Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Hösten i naturen sedd från ett baksäte.

Det blev en omtumlande torsdag – men… på ett bra sätt, ska tilläggas! Plötsligt blev det bestämt att ta en liten resa inåt landet. Prick klockan nio lämnade jag Uppsala i baksätet på Uppsala-Ewas och hennes make B:s bil. Vi färdades genom ett Sverige som börjar bli höst. Naturen antar helt andra färger. Det är som om jag inte helt och fullt har sett att hösten är här. Nu vet jag. 

Resan gick bra och vi kom fram till målet i rätt tid. Jag bar på en bävan i bröstet och även en sorg. Att vara lite nervös för nåt nytt och även att sörja nåt som har varit måste jag få tillåta mig – så länge det inte biter sig fast. Det har det inte gjort även om jag fortfarande är en aning ängslig för det nya. Men det handlar nog mera om att ha respekt för fina grejor. Jag är verkligen ingen slit-och-släng-människa.

Efter en kort introduktion klev jag in i min nya bil, satte mig, justerade sätet och tog en första åktur ensam. Jisses så många nya knappar och lampor och symboler… Sex växlar var nytt för mig också, men riktigt bra, kände jag på hemresan. En frisk och stark motor under huven med betydligt mer klös i än jag har varit van vid.

Jisses så mycket nytt inuti…

Parkerad efter första åkturen.

Medan Stefan Säljare fixade med papper etc tog jag ett sista farväl av Clark Kent*. Jag fattar om många tycker att jag är löjlig som personifierar min bil, men det har med separationsångest att göra. Clark var också på sätt och vis en länk till min pappa. Jag köpte bilen ungefär två månader innan pappa gick bort. Han hann få göra två åkturer i Clark. Nu klipptes ytterligare ett band till det förflutna för min del. Och märkligt nog klipptes ytterligare ett sånt band på kvällen när mitt gamla ölstop, som jag tog med mig från föräldrahemmet, visade sig ha en stor spricka i botten. Bara att kasta det också.

Det tog en god stund att plocka ur det som skulle sparas ur Clark Kent och lägga in i nya bilen. Sen satt jag en sista gång bakom ratten och tackade för att han hade varit min bäste och trognaste vän under 14 år. Nu ska han kanske få sova i evighet, men i bilhimlen lär han inte hamna helt och fult. På demonteringen tar man väl hand om gamla bilorgan som donterats. Eller kanske är det så att Clark Kent lagas upp och rullar igen på gatorna i Köping om ett tag. Jag vet inte, ärligt talat, men vi har sagt hej då för sista gången.

Clark Kent töms.

En sista sittning bakom ratten på Clark Kent.

Jag fick lite mer introduktion till bilen och hjälp att koppla ihop mobilen med bilen. För efter provkörningen hade jag bestämt mig för att köpa denna Kia Cee’d 1.6 GDI av årsmodell 2014, som bara gått 4 500. Jag är nu dess andra ägare, för bilen har bara haft en tidigare. Betalad och klar intog jag och mina vänner festlunch på McDonalds innan jag satte mig ensam i min nya bil och åkte hem.

∼ ♦ ∼

Hemma är det lite av sjukstuga, för Fästmön upptäckte ett sår på Citrus. Igår kom veterinären hem för att titta på det och behandla det under sövning. Anna var hemma medan jag var på resa. Sen skulle hon själv till doktorn. Vilken dag det var igår!.. Nu gäller att vi tvättar såret, smörjer det med penicillinsalva och ger Citrus penicillin oralt två gånger om dan. Två sprutor smärtstillande fick Anna till katten, men det har inte gått så bra att ge Citrus nån spruta. Hon är misstänksam. Idag tycker jag ändå att Citrus är ganska pigg. Hon äter bra, hon har lekt och busat och hon purrar. Igår kväll fick vi i henne medicinen bra via maten, i morse var det värre. Sen verkar hon vara lika spruträdd som jag… Det mesta av penicillinet via morgonmaten övervakade jag att hon fick i sig.  Anna lyckades smörja med salvan medan jag höll sprattelgumman i famnen så att blodvite uppstod på min vänsterarm. Smällar en får ta när ens gullnosar är sjuka.

Lilla sprattelgumman.

∼ ♦ ∼

På kvällen igår tog Anna och jag en åktur. Nya bilen slukar betydligt mer bensin än Clark Kent och tanken var nästan tom. Därför blev det ett besök på macken först innan vi susade iväg ut till Ulva kvarn så att bilen fick posera framför mobilkamerorna.

Nya bilen. Anna skymtar inne i bilen.

Vår kväll igår avslutades med att jag plöjde instruktionsboken – nä, inte riktigt… Jag kikade i den och kollade upp sånt som verkade intressant. Sen blev det nåt kriminalprogram på TV och även litterära brott samt till det var sin ostassiett och var sitt glas rött.

Vad gäller litteraturen generellt har jag fått en fråga från Bonniers om jag vill läsa en ny bok och det vill jag gärna. Författaren Ann Rosman är en favorit som jag har läst allt av!

En ostassiett med ett glas rött till samt lite brott avsltuade torsdagskvällen.

∼ ♦ ∼

Idag har jag jobbat igen, hemifrån. En stor del av dagen har gått åt till att dirigera om före detta arbetsuppgifter eftersom det uppenbarligen inte är kommunicerat ut vad jag ska göra och inte göra. Det hela är mycket frustrerande för såväl mig som de som tidigare har kunnat få min hjälp. Men om det nu är så att andra människor är utsedda i mina tidigare roller så får de också göra det de ska.

Det blev en ganska solig dag idag. Tyvärr har jag suttit nitad vid datorn och skrivbordet. Jag har även försökt vaka lite över vår fyrbenta sjukling samt sett över räkenskaperna. Både Anna och Gymnasisten har varit lediga idag. För min arbetsmoral och arbetsro var det bra att de försvann ut på ärenden redan under på förmiddagen. Efter min arbetsdags slut gick Anna och jag till Kvarnen för att inhandla mat och dryck. Eller wienerbröd och vin. (Fast wienerbrödet fick jag av statsbesökarna till eftermiddagskaffet.)

Wienerbröd…

…och vin. Italienskt, förstås. Prisklass 89 – 199 spänn.

∼ ♦ ∼

Helgen närmar sig och planen har varit att städa i Slottsenvirongerna under morgondagen. Nu har kommande regn och ryggbesvär för vissa inblandade satt stopp för planerna. Det kan i stället bli en tur upp på stan under lördagen och att ta en tur med min nya sambo, som är så ny att den ännu inte har fått nåt namn. Kanske Snyggingen kan vara nåt???

Nya bilen poserar på parkeringen på Ulva kvarn.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman som snart inte är längre

Livet är kort.