Ett vitt vin: Pietra Di Pinot Grigio 2023

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett vitt italienskt vin.


 

Pietra Di Pinot Grigio 2023

En vit och ungdomlig italienare.

En helg i april 2025 var det dags för Helgens goda kasse igen för min del. Det vin som rekommenderades till huvudrätten, fylld havskattsfilé med vitvinssås, potatis och fänkål, var Pietra Di Pinot Grigio 2023. En sån flaska införskaffade jag givetvis och drack även till förrätten, blini med kallrökt lax, smetana och pepparrotskräm.

Vinet är gjort på druvan pino grigio, en druva som heter pinot gris på franska. Den är en mutation av pinot noir. (Grigio och gris betyder grå, noir svart, enligt den språkkunniga Tofflan. Vinet är producerat i nordöstra Italien, nära Venedig. Där är dagarna varma, men nätterna kalla.

 

Systembolaget rekommenderar vinet till vegetariska rätter eller till rätter av fisk eller kyckling. Det ska givetvis serveras kallt, 8 – 10 grader. Vinet är torrt, knappt medelfylligt och har hög fruktsyra.

Vinets alkoholhalt ligger på 12,5 procent och sockerhalten på mindre än 0,3 gram per 100 milliliter. På prislappen står endast 99 kronor. Det är ett ekologiskt vin i lättare glasflaska med skruvkork.

Så här skriver Systembolaget på sin webb om vinets doft och smak:

”Fruktig, något kryddig doft med inslag av päron, vita blommor, honung, gröna äpplen och citron. […] Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, mandelblommor, gröna äpplen och citron.

Det här var ett ungdomligt vin som kittlade lite i gommen. Päron och äpplen noterade jag i såväl doft som smak, en fruktighet, helt enkelt. Annars var det ganska intetsägande, ärligt talat. Men… vitvinssåsen till havskatten var väldigt salt och då funkade vinet alldeles utmärkt. Det behövdes nåt riktigt friskt och törstsläckande.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 12 april 2025: Anthon Berg, Pirayelie och ris till påsk

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Påsken ja… Nej, jag blir inte ensam ytterligare en storhelg, men det blir ingen resa till Östergötland för min del. Jag är för orkeslös, en ren trafikfara bakom ratten under en långkörning. Viss självinsikt finns, som synes. Jag blir kvar på Saint Ollie tillsammans med Anthon Berg. Ja, chokladasken jag fick i julklapp av Korgtassen är oöppnad och bäst före datum har inte passerat.

Anthon Berg chokladask

Anthon Berg är med mig i påsk.

 

Pirayelie 1976

Pirayelie FEM vintern 1976, min enda riktiga vän.

Dessutom får jag hjälp att äta upp Anthon Berg. Vännen FEM kommer hit. Har jag inte bästa vännen??? Hon är den enda vän som bryr sig och som förstår hur dålig kombo storhelg och ensamhet är för mig samt gör en insats. Hon sätter sig i bilen, lämnar man, barn och barnbarn hemma och tillbringar några dar med mig, som inte har nån familj. De så kallade Uppsalakompisarna har lyst med sin frånvaro hela hösten, vintern och våren. Eller… en vän har jag haft kontakt med och den vännen har en svårt sjuk sambo, så vi har hörts av sporadiskt. För resten tycks jag vara luft.

Det är ganska sjukt att det hela tiden är en person som ska höra av sig. Jag trodde att vänskap var mellan minst två personer. Så min slutsats är att det inte var nån vänskap. Men ingen behöver oroa sig, jag vänjer mig vid att vara utan kompisar. Och jag vet att jag i alla fall har en enda riktig vän. Det har kanske inte de så kallade kompisarna. Eller också är jag inte tillräckligt intressant för en vänskap. Jag är ju singel, jävligt sjuk och allmänt trist.

∼ ♦ ∼

Bortom horisonten o kaffe på sängen

Krigsbrudar och kaffe på sängen i morse.

Jag försökte hålla mig vaken så länge jag kunde igår, men klockan 23 släckte jag. Som vanligt vaknade jag mitt i natten, efter knappt fyra timmars sömn – och var pigg. Varför kan jag inte vara pigg på dagtid???

Slumrade sen fram till klockan sex. Morgonmedicinen tar jag 6.45 och efter det var det ju kört att somna om. Så det blev krigsbrudar och kaffe på sängen. 

Men jag låg där och funderade också. Tänkte att jag måste få ork att ändå göra lite påskfint här. Så när jag klev upp gick jag runt med dammvippan. Det brukar jag orka göra en gång i veckan, vanligtvis nån av dagarna jag jobbar hemifrån. I torsdags och igår var det kört. Jag var totalslut. Idag gick det bra trots att jag inte är superpigg. Tar jag lite i taget och vilar emellan kan det funka. Så jag bytte dukar på mina två bord. På ekbyffén ställde jag upp en äggparad motsvarande julens änglaparad. På drinkvagnen ställde jag det stora plåtägget som väl ska fyllas med annat godis än Anthon Berg samt de två kaninerna jag fick av min adoptivdotter V förra påsken.

Sen behövde jag äta frukost och det blev rostat bröd och fil med bär. Efteråt passade jag på att kolla helgkassens innehåll och kvällens meny. Jag behöver bara värma huvudrätten i ugnen och såsen på spisen. Det låter bra och lättfixat. Fast det stod inte hur länge firren och potatisen skulle vara i ugnen. Får väl chansa på en kvart, kanske?

 

Överfyllt i glaskärlen i soprummet

Bara överfyllda glaskärl i soprummet. Övriga kärl har tömts.

Efter dusch, tandborstning och bäddning var jag påklädd och redo att lämna hemmet en stund. Dessvärre skedde en incident här utanför och både ambulans och polis blinkade blått utanför porten. Jag kikade bakom gardinen för jag ville inte gå ut om det var blåljus. Det visade sig inte vara nån stor olycka utan en överförfriskad person som efter en lång stunds tjafsande tog plats i polisbilen, inte ambulansen. Ändå sorgligt…

Mindre sorgligt var det att besöka soprummet idag. De enda kärl som inte är tömda är glaskärlen. Det stod glas på golvet, men inga skärvor idag. Övriga kärl var nytömda eller inte ens fulla, vilket ju är toppen. Jag hade inte glas med mig ner utan metall och hushållsavfall, så det var tur.

Lördagsfika vid köksbordet med Noisette Hopptimisten o Bortom horisonten

Lördagsfika.

Jag tog bilen och körde en sväng för att batteriet inte ska ladda ur. Åkte till Helping Hand och tittade på böcker, men hittade inte en enda som fick följa med till Saint Ollie. Utflykten räckte gott och väl och jag kände tröttman smyga på mig igen. Men innan jag körde ner i garaget tittade jag in till Mia som hade fyrbent herrbesök av en riktig sötnos (ingen bild, tyvärr!). Skulle så gärna vilja ha hund – eller katt – men när en inte har nåt socialt nätverk i Uppsala som kan tänkas ställa upp om det uppstår akut behov av hjälp är det ingen idé att tänka på husdjur. I stället köpte jag körsbärskvistar och vide. När jag kom hem fick köksgrisen en lila rosett eftersom det snart är påsk. Kvistarna och videt klädde jag som värsta julgranen och ställde på vardagsrumsbordet. Och sen var det fikadags. Givetvis smaskade jag på helgens första Noisette från Butiken på hörnet.

På eftermiddagen skrev jag det här, men vilade mycket på soffan och läste en del. Sen blev det ju dags att ”laga mat”. Förrätten, blini med kallrökt lax, smetana och pepparrotskräm, var bara att servera. Medan jag åt den värmde jag huvudrätten, fylld havskattsfilé, potatis och fänkål samt vitvinssås i ugnen respektive på spisen. Vinet jag drack till var Pietra di Pinot Grigio 2023, det vin som Ivar, som komponerat menyn, rekommenderade till huvudrätten. Om vinet kommer som vanligt ett separat inlägg senare. Till desserten, bakad chokladkräm med färskost och oreo, drack jag uppvärmt kaffe. Förrättens pepparrotskräm var supergod till laxen, blinin något svampig. Havskatten smakade underbart gott, såsen var väldigt salt. Desserten var som motvikt väldigt söt. Det var helt klart lagom stora portioner – jag slängde ingen mat. Tack för maten, Ivar på Korgtassen!

I kväll blir det ett hejdundrande partaj – NOT! Inte hos mig, i alla fall. Jag ska glo på Shetland och kanske nåt mer avsnitt av Tyst vittne.

∼ ♦ ∼

Planen för i morrn är att åka och handla lite tunga saker som fil.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ur Livet: Hej!

Hej!

Hej! sa hon
och min sinusrytm rubbades

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 10 april och fredagen den 11 april 2025: Orkar, orkar inte?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Jag vet inte om jag orkar nån påskresa.

Det blev sent igår för att vara jag. Då vet jag att jag får tillbaka det i förlorad ork. Eftersom jag traskade iväg till ett litterärt evenemang som pågick mellan 17 och 18 blev det lite extra. Men det var så roligt att göra nåt normalt, nåt vettigt. Sen vet jag, som sagt, att det slår tillbaka. Därför var det extra skönt att även idag jobba på distans, det vill säga hemifrån. Jag tänker allt mer på påskresan, planerar lite, men jag kan ärligt talat inte säga om jag orkar åka eller inte. Nog skulle jag må bra av miljöombyte och jag har ju fått ledigt, men… Orkar jag med körningen, till att börja med? Orkar jag med att faktiskt inte vara ensam? För hur det än är med det senare börjar jag väl vänja mig. Tål att tänkas vidare på…

Jag läste ut boken jag fick för recension från HarperCollins, skrev färdigt och publicerade recensionen för Krigets gentlemän. Det är så lätt, roligt och enkelt när man får bra böcker att läsa och recensera. Just den här boken damp bara ner i postboxen som en trevlig överraskning, men det är en bok som jag verkligen ville läsa. Nu har jag grabbat tag i en riktig tegelsten på nånstans mellan 500 och 600 sidor. Jag köpte nämligen Jojo Moyes bok Bortom horisonten på årets bokrea. Lite märkligt, men bokbytet gick från en bok om krigets gentlemän till en bok om krigets brudar. Just nu passar det bra att ta en bok som inte är nån deckare. Jag vet förresten inte om jag har nån oläst deckare kvar i TBR*-hyllan… Nåja, i värsta fall får jag köpa nån pocketbok på Korgtassen ifall jag inte orkar ta mig nån längre bit.

Böckerna Krigets gentlemän och Bortom horisonten

Bokbyte igår från en bok om krigets gentlemän till en bok om krigets brudar.

∼ ♦ ∼

Husen på Väderkvarnsgatan fotade genom vardagsrumsfönstret

Solig morgon trots lite mörk himmel. Här är en annan del av utsikten från mitt vardagsrumsfönster. Ganska långt ifrån det häftiga Parthenon, UKK…

Den här fredagen var solig till att börja med. Himlen var först lite mörk, men ljusnade tidigt. Termometern visade några plusgrader, men det blåste fortfarande. Igår när jag gick hem från stan regnade det lite. Det var i och för sig ganska skönt, för jag var väldigt trött och hade ont i kroppen och svårt att gå, svårt att ta mig hem, helt enkelt.

Idag var det planerat att gå ut på lunchen för att hämta helgkassen, men också efter jobbet igen för en klippning. Promenader ungefär som igår, alltså, bara aningen längre till frisören. Det oroade mig en hel del på morgonen.

Efter sedvanlig morgondusch slevade jag i mig fil med flingor, bär, äpplemos och banan samt magmedicin i filen och magmediciner och hjärtmediciner separat. På morgonen är det fyra piller som ska ner, på kvällen bara tre. En del av dem är ganska stora, så det är tur att jag inte har problem med att svälja. Det svåraste är faktiskt att få ut tabletterna ur blisterförpackningen. Mina händer är inte precis samarbetsvillga… Ett piller är halvt och det är en betablockerare som blev utskriven i dosen 100 milligram två gånger om dan. Sen elva månader tar jag bara 50 milligram två gånger om dan, så jag får dela på tabletten. Jag måste äta när jag tar medicinerna. Ibland är det inte så roligt alls, särskilt inte en helgmorgon. Jag vill ju gärna äta frukost vid lunch då, så oftast sväljer jag ner medicinen med ett glas Pro Viva eller tranbärsjuice. Lite kolhydrater är det väl i dessa. Det behövs för upptagets skull.

Frukostfil och morgonmedicin

Frukostfil med flingor, bär och magmedicin och mer magmedicin och hjärtmediciner intill.

 

En virrpAnna.

En virrpAnna innan hon blev vuxen.

Medan jag startade jobbdatorn ringde jag ett födelsedagsbarn. Det var upptaget, men efter en stund ringde jubilaren tillbaka. På så vis pratade jag med nån även idag – igår pratade jag med flera, bland andra min favoritförfattare Anna Bågstam. I morse pratade jag med en annan Anna som börjar bli vuxen. Vi firade alltid varandra med sång, ljus, kaffe och paket på sängen om ingen av oss skulle iväg och jobba väldigt tidigt. I morse blev det bara sång genom en mobillur. Men så är det. Vi lever inte längre ihop och vi går vidare med våra liv på var sina håll. Att gratta på födelsedagen var ändå nåt jag ville göra.

Selfie före klippning den 11 april 2025

Kalufs-Tofflan i morse längtade efter klippningen efter jobbet.

Dagen innehöll en del arbete också. Två Zoommöten på morgonen och jag insåg att en del av oss ska vara lediga redan från måndag. Själv har jag ledigt från skärtorsdagen, över påsk och över min födelsedag. Måndagen den 28 april ska jag vara åter i tjänst – i två hela dar på plats, sista april är jag flexledig. Bara det att den 28 och den 29 pågår en flyttkarusell på våningsplanet, så det kan bli så att jag behöver jobba hemifrån.

Jag jobbade med diverse. Bland annat ringde jag en fotograf och diskuterade ett kommande fotouppdrag. Berättade också om min kommande ledighet och om flytten på jobbet. På grund av detta får fotografen fixa jobbet på egen hand, men det är jag säker på att h*n gör.

Vi får se hur det blir med påskresa och allting. Det är inte så bra för mig att vara hemma hela tiden. Men som sagt, även idag skulle jag lämna hemmet två gånger. Klippning behövdes, som synes…

Lunchpromenaden klarade jag av, visserligen i sakta mak. Först gick jag långsamt till Butiken på hörnet för att köpa Noisette och därefter hasade jag till Korgtassen för att hämta min helgkasse. Jag tog mig knappt hem efter den korta promenaden. Lunchen blev belöningen. Den bestod av mackor, kokt ägg och Varma koppen kantarell.

 

Selfie nyklippt 11 april 2025

Nyklippt och tillfixad i håret av Igor.

Efter lunch tog orken nästan helt slut. Jag pinade mig att jobba de sista timmarna, tog en paus på soffan för att hämta krafter. Klockan 15.30 var jag tvungen att försöka ta mig till Igor, min frisör. Klarade mig med nöd och näppe dit. Det var så skönt att bli klippt! Han rakade nacke och sidor, men vi var överens om att spara lite ovanpå. Sen skulle jag hem. Jag klarade det precis. Fick lägga på mig soffan igen.

Vännen FEM skickade sms när jag var och klippte mig. Jag svarade när jag kom hem, skrev som det var. Det här känns inte roligt, men jag tror att jag är en trafikfara om jag sätter mig bakom ratten när jag är så här trött och orkeslös. Jag åt vanlig fredagsmiddag, smörgåstårta och ett glas riesling, och sen ringde jag till FEM. Vi resonerade och var överens om att jag inte ska köra neråt landet i påsk. Men detta behöver inte innebära att jag blir ensam i påsk. Sista ordet är inte sagt ännu.

Smörgåstårtbit och riesling Hopptimisten och Bortom horisonten

Fredagsmiddag med smörgåstårta, riesling, Hopptimisten och Bortom horisonten.

Jag har vilat en stund till i soffan och det ska jag fortsätta med i kväll. Det är som om hjärnan och hela kroppen badar i lim. Segt, jävla lim. Så några större planer finns inte för vare sig kvällen eller helgen. Orkar, orkar inte, det är frågan…

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = hylla med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Nummer ett

Nummer ett

En gång
var jag nummer ett
En gång
Aldrig mer

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Recension: Krigets gentlemän

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om den avslutande delen i den historiska kriminaltrilogin Polissystrar.


Christina Wahldéns bok Krigets gentlemänAlla goda ting är tre. Eller? Den tredje och avslutande delen i Christina Wahldéns serie Polissystrar, Krigets gentlemän, hittade hem till mig i början av april 2025, dagen innan boken fanns att köpa i handeln. Seriens andra del fick jag också för recension. Det var den första post jag fick till mitt nya hem 2024 och det var post som visade sig vara synnerligen bra. Mina förväntningar på uppföljaren var därför höga. Tack till författaren och förlaget, HarperCollins, för boken och för att jag fick läsa och recensera!

Det har nu blivit november 1944 och andra världskriget går mot sitt slut. På Gotland jobbar lottakåren för att ordna mat och husrum åt baltiska flyktingar. Men samtidigt händer något konstigt med den del finska krigsbarn som kommer till ön. Lille Toivo från Karelen, till exempel, är han verkligen föräldralös och varför pratar han inte? Polissystrarna Rut och Svea får i uppdrag att infiltrera lottakåren. Men båten Svea ska anlända med till Visby kommer aldrig och måste ha gått under. Och hemma i Stockholm ligger grevinnan Lussan Kagg för döden och oroar sig över familjegodset och vem som ska ärva det nu när fideikommissbrevet har försvunnit. Vem kan hon lita på och finns det egentligen gentlemän i krig?

Jag fortsätter att gilla karaktärerna, de är sympatiska. Författaren lyckas med konststycket att skapa starka kvinnor som levde under krigstid. Jag saknar inte alls heller modern teknik. När Svea råkar ut för nåt vill hon kontakta Rut. Hade det varit idag skulle hon ha använt sin mobiltelefon. I boken har hon inte ens tillgång till en fast telefon. Det hela får helt enkelt bero till dess att de träffas. Rut blir också mänsklig när hon känner sig väldigt fin i sin lottauniform.  Christina Wahldén har gjort ordentlig research av bland annat lottauniformer. Hon beskriver den detaljerat och noggrant.

I den här boken finns också ganska mycket sorg och ett vemod som jag inte har noterat i de första två delarna. Måhända är det krigsbarnens situation eller kriget i sig, med alla dess offer. Min pappa kom från Helsingfors till Sverige som 15-åring mitt under brinnande krig, så jag har det i mitt blod. Kanske gör detta mig extra berörd.

Men… här finns också en hel del humor. Jag skrattar högt för mig själv när jag läser om en viss mansperson som tar emot två kvinnliga spinettstämmare. Han är endast iförd sidenmorgonrock. Under den är karl’n helt näck och

”[…] Hela härligheten glimtade till. Men han verkade osedvanligt klent utrustad, noterade hon.

Hur det går sen avslöjar jag givetvis inte. Men samma karl har inte bara bockar på väggarna, han är en själv också, konstaterar en av stämmarna.

Den tredje och avslutande delen i Polissystrar-serien är inte superspännande. Visst förekommer det olika brott i boken, även mord. Men fokus ligger mera på kriget, som är i ett slutskede, och på relationer. HBTQ-tema finns, dock mycket nedtonat. Hade jag fått önska skulle jag ha önskat aningen mer spänning.

Omslaget är väldigt snyggt och passar inlagan. Och det i recensionsexemplaret bifogade brevet från Toivos mamma är rörande.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Polissystrar-serien:

  1. Sedlighetsbyrån
  2. Förbjuden ingång 
  3. Krigets gentlemän (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 9 april och torsdagen den 10 april 2025: ”…då hjälper inga guldkanter i hela världen…”

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jorå, jag höll mig vaken ända till klockan 22 igår. Eller… jag satt/låg i soffan hela kvällen, i princip, och läste. Avslutade med Veckan med Camilla och Leif GW – och ett glas rött från Toscana. Med alkohol i kroppen sover jag nämligen nästan en hel natt. Men det var så märkligt i morse för klockan 4.38 – ja, jag kollade tiden! – blev jag väckt av att nån ropade mitt namn. Bara det att här finns ingen.

Kanske blir jag snart hemkallad. Kanske tillhörde rösten som ropade på mig, nån som tycker att det är dags att jag får sluta snart. Det vore skönt. Det här livet jag lever det är för det mesta inget liv, trots att jag försöker hitta guldkanter. Allting tar slut, förr eller senare, även mina idéer och min ork. Då hjälper inga guldkanter i hela världen.

UKK i solnedgången april

Allting tar slut. Då hjälper inga guldkanter i hela världen…

∼ ♦ ∼

Den här torsdagsmorgonen bjöd på en minusgrad och sol. Jag hade inte ont i magen, men magen var besvärlig på annat vis. Såna här morgnar är det skönt att slippa gå iväg till jobbet och vara rädd att magen ska paja helt – antingen redan på vägen dit eller på jobbet. Inte trevligt.

Servett med servettring i silver Hopptimisten tändsticksask med blåklint i korsstygnJag åt min vardagsfrukost och den var inget utöver det vanliga. Därför blir det ingen bild på den utan på tre saker från frukostbordet. Tre saker med minnen. Eller fyra, egentligen. Servettringen i silver har varit min hela mitt liv. När jag flyttade hemifrån var den kvar hos föräldrarna till dess att de hade gått bort. Då fick den komma hem till mig. Ursprungligen tillhörde den min farmor eller hennes pappa. Deras ursprungsinitialer var nämligen båda NP – Nicolai eller Nadjersta (Nadja) Prokofjeff. Tygservetten den omsluter köpte jag tillsammans med fem likadana på Himla tillsammans med en kompis jag inte längre träffar. Det blir lätt så när nån flyttar. Att man slutar umgås, menar jag.

Hopptimisten fick jag av Anna till en födelsedag, tror jag, på den tiden jag hade det tufft på ett annat vis. Då fanns hon där vid min sida och muntrade upp. Nu är den orange trägubben den enda som är kvar av min familj. Men han finns troget med vid alla måltider hemma vid köksbordet.

Tändsticksasken med blåklint broderade i korsstygn tog jag med från min mammas hem. Jag vet inte varifrån den kommer eller vem som har sytt, men den är fin. Och blåklint, som av många anses som ogräs, är Östergötlands landskapsblomma, det vill säga en blomma från mitt barndomsland.

Idag var det alltså jobb på distans, det vill säga hemifrån, som gällde. Jag hade bland annat tre möten och alla var på Zoom, så det funkade finfint. Två möten var på förmiddagen, ett på eftermiddagen. Vidare jobbade jag på med mina artiklar. På förmiddagen passade jag på att köra en maskin tvätt när jag ändå var hemma. Däremellan lunch. Och här är tre föremål från lunchen som betyder nåt för mig: en saltströare, en äggkopp och boken jag läser just nu, Krigets gentlemän.

Saltströare kokt ägg i äggkopp och boken Krigets gentlemän

En saltströare, ett kokt ägg i äggkopp och Krigets gentlemän.

Varför dessa tre? Jo saltströaren köpte jag till mitt nya hem ganska snart efter jag hade flyttat. Äggkoppen, däremot, tillhör en Höganässervis i färgen celadon, en grön nyans som jag älskar. Jag har samlat på servisen sen 1990-talet, men det är i princip omöjligt att få tag i delar eftersom färgen slutade att produceras ganska tidigt. Boken får representera mitt favoritintresse litteratur plus att jag är så tacksam att få bra böcker att recensera.

∼ ♦ ∼

Jag passade på att ta en promenad bort till Korgtassen på lunchen för att handla och beställa helgkasse. Redan i morrn ska jag hämta kassen, men jag ska inte äta innehållet förrän på lördag. Guldkant, var det… Ytterligare ett par ärenden passade jag på att göra på Kvarnen när jag ändå var där, bland annat ta ut kontanter och köpa vin. Det vita vinet, Pietra Di Pinot Grigio 2023, rekommenderades till helgkassens huvudrätt havskatt så det ville jag prova. Det röda vinet, Lännabruks Johanna 2021, ska jag ge bort. Jag skulle ju i och för sig passera igenom Kvarnen framåt kvällningen och kunde ha handlat då, men jag tänkte att jag då skulle vara för trött.

∼ ♦ ∼

När eftermiddagens sista möte var slut kastade jag hemmauniformen och bytte till kläder jag kan gå ut i. Jag traskade bort till Akademibokhandeln för seneftermiddagens/kvällens litterära evenemang, en guldkant i min tillvaro. En timme på plats och en promenad tur och retur två x tio minuter skulle jag väl orka. Och det funkade. Dessutom var det väldigt intressant att lyssna på Daniel Fridell, vars bok Schackspelaren påbörjades ihop med Börge Hellström, och Anna Bågstam, vars böcker jag har haft förmånen att få recensera, nu senast Fallet Valentina. Men var i h-e var alla deckarläsande Uppsalabor? Förberedde ni påskalammet, eller??? Sån dålig uppslutning att det var skämmigt. Daniel Fridells bok ska jag läsa vid tillfälle, Anna Bågstam har jag läst sex böcker av. Hittills. Jag hoppas att damen jag tipsade om Anna Bågstams Pegasus-serie gillar den första delen som hon beställde, Akademibokhandeln hade den inte inne! (Rätt skämmigt det också, att Stora Bokhandeln inte hade boken i lager…)

Jag stapplade hem mycket nöjd efter en litterär timme. I botten på magen hade jag eftermiddagsfika med Ballerinakex och Dumlekolor. Givetvis var jag tvungen att äta genast jag kom hem och ta kvällsmedicinen. Det blev ICA:s mumsiga fiskgratäng med räksås.


Nu ska jag slänga mig i soffan och läsa ut en viss historisk kriminalroman… 
Och träna på Ja må hon leva, för nån jag känner fyller år i morrn.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Seger

Seger

Härlig är segern!
Men sen…
Antiklimax

Vad finns det sedan att kämpa för att besegra
när målen är slut?

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 8 april och onsdagen den 9 april 2025: Jag tror jag klättrar upp till den lilla fågeln på taket

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tisdagskvällen var ingen bra kväll. Jag var totalt orkeslös. Petade i mig soppa och mackor i hopp om att bli piggare. Inte. Drack en och en halv mugg kaffe och åt en Snickersglass med samma förhoppning. Inte piggare. Jag bara låg på soffan och läste. Knappt så jag orkade ens hålla boken. Vid 22-tiden släpade jag mig i säng.

Kvällsfika med Snickersglass o boken Krigets gentlemän

Kvällsfika med Snickersglass hjälpte inte.

∼ ♦ ∼

Onsdagsfrukost med Hopptimisten Krigets gentlemän o tända ljus

Försökte lugna magen med fil och bär, magmedicin och mina gentlemän.

Sov fram till 2.30. Upp och ut i badrummet. Magen har varit/är besvärlig igen. När jag hade klivit upp för dagen försökte jag lugna den med fil, bär, gentlemän och magmedicin. Inte hjälpte det heller.

Trött och illamående med fruktansvärt ont i magen traskade jag iväg till jobbet. Jag borde ha stannat hemma. Idag mådde jag inte bra. Men… plikttrogen och samtidigt rädd för isoleringen, rädd att vara ensam när jag är sjuk, på ren svenska. Tänk att sjukdom kan pressa en att gå till jobbet! Och jag vet inte vad som är värst – smärtan eller rädslan att bli hjälplös. Ska dagarna vara så här fyllda av smärta och rädsla, oavsett vad som är värst, då vill jag inte vara med. Jag tror jag klättrar upp till den lilla fågeln på taket och sen låtsas jag att jag kan flyga.

Liten fågel högt uppe på taket på Cykelfabriken

Jag tror klättrar upp till den lilla fågeln på taket och låtsas jag att jag kan flyga.


Har inte velat se det, men påskresan är i fara.
Jag har inte hört nåt från vännerna heller, så kanske är det bäst att jag stannar hemma. Tror inte jag orkar med vare sig körningen eller att vara med flera människor under flera dar. Jo de är alla snälla och gulliga och det finns ett rum där jag kan stänga min dörr. Men tänk om jag blir sämre där..? Tänk om mina vänner måste skrapa upp resterna av mig. Det vore inte trevligt alls.

∼ ♦ ∼

På jobbet tog jag direkt tag i korrekturläsning. Korret kom sent igår, just när jag börjat packa ihop. Jag orkade inte ta det då. I morse gick det hyfsat.

Idag var det Bruno-dag på jobbet. Givetvis fick pojken vildsvinsgodis och han visade att han är artig och tackade.


Precis som igår var det livat på jobbet.
Nu börjar jag bli orolig på riktigt med tanke på nya placeringarna. Vi blir fler på som ska jobba på samma yta varav flera som inte kan vara tysta, också det på ren svenska. Jag själv är inte felfri, men jag försöker tänka mig för på jobbet. Det är sällan jag skriker när jag pratar, till exempel… Faktum är att jag drömde om detta i natt.

Arbetsdan fortsatte med möten, varav ett på Zoom och ett IRL. Till min lycka behövde jag inte delta i eftermiddagens möte. Det hade varit en otydlig inbjudan till det och mötet var bara för dem som inte kunde vara med på avdelningsdagen i mars. Mötet jag deltog i IRL idag var ett väldigt bra möte och det gjorde mycket av min dag.

Lunchen blev rätt normal och jag läste givetvis. Jag var lite orolig att magen skulle bråka mer. Den bråkade mindre.

Onsdagsjobblunch med Krigets gentlemän

Normal onsdagsjobblunch med läsning.


På eftermiddagen fortsatte jag med en artikel
och jag hade riktigt flyt med den. Jag fick svar på frågor, jag fick ytterligare en person att ställa frågor till, jag skrev klart artikeln och skickade den för faktagranskning. Och sen, runt 14, 14.30 tog jag slut. Men precis som alltid kämpade jag på ett par timmar till innan jag blåste hem. Jag hade mest medvind och det var tur, för vindarna var kraftiga.

Det fanns ingen uppiggande post att hämta i boxen, så jag la mig på soffan och vilade en stund. Jag bestämde att kycklingkorv med bröd fick bli onsdagsmiddag.

Tre kycklingkorvar med bröd räksallad bostongurka Hopptimisten och Krigets gentlemän

Tre kycklingkorvar med bröd och tillbehör blev utmärkt onsdagsmiddag.

 

BitmojiTofflan på bokhög

I kväll läser jag hemma, men i morrn lyssnar jag på Daniel Fridell och Anna Bågstam när de berättar om sina böcker.

Onsdagskvällen ägnar jag åt de krigiska gentlemännen. Jag har kommit en bra bit in i boken och jag gillar den. Kanske ser jag mer true crime på TV senare genom Veckan med Camilla och Leif GW.

I morrn ska jag gå till Akademibokhandeln och lyssna på två andra deckarförfattare som ska prata på temat påskekrim. (Hoppas jag orkar!) Anna Bågstams böcker har jag recenserat, nu senast Fallet Valentina. Rekommenderas! Daniel Fridells böcker har jag inte läst. Men… boken han lanserar nu, Schackspelaren, har han skrivit tillsammans med Börge Hellström – som ju också skrev ihop med Anders Roslund vars böcker jag nyligen läst och läser!

I morrn jobbar jag tack och lov hemifrån. Därför hoppas jag att orken räcker en bit in till kvällen. På lunchen går jag till Korgtassen och handla. Jag bestämde mig för att beställa en helgkasse till lördag. Jag tror att jag orkar släpa mig till affären. Just nu är det som om all jävla ork har försvunnit. Då kan jag ju inte flyga från nåt tak, än mindre ta mig upp dit…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Smärtan

Smärtan

I smärtans klor
blir det mörkt

Pressar mig
Kallsvettas

Jag är rädd
Tänk om jag inte..?

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar