga direkt planer då. Det blir jag och böckerna, kanske ytterligare en tur med bilen och så kycklingköttbullar till middag. Min träning på att bara hänga med mig själv går bättre och bättre. Idag har jag pratat med en (1) person. Det var Mia när jag köpte tulpaner och hon är så god och glad och… normal. 

∼ ♦ ∼

Solnedgång 18 januari 2025

Solnedgången denna lördag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sällskapet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en historisk roman.



Sarah Penners bok SällskapetSommaren 2021 läste jag en historisk roman av Sarah Penner. Det var hennes debutroman och den gillade jag mycket. I början av 2025 fyndade jag uppföljaren från 2023, Sällskapet, i inbunden utgåva på Uppsala bokhandel. (Boken kostade 84 kronor när jag köpte den…) Den började jag läsa nån vecka efter inköpet och nu är den utläst.

Året är 1873, platsen ett övergivet slott utanför Paris. Där ska den hyllade och välkända spiritisten Vaudeline D’Allaire hålla seans. Vaudeline är ofta anlitad av människor vars närstående har blivit mördade i syfte att få veta vem som mördat dem. Lenna Wickes kommer till Paris för att få veta sanningen om sin systers död. För att kunna göra detta måste hon dock övervinna sin skepsis mot det ockulta. Lenna följer med Vaudeline till England för att lösa ett uppmärksammat mord. Tillsammans med männen i Londons seanssällskap börjar de nysta i mysteriet. Men de inser snart att de inte bara är på väg att lösa ett brott, de är även själva ganska intrasslade i ett…

Boken börjar i Paris och redan där anar jag som läsare spänningen mellan Lenna och Vaudeline. Det här är baske mig lite erotiskt inklusive HBTQ-tema. Men det är också spännande. Alla karaktärer verkar ha dolda agendor och som läsare är jag inte alltid säker på vem som är god och vem som är ond.

Berättarperspektivet växlar mellan Lenna och mr Morley. Det märkliga är dock att mr Morleys kapitel är skrivna i jag-form, medan Lennas kapitel är skrivna om henne i tredje person eller om henne och Vaudeline som ”dem” eller ”kvinnorna”. För mig som läsare känns det väldigt konstigt. Det är väl egentligen min enda invändning när det gäller det språkliga. Jag tycker att boken bitvis är lite långsam, men slutet är spännande och upplösningen delvis oväntad.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Författaren har skrivit de här böckerna, men de hänger inte ihop i nån serie:

  1. Giftmakerskan
  2. Sällskapet (läs inlägget ovan!)
  3. The Amalfi Curse (kommer ut den 29 april)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 16 januari och fredagen den 17 januari 2025: Jag tror jag ska köpa mig tulpaner…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Antikkunnig i Halmstad 16 jan 2025

Antikkunnig i Halmstad igår kväll.

Att få göra nåt normalt en kväll känns bra. Som så ofta gjorde jag det förstås ensam, men i det här sammanhanget är det helt OK. Jag kollade på Antikrundan och amatörvärderade. Det här är nog det enda program jag inte missar (det går att se på SvT Play och då även amatörvärdera i Duo-appen, men det är roligare att göra det på torsdagskvällar när programmet visas på SvT 1. Säsongens andra program var filmat i Halmstad, givetvis med Per Gessle på plats. Jag värderade hyfsat. Det blev några fullpoängare, men också några värderingar som inte gav ett enda poäng. På diplomet hamnade två stjärnor och omdömet antikkunnig.

Kalufs i sängen selfie

Kalufs igår kväll.

Efter detta blev jag väl alltför uppspelt och jag hade lite svårt att somna. Det kliade på hela kroppen, nåt jag tillskriver nån medicin. Biverkningarna kommer och går och det beror troligen på att jag får olika fabrikat. Just klådan har jag haft de senaste månaderna och jag tror att jag kan gissa vilken medicin som orsakar den. Däremot tappar jag inte lika mycket hår längre. Så det finns både för- och nackdelar med att en inte alltid får samma fabrikat av mediciner. Det där med håret har inte varit roligt, för det enda jag har varit lite stolt över när det gäller utseendet är mitt hår. Just den här fredagen kändes det bra och behövligt med den där klipptiden jag bokade för sex veckor sen. Kalufsen skulle bort.

Nu när du ändå har fått följa med in i sovrummet, kära dagbok, kan jag berätta en annan sak: jag har börjat drömma igen! Eller jag har börjat komma ihåg drömmarna… Det var flera år sen och det tyder på att jag har fått ner min stressnivå. Jag kommer dock inte ihåg drömmarna hela dan efteråt, men å andra sidan kommer jag ju inte ihåg hela dagarna på kvällstid heller – om jag inte hade knackat ner de här dagboksinläggen. Nattens dröm handlade om att jag var på semester på Gotland med ett gäng kompisar, oklart vilka, för jag tycks ju inte ha några kompisar längre. Men i vart fall skulle vi simma. Jag var först i och njöt i fulla drag. Och ja. Jag saknar fortfarande simningen, trots att det är två år sen jag slutade till sommaren. En aktivitet som hjärtat satte stopp för. Jag vill inte dö i bassängen på Centralbadet lika lite som jag vill dö inne på ICA (se gårdagens inlägg!). Sen vet jag att jag kanske inte får välja plats att dö på, men jag gör det hellre hemma i min säng. Döden är inte alltid vacker och vem vill visa andra?

Bitmoji Tofflan simmar

Fan vad jag saknar simningen!

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonen var mörk, men fem grader varm. Jag tog mig i kragen och vägde mig. Det var inte roligt. Jag har gått upp 15 kilo sen i somras och jag skyller den ökade aptiten på ytterligare en biverkning av en medicin. Detta tog jag upp med läkaren som startade om mitt hjärta för tredje gången i juli, men han skrattade bara bort det hela och sa att jag har mycket att jobba på… Mycket att jobba på… Då… Hur är det inte nu..? I vart fall har jag avhållit mig från sötsaker hela veckan. Det verkar inte ha gjort nån skillnad. Men visst vill jag gå ner de 15 kilona till sommaren igen. Inte för att jag ska visa upp mig för andra, mer för att jag mår lite bättre när jag är lättare. Det är emellertid svårt. Jag gillar ju att äta gott. I morse satte jag lite guldkant på frukostfilen med nåt gott, men ändå nyttigt: jag toppade den med en söt jordgubbe. Det är sånt jag får unna mig i stället för godis och kakor.

Frukost med jordgubbe på filen Hopptimisten o Sällskapet

Frukostfil med guldkant, det vill säga en söt jordgubbe.

 

Bitmoji Tofflan thinking

Ångest…

Vad hände mer idag? Ja jag jobbade förstås och det hemifrån. Två korta avstämningsmöten via Zoom bara. Ett av mötena tog upp en fråga som gav mig oerhört stark ångest. Det handlade om medicin som kan vara livsnödvändig eller orsaka livsfara. Motverka propp (stroke)  eller orsaka hjärnblödning. Typ en sån medicin av alla dem jag äter… Jag vet det här, men ändå blev det jättejobbigt, så jag tog ett varv med dammvippan efteråt bara för försöka hålla ångesten i schack. Verktyget funkade sisådär…

Utöver det klurade jag på en intervju jag ska göra – om det nu går. Det känns lite motigt när flera personer ska intervjuas och de inte finns på samma plats längre. Visst kan man intervjua på olika sätt, men svårare är det att få med personerna på samma bild… Tål att fundera över… Vidare gjorde jag ett antal uppdateringar på jobbdatorn som krävde flera omstarter. Men nu är det gjort!

Lunch hemma mitt på dan. Jag slutade lite tidigare idag för att hinna med ett par ärenden före klippningen.

Hemmalunch med rostat bröd Varma koppen kantarell ägg Hopptimisten och Sällskapet

Lunch hemma. Idag var det varma koppen kantarell-soppa i muggen.


Klippningen gick bra.
En liten stund fick jag vänta innan det blev min tur, men jag hade ju inte bråttom. Jag blev som alltid nöjd med resultatet. Igor klipper mig så bra. Dessutom fick jag komma hemifrån en stund och prata med en människa.


Middagsmat införskaffade jag redan igår
och den var bara att ställa fram när jag kom från klippningen – smörgåstårta och vitt vin. Jag tog ett halvt sista glas av det ”gamla” rieslingvinet och ett halvt glas av GW:s riesling.

Smörgåstårtbit vitt vin Sällskapet Hopptimisten och tända ljus

Fredagsmiddag med tända ljus och som sällskap Sällskapet och Hopptimisten. På tallriken en bit smörgåstårta från Korgtassen.

∼ ♦ ∼

Tulpanlöpare

Kanske ska köpa mig tulpaner i helgen.

En helg ligger framför mig. Inga som helst planer har jag. Jag borde ut med bilen och köra lite, men jag har inga tydliga mål. 

Det blir umgänge med böckerna, som vanligt, enklast så. För även om jag mår snäppet bättre är det fortfarande jobbigt med den sociala biten och jag är fortfarande ledsen, sårad och besviken, alltså är jag ingen trevlig person att hänga med alls. Som tur är behöver ingen bry sig. Men… vännen FEM skickade sms i kväll och vill telefonera i helgen. Det finns även en hög med strykning att ta tag i. Lite roligare sysselsättning är att se det tredje och avslutande långfilmslånga avsnittet av Dalgliesh säsong tre på TV4 Play samt Stjärnorna på Slottet på SvT 1 i morrn (avsnittet läggs ut på SvT Play i natt).

Jag tror att jag ska köpa mig tulpaner – det var ju tulpanens dag den gångna veckan. De enda tulpaner jag såg då var dem på löparen jag la på köksbordet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 16 januari 2025: Nu frågar jag bara mig själv. Högt.

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Januarimorgon utan snö St Olofsgatan från sovrumsfönstret

Utsikt från sovrumsfönstret tidigt i morse när jag drog upp persiennerna.

Mörk och blöt, blåsig, säkert halt på trottoarer och gångbanor förrädiskt fläckvis isiga… Så verkade den här torsdagsmorgonen i januari vara. Då kändes det extra skönt att slippa gå ut och stappla upp till jobbet. Ja, jag är lyckligt lottad som kan jobba hemifrån, alla kan ju inte det. Ändå vill jag helst vara på jobbet när jag arbetar för att skilja på jobb och fritid. Samtidigt spelar det mindre roll nu när jag är ensam. Jag kan dessutom jobba lite när jag vill utan att behöva ta hänsyn – eller att nån behöver ta hänsyn till mig.

Det var kolsvart ute när jag klev upp, men jag tycker nog att det blir ljusare tidigare. Det kolsvarta förstärktes väl av att det mesta av snön är borta. Nä, jag är inget stort fan av den här årstiden och jag vet att det med all säkerhet kommer mer av både snö och kyla ända in i mars. Värsta tiden…

St Olofsgatan januarimorgon lite snö fotad genom arbetsrumsfönstret

Nog ser man att himlen gick från kolsvart till mörkblått tidigare. Här är utsikten från mitt arbetsrumsfönster.

Dusch följt av frukost och så redan klockan sju vid datorn. Det är väldigt skönt att elementet funkar som det ska nu i arbetsrummet! Temperaturen i rummet var behaglig hela arbetsdan och jag frös inte. Och himlen utanför gick snabbt från kolsvart till mörkblå…

Trots att jag jobbade en stund in på kvällen igår eftersom jag åkte hem tidigare hade det trillat in mejl som krävde en del svar och åtgärder. Igår fick jag ytterligare två skrivuppdrag och ett började jag ”dra i” idag. Det vore skönt om jag kom igång med intervjuer och skrivande så jag känner att jag gör nåt annat än bara svarar på frågor eller sitter på möten. Idag var det bara två korta avstämningsmöten för min del, ett eftermiddagsmöte ställdes in.

Baksidan januarimorgon is o tö

Det ljusnade även tidigare på baksidan…


Fördelen med att jobba hemifrån
är att jag kan göra andra saker samtidigt, som att köra tvättmaskinen, ta mikropauser och till exempel gå ut med sopor samt handla på lunchen när det är ljust så att jag förhoppningsvis ser eventuella isfläckar på trottoarerna bättre. Allt detta gjorde jag idag – och ändå jobbade jag. (Notera: tom tvättkorg!) Mitt på dan, när jag gick och handlade, var det dessutom soligt. Solen ser jag bara genom fönstret när jag är på jobbet. Men nåt läskigt hände. Jag hade precis kommit in på Korgtassen när det högg till tre gånger i hjärtat.

”Nu dör jag! tänkte jag

men det gjorde jag uppenbarligen inte. Och vem vill dö på ICA???

I stället gick jag hem och åt lunch i form av Varma koppen-räksoppa och julknäcke ur After Eight-lådan med 18 månaders lagrad herrgårdsost på mackorna.

Hemmalunch med julknäcke med ost varma koppen räkor ägg Hopptimisten och Sällskapet

Hemmalunch med Sällskapet, Hopptimisten och julknäcke från After Eight-lådan.


Jag köpte på mig en massa tre paket vardera av ICA:s kycklingköttbullar,
Varma koppen och Dafgårds kycklinglasagne till bra pris. Kycklingköttbullarna är jättegoda, jag har ätit dem till sås och potatis, potatismos, spaghetti och till jul. Ett paket kycklinggrillkorv kom med hem också liksom fredagsmiddag (en bit smörgåstårta) och taleggio. Bra att ha ätbart och lättlagat hemma.

Det blev en jädra massa mackor igår och det är inte mättande i längden, bara fettbildande. I morse tog jag därför fram en matlåda med bordskyckling och ris till middag. När åt jag lagad, varm mat senast? I söndags. Med andra ord var det dags denna torsdag. Jag behövde tugga.

Kyckling ris Hopptimisten Sällskapet

Varm mat att tugga – kyckling och ris – tillsammans med Hopptimisten och Sällskapet.


Jag behöver ju vara energifylld till Antikrundan i kväll.
Tänk så lite det behövs för att roa mig – ett TV-program. Sen har jag mina böcker. Från kompishåll är det bara tyst. Det gör mig ledsen och besviken, samtidigt lättad för nu behöver inte jag heller fråga. Men jag har börjat fråga mig själv högt hur jag mår i stället för att få höra nån ställa frågan.

”– Hur mår du, Tofflan?

– Jadå, jodå. Jag har ont i knäet efter fallet igår och har ett rejält blåmärke. Hjärtat uppför sig inte helt som det ska. Hälsporren är ond, men har fått vila idag. Ljumsken gör faktiskt mindre ont, ryggen är OK. Så tack som frågar, Tofflan, idag mår jag ganska bra.

Som en belöning till mig själv nätshoppade jag ett par fina lampor. Bara för att… muntra upp mig!

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan hand i ansiktet

Snälla doktor O, lägg dig inte i!

Igår kväll upptäckte jag att en av mina magmediciner höll på att ta slut. Jag loggade in på 1177 för att förnya receptet. 1177 är nog ett av de sämsta system jag vet. Det är så jävla… yxigt och torftigt och jag har svårt att få den överblick som jag behöver. För givetvis upptäckte jag efter att ha skickat in receptförnyelseförfrågan att jag har giltigt recept med hela tre uttag kvar. Då fick jag skriva ett meddelande till ”min” doktor P och hoppas på att han såg det innan han förnyade receptet.

Det gjorde han inte. Enters doktor Noll, nämligen… Han förnyade gladeligt receptet utan att kika om jag hade uttag kvar. Detta föranledde ett nytt, ampert meddelande riktat till doktor Noll där jag vänligt, men bestämt bad honom att inte utföra ärenden som jag skrivit till ”min” doktor P om. Givetvis kom ett svar idag om att doktor P är sjuk och att han (doktor Noll) skulle ta till sig min återkoppling. Vi får se hur länge det håller i sig… Det gällde ingen livsviktig medicin den här gången. Men det känns som om doktor Noll inte har nån koll på min hjärtsjukdom, mina mediciner och vilka andra mediciner som passar ihop med hjärtmedicinerna (vilket han bevisat på flera olika sätt) och det är därför jag vill att han inte ska ”lägga sig i”. 

∼ ♦ ∼

I morrn är det fredag och även då jobbar jag hemifrån. Efter jobbet ska jag röra mig lite längre bort från hemmet än till affären, för jag har en klipptid.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har fotat av en artikel ur lokalblaskan lördagen den 11 januari 2025. Det kan vara så att texten går att läsa om du klickar på bilderna. Artikeln handlar om Uppsalabornas ensamhet. Synd att endast två personer, båda i 30-årsåldern, intervjuades. Den ena har dessutom en sambo. Vi var många fler som var ensamma i jul – och är ensamma alla andra dar – i Uppsala och våra åldrar varierar.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 15 januari 2025: Meningsfulla samtal

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Onsdagsfrukost med Hopptimisten o Sällskapet

Mörk januarimorgon i sällskap med Hopptimisten och Sällskapet.

Mörk januarimorgon som vanligt. Sällskapet vid frukostbordet var förutom Hopptimisten boken Sällskapet. Fyndade exemplaret (inbunden utgåva) för under hundringen på Uppsala bokhandel under min vinterledighet. Pocketboken jag köpte samtidigt var dyrare… Nåja, jag är mycket nöjd med mitt köp och efter morgonens läsning är jag en tredjedel in. Det är en klurig historisk roman med två kvinnor i centrum, kvinnor som ägnar sig åt seanser och att lösa mordgåtor. Ändå är boken inte klassificerad som kriminalroman. Märkligt, för spännande är det.

Januarimorgon över ån från Nybron

Tung morgon också…

I morse var det lite tungt igen, men inte som under ledigheten. Det kan ju bero på att jag satt uppe en stund längre än vanligt en arbetsvardag och såg en brittisk deckare på TV. Jag försöker nämligen orka göra nåt mer än bara äta, jobba och sova. Fina E satte igång tankarna på att ha ett liv utanför arbetet igår. Det verkar som om vi båda behöver det. Jag kanske inte är så värdelös trots allt, eftersom nån vill umgås. Och så den bästa L som lyfte upp mig ur värsta sörjan, som fortfarande bryr sig och som får mig att känna att jag betyder nåt även där. Det är inte så att jag är fruktansvärt beroende av att folk tycker om mig och fjäskar för mig, men att betyda ens lite grann för en, till och med två människor, ger mig lite mening. För det är inte bara så att de gör nåt som lyfter mig – jag kanske kan göra nåt för dem. Det är viktigt för mig att känna mig behövd, det är det jag har saknat ett bra tag. Jag vill ge tillbaka också till dem som finns där som ljuslågor i mörkret. Sen finns det dessvärre dem jag inte längre når. Jag vill inte vara offer, jag vill också att det ska vara meningsfullt att samtala.

Bitmoji Tofflan på väg ner i en vak

Lite osynlig.

På jobbet känner jag att jag allt mer tappar mening och betydelse. Så sent som idag nämnde min chef alla mina fyra arbetskamrater som jag sitter med – men inte mig – när det gäller placeringar. Osynlighetstofflan. Men i gengäld haffade chefen mig för en fika och en pratstund efter mötet. Det kändes bra, ett meningsfullt samtal – förutom att en arbetskamrat satte snarskank (inte medvetet!!!) för mig så att jag trillade handlöst på golvet. Och nej. Jag bröt mig inte. Knäet fick en smäll, bara.

Jag går till jobbet, försöker göra ett och annat handtag. Petar, tycker. Men hjärnan jobbar som i lim och jag gör inte skäl för månadspengen (som trots det höjdes). I morse publicerade jag i alla fall en artikel om en ny chef. Den var knepig att göra eftersom det är en kvinna som jag ibland fikar med. Det är svårt att intervjua nån man typ nästan känner…

Idag var det mötesdag med ett kort avstämningsmöte via Zoom på morgonen och enhetsmöte på förmiddagen. Jag kände mig som Motvallstofflan när jag vägrade bli inspelad för att vi ska träna på AI, men jag var inte ensam om att känna så. Jag ser inte heller nån tidsvinst med att göra detta jämfört med att skriva korta noteringar/minnesanteckaningar direkt på datorn.

När jag gick ner till restaurangen för att köpa lunch träffade jag på Bruno Hund på en filt på entréplanet. Så mysigt! Fick en stunds hundgos, riktigt meningsfyllt samtal och två foton, men tyvärr hade jag inget godis att ge honom…


En halvtimmes lunch blev det senare som vanligt,
men bara mackor och ägg, ingen yoghurt – M är ju sjukskriven. I morrn äter jag lunch hemma och då blir det inte bara mackor.

Jobblunch med mackor ägg och Sällskapet

Jobblunch med mackor och ägg – och Sällskapet.


På eftermiddagen hade jag veckomöte med min arbetsgrupp.
Mötet började just den där tiden när jag blir så himla trött. Hade det slutat då skulle jag ha fått skjuts hem i U-bilen. Efter mötet var det typ dags att gå hem, nästan. Men jag har som sagt snälla arbetskamrater och en annan arbetskamrat, Hjärtat, hade sett hur jag blivit fälld och erbjöd skjuts. Så snällt! Jag hade ingen lust att halka och trilla en gång till idag, kanske skada mig mer än bara knäet. Det blev en 40 – 45 minuters ytterligare jobb hemifrån innan jag loggade ut för dan.

∼ ♦ ∼

Jag hade fått post när jag kom hem. En tråkig räkning och två paket från Bokus, varav ett trasigt. Så blir det jämt när det trycks in i postboxen i stället för att det lämnas vid dörren som det faktiskt står på paketet att det ska göra. Innehållet var dock inte skadat och jag ser fram emot tre kriminalromaner: Fadern, Efterspelet och Blood Sugar.

Räkningen betalade jag och paketet surade jag över en stund innan jag släppte det för att vila innan jag värmde tomatsoppa till middag. Jag känner mig trött och frusen, så i stället för upptinat bröd blev det rostat bröd. Inte för att det hjälper så mycket. Jag skulle behöva ha ett meningsfullt samtal med en människa av nåt slag. Men här finns bara orange trägubbar och gamla gosedjur.

Rostade mackor tomatsoppa Hopptimisten och Sällskapet

Rostat bröd och soppa för en trött frusen. Nåt meningsfullt samtal vid matbordet blev det inte.

Nu ska jag sätta mig med fotmassagen från Flowlife. Jag läste mig till att den är bra mot hälsporrar. I vart fall får den igång blodcirkulationen och det är ju bra. Under tiden ska jag läsa.

I kväll är det andra delen av Vargasommar och det ska jag titta på. Den ligger annars på TV4 Play. 

∼ ♦ ∼

I morgon torsdag och fredag jobbar jag hemifrån för att spara energi. Det ser jag fram emot. Jag passar också på att vila hälsporrefoten och ljumsken, som jag känner av när jag promenerar till och från jobbet. Fredag efter jobbet har jag en klipptid. Det behövs trots att jag tappar så mycket hår (biverkning av nån medicin).

∼ ♦ ∼

Men idag var det Tulpanens dag. Jag köpte ingen så jag får väl en snyting…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar