Onsdagen den 18 september 2024: Två tända ljus i Grävsala och tydliga tillkortakommanden

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Onsdagsfrukost i september med tända ljus och boken Återgäldaren

Två tända ljus behövdes i morse.

I natt sov jag med stängt fönster. Jag var så frusen när jag gick och la mig. Inte blev jag särskilt varm under natten heller. Annars är det en följd av min hjärtsjukdom, nattsvettningar. Det har jag aldrig lidit av även om jag föredrar ett svalt sovrum. Värre är det med håret… Jag tappar massor och en hel del av det ligger på kudden när jag vaknar.

Vaknar gör jag än så länge i alla fall. I morse var det riktigt mörkt. Två tända ljus krävdes vid frukosten. Jag vaknade tidigt, men ändå kom jag inte iväg till jobbet mycket tidigare. Det är skönt för mig att ta det riktigt lugnt på morgonen.

 

F d parkering på Österplan o järnvägen

Grävsala. Har var det en stor parkering nyss.

Ännu kan jag gå S:t Olofsgatan och korsa järnvägen där jag bodde tidigare när jag var vi. En av två stora parkeringar är stängda, därav min parkeringsnoja just nu. Arbetet med spår och järnvägsövergångar för såväl fotgängare som fordon av olika slag ska pågå ända till våren 2027. Grävsala it is! Två järnvägsspår ska bli fyra. Men frågan är om det lär gå några tåg. SJ slutar ju med Uppsalapendeln till Stockholm i december 2024… Andra aktörer finns, men fungerar visst inget vidare, enligt säkra källor. Knasigt tycker jag även om jag till exempel inte jobbpendlar – tack och lov. Men jag hade kanske tänkt åka till Stockholm då och då för att helgerna inte ska bli så ensamma och torftiga. Det får jag skippa.

Genom att gå gamla vägen till jobbet får jag i stället njuta av några av Uppsalas fina byggnader. Jag passerar bland annat domkyrkan, Gustavianum och Helga Trefaldighet, universitetshuset kan jag skymta lite om jag vrider på huvudet. Gustavianum hade härlig morgonsol på sin fasad.

Gustavianum i morgonsol september

En vacker byggnad, Gustavianum, med ett intressant inre museum.


I morse betalade jag en faktura först och främst på jobbet.
Därefter behövde jag starta om datorn för en uppdatering, Sen kunde jag samt började skriva. Sen hade jag tre avstämningsmöten på raken, två via Zoom, ett IRL. Tack och lov att chefen ställde in enhetsmötet som skulle följa direkt på det tredje mötet! Vi skulle ändå ses, chefen och jag, på eftermiddagen för lönesamtal. Jag gick en kort digital kurs om lönesamtal igår som facket ordnade. Den gav inte särskilt mycket. För övrigt är jag bergsäker på att jag inte får nån större löneökning i år, jag presterar dåligt på grund av dålig ork. Ja ja, det inställda mötet gav flera av oss tid att skriva. För att citera mig själv:

”Ett inställt möte är ett bra möte

Som alltid blev det lunch mitt på dan. Jag läste slutet av boken jag har fått för recension. Själva recensionen hade jag påbörjat, givetvis, men skrev den färdigt i kväll när jag kom hem. Lika självklart som att jag har valt vilken bok jag ska läsa härnäst. Även det är en bok jag har fått för recension. Efter det blir det nåt mindre betungande, nåt jag läser blot til lyst och utan blyertspenna, troligen en deckare av nåt slag. Bokbytet i afton gick från en spänningsroman om övergrepp till lyrik om övergrepp.


Under ett av dagens möten blev jag delgiven hoppfulla nyheter.
Jag blir glad av att få höra att människor som behandlas illa orkar resa på sig och ta tag i saker och ting. Långt ifrån alla orkar. Nu håller jag en tumme för att det nya funkar hela vägen ut och att det blir rätt och bra om det funkar.

För egen del insåg jag mycket tydligt mina tillkortakommanden vid eftermiddagens lönesamtal. Det hjälpte inte med godis vare sig till mig eller som muta till min chef.

Jobbglasögon och godis

Godis hjälpte inte.

∼ ♦ ∼

Jag vilade en stund när jag kom hem innan jag skrev klart recensionen. Därefter åt jag ett par mackor och drack en mugg micrat kaffe innan jag tog medicinen.

Lätt kvällsmat mackor kaffe tranbärsjuice Hopptimisten och boken Täkt

Lätt kvällsmat med Hopptimisten och Täkt, nästa bok för recension.


Nånstans mellan 18.30 och 19
åkte jag och hämtade Lucifer och Anna hos veterinären. Det var ett litet ynk i buren i bilen. Illa mådde han också, men pep gjorde han bara först. I kväll var det inte läge för gos. Jag hoppas katten mår bättre senare, att natten blir bra och att han piggar på sig. En kan ju alltid hoppas att Citrus är snäll mot honom, men vi vet både Anna och jag hur katterna kan fräsa och vara dumma mot den som har varit hos veterinären.

Lucifer i bur i bilen efter veterinären

Djur i bur. Det var inte läge för gos med Lucifer i kväll.


Nu ska jag slänga mig i fåtöljen,
läsa en stund och sen se på Morden i Sandhamn.

∼ ♦ ∼

Jag har nätshoppat medikamenter och hoppas på leverans i morgon kväll. Mina läkemedelslistor ser olika ut på olika sidor, så jag hoppas att det blir rätt. Jag tycker inte att 1177 är nåt välfungerande system. Utöver det är ju vården som den är. Jag får träffa olika kardiologer varje gång samtidigt som jag förväntas vara tacksam för att jag ens får träffa en kardiolog. Det är bara det att det blir struligt med olika doktorer varje gång, folk som inte orkar läsa journaler om vad förra läkaren har ordinerat för mediciner och doser, till exempel. Men jag ska ju till min husläkare om tre veckor och honom är det ordning med. Jag tar upp läkemedlen där och då liksom biverkningar och andra krämpor jag har fått sen sist. Jag tror att jag nog har så det räcker i medicinväg till dess om nåt skulle krångla med recept och leverans.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Återgäldaren

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en bok vars titel inte är ett ord.



Josefine Sandbloms bok ÅtergäldarenGanska förvånad blev jag när ”fel” bok för recension 
hamnade i min postbox – det vill säga inte den förväntade boken. Men efter att ha blivit försäkrad av två representanter från Modernista om att det inte var nåt misstag att skicka Josefine Sandbloms bok Återgäldaren till mig högg jag så småningom in på boken. Boken, vars titel inte är ett ord – i vart fall finns ordet inte i Svenska Akademiens ordlista eller två andra ordlistor – gjorde mig irriterat nyfiken. Tack till förlaget!

Bokens centralfigur är deckarförfattaren Sandra Falk. Visserligen är hon van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier förlorar hon förmågan att skriva. Eftersom detta givetvis påverkar hennes ekonomi tar hon en inneboende. Alma är en aspirerande författare från en av hennes skrivarkurser. Hon vet inget om trakasserierna, men blir sjuk när hon smakar på innehållet i ett anonymt paket. Eftersom Sandra och Alma har inbokade evenemang/engagemang på bokmässan i Göteborg beger de sig dit, om än motvilligt med tanke på hur lätt nån som vill en illa kan gömma sig i folkmassorna. Men Sandra har inte berättat om det misstag hon begick som ung. Den som ligger bakom trakasserierna nu tycks känna till den hemligheten. Problemet är bara att det finns en enda person som vet vem Sandra en gång var. Och den personen är död.

Ganska snart under läsningen kommer jag på mig med att undra över hur mycket av bokens innehåll som är självupplevt. Givetvis lånar de flesta författare händelser, miljöer, karaktärer etc ur verkligheten. Men här blir det väldigt tydligt. Tror jag. Jag vet ju inte. Jag gissar att författaren har varit mobbad som barn – precis som bokens huvudkaraktär Sandra.

Bokens omfång är föredömliga cirka 250 sidor. Det är perfekt för en spänningsroman. (Huruvida detta är en spänningsroman eller inte återkommer jag till nedan!) I det här fallet förvånar det mig, för författaren är väldigt… ”pratglad” redan från start. Ibland har jag svårt att hänga med i svängarna, framför allt i miljöskildringarna som stundals är alldeles för många, i mitt tycke. Karaktärerna blir å andra sidan inte helt levande för mig utan ganska stereotypa och platta. Inte ens Sandra känns riktigt… riktig. Alma är jag misstänksam mot hela tiden, hon känns inte ens trovärdig som fiktiv litterär gestalt. I en spänningsroman är det just karaktärerna som är de väsentliga, vad de gör och inte gör, tänker, tycker etc. I den här boken får läsaren visserligen veta hur karaktärerna låter när de spyr och hur illa de luktar när de inte har duschat liksom något om deras klädsmak. That’s it! Karaktärsbeskrivningar är något författaren kan träna på, alltså.

Vidare förekommer det en del talspråk. Så länge detta stannar inom dialogen är det väl OK, men jag grinar illa inombords åt ”äldre än mig” och ”grejer”, för att ge några exempel. Författaren borde kanske ägna några stunder ytterligare åt att putsa på det rent skriftliga också – övning ger färdighet. Bitvis är boken nästan som en enda lång bloggtext. (Ja jag veeet! Lång. <== handlar om mig, såsom jag skriver här) Men uppenbarligen har författaren ändå en stor skrivglädje. Det är inget att förakta!

Sammantaget då… Omslaget är skitsnyggt och lovande, men utlovar annat än inlagan levererar. Jag tycker att boken inte är den spänningsdebut som förlaget annonserat den som. Boken är inte särskilt spännande, anser jag. Inte heller är den feelgood, en genre som författaren tidigare publicerat sig inom vid annat förlag.

Nej, snarare är den här boken feelbad. Dess huvudtema är helt klart mobbning med allt vad det innebär – från små verbala tjuvnyp via fysiska och sexuella övergrepp till rena vuxenhot. Konsekvenserna av mobbning förtjänar att lyftas fram så att den som inte har varit utsatt kan få ett hum om det hela. Jag tror att författaren hade vunnit på att enbart skriva den berättelsen. Den är viktig.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 16 september och tisdagen den 17 september 2024: Förut var jag två

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

And som simmar ensam i Fyrisån

Förut var jag två….

Förut var jag två. Eller… jag var del av en enhet som bestod av två människor. Femtio procent. Ibland var vi som ihopväxta, andra stunder var det hundratals mil oss emellan. Jag sörjer fortfarande mitt misslyckande som partner, sambo och fästmö. Men jag kan inte tänka på detta varje dag, då skulle jag bli galen och sjunka ner i djupaste depression. Jag har fått verktyg att acceptera och gå vidare. Stänga dörrar. En del verktyg har jag haft sen tidigare. När det gäller är jag rätt bra på att just stänga dörrar. Ändå kommer stunder när jag så gärna vill öppna dörren, den senast stängda, alltså, och bara se på det goda bakåt. Varför är jag sån? Har det att göra med vännen som bröt sitt förhållande förra veckan? Eller vännen som blev sjuk och inte kunde komma och hälsa på? Får det mig att grubbla och älta ensamheten? Kanske det. Men jag vet ju att andra människor har sina liv och jag vet att jag ändå fungerar ensam. Jag har ett liv. Det är ganska tomt på människor, så jag får fylla det med saker. När människor på mitt arbete har det svårt och upprörda briserar eller långsamt pyser ut sitt missnöje med sin situation brukar jag rekommendera att de skaffar sig en rik fritid. Sen fyrar jag av mitt skeva leende för att de ska förstå att jag känner med dem men att detta är det enda råd jag kan ge så länge de inte själva kan förändra sin situation. Ibland önskar jag att jag hade ett trollspö.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten tända ljus o Återgäldaren

Så glad att jag kan läsa.

I morse funderade jag över hur jag ska förändra min situation så att jag mår bättre. Det blev mest praktiska funderingar kring att fixa inför vintern på balkongen, var jag ska ställa olivträdet som jag måste ta in och lite sånt. Men OK. Det praktiska funkar för mig. Det blir en motvikt mot alla grubblerier och ett av de verktyg jag tar till när jag känner mig ensam.

Och så är jag så glad för mina böcker, att jag kan läsa, att jag har ”fått” ett bra hem, att jag trivs på Saint Ollie, att jag känner mig trygg här. Det senare är en sanning med modifikation. Igår kväll såg jag på lokala nyheterna att det var en skjutning på en parallellgata till min. Vart fan är vi på väg??? Jag går numera sällan ut på kvällarna, men i kväll stod inköp på agendan. Det bävade jag lite för. Jaa, tant blir rädd. Igår kväll underhölls jag av Vem bor här? och Sherwood på TV. Den senare omfattade också skjutningar. Snart får jag börja läsa feelgood…

Jag satt inte hemma hela dan utan gick som vanligt iväg till jobbet. Mer som vanligt var det en del möten. Idag hade vi också skrivförmiddag och då är det Tysta leken som gäller i vårt hörn. Så som jag önskar att det alltid vore… Tyst alltså. Jag knackade ner en artikel, fixade iväg den på fakta- och citatkontroll samt valde bild. Faktakontrollen krävde ett par vändor i både telefon och mejl tills vi blev nöjda. När klockan slog lunchtid var jag hungrig. Kära dagbok, du tycker säkert att mina luncher är likadana jämt. Det är fel. Den som studerar bilderna ser skillnader. Dagens ovanliga till lunchen var trekantsmackor.

Jobblunch med trekantsmackor och Återgäldaren

Trekantsmackor blev dagens ovanliga till lunchen.


Utöver artikelskrivande ägnade jag arbetsdagen åt möten
och korrekturläsning. Jag hann inte tänka så mycket på om jag var en eller två, jag bara var och jobbade.

∼ ♦ ∼

På vägen hem från jobbet behövde jag mycket starkt en toalett trots att jag varit på toa innan jag gick. Ironiskt nog sket en fågel på mig på tröjärmen. Men jag kom hem utan andra olyckor. Framför allt kom jag hem utan att bli skjuten. Efter en stunds plock i hemmet (disk och tvätt) åkte jag och handlade på City Gross. Efteråt käkade jag Donkenmiddag. Magen var ju kass redan innan så det gjorde liksom inget.

Donkenmiddag crispy chickenburgare med strips o chili cheese tops

Donkenmiddag med crispy chickenburgare.


Mörkret har sänkt sig över Uppsala.
Jag fick parkeringsplats, den sista lediga på andra sidan gatan. Gissa om jag längtar tills jag får min nya garageplats. Två veckor kvar… I morrn hoppas jag att jag får en plats på min sida av gatan. Jag har lovat att försöka hämta Anna och Lucifer som ska till veterinären. Självklart vill jag hjälpa till om jag kan och samtidigt får träffa åtminstone en av katterna. För dem separerade jag ju också ifrån i våras.

Nu ska jag hänga en maskin tvätt innan jag slår ner babianröven i fåtöljen och läser en stund.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… dagens uppmaning hittade jag nånstans på jobbet.

Le för i helvete

Dagens uppmaning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 15 september och måndagen den 16 september 2024: Skitstövlar till chefer, ett spöke i köket och en dag som känns färdig

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Söndagen blev inte helt som jag hade tänkt mig, men jag får vara nöjd ändå. Den innebar lite av varje och jag pratade med åtminstone en människa IRL. Inte illa! Bilutflykt blev det ju, om än med ett snöpligt slut. Promenad blev det också, vilket ju kändes bra för hälsan.

På kvällen räknade jag lite i huvet och sen gjorde jag en nätbeställning på tre ganska nya böcker från Bokus, vissa av dem så nya att de ännu inte har getts ut. Det blev Marcus Jarls bok Trädgårdsmästarens dotter, Ulrika Ewermans bok Jag: En roman om Karin Larsson och Mian Lodalens bok Dansaren och demonerna. Den första boken hade jag egentligen tänkt avvakta med till förmån för Anne Holts bok Tolv otämjda hästar, men nu blev det inte så. Skälet var att trion jag beställde var till rabatterat pris. Med extra rabatt på fem procent från ett av seniorställena jag är med i landade slutnotan på strax över 500 pix för tre sprajtans nya böcker.


Söndagskvällen avrundade jag med The Bay.
Jag kunde konstatera att vissa chefer är såna skitstövlar. I övrigt var den femte delen i säsong fem väldigt känslosam.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med tända ljus Hopptimisten och boken Återgäldaren

Tända ljus i morse!

Fy fan så kallt och mörkt det var den här måndagsmorgonen! Termometern i sovrummet visade fem (5) grader utomhus. Jag fick tända två ljus vid frukosten, men det började ljusna då så än är kökslampan släckt. Natten var OK, jag var uppe och studsade en gång, inte på grund av kramp, dock. Jag har ont i högerbenet av och till. Det värker. Ibland så mycket att jag har svårt att finna en bra ställning och komma till ro.

Jag var rejält påpälsad med tröja och jacka när jag gick. Regn var utlovat på seneftermiddagen, därför föll valet på min sniggorange jacka. Faktum är att jag nästan kunde ha valt en lättviktsjacka, så kyligt var det. Nu blev det inte så. Och det funkade. Solen tittade fram, fast värmde inte så mycket som jag hade önskat. Till kvällen låg den snigga jackan i ryggan och jag gick hem med bara tröjan på.

Hustopp mot blå septemberhimmel

Blå himmel och lite sol på morgonpromenaden upp till jobbet.


Varje måndag förmiddag har vi veckomöte i min arbetsgrupp,
denna måndag också. Men först hade vi ett vanligt morgonmöte med hela avdelningen. På eftermiddagen skulle jag ha haft ytterligare ett avstämningsmöte. Utöver det jobbade jag bland annat med att noggrant läsa igenom och kommentera ett förslag till riktlinjer. Lunch tog jag precis som alltid mitt på dan. Vi är tvungna att ta minst en halvtimme. Ibland går minuterna långsamt, ibland snabbt.

Jobblunch med Återgäldaren

Jobblunch med en stunds läsning av den senaste boken jag har fått för recension.


Efter lunchen blev det ett spontant möte om riktlinjerna.
Däremot avbokades ett möte på eftermiddagen. Jag fick då möjlighet att börja skriva på en artikel och hade ett råmanus klart innan arbetsdagen var slut.

∼ ♦ ∼

Två lösta svåra sudoku

Jag vilade och läste två svåra sudoku.

När kvällen närmade sig var jag trött, surprise, surprise, men eftersom det inte var stekhett utan regnade lite när jag gick hem blev jag varken mer trött eller varm av promenaden. Den var ganska skön, promenaden, till och med. Hemkommen packade jag upp min jobbrygga innan jag startade en maskin tvätt. Medan maskinen jobbade slängde jag mig på soffan och vilade. Jag löste två svåra sudoku innan det var dags att hänga tvätt.

Så där jättehungrig var jag inte i kväll, men jag bredde ett par mackor och micrade tomatsoppa. Som vanligt intog jag maten vid mitt lilla köksbord i sällskap av Hopptimisten och min bok på gång. Boken på gång är som tidigare nämnt ett recensionsexemplar och såna läser jag alltid med blyertspenna. Den syns inte på bilden. Däremot syns… ett spöke (?) på bilden. Undras om det är nån som är nervös för vad jag ska skriva här eller där och vill skrämmas..?

Mackor tomatsoppa Hopptimisten Återgäldaren och spöke

Ett spöke vid kvällsmaten?


I afton blir det mer vila och mer läsning,
kanske ytterligare nåt sudoku. Sherwood tänker jag se klockan 21. Anna har berättat för mig (!) att jag har sett förra säsongen…

∼ ♦ ∼

I morrn är det tisdag och min plan är att åka och handla efter jobbet. Hoppas jag orkar. Jag gillar inte att dagen känns slut och färdig bara för att arbetsdagen är det. Men vissa dagar är det bara så för mig. Idag var det en sån dag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 14 september och söndagen den 15 september 2024: Septembermåne och septembersol

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Nej, jag orkade inte gå ut mer igår. I stället för att ge mig ut i kulturnatten igen på kvällen stannade jag hemma och läste och läste och läste. Gjorde en paus på ett par timmar och såg en gammal Miss Marple på TV, Nemesis, som jag faktiskt inte sett tidigare (bara läst). Ensam? Ja, med septembermånen.

Septembermåne över hustaken

Septembermånen höll mig sällskap igår kväll.

∼ ♦ ∼

Mer än halvvägs i Ospårat och kaffe på sängen

Mer än halvvägs i morse i Ospårat när jag började läsa.

Nä då, ingen fara. Klockan blev mycket innan jag släckte igår, men jag vaknade ändå i tid för medicinintag. Efter det hade jag lite svårt att somna om. Det blev kaffe på sängen i söndagsmuggen trots att jag får allt svårare att hålla i muggar med öron med mina dåliga händer. Och så läste jag och läste och läste. 

Jag ville inte sluta läsa, men kände att jag dels borde göra nån nytta hemma, dels borde gå ut i septembersolen. För även om natten var kall var söndagen solig. Men nytta då..? Hmm… jag hade ju städat och tvätten tänkte jag spara på ett par dar. Jo, jag höstfixade lite i köket. Strök gardinkappan med äpplen på och hängde upp den samt la på en matchande löpare på köksbordet. Löpare var min mammas, gardinkappan hittade Anna och jag second hand och jag fick ta den när vi delade upp gardiner oss emellan.

Höstfixat i köket med gardin o löpare med äpplen på

Höstfixat i köket.

 

Tre små gula tomater i min hand

Skördefest för tre små gula tomater.

Vidare hade jag en mindre skördefest och plockade av de tre sista små gula tomaterna från en av plantorna på balkongen. Plantan i sig såg halvdöd ut och åkte i komposthinken. Övriga tomatplantor ska samma väg vandra, men paprikaplantan har jag ställt i köksfönstret för den ser ut att kunna ge mer.

Efter festen blev det söndagsfrukost trots att jag inte var hungrig. Jag lockade mig med Ospårat. Provade till och med att läsa enbart med linserna med nya styrkor i ögona. Det gick hyfsat, men så åkte glasögonen på för säkerhets skull. Annars är jag mycket nöjd med linsstyrkan. Tänk att jag nästan kan läsa igen med enbart linser!

Söndagsfrukost med läsning

Söndagsfrukost i septembersol.


Efter frukosten duschade jag och borstade tänderna.
Provade ett par jeans som kan funka att ha i morrn. Men sen tyckte jag att jag borde gå ut eller i vart fall åka en sväng med bilen. Jag fick tvinga mig, för helst ville jag bara vara hemma och läsa. I vart fall bestämde jag mig för att åka till Ulva. Bara det att när jag kom fram insåg jag att det vara bakluckeloppis och jag kunde inte betala parkeringsavgiften – mobiltelefonen låg nämligen kvar hemma på laddning och parkeringen skulle betalas med Swish. Så det blev bara att vända och åka hem igen. Gissa om jag svor, för jag var säker på att ha blivit av med parkeringsplatsen hemma på gatan också – jag får ju inte min garargeplats förrän om drygt två veckor. Men parkering hade jag i alla fall tur med. Jag fick inte den platsen jag hade lämnat, utan en annan fast på samma gata och sida där jag ville stå. Detta firade jag med att gå upp i lägenheten, värma på en mugg kaffe, gå på toa och sen knacka ner början av det här inlägget. Därefter skulle jag banne mig ut på promenad, värkande ben och hälsporre till trots.

Jag hamnade hos Uppsala Antik och Vintage. Och eftersom jag nu var där tittade jag på än det ena, än det andra. Det mättes och jag frågade om en del priser. Till sist följde en ”mormorskruka” med mig hem till köket på Saint Ollie. I köksfönstret använder jag nämligen dessa krus som blomkrukor. Namnet ”mormorskruka” gav jag de två krukor jag först hade eftersom de tillhört min mormor.

Mormorskruka köpt från Uppsala Antik o Vintage

En ”mormorskruka” blev min idag!


På vägen tillbaka passerade jag utkanten av matmarknaden på Vaksala torg,
men stannade inte för att köpa nåt där. I stället hoppade jag in på Korgtassen och handlade några småsaker jag behövde.

Böckerna Ospårat och Återgäldaren

Bokbyte från en bok om lärare och elever i Skogås till en bok om en deckarförfattare i Ljungsbro.

Efter det tyckte jag att jag hade fått nog av hälsosamma promenader, sol och ljus. Jag la mig på soffan och läste ut boken om lärare och elever i Skogås. När den boken, som jag läste ut på typ ett dygn, var lagd till handlingarna grabbade jag tag i ”misstaget”, eller boken jag fått för recension av misstag – trodde jag. Nåt misstag var det emellertid inte att förlaget hade skickat mig boken. Jag ser det som… en utmaning att läsa och recensera boken vars titel är ett ord som inte finns i svenska språket. Inte enligt tre ordlistor, i vart fall. Hur som helst. Boken existerar och nu ska jag läsa om en deckarförfattare i Ljungsbro. En spänningsroman igen, alltså.

∼ ♦ ∼

I morse var jag duktig och tog fram ytterligare en matlåda ur frysen. Den fick bli min söndagsmiddag. Ja, inte själva lådan, förstås, utan innehållet – pulled turkey och klyftpotatis. Det var gott. Men för att förgylla måltiden och sätta lite guldkant på den (det är ju trots allt söndag) serverade jag vaniljglass direkt ur plastbyttan och digestivekex till dessert.

I kväll är det väl inte direkt nåt spännande som sker. Jag ska se The Bay på gamm-TV och kanske läsa. Ryggsäcken är packad och rena kläder framhängda till den kommande arbetsveckan. Den här söndagen, hur solig den än har varit, bävar jag faktiskt för första gången för att gå till jobbet – av olika skäl.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ospårat

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bok för unga vuxna – eller den som en gång varit ung vuxen.


 

Sanna Mac Donalds bok OspåratI somras träffade jag Sanna Mac Donald på en fika i Uppsala. Att träffa duktiga författare är alltid roligt. Är de dessutom trevliga blir det ju extra roligt. Jag har läst Sanna Mac Donalds romaner och tyckt mycket om dem. Men hennes roman Ospårat, som vänder sig till unga vuxna (eller den som en gång varit en sån), hade jag missat. I början av hösten blev det möjligt för mig att köpa boken direkt från författaren. Nu har jag dessutom läst den.

Bokens huvudperson Palle slutar snart nian. Hon börjar ta avstånd från sina barndomskompisar, för hon har inget gemensamt med dem. Framför allt delar hon inte deras intressen, såsom killar. På Hanna är hon däremot nyfiken. Hanna är den enda lärare som det går att prata med. Men Hanna har det kämpigt på sitt sätt med vardagen som förälder på halvtid och den destruktiva relationen med Eva. Hon vill bryta upp, men vem blir hon då? Och så är det den unga tjejen Lova som drar sig undan hela världen. Ändå är det kanske Lova som är starkast inuti av dem. Gemensamt för karaktärerna är att de vill hitta sin egen plats i tillvaron.

Ja det här var en läsupplevelse må jag säga! Jag hade förväntat mig en ungdomsroman med en hel del… ”ja, ja”. Så blev det inte. Författaren skildrar otroligt skarpt och inkännande de olika karaktärerna. Läraren Hanna är svag och skör, men erbjuder ändå tonåringen Palle stöd. Är det för att hon är mycket empatisk eller för att det är lättare att hantera andras problem? Oavsett, det jag blir grymt avundsjuk på – ja, jag lever mig verkligen in i berättelsen och karaktärernas liv – är att de ändå har var sin bästa vän, var sin förtrogna. Den där vännen som stöttar och som för det mesta är tillgänglig som stöttepelare. En sån vän önskar jag att jag hade. Jag har en mycket god och nära vän – men hon finns inte i mitt närområde. Ibland längtar jag så mycket efter den där bästisen att springa över och fika hos. Nåja, den här boken handlar inte om mig!!!

Palle är en outsider – och där är det hög igenkänningsfaktor hos mig i alla fall. Jag var en sån outsider att jag var tvungen att lämna Metropolen Byhålan direkt efter gymnasiet, när jag just blivit myndig. Passade inte in, för att jag varken ville ha man eller barn. Palle uttrycker sig via det skrivna ordet. Hon nyttjar sociala medier där hon bland annat skapar ett anonymt konto.

Hanna då? Hon förvirrar mig lite. Hanna vill lämna Eva, träffa nån ny – och ändå inte. Hon vill så gärna… ha nån att kalla sin, precis som kompisarna och kollegorna. Fast Josse är ju singel.

Oj oj oj… Jag läser den här boken på rekordtid när jag väl har börjat. Och jaa. Jag är 60 plus och får ändå ut massor av den.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Andra böcker av samma författare:

  1. Om allt vore annorlunda
  2. Allt som en gång var

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 13 september och lördagen den 14 september 2024: Fredagsmys medan solen brann, lördag med kultur och mat (läs: fudge)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jag har blivit skitbra på fredagsmys! Det är som om jag anstränger mig mer numera för att hålla humöret uppe. Jag tillåter mig att må bra, jag unnar mig att ha det bra, att äta gott och att njuta. Glad blir jag också att människor tycker att jag gör rätt som unnar mig och njuter. Livskvalitet! Igår blev det först en bit smörgåstårta och en öl till middag och senare ost, kex, choklad och appassimento

Bokbyte blev det också. Jag hade inte många sidor kvar att läsa till smörgåstårtan. Sen skulle jag städa. Jag ville bara veta hur det skulle gå i den spännande kriminalromanen Vedergällningen från Sunne. Bytet gick till en bok om unga vuxna i Skogås. Jag behöver variera mig lite och även om Ospårat handlar om relationer är det vare sig romance eller feelgood. En hel del HBTQ, dock. Sanna rules! säger jag bara fast jag rodnar under läsningen (jag är så pryd).

Böckerna Vedergällningen och Ospårat

Bokbyte från kriminalroman i Sunne till roman om unga vuxna i Skogås.


Kvällen blev lugn och avkopplande. Och solnedgången var fantastisk!
Jag satt vid datorn och skrev när jag lyfte blicken och såg att himlen och solen liksom bara… brann… Korta stunder saknar jag nån att uppleva dessa förunderliga tillfällen med. Men jag kommer snabbt över såna tankar och känslor. Det går bra att mysa alldeles allena.

Solnedgång i september 2024

Solnedgång i september 2024…

∼ ♦ ∼

Boken Ospårat och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Jag sov bra i natt, men vaknade med ont i magen. Det var väl inte det bästa för min mage att trycka i sig ostar och choklad på fredagskvällen. Utan att gå in på detaljer blev det en jobbig morgon. Jag försökte ändå mysa även i morse med läsning och kaffe på sängen.

Anna hörde av sig på förmiddagen och jag ringde upp för att avtala hur vi skulle göra. Jag hade två saker jag ville göra idag – besöka boklådorna på gågatan och matmarknaden på Vaksala torg. Det kunde även Anna tänka sig. Lagom för oss båda – en som har ett taskigt hjärta och dålig ork och en som skulle börja jobba klockan 16. Vi bestämde att stråla samman i ett soligt hörn på gågatan utanför bibblan.

Innan jag traskade iväg ner till stan fick jag i mig fil och rostat bröd. Det stannade kvar i magen.

Lördagsfrukost vid soligt köksbord med Hopptimisten och Ospårat

Lördagsfrukost vid soligt köksbord.


Lördagen var som sagt solig fast inte så varm
och det var massor av människor som ville delta i kulturnatten – en natt som började redan klockan tolv på dan. Det var mest barnfamiljer och pensionärer ute när Anna och jag möttes.

Vi trängde oss fram vid Stadsbibliotekets boklådor på gågatan. Två böcker vardera à tio spänn styck bytte hemvist från bibblan till mitt hem. Annas böcker bor här bara tillfälligt, hon hade lite svårt att ta dem med sig på scootern. Mina böcker hade titlar som verkligen passade den nya ägaren – Haggan och En familjetragedi.

Böckerna Haggan och En familjetragedi

Dessa två utgallrade böcker fick nytt hem hos mig. Titlarna är synnerligen passande.

 

Anna o jag äter laxrullar på matmarknaden Vaksala torg

Lunchdags med laxrullar.

Efter trängseln på gågatan knatade vi till Vaksala torg och matmarknaden. Vi var inte ensamma där. Hundarna som var där tyckte jag synd om, barnen som var där och gick och viftade med spett med chips på hade jag lust att klappa till. Men tant slår inte barn, inte ens överpedagogiska unga män som leker goda fäder. Vi gick ett halvt varv innan det blev lunchrast. Var sin välsmakande, men dyr laxrulle klämde vi ner medan vi vilade fötter, ben och onda höfter och ryggar. Det enda jag köpte sen på matmarknaden var… engelsk fudge. Jag handlade för fem miljoner, ungefär och Anna påminde mig om att dela upp bitarna innan jag ställer fram en lagom ”portion”. Både Anna och jag hade ostar hemma, men det kan bli ett nytt besök nästa vecka på marknaden för ostinköp. Matmarknaden pågår nämligen ända till och med den 22 september.

∼ ♦ ∼

Till middag tog jag fram en liten matlåda spaghetti och kycklingfärs ur frysen. Det blev huvudrätten. Efter den tog jag fram ostar och marmelad samt hällde upp ett glas appassimento. Nu väntar desserten – kaffe och fudge – på mig i vardagsrummet. Där hänger jag nog de närmaste timmarna. Eller vem vet… jag kanske får massor av energi i kväll och tar ytterligare en sväng ner på stan. Jag skulle vilja gå till Misssionskyrkan och lyssna på författarstafetten där – många favoritförfattare i år! – men ärligt tror jag inte att jag orkar även om det inte är långt dit. Dessutom har högerbenet värkt i eftermiddag och i kväll. Jag blir nog hemma med litterära karaktärerna Palle och Hanna. 

∼ ♦ ∼

I morrn… Vad händer i morrn? Ingen aning. Jag kanske tar bilen och åker en sväng, jag kanske byter gardin i köket till nåt mer höstligt. Eller så bara är jag. Och myser och läser.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett appassimentovin: Villa Fura Riposato Appassimento Veneto IGT 2020

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett av vinerna i appassimentolådan från Vinoteket.


 

Villa Fura Riposato Appassimento Veneto IGT 2020

Ett kraftfullt vin gjort på min favoritdruva corvina.

I slutet av juli 2024 beställde jag för första gången hemkörning av vin. Den första dan i augusti anlände lådan från Vinoteket med nio flaskor appassimento. Fyra viner med två flaskor av varje och en joker i leken. En flaska gav jag bort som tack för hjälpen.

Appassimento är en tillverkningsmetod. När druvorna har skördats på hösten får de torka ihop till russin, nästan. De minskar till hälften av sin vikt. Sist pressas druvorna. Metoden ger viner med hög alkoholhalt.

En söndag i början av september var det läge att öppna flaska nummer tre, Villa Fura Riposato Appassimento Veneto IGT 2020. Ytterligare ett glas tog jag en fredagskväll, även då till samma som nedan. Eftersom jag har en flaska kvar av vinet i vinskåpet ska jag prova det till varm mat nästa gång.

Det här vinet har en alkoholhalt på 13,5 procent. Det är en OK styrka för ett rödvin, tycker jag. Sockerhalten är 1,5 gram per 100 milliliter, vilket är ganska högt. En flaska kostar 129 kronor.

Vinet är gjort i Venetien i norra Italien. Druvan det är gjort på är min favoritdruva, corvina. Druvan odlas nästan bara i nordöstra Italien. Den används även för amaroneviner.

Vinoteket anger att vinet är fylligt och smakrikt, kryddigt och mustigt. Det passar till grillat rött kött, ost- och charkbricka eller till en mustig gryta. Jag drack vinet till en rejäl ostbricka och choklad.

Så här skriver Vinoteket om vinet:

”Kraftfulla och munfyllande smaker av mörka bär som svarta vinbär, björnbär och plommon. Den torkade frukt som står i centrum för smakprofilen kommer från torkningstiden och russinkaraktären är utpräglad. Njut vidare av läcker mjölkchoklad från ekfat, mjuka tanniner och ett långt behagligt avslut.

Jag tyckte inte vinet kändes så fylligt, snarare åt det bäriga hållet. Eftersmaken var inte lång och vinet var inte strävt. Till ostarna, som var av varierande sort men de flesta hårdostar och smakrika, fungerade vinet, men det var ingen fullträff. Det var det däremot till chokladen. Oj oj oj, så rätt!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Vinerna i lådan var:

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vedergällningen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje delen i Sunnepolisen-serien.



Lotta Lundhs bok VedergällningenI augusti 2023 stiftade jag första gången bekantskap med
författaren Lotta Lundhs böcker om Sunnepolisen. Jag har nu kommit fram till den tredje delen i serien med karaktären Erik Ljung i centrum, Vedergällningen.

En man hittas mördad i sjön Fryken. Kriminalkommissarie Erik Ljung ansvarar för utredningen. Mannen fick ett hemskt slut. Nu måste Erik ta reda på vad som föranlett ett sånt hat. En kort tid efter likfyndet i sjön försvinner en man med anknytningar till den mördade. Hänger de två fallen ihop och om så, hur? Jorå, det härjar en seriemördare i lilla Sunne. Erik för en hård kamp mot klockan eftersom ännu fler liv står på spel.

Den här boken påminner en hel del om boken jag läste innan den. Händelserna utspelar sig på en liten ort där kanske inte alla känner alla, men de flesta känner många. I båda böckerna är orten belägen nära en sjö. Vidare handlar det om en del trassliga relationer, lite om förhållandet journalister – poliser och om försvinnanden i båda böckerna. Intressant…

I boken jag läser nu är karaktärerna också realistiskt skildrade liksom i den förra. Miljömässigt är emellertid den här boken mer sparsam. Fokus ligger till större delen på karaktärerna och deras interaktioner. Jag gillar att förövarens tankar är insprängda som egna kapitel mellan de vanliga kapitlen. Dessa kapitel är tydligt utmärkta med kursiv stil. Boken är spännade, brotten är så obehagliga att en av poliserna mår riktigt illa. Det är ett av få drag hos just den karaktären som jag gilllar – jag är inte så förtjust i honom annars.

Språkmässigt har jag inget större att klaga på. Det finns några upprepningar och ibland är det snudd på lite för lättläst skrivet för att passa mig. Språket flyter annars på fint och jag hittar inga grammatiska fel, korrfel eller andra misstag som stör mig och drar ner omdömet. Pluspoäng för HBTQ-tema, givetvis. Snål är jag inte.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sunnepolisen-serien:

  1. Familjen 
  2. Graven 
  3. Vedergällningen (läs inlägget ovan!)
  4. Fadern

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 13 september 2024: Bilen och jag fixade, bara hemmet kvar att få rent

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fredagsfrukost med Hopptimisten och Vedergällningen

Hopptimisten mittemot vid fredagsfrukosten.

Det blev inte den bästa av nätter i natt. Jag var uppe flera gånger och sömnen blev sönderhackad. Inte vet jag vad det berodde på. Kanske blev det för mycket kvällen innan. Men jag var nöjd med att ha påbörjat såväl städningen som balkongen. Rom byggdes inte på en dag och stress är nåt jag ständigt jobbar med att hantera bättre. Och jag blir duktigare på det. Sen är ju kroppen som den är. Jag var väldigt glad att jag skulle jobba hemifrån idag, för magen bestämde sig för att krångla ordentligt. Den lugnade så småningom ner sig, men bäst är då att få vara hemma och ha direkt tillgång till vissa faciliteter. Jag vägde mig i morse, men jag tror inte att dagens vägning stämmer med verkligheten, så ingen rapport. Högerbenet värkte dock och jag hade svårt att hitta ett bra läge för det. Däremot måste jag verkligen säga att hälsporren i vänsterfoten är betydligt bättre. Bra skor med inlägg, stretchövningar, Linnex, vila och växelvis jobb stående – sittande har gett resultat. Fredagsfrukosten intog jag dock sittandes. Som synes på bilden har Hopptimisten flyttat fram sina positioner – han läste väl gårdagens dagboksinlägg här och tyckte synd om mig. På stolen mittemot kan han dock inte sitta utan att försvinna ur bild. 

BitmojiTofflan på bokhög

Jag har valt vilken bok jag ska läsa härnäst ur min stora hög med olästa böcker.

Som vanligt läste jag till frukosten och jag har inte jättemånga sidor kvar att läsa i kriminalromanen från Sunne. Jag har redan valt ut vad jag ska läsa härnäst. Min hög med olästa böcker är ganska stor och det finns många böcker att välja mellan. Det blir inte boken jag fick för recension i måndags, utan en annan bok ligger före den på tur.

När jag jobbar hemifrån kan jag inte heller stå och jobba utan det blir sitta hela tiden. Då får jag tänka på att ta micropauser när jag reser på mig och går runt lite så att ryggen inte ska protestera. Hemma är det ju lättare att göra sånt – på jobbet undrar säkert folk vad en håller på med om en bara går omkring och inte arbetar. Och typiska micropauser kan vara att bädda sängen, borsta tänderna och gå omkring, vattna krukväxter eller diska efter frukosten. Idag hade jag två möten på förmiddagen samt ett telefonmöte inbokat efter lunch. Då blev jag tvungen att sitta.

Bord i väntrummet på plåtverkstan

Läckra bord i väntrummet hos plåtverkstan. (Jag kunde ju inte ta en bild av ”underhållningen”.

På förmiddagen behövde jag också ta bilen och åka en sväng till plåtverkstan, vilket jag hade berättat för mina arbetskamrater. Jag åkte iväg och blev borta kanske trekvart. Verkstadskillen ville visa bilder på hur bilen såg ut när de hade slipat ner skärmen, men hittade dem inte. En kan verkligen säga att jag fick valuta för mina dubbla självrisker (9 000 spänn). Slutfakturan gick på det dubbla mot vad verkstan trodde – över 40 000 kronor – eftersom de fick byta en hel skärm (förutom det övriga jobbet och delarna). Jag är mycket nöjd med arbetet. Att det drog ut på tiden förstår jag och blev informerad om, även om jag tyckte att det drog ut lite väl länge. Men visst blev jag både stolt och glad över min fina bil när verkstadskillen berömde den och tyckte att den var väl värd att finfixas. Som bonus fick jag underhållning av hans lilla dotter som var med pappa på jobbet några timmar. Jag är ingen barnmänniska, men flickan var ursöt och väldigt rolig.

Lunchen blev ägg, mackor och kaffe. Jag försökte äta långsamt och försiktigt så att det skulle stanna kvar i magen. Innan dess hade jag publicerat en artikel som egentligen skulle publiceras på måndag, men vi diskuterade och ändrade oss.

Hemmalunch på en fredag med Hopptimisten och Vedergällningen

Dagens hemmalunch med Hopptimsten och Vedergällningen.


Vidare hade jag en bokad klipptid på eftermiddagen
så jag hade även aviserat att jag skulle flexa ut lite tidigare. Men innan dess hade jag ett telefonmöte och en intervju. Det gick riktigt bra och jag kunde logga ut för arbetsdagen och -veckan och vara lite nöjd.

Jag kom tidigt ner på stan och hann titta in hos nyöppnade Adlibris på Stora torget. Där var mest småttingar och jag. Roligt i och för sig, men jag blev inte imponerad av vare sig utbud eller priser. Butiken blir säkert inte långlivad. Ändå kul att en fysisk bokhandel försöker etablera sig i stan och på plussidan även att det fanns en del litteratur på engelska.

Inne på Adlibris på Stora torget

Inte impad av Adlibris butik på Stora torget.


Klipp, klipp sa Igors sax, medan trimmern brummade.
Idag blev jag klar tidigt. På hemvägen hoppade jag in till Korgtassen och köpte bland annat fredagsmiddag. Det blir smörgåstårta med räkor och Skagenröra.

∼ ♦ ∼

I kväll står det städning på agendan. Jag kommer inte undan. Men här är ganska lättstädat förutom köksgolvet som jag överväger att knäskura. Morr! 

När jag sen är färdig kanske köket serverar ett glas rött och några ostar. Till det ska jag sjunka ner i fåtöljen och läsa.

∼ ♦ ∼

Hur jag blev i huvet? Vassego. Före- och efterselfies.

∼ ♦ ∼

I morgon är det Kulturnatt i UppsalaJag vill gärna ta mig ut en liten sväng på dan, förhoppningsvis med sällskap. Då kan jag tänka mig matmarknaden på Vaksala torg och boklådorna på gågatan. That’s it!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar