OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ett glas appassimento (ett separat inlägg om vinet kommer när jag har druckit mer av det) drack jag till ”middagen” igår. Ett glas. Notera att jag inte överdoserar. Det var gott till ostarna, ännu godare till chokladen (jag tog två rutor av vardera choklad som jag fick av E och B när de kom på fika härom söndagen). Såg ett par avsnitt av The Bay säsong fyra samt kvällens avsnitt i säsong fem som gick på gamm-TV. Sen blev det bedtime. Nattsömnen var god, men jag upptäckte två röda svullnader i höger armhåla. Kan vara bett av nåt slag, bölder eller svullna lymfkörtlar. Vad vet jag, jag är ingen doktor. Jag vaknade i alla fall på jorden i morse, men himlen var så vacker att jag kunde tänka mig en tur uppåt.

Septembermorgonhimmel.

Magen var tjafsig i morse både före och efter frukostfilen. Jag försökte att inte tänka så mycket på alla krämpor utan i stället läsa Motalaboken. Enbart ungefär 100 sidor återstår, så det blir läsning i kväll.

Måndagsfrukost med orolig mage.

Det var 17 grader när jag gick till jobbet endast iförd jeans och pikétröja. (Ja, givetvis hade jag skor och underkläder också.) Det funkade bra. Ryggsäcken värmer ryggen och jag var inte übersvettig när jag kom fram.

På dagens agenda stod ett morgonmöte och ett veckomöte på förmiddagen samt ett avstämningsmöte på eftermiddag. Mellan dessa lunch. Som vanligt. Jag hörde av mig till sjuklingen i Motala och där var det värkigt. Stackars vännen FEM!!!

Vanlig jobblunch, idag med Hundra dagar i juli.

Bilen är hemma igen!

På eftermiddagen mulnade det på, men det var ändå typ 23 grader – utomhus. Inne på jobbet var det som vanligt kylskåpstemperatur. Plåtverkstan hörde av sig att bilen var klar och jag försökte få lift dit av nån jobbarkompis. Nästan tre veckor utan bil är lite jävla lång tid, så jag var ivrig. Och tur i oturen hade F ett ärende i samma område. Jag fick skjuts ända in på gården till plåtverkstan, fick hämta bilen och blev 9 000 spänn fattigare. Men jag måste tillbaka för de hade lyckats spräcka glaset i ena backspegeln. Det lovade de att smacka dit medan jag väntar, jag skulle få ett sms när delen har kommit. Givetvis undrar jag hur den skadan har tillkommit, för glaset var ju inte trasigt när jag lämnade in bilen. Ja ja, det ska åtgärdas och det är huvudsaken. Nu står bilen här hemma och om tre veckor får den krypa ner i garaget. Jag betalade ändå en månads boendeparkering – det blev inte mycket dyrare än att köpa dygnsbiljetter – som jag kanske glömmer att förnya…

Hemma i postboxen låg ett brunt paket vars avsändare jag inte kände igen. Jag slet givetvis upp det – och blev mycket förvånad. Det var en bok för recension från Modernista, en annan bok än den jag bad om i maj och blev lovad att få i recension när den kom ut i september. Jag slängde iväg ett mejl till förlaget för att höra att det var ett misstag att de skickat Josefine Sandbloms bok Återgäldaren och inte Louise Pennys bok En bättre man. Särskilt glad blev jag inte, snarare besviken, eftersom jag en gång fick ta ganska mycket skit från den svenska författaren. Men visst. Jag kan läsa och recensera hennes nya bok – och försöka vara neutral och professionell. Det blir en intressant prövning.

Ett brunt paket kom idag…

…med det här innehållet. Jag blev besviken.

Nu ska jag äta kvällsmat så kanske även jag blir go och glad. I kväll bjuder köket på Gazpacho och mackor, en orange kvällsmat som är upplyftande. Till maten och efter den ska jag läsa en bra Motalaförfattare och sen kolla Vem bor här? på TV.

En orange kvällsmat är alltid upplyftande.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… även idag var det brittsommar, härligt, men det känns ändå inte riktigt bra. Så här varmt ska det inte vara i september. Och framåt kvällen mulnade det på och började blåsa. I morrn ska det regna och bli svalare. Det är väl för att jag ska iväg på besök i vården på morgonen. Jag har varit otroligt trött hela dan och kanske behöver jag prata om det. För det mesta brukar tröttman infinna sig vid 14-tiden. Idag drabbade den mig redan runt 9.30. Vidare har jag varit lite andfådd idag och det är ett tecken på att hjärtat har det jobbigt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.