Torsdag kväll den 13 februari och Alla hjärtans dag 2025: Två stjärnor, ett trasigt hjärta och massor av böcker

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Självklart var jag i Kiruna igår och amatörvärderade fina grejor via Duo-appen i Antikrundan. Det var svåra värderinger, men som sagt, fina saker. Mest gillade jag konsten och silvret. Jag skrapade ihop två stjärnor på diplomet och omdömet antikkunnig. Som alltid ett roligt och lärorikt program.

Antikkunnig i Kiruna 13 feb 2025

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan hjärta och hand

Betalar för omsorg, men inte för kärlek.

Alla hjärtans dag är det idag. Den dan borde inkludera hjärtan som är trasiga på ett eller flera sätt. Nåja, ska det bli nån kärlek för min del får jag visa mig den själv. Och det tänkte jag på i december när jag bokade omsorg om mina onda fötter. (Nästa bokning är ett par dar före min födelsedag.) Omsorg som jag får betala för är inget nytt, men att betala för kärlek gör jag inte. Utöver det är det ganska kärlekslöst/-fritt i mitt liv. Korta stunder kan jag sakna och längta efter det. Stunderna är som sagt korta och de blir färre och färre. Det är helt uppenbart att kärlek inte funkar för mig. Då är det bäst att låta bli.

Det finns ingen i hela världen som älskar mig och jag älskar ingen i hela världen. Det kan inte bli enklare.

Trasigt hjärta löv

∼ ♦ ∼

UKK o baksidan 14 feb 2025

Kall, mörk morgon, men UKK stod pall och snart ljusnade det.

Alla hjärtans morgon var en kall morgon, nästan sju minusgrader. Jag var väldigt tacksam att jag slapp gå iväg vid sjutiden. I stället kunde jag sätta mig vid morfars skrivbord, starta jobbdatorn och börja jobba.

Men först åt jag fredagsfrukost med tända ljus på bordet och med Hopptimisten och de bortförda barnen intill. Det ljusnade emellertid strax och efter nån kvart vid datorn märkte jag att himlen inte längre var blåsvart utan ljusgrå. Det går fort nu. Står inte på förrän vi klagar på sol och värme. Inte är jag överförtjust i det heller, precis. Sitta inne i en lägenhet när det är stekhett är ingen höjdare.

Jag hade två möten den här morgonen. Efter dem hann jag jobba en stund innan det var dags att ge sig iväg för omvårdnad. Det var sån tur att jag skulle ut just när den här dan var som soligast! Då fick jag en skön promenad med ljus och luft. På ditvägen stannade jag för ett viktigt ärende vid Butiken på hörnet.


Efter behandlingen hade jag ganska ont,
men jag skulle ju ta mig hem igen och jobba vidare. Ontet brukar försvinna när jag går. Eller försvinner gör ju inte hälsporren, den gör mindre ont. Och eftersom det var Alla hjärtans dag stannade jag till hos Uppsala Bokhandel och Rituals som jag passerade på hemvägen. Från bokhandeln kom jag ut med fyra pocketböcker – Roslund & Hellströms bok Tre minuter, Anders Roslunds bok Jamåhonleva, Sara Paborns bok Tistelhonung och Nina van den Brinks bok Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf – samt affärens bokreakatalog i pappersform. Jag har redan gjort en förhandsbeställning i annan butik på nätet, men man vet aldrig. Och det är väldigt roligt att bläddra i en fysisk katalog… Hos Rituals köpte jag duschmousse och kroppskrämrefill. Jag var sen när jag kom hem, så lunchen – tre mackor och kaffe – intog jag vid skrivbordet och datorn.

Arbetsdagen avslutades med bildval av foto till artikeln jag ska skriva efter måndagens intervju.

∼ ♦ ∼

Under eftermiddagen kom ett trevligt mejl från Modernista. Jag har efterfrågat tre titlar ur förlagets sommarkatalog för recension – Blödande hjärtan (i pocket) och Sista ordet av Elly Griffiths samt Alla djävlar är här av Louise Penny – och jag ska få dem alla tre. Vilken skillnad mot Albert Bonniers förlag som både krånglar och sen inte återkopplar. Stort TACK på förhand, Modernista!

∼ ♦ ∼

Fredagsmiddagen blev sedvanlig – varför ändra på ett vinnande koncept? Smörgåstårta från Korgtassen, veltlinervinet Wolfgang (ett inlägg om vinet kommer i morrn! Läs i stället inlägget om det röda födelsedagsvinet så länge.), tända ljus, gammelfarfars/storfarfars porslin, föräldrarnas silver, Hopptimisten, de bortförda barnen och Händels Water music.

Fredagsmiddag med Hopptimisten o Bortförda smörgåstårta o veltlinervin

Fredagsmiddag med familjen, mat från Korgtassen, vin från Österrike och musik av en tysk som mest bodde i England.


Nu är det bara att vänta på att Alla hjärtans dag ska ta slut.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag tror som bekant inte på mirakel. Men… jag flyttade orkidéerna till fönstret i arbetsrummet. Idag när jag vattnade krukväxter såg jag att en av dem har hela sju knoppar… Det är en knopp mer än antalet följare jag har på Bluesky.

Orkidé med sju knoppar

Jag bytte fönster för orkidéerna och nu har en av orkidéerna sju (7) knoppar!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött födelsedagsvin: Muro Primitivo 2022

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rödvin jag fick till födelsedagen 2024.


Muro Primitivo födelsedagsvin från Anna 2024

Ett överraskande fylligt och gott primitivovin.

Förra året, 2024, var ett omtumlande år för mig. Det hände mycket, en del var bra och annat mindre bra. Att separera är förstås aldrig roligt och det gjorde jag. En vecka efter att jag slutat vara sambo blev jag ändå firad på födelsedagen i april 2024 av Anna. Vid en middag på Aaltos fick jag flera paket. Ett av dem innehöll en flaska Muro Primitivo 2022. Den öppnade jag en lördag i februari 2025. Vinet säljs inte på Systembolaget, men man hänvisar till ett liknande vin, Muro di Pietra Puglia 2022.

Vinet jag fick i födelsedagspresent 2024 kommer från Apulien i Italien. Det är gjort på druvan primitivo. Inte min favoritdruva helt och hållet, men vinet överraskade mig – positivt.

Alkoholhalten ligger på hela 14 procent och sockerhalten på 1 gram per 100 milliliter. Vinkompassen rekommenderar vinet till fågel, fläsk, lamm, nöt och ost och kallar det ett allroundvin. Första gången jag smakade vinet tog jag bara ett glas till lite choklad. Andra glaset tog jag vid ett annat tillfälle till en ostassiett.

Så här skriver Vinkompassen om vinet:

”[…] mjukt inlindade tanniner, mörk fruktighet och väl avvägda fattoner som gör det till en utmärkt följeslagare till det italienska köket. Kryddiga smaker av lakritsrot, kanel och nejlika samt mörk bärfrukt med inslag av torkad frukt och en elegant fruktsötma avrundar tanninerna och ger en lång balanserad eftersmak.

Vinet var väldigt mörkt och fylligt. Det doftade ljuvligt. Mörka bär noterade jag i smaken och kryddighet. Det hade en otroligt lång och fin eftersmak och jag ville att vinet aldrig skulle ta slut i glaset.

Till såväl choklad som ostar passde vinet utmärkt. Det var kraftfullt och välsmakande och kompletterade de smakrika ostarna suveränt. Eftersom vinet inte säljs längre på Systembolaget ska jag avnjuta resten av flaskan med andakt i helgen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 12 februari och torsdagen den 13 februari 2025: Falla för frestelser

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll föll jag för frestelsen. Jag tog ett glas födelsedagsvin från 2024 och en liten ostassiett till det. Sen åt jag kakor också. Lite trött blir jag på mig själv att jag inte kan låta bli. Samtidigt… jag har ”hållit igen” i veckorna i en månad, inte heller svullat okontrollerat i helgerna men inte ett gram har jag gått ner. Varför försöka? Jag skyller på nån medicin. Det kan vara den som ger mig eksem också eller som gör att jag blöder där och när jag inte ska blöda. Kanske är det den medicinen som får mitt hjärta att slå i lugnare takt och framför allt inte i sån otakt. Eller den medicinen som gör att mitt blod inte tjocknar och bildar proppar i ben, lungor eller hjärna. Vad vet jag, vad vet jag. Kardiologen sa i maj 2024 att han skulle kalla mig till återbesök efter sommaren. Jag tolkade det som om det var sommaren 2024, men han sa ju inte vilken sommar han menade. Oavsett. Jag unnar mig att falla för frestelser då och då. Igår var ett sånt tillfälle. Ost, vin och en bok och tre kakor – alla goda ting är ju tre. Punkt.

Ostassiett vin och boken Kokain

Ost, vin och en bok – alla goda ting är tre.

∼ ♦ ∼

Böckerna Kokain och Bortförda

Bokbyte från en bok om försvunnet kokain till en bok om försvunna förskolebarn.

I morse var jag trött och seg trots att jag kom i säng tidigt. Jag hade bara ett fåtal sidor kvar i boken jag lånade av Anna förra helgen, så den läste jag ut till frukostfilen. Nu ska jag göra en ny författarbekantskap. Lustigt nog gick bokbytet från försvunnet kokain till försvunna förskolebarn. Och nej. Jag gillar varken droger eller barn, men det är inte därför jag läser kriminalromaner. Jag försöker förstå vad som orsakar olika sorters kriminalitet. 

Morgonen var mörk, men inte så kall. Jag tror att det har kommit lite mer snö. Oavsett, jag slapp att hasta och halka iväg i morse. Idag och i morrn var/är det ju distansarbete hemifrån som gäller.

Frukost med Hopptimisten tända ljus o sista sidorna av Kokain

Frukost i mörker med Hopptimisten och de sista sidorna i Kokainboken.

 

Bitmoji Tofflan med penna

Att skriva och läsa är det som intresserar och roar mig mest.

På jobbagendan idag stod som vanligt ett antal möten, samtliga på förmiddagen, samt transkribering av en podd. Det senare är på sätt och vis givande och alltid lär jag mig nåt. Samtidigt är det inte världsaroligt. Jag lyssnar aldrig på poddar, är inte ett dugg intresserad. För mig är att skriva och läsa det som intresserar och roar mest. Jag skulle aldrig i livet lyssna på en bok – om jag inte var synskadad. Och gissa om jag hatar AI… Eller hatar… jag tycker att det är rentav läskigt och idiotiskt. Skälen är flera. Ett är att en ju inte vet vad som är sant och vad som är AI-genererat och kanske till största delen påhittat. Ett annat skäl är att folks övertro till AI lär leda till arbetslöshet, att en massa människor blir av med sina jobb. Ett tredje skäl är att det påhittade aldrig kan ersätta det mänskliga och mänskliga kontakter. Så tycker jag.

Förmiddagen försvann i ett nafs, så också ett möte där man trodde att jag var frånvarande, vilket jag inte var. Nåja, jag älskar inte möten. Jag fokuserade på transkriberingen, men tog också mikropauser genom att bädda, köra en maskin tvätt och hänga tvätt, gå ut med sopor, damma och diska. På lunchen gick jag iväg för att handla och gå till apoteket innan jag åt. Medicinen fanns och det var sista uttaget även för den här hjärtmedicinen (jag har några stycken mediciner som ska få hjärtat att slå som det ska).

Hemmalunch med Hopptimisten och Bortförda

Hemmalunch med Hopptimisten och Bortförda. På tallriken mackor, i muggen varma koppen kantarell och i äggkoppen ett kokt ägg.


Efter lunchen fortsatte jag med transkriberingen.
Det var nåt vajsing med ljudet, så det tog lite längre tid än vanligt.

När arbetsdan var avklarad vilade jag en stund på soffan. Middagen blev sen lätt att fixa. På torsdagar ska en ju äta soppa och/eller pannkaka. Jag hade tur och fick tag i en burk av Korgtassens egengjorda fisksoppa när jag var och handlade. Den värmde jag i micron och åt en ostfralla till samt drack ett glas vitt. Hela burken satte jag i mig (ja inte plastburken i sig utan innehållet), för den här soppan är så god. Snacka om att falla för frestelsen…

Torsdagsfisksoppa från Torgkassen bröd ett glas vitt Hopptimisten och Bortförda

Torsdagsfisksoppa från Korgtassen och ett glas vitt i sällskap av Hopptimisten och ett gäng bortförda barn.


Torsdag innebär inte bara soppa utan så här års även Antikrundan.
Klockan 20 i kväll amatörvärderar jag grejor i Kiruna, dock via Duo-appen från TV-fåtöljen.

∼ ♦ ∼

Och i morrn är det fredag igen. Jag ska skämma bort mig på Alla hjärtans förmiddag med vård av kroppsdel.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Kokain

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den fjärde delen i Vanessa Frank-serien.



Pascal Engmans bok KokainFörfattaren Pascal Engmans böcker upptäckte jag sent! 
Det var Anna som fann dem först och vi började läsa Vanessa Frank-serien medan vi ännu var sambor. I februari 2025 lånade jag den fjärde delen i serien av Anna, Kokain.

Två rivaliserande förortsgäng, Vargarna och YBT, trappar upp våldet med en våldsam avrättning på öppen gata i Järva. Samtidigt hittas en massa knark, kokain, som sprids snabbt bland annat i kroglivet. Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen. Hon inser att hon befinner sig mitt i en uppgörelse mellan gängen där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt ska hon försöka vara fostermamma till tonårigen Celine. Det visar sig att hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Det här är otäckt och realistiskt. Författaren skildrar snabbt och rappt narkotikahandeln i Stockholm och dess förorter. Knarkkungarna, som utnyttjar människor – för ett människoliv är ju inte särskilt myckert värt. Stundtals är det mycket obehaglig läsning. Det är som om författaren inte väjer för nåt. Här finns också värmen mellan människor och människor som vill göra rätt. Lojaliteter sätts på prov. Och döden står hela tiden på lur runt hörnet.

Jag tror – för jag vet inte, tack och lov – att författaren gör mycket realistiska porträtt av personerna i boken. De som föds i utkanterna av samhället, som vill nåt mer än det deras föräldrar har lyckats uppnå. Snabba pengar lockar, men de är egentligen inte alls lättförtjänta.

Detta är en riktigt bra och spännande bok i en grym och otäck serie som känns plockad ur verkligheten.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Vanessa Frank-serien:

  1. Eldslandet 
  2. Råttkungen 
  3. Änkorna 
  4. Kokain (läs inlägget ovan!)
  5. X
  6. Bestseller
  7. Ingen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 12 februari 2025: Lisor för själen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Snöigt i allén St Olofsgatan 12 feb 2025

Snöigt i allén i morse.

Javisst blir det ljusare med snö på marken. Vackert är det också. Det kom lite snö i natt. Ett tunt vitt täcke. Men kyla och halka är inte min grej. Sen är det bara att vänta till sommaren när tant skriker att det är för varmt… Just i skrivande stund är jag nog inte ensam om att längta efter vår och värme. Dagarna i sig har också blivit ljusare och framför allt längre. Det är inte kolsvart om morgnarna och det är inte heller kolsvart när jag går hem från jobbet.

Det grävs och grejas i närheten där jag bor. Än så länge är jag lyckligt lottad och har sluppit det värsta oljudet. Största oron just nu är att en inte riktigt vet var det grävs från dag till dag. Nu är delar av norra Väderkvarnsgatan ett stort hål. Samtidigt är det hål på södra sidan, precis utanför gymlokalen. Stackars gymmare som måste gå en liten omväg för att komma fram till entrén. Mest synd är det förstås om dem som blir skjutsade i bil till träningen. Man frågar sig hur de orkar träna. <== Ironi

Jag orkade i alla fall gå upp till jobbet i morse, trots att jag flåsar som värsta sexdåren. Men jag noterade att den här veckan har promenaden inte tagit 30 minuter utan 25 – trots ond fot (hälsporre) och taskigt hjärta (förmaksflimmer). Det känner jag mig lite nöjd med. Jag blir dock trött av promenaderna, både den till jobbet och den hem som ändå är nerför, så jag tänker fortsätta jobba hemifrån torsdagar och fredagar. Vila från utsikten av slottet. Nu på fredag passar det extra bra eftersom jag har tid för vård av en kroppsdel på förmiddagen. I samma veva tänkte jag besöka ett apotek och försöka få ut medicin samt kanske hoppa in på Uppsala bokhandel på vägen tillbaka. Jag passerar ändå och det är ju faktiskt Alla hjärtans dag. Nån annan som visar mig kärlek och omtanke än jag själv (och den jag betalar för) finns det ju inte.

Slottet februarimorgon med snö från jobbfönstret

Slottet passerar jag varje morgon jag går till jobbet och ser även från jobbfönstret. Hemifrån ser jag bara tornen om jag kliver ut på balkongen.

 

Bruno på besök i Segis 12 feb 2025

Bruno på besök.

Onsdagar är det mötesdag på jobbet. Jag hade två möten på förmiddagen och ett tredje blev inställt. Det blev föreslaget att ta en promenad i stället, så det hade jag bestämt mig för att göra – ända till Tropiska växthuset. Men först deltog jag i en fotografering. Jag hade tänkt fota fotografen in action, det brukar bli roliga bilder. I stället valde jag att passa på att göra lite research inför intervjun på måndag genom att ställa några frågor. Och sen kom Bruno och honom kunde jag inte låta bli att både fota och klia. Han är så fin. Men inte heller idag hade jag nåt hundgodis till honom.

I Tropiska växthuset var det fuktigt och varmt. En riktig lisa för själen att strosa runt, sitta ner en stund och beundra växterna.


Och jorå, jag har jobbat också.
Men mitt på dan blev det lunch. Vallmofröfrallan ersattes av surdegsmacka. Alltid något!

Jobblunch med surdegsmacka o Kokain

Nytt för idag: surdegsmacka.


På eftermiddagen var det möte
och det är inte så mycket att orda om här. Gjorde en uppdatering på datorn samt fixade en inställning kring bildhantering.

Jag gick hem i vanlig tid och var jättetrött. Hade sms-kontakt med en vän som varit på läkarbesök idag medan jag vilade på soffan.

Till middag idag blev det Dafgårds kycklinglasagne. Enkelt och snabbt att micra och väldigt gott. I morrn på lunchen ska jag försöka gå och handla nåt med färre kolhydrater till kvällen och lite annat som behövs.

Kycklinglasagne med Hopptimisten och Kokain

Onsdagsmiddag i form av kycklinglasagne med Hopptimisten och Kokain.

∼ ♦ ∼

Fotmassagemaskinen ska få jobba medan jag läser drogboken, men klockan 21 i kväll ser jag sista avsnittet av Vargasommar. Jag är mycket spänd på upplösningen.

∼ ♦ ∼

Nu väntar två dagars jobb på distans. Det ska bli skönt, jag känner mig mycket trött och framför allt hälsporren är ond vilket gör det jobbigt för mig att gå. Det blir en lisa för kroppen att få vila lite från längre promenader.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 11 februari 2025: Förhoppningsvis är det snart dags…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Tisdag redan och åter en kall morgon. Vilken tur att jag skulle börja dan med att värma upp mig genom en extra lång promenad. Fast allra först blev det förstås sedvanliga morgonbestyr. Dusch, frukost och medicin, en stunds lugn och ro med läsning. Bäddar gör jag alltid innan jag drar på morgnarna, men disken lämnar jag till senare. Biografmaskinisten fick sin födelsdagspresent.

Tisdagsfrukost med tända ljus Hopptimisten o Kokain

Tisdagsfrukost med tända ljus och familjen.

 

Februarimorgon på Väderkvarnsgatan

Väderkvarnsgatan påminner om mig.

Jag traskade iväg en bit längs Väderkvarnsgatan. Inga reflexer behövdes idag heller. Det var lite av ett under att budkillen kunde köra fram till min port med vinlådan igår. Grävarbetet fortskrider varje vardag och från dag till dag kan avstängningarna flyttas och ändras.

Sagda gata speglar rätt bra hur det känns inuti just nu. Fullt av hål, högar av skräp, avstängt här och var, som sagt, skarpa ljus, milda sken och en jädra massa grus i maskineriet. Men eftersom jag har blivit lite starkare och fått nosen över kanten är jag bättre på att inte visa hur det känns. Hålla masken. Inte för alla, bara för somliga. Detta medan jag funderar över nästa steg. Idag fick jag frågan om jag var redo för en ny relation. Spontant ville jag svara

”aldrig mer!

I stället skakade jag på huvudet och sa bara ett stilla

”nej.

Sol på risig buske

Försöker se tillvaron i ett lite annorlunda ljus.

Jag har förlorat så mycket kärlek genom åren, jag har förlorat så mycket av mig själv. Och medan jag bygger upp mig på nytt går tiden. Förhoppningsvis är det snart dags att dö.

Morgonpromenaden idag gick upp till jobbet där jag lämpade av datorn och startade den. Jag hann inte jobba innan jag skulle ut igen. Solen hade stigit, men det var fortfarande kallt. Jag försökte se tillvaron i ett lite annorlunda ljus.

I väntrummet pratade jag med B – om resor, skador, värk och att sluta vara så jäkla snäll mot dem som inte är snälla tillbaka. Jag har lätt att knyta sociala kontakter, få bekantskaper. När det gäller vänner är det svårare. Jag behöver starka, lojala vänner, inte vänner som jag måste lyfta, böja mig eller göra mig till för. Att spela nån annan än den jag är klarar jag inte. Så även på vänskapsplanet får det bli nej. I stället måste jag lära mig att nu är det ensam som gäller, möjligen de få pålitliga gamla vännerna. Men jag tränar mig också på att sluta tränga mig på. Vill man inte så vill man inte. Och jag har det bäst i min egen bubbla utan människor som sårar och som blir sårade av mig.

Mina fötter och ben i väntrummet

I väntrummet…


Det blev inte så mycket förmiddag kvar
för min del när jag kom tillbaka till jobbet. Jag tog faktiskt en mugg äckelkaffe innan jag körde igång. På förmiddagen var det tyst skrivtid fram till klockan tolv. Därefter följde den nationellt påkallade tysta minuten och så lunch. Sen klev demonstranter in på entréplanet och härjade och skrek hela min lunchhalvtimme. Säkerhetsavdelningen kunde inget göra, polisen kom och gjorde ingenting heller. Ändå hotade de vår rektor verbalt. Det är för jävligt att man ska behöva vara rädd på jobbet. Jag jobbar på ett universitet, inte på nåt kärnkraftverk eller i nån exklusiv affär.

Jobblunch tisdag med Kokain

Jobblunchen blev allt annat än lugn.


På eftermiddagen kom först bäste S på snabb visit. 
Det är så gott att ha kvar den kontakten. Och numera har vi ju en annan koppling dessutom. Det betyder så mycket för mig. Aldrig glömmer jag hur S räddade mig en gång.

Vid 13.30 var det dags för nästa besök. Då kom L till godsmottagningenför att hämta min lånestol och -matta. Stol och matta är beställda till mig, men leveranstiden är lång. Jag får dem troligen inte förrän i slutet av april. Födelsedagspresenter till mig också, med andra ord. L lovade att komma och hjälpa till med stolinställningarna när det är dags.

Lånestol och lånematta på jobbet

Borta. Väntan blir lång på de beställda. Jag har suttit som i en Rolls Royce.


Det blev lite diverse resten av eftermiddagen,
bland annat korrekturläsning. Jag stapplade hem strax efter klockan 16. Då var det dimmigt, nåt blött droppade från himlen och det var vitt på parken. Först när jag kom hem hade jag ro att skicka ett grattis-sms till Biografmaskinisten.

Nån middagsmat hade jag inte bestämt i detalj. I morse tänkte jag att jag tar nåt som är färdigt att micra. Jag tog fram tre kycklingkorvar och bröd ur frysen. Det fick duga. Korvarna grillade jag i vanliga ugnen, dock.

Tre kycklingkorvar med bröd Hopptimisten boken Kokain

Tre grillade kycklingkorvar med bröd intog jag till middag i Hopptimistens sällskap och med boken Kokain.

∼ ♦ ∼

I kväll behöver jag vila min hälsporrefot. Den har varit mycket ond idag. Fotmassagemaskinen ska få tortera den lite medan jag läser och kanske ser nåt på TV-program. Jag har redan passerat hälften i Kokainboken. I helgen måste jag försöka ta mig ner på stan och köpa några böcker, bokeaböckerna kommer inte ännu på ett tag. Det kan bli redan på fredag eftersom jag ändå ska få fothjälp då och dessutom behöver jag hämta ut medicin.

Men förhoppningsvis är det snart dags…

Frostig gräsmatta och sol

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… dåligt av media att häckla kungen. Han är dyslektiker.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 10 februari 2025: Kallt, ljust och vin men… inte riktigt bra

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Helt slut igår kväll.

Efter middagen igår blev jag helt slut. Jag tror att jag kröp i säng vid 21-tiden och låg och läste – en mycket kort stund. Även om jag hade en fin och lugn helg kände jag mig helt färdig som människa. Det krävs så lite för att min ork ska ta slut. Jag ville ju umgås, både med katter och människor, och inget av det var särskilt utmattande i sig. Hos katterna låg jag mycket på soffan och läste medan djuren i sig också sov. Kanske tyckte de ändå att det var skönt med en mänsklig närvaro några timmar.

Och igår träffade jag ju två människor som jag fick prata med. Det blev annars inte mycket prat med människor. Torsdag, fredag och lördag pratade jag med tre personer IRL – samtliga kassapersonal i butiker. Jag läste om den 30-åriga tjejen i Uppsala som var så ensam och vissa dar bara pratade med personalen på ICA. (Hon har fått vänner genom Facebook nu.) Det är inte bara 30-åringar som har det på det viset… Jag har försökt på mitt sätt att få nya vänner, men det har inte blivit… riktigt bra. Kanske är jag för… öppen. Så nu försöker jag hålla mig för mig själv igen förutom när jag träffar människor som jag känner mig helt trygg med och som jag vet att jag gillar. För jag tror att såna människor gillar mig på riktigt också eftersom de ändå tackar ja till mitt sällskap.

∼ ♦ ∼

I morse när jag vaknade var jag astrött trots att jag sovit länge, cirka åtta timmar, och rätt hyfsat. Det var skitkallt ute och så ska det tydligen vara ett tag framöver. Ingen snö dock, tack och lov. Jag dukade fram frukost efter morgonduschen och tände ljus, mest för att det är mysigt. Men även om det var -6,6 grader utomhus var det 22 grader vid köksbordet. R gjorde ett riktigt bra jobb med mina element! Lustigt nog mötte jag förresten R på väg upp till jobbet i morse. H*n är så trevlig. I ett annat sammanhang kanske vi hade kunnat bli… vänner..?

 

Lyktan på Stora torget runt 7 o 15 februarimorgon 2025

Ljus morgon!

Det var så ljust när jag gick till jobbet att jag skippade reflexerna. Inte behöver jag dem när jag går hem heller längre. När jag är på jobbet tidigt kan jag också gå hem tidigt. Den här måndagen passade det extra bra eftersom jag kan få en vinlåda redan klockan 17 om det vill sig väl. Tyvärr har hälsporren varit extra kännbar idag, så särskilt fort kan jag inte gå.

Det var tomt ganska länge borta i mitt hörn på jobbet, folk jobbade visst delvis hemma idag. Några dök så småningom upp. Idag var det som vanligt ett par möten, men jag skippade det ena för att övervaka en fotografering. Ibland är det lite skönt att kunna göra det med giltigt förfall. Fast sen hade fotografen giltigt förfall och det hela är framflyttat till onsdag. I morrn har jag definitivt giltigt förfall för jag ska på ett besök i vården redan klockan 8.30 och hinner inte tillbaka till nåt av morgonmötena. Så synd… (<== ironi).

I stället publicerade jag min senaste artikel. Den handlar om att utnyttja restid på långa tågresor in tjänsten till arbete och tips om detta i en bok. Mycket intressant och dessutom en bra bok med konkreta råd.

Mitt på dan blev det lunch. Jag vet inte varför jag är så tråkig när jag äter jobblunch – jag äter nästan alltid samma lika. Ibland varierar jag mackan. Dagens macka var det både ost och kalkon på, så den delade jag och åt en del i taget. Även om det är en lättare lunch – jag äter yoghurt med müsli och ett kokt ägg också – känner jag mig riktigt proppad efteråt. Så känns det nästan varje gång jag äter. Magen… Det är väl dags för den att börja bråka ännu mer. Inte riktigt bra…

Jobblunch måndag med Kokain

Jobblunch med Kokain. Jag blev proppad!


Det planeras för en nationell tyst minut i morgon kring lunch.
Det blir alltså en annorlunda lunch då. Även vi blir förstås inblandade (statligt anställda som vi är). Och det klart att man ska hedra offren och skänka en tanke till deras närstående. Det är väl det jag gör när jag har tyst minut.

Måndagseftermiddagen flöt på och rätt som det var blev det dags att gå hem. Hälsporren var då jätteond men jag tog mig hem. Jag vilade en stund på soffan innan det var dags att äta. I morse hade jag varit lite smart och tagit fram en matlåda ur frysen med jättemycket spaghetti och inte jättemånga kycklingköttbullar. Men ändå. Det blev en bra middag idag, full av kolhydrater till medicinen.

Spaghetti och kycklingköttbullar med Hopptimisten och Kokain

Mycket spaghetti och inte så många köttbullar.


Och nej. Jag åt inte upp all spaghetti.
Jag hade nästan svalt sista köttbullen när budet från Airmee ringde på dörren och överlämnade en tung låda efter att ha kollat mitt leg. Naturligtvis inte för att se om jag var över 20 utan för att se att jag var jag. Härligt att ha påfyllt med åtta flaskor rött i vinskåpet och en flaska vitt i kylen från Toscana, via Vinoteket.

Givetvis hade jag stor lust att öppna åtminstone en flaska och prova ett glas, men så roligt ska vi inte ha. Jag drack vin i fredags, i lördags och igår. Nu väntar några vita dar.

I kväll ska jag läsa. Jag har i skrivande stund läst ungefär en tredjedel av boken Kokain. Vidare behöver jag knåda fötterna i massagemaskinen.

∼ ♦ ∼

I morron bitti ska jag alltså på besök i vården. Inte riktigt bra, men jag missar två möten.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 8 februari och söndagen den 9 februari 2025: Gala ena kvällen, Byblos den andra

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Linnexstift

Linnex, min räddare!

Oj oj oj, vilken tur att jag fick mitt Linnexstift igår, två dar före avtalad tid. Det var förstås också tur att jag var hemma… Inte helt OK att leveranser kommer en annan dag än den man bestämt. I vart fall kom inte vinlådan, den ska komma i morrn kväll och då måste jag vara hemma eftersom det gäller alkohol. Nåja, åter till Linnex. Mitt gamla stift hade kletat fast i locket och eftersom jag använder det här och var, bland annat på hälsporren och ryggen, blev jag smått desperat. Och lite glad ändå, dårå, när stiftet kom flera dar i förväg. Jag var nämligen på gala igår kväll. QX-gala. Eller gaygalan, som SvT av nån anledning kallar den. (Det visar lite grann hur media ser på HBTQ och hur okunskap råder… )

Efter en gala kan muskelliniment behövas dan därpå. Fast… jag var ju inte på plats. Jag satt som vanligt i fåtöljen framför TV:n och glodde. Att vara på QX-galan IRL finns på min bucket list, men ärligt… Jag tror aldrig jag kommer dit. Nåja. Det är fint att se att festen fortsätter, men också fint att se hyllningen till Elisabeth Ohlson som gick bort förra året. Och jag blev så glad och nöjd att Mian Lodalens bok Dansaren och demonerna fick utmärkelsen Årets bok.

∼ ♦ ∼

Boken Kokain o kaffe på sängen

Kokain och kaffe på sängen, en lugn och god start på söndagen.

I morse var jag trött och seg och hade ont i huvet. Det är så det ska kännas efter en galakväll. Ändå drack jag bara ett glas vitt till maten och ett glas rött födelsedagsvin under galan. Mer om vinerna kommer vid andra tillfällen i separata inlägg!

Jag fixade i alla fall kaffe på sängen och låg och läste i cirka två timmar. Boken jag läser nu är drogboken jag lånade av Anna, en riktig tegelsten på närmare 600 sidor. Men den är bra! I morse hade jag läst 100 sidor redan. En lugn och god start på den här söndagen.

Planer för dagen fanns. Dels behövde jag greja lite här hemma, dels åka iväg en sväng. Och så var det ju middag på Byblos i kväll. Till katterna skulle jag inte idag, tyvärr. De skulle få mat och omsorg av mormor, det vill säga Annas snälla mamma. Men efter ett par timmar vid datorn åt jag söndagsfrukost med Hopptimisten och min bok. Det blev lagom tid så att jag skulle hinna bli hungrig till middagen.

Söndagsfrukost med Hopptimisten boken Kokain rostat bröd o fil

Söndagsfrukost med familjen.

Jag åkte iväg en stund med bilen. Hade jag haft mer tid och ork och inget annat för mig skulle jag ha besökt Antikmässan i Fyrishov. Nu blev det inte så. Jag gjorde lite annat. Och vid 16.30 gick jag iväg till Byblos.

Februarifödelsedagsbarnen Annas snälla mamma och Biografmaskinisten anlände med färdtjänst respektive till fots. Vi åt alla tre shish taouk (kyckling). Trots att vi fick extra mycket kyckling samt fräsch sallad slank restaurangens nya dessert ner. Det var en sorts friterad pannkaka med valnötter, honung och glass. Annas snälla mamma och jag drack kardemummakaffe som vi också blev bjudna på. Allt var som vanligt så gott och magen blev fyrkantig. Innan vi skildes åt blev det presentutdelning med strikta förhållningsorder om att inte öppna paketen före respektive födelsedag.


Vi skildes åt och jag gick ensam hem till mig.
Magen kändes enorm. Det var nästan så att knapparna i linneskjortan flög iväg. Andra, rymligare rena kläder är framhängda till i morrn, ryggsäcken packad och veckans medicin fördelad. Jag måste till ett apotek i veckan. Inte i morrn efter jobbet dock, för då kommer vinleveransen, Fynd från Toscana, från Vinoteket.

∼ ♦ ∼

Soffan ropar att jag ska komma och vila en stund nu. Bäst att jag lyssnar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 8 februari 2025: En gnista liv

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Rosenkalla

Rosenkallan jag fick i julklapp av Annas snälla mamma trivs i vardagsrumsfönstret.

Att vara behövd för en stund ger livet en gnista. Nej, det tänder inga eldar, så långt har jag inte kommit. Men en gnista. Livet får en stunds mening. Trots att det var fredag igår och jag var trött var det så mysigt och gott att åka iväg till Tisslingarna och hänga med dem i några timmar. Jag var med dem för deras skull, för att de inte skulle vara så ensamma. Det blev lika mycket för min skull, för att jag inte skulle vara så ensam. Sen orkar jag lite mer rent allmänt när jag har jobbat hemifrån i två dar. Här är ju så tyst…

I morrn är det söndag och då ska jag äta middag med två personer som inte längre är min familj. Men jag tycker mycket om dem och vill uppmärksamma bådas födelsedagar den här månaden. En av dem är Annas snälla mamma. Jag vill också berätta för henne att även om Trisslotterna jag fick i julklapp av henne efter jul har gett mig flera stunder av nöje, men inte nån större utdelning mer än ett par småvinster. Däremot lever rosenkallan jag också fick. Den är så vacker. Äntligen en växt som trivs i mitt vardagsrumsfönster!

Trisslott och orange skrapare

Trisslotterna har gett mig flera stunder av nöje, men ingen större utdelning.

 

Boken Sovsågott och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Idag körde jag repeat på gårdagens seneftermiddag och kväll. Men först hade jag lite annat att fixa. Efter medicinlarm och intag av medicinen slumrade jag fram till klockan åtta. Sen räckte det. Lördagsmorgnar är vikta för läsning och kaffe på sängen. Jag gick upp och gjorde kaffe och låg och läste en och en halv timme fram till morgonduschen. Boken jag läste är så bra, men obehaglig. Jag inser att jag slukade den, ville veta hur det går…

Det blev en stund vid datorn där jag bland annat dreglade över Modernistas sommarkatalog och slängde iväg ett mejl med en förfrågan om att få tre (3) böcker för recension. Böckerna ges ut i juli. Håll gärna en tumme, kära dagbok! (Modernista kan ibland vara lite… mindre bra på att skicka ut lämplig litteratur till lämpliga recensenter. Böcker av näbbiga författare, som kommenterar recensentens ärliga försök till kritik av deras verk, undanbedes vänligen men bestämt. Det ger ett intryck av ett sårat barn och vi är väl ändå vuxna?) De författare jag har önskat att få recensera den här gången tillhör mina favoriter. Jag får regelbundet deras nyhetsbrev och en av dem har jag både träffat och har kontakt med då och då.

Att leva på litteratur enbart går förstås inte. Jag behövde äta nåt. Frukost (rostat bröd) blev det först och efter den traskade jag iväg till Korgtassen för att hämta min helgkasse med kvällens trerättersmiddag.


Menyn till i kväll låg i pappersform i påsen med instruktioner.
Förrätten, varmrökt lax på kavring (den picklade rödlöken skippar jag för jag gillar inte picklad rödlök, dumt, för det skulle jag ha sagt), ska tas fram en stund innan den ska ätas och huvudrätten, röding och rostad potatis med rödbetstzatziki, ska värmas i ugn 20-30 minuter i 150 grader (ja inte tzatzikin, förstås). Desserten, key lime pie, kan en äta direkt. Pytsarna som maten kom i såg inte mycket ut för världen, men jag vet att innehållet har varit det bästa nästan varje gång jag har köpt påsen. I kväll var det kanske första gången jag köpte enbart till mig själv dock. Sånt jag fortfarande håller på att vänja mig vid. Dryckesförslaget var veltlinervin till huvudrätten och kan du tänka dig, kära dagbok, det var precis en flaska grüner veltliner jag köpte häromdan just till kvällens middag!

Utöver helgkassen handlade jag lite annat smått, bland annat en röd miniros. Idag hann jag inte till Mia Nya Björck Blomsterhandel. Jag vill ha lite färg i det trista vardagsrumsfönstret, en gnista liv. Minirosor är väl sisådär, men växten lyser upp i fönstret ett tag i alla fall tillsammans med rosenkallan (den står i vänstra delen av fönstret) som ju faktiskt överlevt en månad på samma plats.

Miniros röd till vardagsrumsfönstret

Den röda minirosen lyser upp det trista vardagsrumsfönstret.


Eftersom maten hade en viss värmningstid
åkte jag lite tidigare till Tisslingarna – jag måste ju åka hem tidigare för att sätta på ugnen och värma maten. Vi gjorde ungefär samma som igår, med det undantaget att jag fick Citrus att äta (lamm). Vi lekte, katterna fick vara ute på balkongen en stund och sen slappade vi. Somliga snarkade ljudligt. Nu lär det dröja tills vi får hänga så här igen. Mammisens dåliga hjärta fick en gnista liv för några timmar. Tack!


På sofflocket hemma hos Tisslingarna läste jag ut min medhavda bok.
Den var mycket bra, men också mycket obehaglig. Bokbytet har gått från övergrepp på barn till droger. Ja ja, jag börjar undra om det är nåt fel på mig som väljer den här sortens litteratur… Mitt främsta argument är att jag vill att mitt fiktiva liv ska vara värre än det verkliga livet. Och för mig är det det tack och lov. Andra kan ha en helt annan verklighet.

Böckerna Sovsågott och Kokain

Bokbyte från en bok om övergrepp på barn till en bok om droger. Bara hemskheter…

∼ ♦ ∼

Mörkret hade sänkt sig, temperaturen sjunkit och det var dags att äta när jag kom hem (och ta medicin). Jag värmde huvudrätten medan jag började med förrätten. Allt var så suveränt gott i kväll. Tack för maten, Korgtassen och Ebba! Livsgnistan glöder än.

∼ ♦ ∼

Proppmätt satt jag och skrev de här raderna när det plingade på dörren. Mitt nya Linnexstift levererades två dagar före överenskommen tid. Tur att jag var hemma… Men varan var efterlängtad! Fick genast stryka på foten, så att säga. Hälsporren hälsar och tackar!

Nu ropar fåtöljen på mig. Klockan 22 ska jag se QX-galan på SvT.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sovsågott

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett second hand-bokfynd.



Anders Roslunds bok Sov så gottFörfattarduon Börge Hellström och Anders Roslund 
skrev tillsammans en deckarserie om polisen Ewert Grens. Det var en serie som jag slukade. Tyvärr gick Börge Hellström bort 2017. Anders Roslund fortsatte så småningom serien på egen hand, men den döptes om till Hoffman- och Grensserien. Serien byggde på Hellströms och Roslunds bok Tre sekunder (länk nedan!) som utgör den första delen i ”den nya” serien. Anders Roslund bytte också förlag under seriens gång. Jag har enbart läst den första delen i serien, men i slutet av januari 2025 fyndade jag Sovsågott, som är del fem, second hand på Helping Hand. Det går ganska bra att läsa böckerna fristående, tack och lov. Läsningen av den här boken gjorde mig emellertid sugen på att hitta och läsa de andra böckerna i serien, så de har åkt upp på inköpslistan.

Två små flickor, fyra år, försvann samma dag. De sörjs på samma kyrkogård i var sin grav. Men varken flickan under det vita träkorset eller Linnea finns i sina kistor. Av en tillfällighet möter Ewert Grens en av mammorna. Han vill öppna det kalla fallet. Problemet är bara att en dödförklaring kan hindra att utredningen öppnas. Tillsammans med infiltratören Piet Hoffmann besöker Ewert Grens de mörkaste världar.

Asså, det bästa med den här boken är karaktären Ewert Grens. Jag gillar honom stenhårt. Ewert Grens är udda. Han drivs, maniskt av det faktum att han inte vill lämna en enda liten flicka utan att försöka rädda henne. Han struntar i sin chefs förbud och att han är avstängd, han drivs av sin känsla, för att han sett det mest fruktansvärda. Och nej. Han kan inte ta ett nej.

Den här boken läser jag väldigt snabbt. När jag väl började läsa den hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Den är så spännande. Jag vill så gärna att åtminstone en liten flicka ska vara vid liv och få komma tillbaka till sina föräldrar. Då har författaren verkligen lyckats – för jag är ingen barnmänniska. Däremot är jag en kattmänniska – och jag läste ut boken medan två katter snarkade intill.

Det här är riktigt bra, det är gripande, hemskt och spännande. Författaren är en driven skribent, dessutom, vilken inte är nån nackdel, förstås. Givetvis ska jag jaga rätt på resten av böckerna som jag inte har läst i serien.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Hoffmann- och Grensserien:

  1. Tre sekunder
  2. Tre minuter
  3. Tre timmar
  4. Jamåhonleva
  5. Sovsågott (läs inlägget ovan!)
  6. Litapåmig
  7. 100 procent
  8. Fly

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar