Ett inlägg om tredje delen i Erlagruppen-serien.

Jag är så glad att jag snubblade över Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen. Serien är både spännande och realistisk. Böckerna tar upp kriminalfall som skulle kunna vara tagna ur verkligheten. Samtidigt noterar jag att författaren nog har sneglat lite på såväl amerikanska som brittiska TV-serier om rättsmedicinare. En och annan karaktär har tydliga likheter med andra litterära karaktärer också. Men det är helt OK. Det enda som inte känns riktigt bra är att jag har slagit ihop pärmarna i pocketboken av den senaste delen i serien, När du vänder dig om. Blir det ingen fortsättning, tro?

Den pensionerade kriminalprofessorn Edith Barry samlar för tredje gången polisen Liv Kaspi med flera i Erlagruppen. Denna gång är uppdraget att lösa en serie överfall och våldtäkter. Kvinnor överfalls och våldtas där de tror de är som tryggast. Våldtäktsmännen kan gripas, men fallen är mer komplicerade än så. Det handlar om andra personer som utnyttjar kvinnor och stjäl deras identiteter på nätet. Därefter skickar de fejkade meddelanden via till exempel dejtingsajter till männen som tror att det är ”fritt fram”. Som vanligt blandas fallen med privatliven bland gruppmedlemmarna. Aminah känner sig förföljd och Liv undrar om hon kan lita på Rickard.

Det är mycket otäckt och mycket spännande redan från start. Men jag blir orolig. Pocketutgåvans omfång är under 300 sidor. Ska Erlagruppen kunna lösa fallet på så få sidor? Dessutom tecknar författaren den här gången mer ingående och personliga porträtt av sina karaktärer. Som läsare blir en därför än mer engagerad i såväl fallen som gruppmedlemmarnas liv – för, som sagt, de går ju in i varandra. Den gemensamma nämnaren är kvinnors utsatthet. Mycket realistiskt skildrat – inte alls otänkbart att nåt sånt här kan hända. Detta är trots det tunga temat en kriminalroman jag läser snabbt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.