Kära dagbok…

Upplyftande tankar.

Gamla traditioner, nya traditioner, inga traditioner alls… Den här julen blir inte som nån tidigare den heller. Jag vet inte vad mer jag ska uttrycka kring detta. Säkrast ingenting. Mer än att jag inte kunde föreställa mig att ensamheten skulle vara såsom den är när en är riktigt ensam i livet. Men jag är tacksam, så tacksam, för att det faktiskt finns en eller två som vill hänga med mig. För egen del är jag ju liksom tvungen att dras med mig själv till dess att det är färdiglevt. Upplyftande tankar en lördagseftermiddag.

Igår traskade vi iväg i den fuktiga decemberkvällen för att köpa gran. Förra året startade vi en ny tradition. År 2018 uppfylldes flera av mina mål och drömmar. I år har några gått i kras. Men en av drömmarna jag hade var att köpa julgran på Vaksala torg. Det gjorde vi då och det gjorde vi även i år. Fast först hämtade vi helgkassar med julmat på Korgtassen och köpte ett par, tre julklappar på vägen.

Helgens goda från Torgkassen.

Granen nätas.

Granen och lyktan på balkongen.

Det var ganska tungt att släpa på kassar och gran, men hem kom vi. Granen är sen dess parkerad i en hink på balkongen. En kungsgran blev det i år, dyrare och kraftigare, fast kortare än förra årets rödgran. På balkongen får den stå tills nån tar in den, sätter den på fot och styr ut den med ljus och kulor.

Ja det luktade lite bränt katthår…

Helgens goda julmat från Korgtassen var vid första ögonkastet inte så stora portioner. Vilken tur för mig att jag har en sambo som hade gjort kycklingköttbullar! Dem åt jag i stället för vanliga köttbullar, skinka, prinskorv och paté och jag blev riktigt mätt. Två små snapsar och en julöl till maten blev det också. Citrus följde förundrat vårt ätande, farligt nära de tända ljusen. Och ja, det luktade lite bränt katthår när hon hade hoppat ner från bordet.

Desserten blev en blandning av Korgtassens praliner och Annas knäck till var sin kaffe. Vi kollade ett par avsnitt av några serier via Annas dator och jag hade svårt att hålla ögonlocken uppe mot slutet. Jag kämpade, men jag är en tråkig jävel och det blev läggdags i ungefär vanlig tid.

Helgens goda julmat portion ett…

…och portion två, med Annas kycklingköttbullar.

Korgtassens praliner…

…och Annas knäck till dessert.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart.

Idag hade jag tänkt ha en riktig myslördag med mig själv, men det gick om intet. Min första lediga dag går inte till historien som en dag av återhämtning och glädje. Idag har jag verkligen förstått vad ensamhet är på riktigt och ja, det gör ont, jag har gråtit och gråtit och gråtit, mest över min egen dumhet och naivitet.

Dagen började emellertid på sedvanligt sätt, med läsning och kaffe på sängen. Jag har snart läst ut min bok på gång och hoppas på att få öppna julklapparna från vännen FEM som jag starkt misstänker innehåller… böcker… För det är lite dåligt med olästa böcker för tillfället. Några böcker efter min mamma och pappa finns dock kvar att läsa.

Kaffet hemma räckte inte till, liksom.

Jag tvättade en maskin igår kväll och det som skulle strykas därifrån plus annat som legat ett tag samt köksgardinerna gjorde jag slätt vid strykbrädan. Tanken var att jag skulle upp på stan sen och handla det sista, men det blir ju inte riktigt som en har tänkt sig ibland. I stället telefonerade jag med en vän först, gick ut med soporna och träffade en annan vän sen. Kaffet hemma räckte inte till, liksom, för jag är en social varelse.

En blank kväll ligger framför mig, men jag tänker att jag ska äta middag efter att jag har plockat ur diskmaskinen och sen gett katterna deras kvällsmat.

Det är bara jag själv som kan lyfta upp mig ur det klister jag har hamnat i. Och jag lovar mig själv att aldrig mer säga nej till en kompis om jag vill göra nåt som kan tänkas lyfta upp mig. Även om jag gjorde det så sent som idag var det sannerligen sista gången jag gjorde det mot mig själv. Livet är för kort. Om jag ändå ska leva, vill jag leva.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.