Julafton 2019: Kontemplation, för mycket mat och tomtar på golvet

Publicerat den 25 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Selfie julafton

Jag var ensam med Marianne och Kalle – men ändå inte.

Julafton har passerat och jag har inte bara överlevt utan haft det bra. Visst var det inte jättekul att titta på Kalle Anka och hans vänner ensam, men jag var inte ensam, faktiskt. Familjen Katt var hemma och på TV:n var Marianne Mörck julvärdinna med bravur. Hon sa många kloka och värmande ord – samtidigt som hon var väldigt rolig med sitt fjärrkontrollstyrda ljus. Högsta Toffelomdöme där!

Jag avnjöt uppvärmt kaffe, fådda pepparkakor och diverse julgodis i fåtöljen medan jag glodde på Marianne och Kalle med flera. Och så monterade jag ihop änglaspelet. För det är tradition i min familj att det ska stå vid julmaten och plinga mens en plockar till sig.

Mysstund ensam på julafton

Mysstund i fåtöljen på julafton.


När Anna kom hem började vi värma maten, duka och plocka fram. Jag plockade fram julklapparna. Det var svårt att tro att vi bara var tre som skulle dela på alla dessa:

Julklappar för tre personer

Julklappar för tre personer…


Biografmaskinisten plingade på vid 18-tiden. Vi var tre vid bordet – plus katterna som hovrade, förstås. Också förstås åt jag för mycket, men fotade bara första portionen. Bäst på julbordet av maten? Annas kycklingköttbullar! Sen är jag ju en sillälskare också.

Första portionen julmat

Första portionen julmat…


Den yngste av oss tre erbjöd sig att vara tomte och satt på parkettgolvet och delade ut klappar. Jag fick så många både roliga och fina julklappar. Tyvärr hade Bokus inte hållit leveranstiden, så tre av böckerna som Anna gav mig hade inte skickats förrän den 23 december. Men… den som väntar på nåt gott… Jag fick också böcker av vännen FEM, bland annat en ny författarbekantskap och sista delen i Per Anders Fogelströms Kamrat-serie, den serien som jag lånade av en kollega en sommar för ett par år sen – men där kollegan inte hittade sista delen. Av Annas snälla mamma och hennes L fick jag choklad och Jussi Adler Olsens senaste bok.

Anna gav mig också fin duschgel och lotion från The White Company och en flaska Frangelico, bröstvårtor av mint, en svart tvål med mera. Roligaste julklapparna – och mest användbara, helt klart – var ping-klockan för gin och en flaska gin som Annas äldsta dotter och Boy Wonder gav mig.

Den yngste delade ut klappar.
Mina julpaket.
Pepparminbröstvårtor, minsann.
Klockan slår gin o’clock, det hör jag bestämt.
Sött och gött!
Finfint engelskt.
Julklappsböckerna.

∼ ♦ ∼

Vi avslutade julaftons kväll med att glo på en brittisk deckare på tv. Idag tog vi en rejäl sovmorgon. Jag läste ut en svinbra bok och bytte till den första julklappsboken. Nu väntar jag på Anna som har varit och hämtat sin handväska och köpt med sig lite gott hem. Det gäller att inte magra av under juldagarna…

Böckerna Svinen och Besittarna

Bokbyte från en svinbra bok till den första julklappsboken.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Svinen

Publicerat den 25 december, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


Carl-Johan Vallgrens bok SvinenJag brakar vidare med läsningen av Lucifers a k a Carl-Johan Vallgrens böcker i Danny Katz-serien. Tyvärr konstaterar jag att serien bara omfattar två böcker. Nu har jag läst Svinen, som är den andra och senast utkomna. Men jag hoppas förstås på flera böcker, för det här är i klass med Mons Kallentoft, liksom Vallgren för övrigt med rötter i Linköpings-trakten.

Den här gången söker sig såväl Danny Katz som hans vän Jorma bakåt. Jorma gör det genom att återvända till brottets bana. Ett värdetransportrån, där han har onda aningar, går fel och Jorma inser att han är jagad. Danny Katz är nära ett återfall i drogträsket när hans knarklangare Ramón hittas död. Danny vill veta vad som har hänt och jagar Ramóns flickvän Jenny för att få svar. Paret visade sig nämligen vara ganska täta. När Danny börjar nysta leder spåren ner i Stockholms porrbransch, nåt som nån förstås gärna vill stoppa.

Precis som i första delen i serien sker många oförklarliga saker. Även den här boken är spännande redan från början – och väldigt blodig. Det är detta blodiga och brutala som får mig att tänka på Kallentofts Herkules-serie. Men där stannar likheterna. Kallentoft kan vara nästan poetisk i sina beskrivningar av skeenden, medan Vallgren är tämligen hårdkokt och ganska kall. Han väjer inte för det riktigt vidriga såsom kroppsvätskor av varierande slag. Hans skildringar är liksom konstaterande snarare än vällustiga yttringar i äckel. Den här gången är det lite för mycket för min del.

Tofflelomdömet blir högt, slutet till trots.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Danny Katz-serien består av två böcker. Första delen heter

Skuggpojken

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dan före dopparedan och dopparedan första halvan 2019: Första huset och klappar i strumpan i år igen

Publicerat den 24 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Det blev en rätt typisk dag före doppardan igår, med julstök, städning, pyssel och diverse. Jag gick faktsikt inte utanför dörren, men det fick min kära göra, tyvärr. Två gånger, dessutom. En gång hade hon med sig go-fika från Butiken på hörnet. Energi behövde en när en skulle greja. På min lott föll städning, sopor och sånt. Och så griljerade jag min kalkon själv förstås. Anna fick också uppdraget att inhandla lite fint och nytt till sovrummet. Jag bäddade rent med underbara lakan! Vi fick två julkort med posten från mammakusinerna B och C. Jag har inte skrivit ett enda i år, utan jag mejlar eller sms:ar i stället. Mammakusinen B ska få ett telefonsamtal i mellandagarna. Till middag blev det paj och sallad – det kändes gott, fräscht och nyttigt med tanke på kommande utsvävningar…

Go-fika med saffransbulle och julgodbit.
Griljering på gång.
Fin Kalle Kon!
Nytt i sovrummet.
Två julkort kom.
Fräsch och nyttig middag.

 


Sen blev det premiär för mig. 57 år gammal fick jag vara med och dekorera ett pepparkakshus som Anna hade gjort när jag var på julgransfotjakt på söndagskvällen. Hon hade till och med gjort fönsterglas och fixat en belysning! Det var väldigt speciellt att få vara med och fixa detta husbygge, för det är nåt som har stått på min bucket list länge. Men när jag var barn ville eller kunde inte mamma av olika skäl. Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge och det var en riktigt fin upplevelse. Tack Anna!

Anna hade byggt själva huset…
…men vi dekorerade det tillsammans.
Min sida, fast Anna gjorde dekoren runt fönster och dörr och dörrknoppen.
Annas sida.
Tänt vare här!


Vi avslutade kvällen med ost och kex och nåt billigt rödvin tillsammans med Hasse å Tage, eller de två första delarna i dokumentären. Det är väldigt praktiskt med HDMI!

Ost, kex och billigt rödvin…
…till Hasse å Tage.


Familjen Katt? Ja, katterna var lika slut som vi fast de mest hade tittat på förundrat när vi grejade under dan.

Lucifer…
Citrus…
…och mamma Mini.

∼ ♦ ∼

Tänk att i natt hade tomten varit på besök! Det var fyra år sen, 2015, jag senast hittade klappar i julstrumpan på julaftons morgon. I år var den fylld med klappar till både Anna och mig. Vi öppnade dem tillsammans och jag kunde konstatera att min sambo har snuskig fantasi (tutt-klubban), är rädd att jag ska svälta ihjäl mitt på dan (chokladtomte och en burk pepparkakor) samt hoppas att jag vinner storvinsten (Trisslotter). Tack igen älskling, denna gång för de fina klapparna!

Tomten hade varit här i natt och fyllt julstrumpan.
Jag fick fyra klappar…
…med detta innehåll.


Enligt Annas tradition ska det ätas risgrynsgröt till frukost. Jag åt också. Eftersom ingen av oss hade smakat kalkonen respektive skinkan dukades även detta fram. Jag lyckades få strösockermojängen att ”explodera” strösocker över heeela köksbordet – inklusive Annas skinkor. (Ja, julskinkskivor, alltså, inte arslet.) Det blev till att dra fram dammsugaren igen. Vi hann precis äta och jag dammsög innan det var dags för kvarten med julfredens utlysande i Åbo på SvT2. Detta har jag inte heller sett på fyra år och det kom en tår eller två. Anna pysslade med apelsiner och nejlikor under tiden.

Julaftonsfrukost.
Julfreden utlystes i Åbo i direktsändning via SvT2.

 

Jag har strukit lite kläder samt duken till kvällens julbord. Även jultröjan fick ett par drag med järnet. Julduschen är tagen och äggen till ägghalvorna är kokade. Vi ringde Annas snälla mamma och hennes L och önskade god jul. Nu är jag ensam några timmar och dem ska jag ägna åt att läsa, dricka mer kaffe och äta julgodis. Klockan 15 får jag sällskap av Kalle Anka och hans vänner. Efter det ska jag skala potatis. Julbordet dukar Anna och jag tillsammans när hon kommer hem och vår gäst blir Biografmaskinisten som anländer efter avslutat arbetspass. Sen är jag säker på att tomten hittar hit igen också…

Duken till julbordet…
Kvällens klädsel.

∼ ♦ ∼

Glöm inte bort att det är två juldagar till sen. Och jag hoppas innerligt att ingen är ensam under julen. För hur det än är så är det här mycket en familjehelg. Min familj är Anna, men den som inte har nån familj kan känna sig extra ensam. Därför är jag så tacksam att det finns människor med stora hjärtan – som just Anna och Biografmaskinisten.

En riktigt fin julafton
önskar jag dig om du nu har läst det här inlägget!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 21 december, fjärde advent 2019 och dan före dopparedans förmiddag: Turer, herrbesök och äntligen kom gröngölingen på fot

Publicerat den 23 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Lördagen är en dag jag helst vill glömma. Det finns inget att säga till mitt försvar, för ibland när jag blir ledsen är det enkelt att ta till alkohol. Ett tag var jag väldigt noga med att inte göra det, men i lördags gjorde jag misstaget att dricka både öl och whisky. Jag gick till favoritpuben på andra sidan järnvägen. Satt först i baren och försökte skrapa till mig några miljoner så att jag kan lämna det jobb jag inte längre trivs på. Ingen framgång dessvärre. Eftersom jag har otur i spel har jag väl tur i kärlek.

I kväll blir det en öl eller två, men i vart fall inte fler än tre.
En Sverigelott till ölen.
Det kunde ha blivit champagne…
…men det blev whisky i glaset.
En lager till vännen.


Tur i vänskap har jag definitivt. Ni vet själva vilka ni är. Och ni är GULD! En vän kom till och med in till stan för att prata och hålla lite ordning på mig. Trots det drack jag lite för mycket, nåt jag fick sona under natten. Och dagen. Jag var inte så pigg…

Huvudvärk

Inte så pigg på söndagen…

∼ ♦ ∼

På söndagen fick vi flera herrbesök. Först kom farbror Bosse (= Annas pappa) med julklappar. Vi hade också ett par små saker till honom. Sen kom Biografmaskinisten förbi för att låna tvättmaskinen. Och plötsligt blev det dags att ge oss av till Annas snälla mamma och hennes L dit vi var bjudna på fjärde adventskaffe. I år gav vi dem korgen, så att säga. En korg med en massa godsaker. De fick också var sitt paket och några julröda äpplen från Slottsträdgården. Även vi fick paket – mitt är störst! – och en massa underbart kaffebröd.

Julklappar från farbror Bosse.
Paket och äpplen till Annas snälla mamma och hennes L.
Vi gav dem korgen också!
Adventsfika hos Annas snälla mamma och hennes L.
Nötkakan med grädde blev pricken över i.


Innan vi åkte hem handlade vi. Det fick bli kalkonkorv med bröd och räksallad till middag. Men först skulle vi då ta in årets gröngöling, en ståtlig kungsgran, från balkongen där den stått nätad i en hink med vatten sen i fredags kväll. Katterna, framför allt Citrus, var med hela tiden och ville hjälpa till. Och Citrus såg direkt att den där fina gjutjärnsfoten var alldeles för liten för vår gröngöling…

Citrus och gjutjärnsgranfoten

Foten var alldeles för liten för vår ståtliga kungsgran.


Jag fick helt enkelt ta bilen och ge mig ut på julgransfotsjakt. Det visade sig ta cirka två timmar – alla jävla julgransfötter verkade vara slut. Till sist hittade jag en rätt knepig historia hos Clas Ohlson på Stormarknaden. Ja du förstår min desperation när jag åkte till Stormarknaden två dar före jul…

Kan det här va nåt???
Instruktioner där inte ens piktogrammen är begripliga…


Medan jag var borta hann Anna snickra ett pepparkakshus också. Bild på det kommer när det är färdigdekorerat. Jag ville alltid att vi skulle göra pepparkakshus, mamma och jag när jag var barn, men mamma ville inte eller också var hon sjuk så det inte gick.

Anna satte batterier i våra trådlösa julgransljus. Rätt plastiga och dåliga och från samma affär. Vi fick helt enkelt komplettera med en gammal hederlig ljusslinga med sladd. Men innan dess åt vi våra korvar för att få lite energi. Trots det blev det en och annan svordom från oss båda…

Och halleluja! Julgransfoten visade sig vara riktigt bra och stadig. I år ska granen väl inte välta, hoppas jag.

Gröngölingen är på fot!
Utsläppt ur nätet.
Men vilka mesiga trådlösa ljus.
Nu blev det bättre med en vanlig ljusslinga med sladd också.


Vi klädde granen tillsammans. Nu är den full av kulor och grejs. Glittret var väl sisådär, men till sist fick det duga. Jag tycker att julgranen 2019 är det finaste vi har haft.

Vi klädde granen tillsammans, men här är det Anna in action.
Vår julgran 2019 – den finaste julgranen nånsin.

∼ ♦ ∼

I morse startade vi lite mer normalt en ledig dag, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Jag ska strax hänga tvätt nummer två och sen blir det väl ett varv med Helvetesmonstret*.

Normal start på en ledig dag.
Jag är lite mer än halvvägs i boken.

∼ ♦ ∼

Anna är ute på stan några ärenden. Det blir en ny sorts jul för oss även i år. Men det ska bli klappar i strumpa och risgrynsgröt på julaftons förmiddag. Sen blir jag ensam några timmar och nånstans runt 18.30, 19 sätter sig Anna, Biografmaskinisten och jag oss ner och äter julmat. Och jag tror att tomten hittar hit trots att här finns en och annan elak jävel.

Årets fina amaryllis.
James leker tomte.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredag kväll den 20 december och lördagen den 21 december 2019: Upplyftande tankar

Publicerat den 21 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kran mot decemberhimmel Vaksala torg

Upplyftande tankar.

Gamla traditioner, nya traditioner, inga traditioner alls… Den här julen blir inte som nån tidigare den heller. Jag vet inte vad mer jag ska uttrycka kring detta. Säkrast ingenting. Mer än att jag inte kunde föreställa mig att ensamheten skulle vara såsom den är när en är riktigt ensam i livet. Men jag är tacksam, så tacksam, för att det faktiskt finns en eller två som vill hänga med mig. För egen del är jag ju liksom tvungen att dras med mig själv till dess att det är färdiglevt. Upplyftande tankar en lördagseftermiddag.

Igår traskade vi iväg i den fuktiga decemberkvällen för att köpa gran. Förra året startade vi en ny tradition. År 2018 uppfylldes flera av mina mål och drömmar. I år har några gått i kras. Men en av drömmarna jag hade var att köpa julgran på Vaksala torg. Det gjorde vi då och det gjorde vi även i år. Fast först hämtade vi helgkassar med julmat på Korgtassen och köpte ett par, tre julklappar på vägen.

Helgens goda från Torgkassen.
Granen nätas.
Granen och lyktan på balkongen.

 


Det var ganska tungt att släpa på kassar och gran, men hem kom vi. Granen är sen dess parkerad i en hink på balkongen. En kungsgran blev det i år, dyrare och kraftigare, fast kortare än förra årets rödgran. På balkongen får den stå tills nån tar in den, sätter den på fot och styr ut den med ljus och kulor.

Levande ljus och Citrus

Ja det luktade lite bränt katthår…

Helgens goda julmat från Korgtassen var vid första ögonkastet inte så stora portioner. Vilken tur för mig att jag har en sambo som hade gjort kycklingköttbullar! Dem åt jag i stället för vanliga köttbullar, skinka, prinskorv och paté och jag blev riktigt mätt. Två små snapsar och en julöl till maten blev det också. Citrus följde förundrat vårt ätande, farligt nära de tända ljusen. Och ja, det luktade lite bränt katthår när hon hade hoppat ner från bordet.

Desserten blev en blandning av Korgtassens praliner och Annas knäck till var sin kaffe. Vi kollade ett par avsnitt av några serier via Annas dator och jag hade svårt att hålla ögonlocken uppe mot slutet. Jag kämpade, men jag är en tråkig jävel och det blev läggdags i ungefär vanlig tid.

Helgens goda julmat portion ett…
…och portion två, med Annas kycklingköttbullar.
Korgtassens praliner…
…och Annas knäck till dessert.

∼ ♦ ∼

Boken Svinen och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Idag hade jag tänkt ha en riktig myslördag med mig själv, men det gick om intet. Min första lediga dag går inte till historien som en dag av återhämtning och glädje. Idag har jag verkligen förstått vad ensamhet är på riktigt och ja, det gör ont, jag har gråtit och gråtit och gråtit, mest över min egen dumhet och naivitet.

Dagen började emellertid på sedvanligt sätt, med läsning och kaffe på sängen. Jag har snart läst ut min bok på gång och hoppas på att få öppna julklapparna från vännen FEM som jag starkt misstänker innehåller… böcker… För det är lite dåligt med olästa böcker för tillfället. Några böcker efter min mamma och pappa finns dock kvar att läsa.

Kaffe i en Lilla My-mugg

Kaffet hemma räckte inte till, liksom.

Jag tvättade en maskin igår kväll och det som skulle strykas därifrån plus annat som legat ett tag samt köksgardinerna gjorde jag slätt vid strykbrädan. Tanken var att jag skulle upp på stan sen och handla det sista, men det blir ju inte riktigt som en har tänkt sig ibland. I stället telefonerade jag med en vän först, gick ut med soporna och träffade en annan vän sen. Kaffet hemma räckte inte till, liksom, för jag är en social varelse.

En blank kväll ligger framför mig, men jag tänker att jag ska äta middag efter att jag har plockat ur diskmaskinen och sen gett katterna deras kvällsmat.

Det är bara jag själv som kan lyfta upp mig ur det klister jag har hamnat i. Och jag lovar mig själv att aldrig mer säga nej till en kompis om jag vill göra nåt som kan tänkas lyfta upp mig. Även om jag gjorde det så sent som idag var det sannerligen sista gången jag gjorde det mot mig själv. Livet är för kort. Om jag ändå ska leva, vill jag leva.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Torsdag kväll den 19 december och fredagen den 20 december 2019: Sista arbetsdagen på lääänge…

Publicerat den 20 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Nej, nåt starkare än kaffe blev det inte igår kväll. Mitt bidrag till kvällens hushållsarbete var att vattna krukväxter, dammsuga och ge katterna mat. Mat som en katt spydde upp. Nån gillade uppenbarligen inte Mammisens mat, för av tre skålar var två tomma i morse och en halvfull. Sambon grejade med julmat ganska länge. Sen kopplade hon upp sin modeeerna dator mot TV:n (min laptop har inte HDMI-uttag…) så vi kunde se sista avsnittet av Bonde söker fru på TV4 Play. Till det serverade Anna kaffe och diverse godsaker. Och sen blev det ju läggdags.

Läggdags på köksbordet tycker visst somliga att det kan vara när som helst. Mini brukar älska att rulla in sig i löparen som ligger där, men igår la sig faktiskt Citrus och Lucifer där – samtidigt. Just snygga medhjälpare till Anna, som svettades i ångorna från julmaten.

Lucifer och Citrus på köksbordet

Medhjälparna Lucifer och Citrus övervakar Annas julbestyr i köket.

∼ ♦ ∼

Skumtomte och varm choklad i skitig mugg

En andra frukost idag mellan möte två och tre.

Idag är Anna ledig, men ordet ledig är ju relativt i juletider. Själv jobbade jag heeela dagen. Klockan tio hade jag emellertid klarat av dagens tre möten och skulle mycket väl ha kunnat gå hem. Men se det går ju inte, jag misstänker att jag mest skulle vara i vägen då. Det är paket som ska hämtas, julklappar som ska slås in, köttbullar ska stekas med mera. Efter dagens sista möte satt jag kvar en kvart med min chef och rapporterade lite samt gav en del förslag. Han tog till sig det och reagerade på ett bra sett, vilket han ska ha credit för.

Mellan möte två och tre i morse hann jag med en andra frukost bestående av en skumtomte och varm choklad i min skitiga mugg. Äntligen dök det upp godis på avdelningen! Jag hittade en skål redan igår och åt så att jag fick ont i magen… Sånt som hör julen till, liksom.

∼ ♦ ∼

Vit hyacint

Ljuvlig doft, på väg att slå ut.

Igår kväll sa jag hej då och god jul till Gymnasisten samt skickade med honom en kasse som tomten hade varit och lämnat. I kväll har sambon och jag lite diverse för oss, naturligtvis somligt som har med den stundande högtiden att göra. I morgon är det min första lediga dag av 17. Jag ska förvalta den väl och göra både nytta och nåt som jag gillar. På söndag är vi bjudna till Annas snälla mamma och hennes L och då ska vi ha med oss klappar förstås. I år har vi tänkt till ordentligt.

För ett tag sen köpte vi hyacinter. Mamma brukade alltid köpa blåa åt mig, för det visste hon att jag tycker om. I år har Anna och jag köpte två blåa och två vita. Den vita på köksbordet doftar ljuvligt och är på väg att slå ut.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 19 december 2019: Heldagar, helgdagar och snart är det… julledigt!

Publicerat den 19 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Frostigt jobbfönster

Vinter ett tag igen, i alla fall i morse och under dagen.

Så blev det plötsligt vinter en stund igen, i alla fall i morse och under dagen. Jag halkade upp för Mördarbacken* i morse utan att bryta några lårbenshalsar. Inte bröt jag nåt nerför heller igår kväll, trots att det då var mycket halare. Till kvällen den här näst sista arbetsdagen innan julledigheten steg temperaturen och det började regna. Eller i vart fall såg det fuktigt ut på asfalten. Jag tror inte att vi får nån vit jul.

Julförberedelserna skrider framåt på alla håll. Mina insatser i hemmet är mest att handla. Sen ska jag ju inte vara med när Annas familj har sin julmiddag på lördag, så då är det givetvis hon som sköter sin del av den. I morgon är planerna att vi ska köpa en gran på kvällen när jag har slutat jobba. Den ska vara mindre än förra årets, har vi bestämt, för granen 2018 vippade ju på juldagen. Mina julklappsinköp är nästan klara. Jag tänkte handla det sista (?) på lördag. På söndag, tänker jag, att granen kläs och att vi kanske lämnar julklappar till Annas snälla mamma och hennes L. På måndag är jag lyxigt nog ledig en vanlig vardag. Som statsanställd är jag alltid ledig så kallade klämdagar, dagar mellan röda dagar/helgdagar. I gengäld får jag jobba heldagar vissa dagar före storhelger, dagar som nästan är helgdagar, som skärtorsdagen. På min lediga vardag ska jag troligen göra sista-minuten grejor. På kvällen ska jag griljera min kalkon och givetvis ta en julknäcke med en kalkonskiva på och senap från Apoteket. På julafton kommer Biografmaskinisten och äter julmat på Main Street. Det glädjer mig otroligt mycket mer än jag kan uttrycka här.

Även om julen innebär en del ångest försöker jag jobba med det och mota bort negativa känslor. Jag ska göra allt för att inte låta mig beröras av andras ångest, beskyllningar och synder, utan jobba med det jag faktiskt kan påverka – nämligen mina egna känslor.

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”

Joh. 8:7

Kolor

Julgodis på jobbet.

Det jag ser fram emot mest är att få 17 dagars ledighet totalt sett. Jag ska förvalta min ledighet väl och försöka få distans till det jobbiga och samtidigt hämta krafter. Och aktiviteter kring detta är förstås inte att (stor)städa som så ofta, utan att träffa kompisar, äta gott, dricka gott, läsa bra böcker, se film, promenera…Kort sagt göra sånt jag mår bra av.

På jobbet brukar det vara väldigt mycket godis så här års. I år har julgodiset lyst med sin frånvaro ganska tydligt – eller så har nån lagt beslag på det för egen räkning. Men jag hittade en korg med kolor i alla fall och tog med mig några stycken in till kontoret. Det börjar lugna ner sig jobbet – både idag och igår hade/har jag bara två möten per dag. Skaran av arbetare blir också allt mer gles. Och jag hann läsa ut en mycket intressant bok på arbetstid.

∼ ♦ ∼

I kväll stod det dammsugning på mitt schema. Anna och Gymnasisten har varit och kompletteringshandlat och köpt middagsmat till sig. Efter maten fixade hon bjull** till lördagen. Köttbullsstekningen sparas till i morrn. Jag har vattnat, dragit upp köksklockan och gett katterna mat, varpå en av dem spydde. Vi vuxna torde behöva ett glas av nåt slag senare…

∼ ♦ ∼

Torsdagen blev en bättre dag än onsdagen i flera avseenden. Men så träffade jag ju Stora farbrorn och hunden som heter Stina i morse och det är som alltid ett gott tecken.

∼ ♦ ∼

*Mördarbacken = Carolinabacken
**bjull = revbensspjäll 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Kommunikation i förändringsprocesser

Publicerat den 19 december, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en mycket läsvärd bok om kommunikation – och vikten av den – när organisationer ska förändras.

 

Catrin Johansson och Mats Heides bok Kommunikation i förändringsprocesser

Vid en nätverksträff i höstas bland universitetets kommunikatörer ryckte en av dem tag i mig och påstod att hon hade en bok jag borde läsa. Hösten har jobbmässigt inneburit en stor omorganisation på min arbetsplats. Kommunikationen kring detta har, enligt min mening, inte skötts allt igenom bra. Nu har jag inte varit ansvarig kommunikatör för detta, vare sig i projektet eller efteråt. Därmed säger jag inte att det hade blivit bättre om jag hade varit med som kommunikatör i förändringsprojektet. Men jag är en medarbetare som har påverkats och som den gamla avdelningens kommunikatör borde mina erfarenheter tagits bättre tillvara.

Av ovan nämnda kommunikatörskollega i nätverket fick jag ett antal exemplar av boken Kommunikation i förändringsprocesser som Catrin Johansson och Mats Heide har varit redaktörer för. Boken är ett resultat av ett tvåårigt forskningsprojekt och den har använts i undervisningen i medie- och kommunikationsvetenskap vid bland annat Uppsala universitet. Stort TACK till Carina B för boken!

Inom forskningsprojektet med samma titel som den här boken har de inblandade tittat på förändringar i organisationerna hos tre företag och hur dessa företag har arbetat med kommunikation i och med förändringarna. Resultatet har blivit den här boken. Jag har läst den från pärm till pärm med blyertspenna i handen. Boken ger både igenkännande exempel och aha-upplevelser på främst god kommunikation, men visar också hur delvis olika de tre företagen har valt att kommunicera under processen. I samtliga fall har det handlat om planerade organisationsförändringar.

Även om boken har ett antal år på nacken är dess innehåll synnerligen aktuellt. Jag läser och suckar och stönar, jublar, stryker under, nickar etc. Men framför allt önskar jag att den nya ledningen med flera på min arbetsplats hade läst boken och tagit till sig ett och annat kring kommunikation innan de satte bollen i rullning.

Den här boken får högsta Toffelomdöme, ingen tvekan alls.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 18 december 2019: Utslagen, men jobbar ändå i värsta sortens väder

Publicerat den 18 december, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

I morse vaknade jag och mådde skit. (Ovanligt, va?!) Nu är det inte ryggen som krånglar utan magen. Magsåret. Eller bråcket jag har på magmunnen, nåt som är en ganska vanlig åkomma bland dem som föds med för trång magmun. Magmunnen brukar fixa till sig under uppväxten, men under senare delen av livet, när en blir äldre, fetare och kroppen blir mindre flexibel, uppstår ofta bråck. Sånt har jag. Idag har det medfört ett otroligt jobbigt illamående. Jag har varit nära att kräkas flera gånger. Klarat mig, alltså.

Det blev inte så bra ätet av mig igår. Lunchen var en katastrof, som jag skrev om i gårdagens dagboksinlägg. Till kvällsmat åt jag två Cloettachokladbitar och en lussekatt. Sånt sätter förstås också spår på kroppen och framför allt magen. Men det som gör att jag mår som jag gör är utan tvekan jobbet och situationen där. Jag blir helt utslagen av detta, det tär och jag mår skit, på ren svenska. Lilla söta Citrus får illustrera hur jävla utslagen jag känner mig. Jag själv är inte lika gullig och förresten skulle locket till Annas jullåda braka om jag la mig på det. Utöver det skulle jag inte ha tid att ligga där och skräpa. Sjuk eller inte, jobbade idag gjorde jag.

Citrus på rygg på Annas jullåda

Utslagen!

 

Snöblask 18 dec 2019

Värsta sortens väder – kallt, blött och halt.

Det regnade som fan i morse när jag traskade upp till Universitetshuset för att  närvara vid ett avdelningsmöte. Vi matades med så mycket information att min hjärna slutade funka. Och att börja mötet med kaffe och smörgås i en jävla halvtimme direkt efter frukost kändes bara fel för mig. Jag kunde inte äta, jag kämpade ju med att behålla frukostyoghurten. Till lunch köpte jag sen i alla fall fisk, för jag kände samtidigt att jag måste äta. Det gick bra.

Under förmiddagen gick regnet över i snö. Sen blev det kallare… Det var redan halt när jag gick från Universitetshuset till kontoret i Segerstedthuset. Vid hemgångsdags var det stor fara för lårbenshalsarna… Värsta sortens väder idag alltså, det vill säga, kallt, blött och halt. Jag hade tack och lov varit förutseende nog och tagit med mig paraplyet hem från jobbet igår. Alltid något.

∼ ♦ ∼

I morse innan jag gick läste jag de sista sidorna den första Luciferboken. Jag hade redan skrivit ett inlägg om boken, ett inlägg som jag tidsinställde. Bilden tog jag också i förväg. För vem passar väl bäst att presentera Danny Katz-böckerna, skrivna av pseudonymen Lucifer (Carl-Johan Vallgren), om inte Lucifer själv? Och ja. Jag fortsätter direkt med nästa del, Svinen, som är den hittills senast utgivna i serien. Hoppas det blir fler.

Lucifer med böckerna Skuggpojken och Svinen

Lucifer rekommenderar förstås Lucifers böcker Skuggpojken och Svinen.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet idag hade jag några ärenden som har med julen att göra. Den sista julklappen till min kära skulle inköpas. Därefter hade jag åtagit mig att köpa hem senap från Apoteket. Jag hade tur och tog nästan de sista två burkarna av vardera sorten, årets originalsenap och ingefära och chili.

Apotekets senap 2019 original o ingefära o chili

Två burkar årets Apotekssenap.


Men vet du, kära dagbok, jag måste revidera en sak. Jag har faktiskt inte bara fått ett enda julkort och ett enda paket med julklappar. Idag fick jag två kort, det ena från vännen Agneta nere i Skåne och det andra från vännerna Uppsala-Ewa med make. Tack snälla ni, så glad jag blev!

Julkort från Agneta o Eva o Béchir

Julkort från vännerna Agneta samt Ewa med make.


Och inte nog med det! Det låg ett vitt, mjukt paket hemma och väntade på mig också. Paketet kom ända från Motala. På baksidan fanns tydliga instruktioner för öppningen. Inuti låg var sitt par jättefina vantar till mig och Anna. Tack snälla Veggiehäxan! Jag bjuder på fika eller pommes – eller kanske chips?! – nästa gång jag kommer till stan. Nu vet jag ju mer exakt var din brevlåda bor.

Ett vitt, mjukt paket från Motala…
…med tydliga instruktioner för öppning…
…och var sitt par jättefina vantar till Anna och mig.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag vila och försöka hitta kraft, ork och lust att klara av ytterligare två arbetsdagar. Sen ska jag vara ledig i inte mindre än 17 sammanhängande dagar. Och… ja just det… I slutet på första arbetsveckan på det nya året blir det anställningsintervju via e-möte.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Skuggpojken

Publicerat den 18 december, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


Lucifer Carl-Johan Vallgrens bok SkuggpojkenDet var inte särskilt länge sen som jag botaniserade i våra bokhyllor och hittade Annas deckare/kriminalromaner av Carl-Johan Vallgren. I våras läste jag både Kunzelmann & Kunzelmann och Havsmannen och var väl inte så imponerad av den förra. Men nånting i den andra slog an gillandets sträng i mig. Nu har jag läst en tredje bok av författaren, Skuggpojken, som han har skrivit under pseudonymen Lucifer. Det är den första boken av hittills två i Danny Katz-serien.

Danny Katz är en sorts antihjälte med ett brokigt förflutet inom såväl underrättelsetjänsten som livet som hemlös och drogberonde. En dag kontaktar en kvinna vars man har försvunnit Danny och ber honom söka rätt på maken. Danny var Joel Klingbergs enda vän och den ende han litade på, enligt frun. Märkligt nog är Joel inte den enda i familjen som har försvunnit. Under sommaren 1970 försvann hans äldre bror vid en tunnelbanestation där pojkarna var med sin pappa. En främmande kvinna tog den äldre pojken i handen och skulle möta pappan och brodern en trappa upp efter att de senare tagit hissen med barnvagnen. Men väl uppe fanns ingen där. Danny Katz blir motvilligt intresserad av försvinnandena och upptäcker många hemligheter i familjen Klingberg. Dessutom försöker nån sätta dit honom. För mord.

Det här är riktigt spännande och förbryllande redan från början. Hur kan ett barn som är en sex, sju år bara försvinna spårlöst? Och hur kan hans bror göra det, många år senare? Trots att boken är en riktigt hårdkokt deckare där författaren inte går ner på djupet varken i teckningen av personer eller miljöer är det nåt i boken som fångar mig genast. Berättelsen är spännande och mystisk och jag vill verkligen veta vad som har hänt bröderna – och deras föräldrar.

Toffelomdömet blir det högsta. Nu ska jag fortsätta med del två, Svinen!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer