OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag vilade hela dan igår…
Tänk att jag inte var utanför dörren igår! Jag vet inte ens om jag pratade med nån. Eller jo, det gjorde jag, jag ringde Anna och tackade för senast. Och så erbjöd jag mig att hjälpa till med bortforsling av grenar och en buske från Slottsträdgården. Det vill säga, jag låter Anna stoppa in skräpet i bagageutrymmet på min bil och jag kör henne och skräpet till en återvinningscentral. Anna får göra allt lyftande, jag bara kör. Hon påminde mig om att jag hade sagt till henne i våras att jag aldrig mer skulle göra det. Men då var jag arg, sa jag. Nu tycker jag att vi ska hjälpa varandra. Du vet väl, kära dagbok, att när fan blir gammal blir han religiös.
Jag önskar bara att nån kunde hjälpa mig på onsdag morgon med transport av min person från plåtverkstan till jobbet. Ingen kompis har nappat hittills – en är upptagen, en vill sova och en har inte svarat. Jag tror inte att jag pallar att gå på grund av foten. Så då får det bli taxi, jag har inget val. I såna fall jobbar jag hemifrån. Eller så har jag tur – se längre ner! Och på grund av detta blir det bortforsling av grenar och buske först när bilen har fått sina lackskador fixade. Ingen av oss orkar just nu.
Igår vilade jag som sagt hela dan, jag tvättade inte ens. Läste mest, satt vid datorn och skrev. På kvällen såg jag första avsnittet i säsong fem av The Bay. Det var bra och jag ska fortsätta att titta samt även se tidigare säsonger. Jag tror nämligen inte att jag har sett allt som visats! Nåt har jag sett, men då var jag inte imponerad. Igår kändes det rätt spännande och bra.
The Bay var bra!
Det blev tidig sänggång, för trots all vila var jag jättetrött. Jag somnade snabbt.
∼ ♦ ∼
Måndagen jag vaknade till var solig, men morgonen var ganska kylig – i alla fall klockan 5.15 när jag vaknade… Jag tog det lugnt och försiktigt för att inte belasta hjärtat med stress genast. Åt frukostfilen långsamt, läste och drack två muggar kaffe.
Långsam frukost utan stress.
Promenaden upp till jobbet var skön och frisk, riktigt upplyftande. De flesta arbetskamrater börjar komma tillbaka nu efter ledighet, även om en och annan ska ha nån vecka här och där i höst. Det är roligt för på jobbet får jag prata desto mer trots att jag också jobbar tyst och fokuserat stundtals. Idag var det främst två artiklar jag jobbade med mellan mötena.
Jag får prata på jobbet.
Före sommarsemestern hade jag och en före detta arbetskamrat, U, bokat in en lunch. Hon jobbade på distans på morgonen, men kom och hämtade mig med bil 11.30. (Medan jag väntade på henne träffade jag också ”Lisbeth”. Vi ska ta en pratlunch i september, för hon ska ha semester nu.) Vi åkte till vårt vanliga ställe i Rosendal och åt buffé och pratade – inte på jobbet med om jobbet. För mig är det viktigt att ha kvar den kontakten eftersom vi också har en del jobb ihop även om vi inte längre arbetar på samma avdelning. Trots att vi tog långlunch hann vi inte avhandla allt. Men det kan bli så att vi ses redan på onsdag, för den snälla mänskan erbjöd sig att hämta mig vid plåtverkstan. Hon behövde bara kolla hemma om det skulle klaffa, men som hon sa, att till jobbet ska hon ju och att hon är där tidigt en dag gör inget alls. Det vore ju toppen för min del för då kan jag ju jobba på jobbet den dan, precis som vanligt. Jag har ett möte på förmiddagen som jag helst deltar i IRL. Och buffén var också god, för övrigt. Jag tog två portioner!
Buffélunch på Thaibreak med U.
På tal om god mat ska jag ha en god middag med gäst hemma om ett par veckor. Som tack för hjälpen med skjuts och tavelhängning med mera har jag bjudit hem vännen Mimmi på raclette. Det är mat jag klarar av att laga (man kokar potatis, ställer fram tillbehör och grillar racletteosten i en särskild bordsgrill). Det är därför jag vet att den är god.
I kväll blev det inte mat igen. Efter buffén på lunchen nöjde jag med med mackor, kaffe och mjölk.
Kvällsmat med familjen.
Och ja just det. Det blev bokbyte efter jobbet också. Nu har jag läst ut boken om de tre kvinnorna vars liv hängde ihop – på sätt och vis – och har börjat läsa en självbiografisk bok om en kvinna som förlorar en far och finner en kärlek. Och kärleken är en kvinna. Det känns som om det var länge sen jag läste en bok med HBTQ-tema (det anas något i boken jag läste ut i eftermiddags, dock), så det var på tiden.
Bokbyte efter jobbet från en bok om tre kvinnor vars liv hänger samman till en kvinna som förlorar sin far och finner kärleken.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… det är makalöst hur somliga genom gräddfiler får gratis marknadsföring medan andras anhöriga dör. De faller i glömska på grund av det där… ”sedan”, ”i morrn”, ”nästa vecka”. Det där som inte finns för alla. Jag blir både ledsen och förbannad över människors otroliga själviskhet. Men jag blir inte förvånad…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Den som köper presenter till sig själv köper sällan fel saker – det blir oftast rätt och jättebra. Jag köpte böcker till mig själv i sommarpresent. Hittills har de varit både rätt och jättebra. 
En av böckerna i den stora hög jag fick i maj av vännen FEM och min adoptivdotter V var en riktig tegelsten. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 