Torsdag kväll den 25 januari och fredagen den 26 januari 2024: Kort tid, lång tid, kort hår

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Diplom antikintresserad i Motala 25 januari 2024

Bara en stjärna på diplomet för mina Motala-värderingar.

En stunds vanlig aktivitet som inte rörde upp känslor eller rev i sår blev det igår kväll. Jag tittade på Antikrundan från Motala. Koncentrationen var väl ändå inte på topp, för många av mina värderingar var helt åt skogen. Det blev bara en stjärna på diplomet. Men lite roligt var det att höra dialekten och se en gammal klasskompis få en sak värderad. Klasskompisen kände jag dock inte igen, utan det var vännen FEM som messade mig om detta. Hade vi mötts på gatan skulle jag ha passerat utan att hälsa. Det är fortfarande så att jag tittar på tonåringar när jag är i Motala och tror att de är mina gamla kompisar och bekanta för det var senast som tonåring jag själv bodde där. Nån gång kanske jag inser att tiden har förflutit sen dess, typ 44 år. Alltså… det är 44 år sen jag bodde i Motala. I Uppsala har jag bott i 42 år i höst.

Efter TV-sittningen gick jag in till mig i Bokrummet. Jag försökte läsa en stund, men tappade tråden hela tiden. Till sist gav jag upp och gjorde mig i ordning för natten. Och natten blev sisådär. Nu har det varit ett par, tre nätter med dålig sömn. Mycket oro och många tankar och funderingar orsakar detta. Och när en inte har nån att söka tröst och ömhet hos är ens gamla nalle inte helt fel. Nalleman vet ”allt” och har fått ta emot så många tårar att det är ett under att han fortfarande har ”hår”.

Nalle

Nalleman ger tröst och ömhet.

∼ ♦ ∼

Frukost med Graven o tänt ljus

Sedvanlig frukost i morse.

Jag vaknade till en kall morgon med fyra minusgrader, men slapp gå ut eftersom jag skulle jobba på distans från Main Street idag. Dagens första promenad var ju inte förrän kring lunchtid (kontraktsteckning). Jag fick flexa ut en stund och jobba lite längre på eftermiddagen.

Men innan jag satte mig vid frukostbordet blev det vägning. Denna fredag samarbetade Annas våg och jag fick in alla värden och siffror. Sen förra fredagen har jag gått ner ett kilo och BMI har minskat med tre tiondelar. Övriga siffror måste jämföras med siffrorna för två veckor sen. På två veckor har fettprocenten i kroppen minskat med fyra tiondelar och muskelmassan har ökat med lika mycket. Bentätheten är oförändrad liksom mängden vatten i kroppen. Jag tycker att det är konstigt att jag har gått ner i vikt, för den här veckan har jag ätit godis nästan varje kväll. Jag har också ätit två luncher med lagad mat. Men ja ja, så är det väl. Frukosten blev i alla fall samma som alltid en vardag: fil med bär, Annas äpplemos, flingor, kanel och flytande honung samt kaffe.

Jobbmässigt har jag påbörjat en artikel om ett projekt som har fått medel av rektor. Jag har också på gång en intervju om en bra personalförmån. Min text om lästips kom från översättning, men ska inte publiceras förrän nästa fredag. Så ja. Jag försöker ”bidra” jobbmässigt. Och jag har varit övervakad av min assistent Citrus idag. Hon har farit runt lite här, men la sig till sist ner och kom till ro. Brorsan Lucifer är fortfarande inte OK i sin mage, så han får inte vara ensam inne i Bokrummet.

Citrus på lakan i Farfarsfåtöljen

Citrus övervakade att jag jobbade idag.

 

Dagens lunch blev allt annat än sedvanlig. Jag var till Uppsala Akademiförvaltning och skrev kontrakt på mitt nya hem och en garageplats. Det känns så overkligt… För så kort tid som en månad sen hade jag inga som helst planer på att vare sig bryta upp eller flytta. Det kanske är så att jag dog, trots allt..?

Lunchen avåts därför först på seneftermiddagen vid jobbdatorn. När jag tänker på hur lång tid det hade gått mellan frukost och lunch inser jag att det kanske inte är så konstigt att jag går ner i vikt.


Min belöning för det hela,
för att jag fixat saker och ting, för att jag inte har brutit ihop och för att jag behövde göra nåt för bara mig, blev en klippning hos Igor.

Nyklippt 26 jan 2024

Nyklippt av Igor som belöning. (Jag smälter in i tapeten, ju.)

∼ ♦ ∼

I kväll tar jag det lugnt och i natt tror jag nog att jag kan sova. I morrn tänkte jag ge mig ut på upptäcktsfärd för att leta efter ett par saker jag behöver framöver.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 24 januari och torsdagen den 25 januari 2024: Det finns ett efter efteråt trots att misslyckandet knackar på

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Onsdagskvällen användes synnerligen konstruktivt. Anna och jag pratade praktiska ting. Det känns väldigt bra att vi kommer överens och inte tjafsar. Framöver är det en hel del för oss att tänka på, såväl gemensamt som individuellt. Jag tar och ska ta hjälp från olika håll eftersom jag är hjärtsjuk och inte orkar allt som en flytt med mera innebär. Sorgen över misslyckandet får jag professionell hjälp att hantera. Sen belastar jag mina vänner med en hel del – jag har ju ingen familj att vända mig till. Detta påminner mig om att jag måste ordna med befintligt och nytt testamente. Det finns ju ingen efter mig. Den finaste vännen har lovat att vara närståendekontakt i vården. Det är nämligen som om vården inte riktigt begriper att det finns ensamma människor.

Efter provtagning och plåster

Lite överkänslig, men bra stucken.

På tal om vård är armvecket efter onsdagens provtagning ganska hyfsat. Jag behöll plåstren på lite för länge eftersom jag måste vara säker på att stoppa blödningen efter sticket – jag äter ju blodförtunnande medicin. Igår kväll syntes tydliga spår av klistret som jag inte tål. Men jag har kortisonsalva till det och idag är det mycket bättre.

Jag märker också att blåmärkena blir mindre när jag lämnar prover på min husläkarmottagning jämfört med hos Sjukstugan i Backen. Som jag skrev igår är undersköterskorna på mottagningens lab väldigt bra på att sticka.

∼ ♦ ∼

Januarimorgon… Vädret är hit och dit. Igår var det både regn och snö, plusgrader och slask. I morse låg temperaturen strax under nollan och det var lite halt. När jag gick från jobbet var det blåsigt och snöade. Vintertid går jag till och från jobbet genom stan och bland annat på gågatan och i Carolinabacken där det är värmeslingor under marken. Genom stan kan jag fortsätta att gå när nu har blivit sedan, efter efteråt. Enligt Google får jag fyra minuter längre promenad. Det känns helt OK. En annan bra grej är att jag hamnar lite längre ifrån järnvägen där det ska börja byggas i vår och eskalera i höst, vad jag förstår. Hösten är nog den vackraste årstiden på Main Street, med träden i allén som ändrar färger och som till sist släpper fram domkyrkotornen när grenarna är tomma på löv. Men som du ser, kära dagbok, försöker jag tänka positivt även om sorgen över misslyckandet knackar på mitt redan trasiga hjärta mer eller mindre hela tiden.

Räcke på Nybron

Paus i promenaden på Nybron i morse.


Att arbeta är bra för mig,
men både sjukdom och mediciner gör mig trött. Idag har jag också varit ganska yr. Det är som att blodtrycket faller lite för snabbt när jag ändrar rörelsemönster, nästan så där som det var första tiden med betablockerare och digitalis. Men jag la in notiser på en av specialistingångarna på intranätet, i vårt nya webbpubliceringsverktyg som jag ännu inte har fått nån formell utbildning i. (Tur att jag har snälla arbetskamrater som visar mig hur jag ska göra.) Det tog längre tid än jag trodde, men jag klarade av det (med god support av Stora A.) Belöningen blev en lunch på slottet med G. Så gott – både mat och sällskap. G är nån som jag tyvärr framöver lär få sakna. Samtidigt, om man lever ska man göra det här och nu. Det är långt ifrån säkert att det finns ett efter efteråt.

Teriyakilax med ris och bröd med färskost på slottet

Teriyakilax med ris, bröd med färskost och trevligt sällskap = dagens lunch på slottet.

∼ ♦ ∼

Kaffe mackor och FEMs ljus Because its you

Kvällsmat vid skrivbordet.

Det är torsdag i kväll och så här års Antikrundan. Denna torsdagskväll visas ett avsnitt från Motala. Det vill jag gärna titta på, så jag frågade Anna om det var OK och det var det.

Men innan jag slog mig ner i fåtöljen och startade Duo-appen tog jag ett varv med dammsugaren i Bokrummet och på lite andra ställen. Anna har möblerat om en del på egen hand inför kommande fotografering. Jag orkar inte göra så mycket sånt, dammsuga ett rum var nog. Mäklaren hade skickat kontrakt för oss att underteckna och returnera – trodde vi. Men det var ett blad där vi skulle skriva ner vad som är bra med att bo här och trevliga minnen. Har jag inte alls lust med. Det känns väldigt… finito. Samtidigt börjar ju ett nytt liv för mig – i morgon lunchtid tecknar jag kontrakt för mitt nya hem.

Mackor och kaffe intog jag vid skrivbordet. Jag fick ett sms som gjorde mig lite ledsen eftersom det berörde en kusin till min mamma. Men nu är det som det är. Det finns inte alltid ett efter efteråt, som sagt.

∼ ♦ ∼

En stund till får jag i alla fall bo med dessa två. Bilden tog jag i morse. Det var två kissar som inte ville att jag skulle gå iväg och jobba. I morgon är jag på Main Street till lunch och jobbar i alla fall.

Lucifer och Citrus i Salen

Två som inte ville att jag skulle gå i morse.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Tisdag kväll den 23 januari och onsdagen den 24 januari 2024: Litteratur, kroppsdelar och rester

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Mot slutet av kvällen igår blev det bokbyte. Koncentrationen var inte på topp, men så blev det i alla fall. Jag skrev en recension av Fallet Mikaela och den publiceras här första recensionsdag som är den 5 februari. Inlägget är tidsinställt. Nu bytte jag till en bok med det väldigt passande namnet Graven. För det är visst där jag står med en fot. Igår kväll började hjärtat leva rövare i bröstet igen. Det kan vara psykiskt och tills vidare lämnar jag det utan åtgärd.

Böckerna Fallet Mikaela och Graven

Bokbyte från en bok som ska recenseras här den 5 februari till en bok med den passande titeln Graven.

∼ ♦ ∼

Jag intog min frukost med tänt ljus i morse också och min bok på gång vid köksbordet. Boken är läskig och lättläst. Den som känner mig vet varför jag tycker att den är läskig. Utanför köksfönstret var det plusgrader och snöblandat regn.

Frukost med boken Graven

Frukost med tänt ljus och Graven.

 

I väntrummet med nummerlapp 66

I väntrummet till lab på min husläkarmottagning.

När jag gick till jobbet tog det i ordentligt och var riktigt snöblask. Det bara rann om mig och ytterkläderna när jag kom fram till jobbet. Och jag skulle ju strax ut igen. Men jag startade min dator. Min fina jobbryggsäck i skinn stoppade jag in i skåpet med förhoppning om att den skulle torka. Det luktade ganska snart blöt hund. Jag hann förbereda minnesanteckningar innan jag traskade iväg för att lämna prover.

Om Tofflan själv får välja var hon ska bli stucken/lämna prover är det på sin husläkarmottagning. Det är två tjejer som sitter på lab och båda är jätteduktiga på att ta venprover. Idag var det många rör som skulle tas. Sjukstugan i Backen lämnar som vanligt ingen information om vad och varför, så jag passade på att fråga. Det var visst det mesta – natrium, kalium, Hb, sänka, leverprover, njurar med mera.

Promenad på snöig och isig väg

Slaskig promenad idag.

Så halkade jag tillbaka och hann knappt jobba innan en doktor från husläkarmottagningen ringde. Dock inte ”min” doktor utan den läkare jag med flera har svårt för. Ett av proverna hade visat bakterier igen, vilket det gör varje gång, och nu ville han genast åtgärda detta. Det tyckte inte jag. Bestämt blev att den läkare som beställt proverna, en doktor på medicinmottagningen på Sjukstugan i Backen, får titta på provsvaret och diskutera med mig när jag träffar honom nästa vecka.

Jag hann med ett digitalt möte samt ett enhetsmöte live på förmiddagen. Under det senare skulle jag skriva minnesanteckningar och ladda upp på vårt intranät. Allt gick bra, men eftersom jag tvingades sitta kände jag av ryggen också. Nån mer jävla kroppsdel som ska konstra???

Idag åt jag lunch i Tysta matsalen eftersom jag hade raggmunk kvar från igår. Uppe på avdelningen får vi inte äta varm mat som luktar utan bara kallt. Jag satt mitt emot E från min förra avdelning. Vi nickade åt varandra och ägnade oss därefter åt att läsa. När jag svalt sista tuggan kom två pladdermajor in. Jodå, man fååår prata i Tysta matsalen numera, lite grann. Det är därför jag nästan aldrig äter där. E såg också tämligen irriterad ut.

Raggmunklunch rester boken Graven

Raggmunksrester till lunch idag.


Eftermiddagen ägnade jag åt lite research,
att skriva och påbörja en artikel om ett projekt samt hade ett avstämningsmöte med en annan E från min förra avdelning. Den senare E har jag bett om viss teknisk hjälp och det gör E gärna! Vilka fina arbetskamrater somliga har, eller hur?! Redan idag fick jag hjälp med en chattapp som inte ville funka på mobilen.

Det blev en lättare kvällsmat i afton – två mackor och kaffe. Kaffekonsumtionen försöker jag hålla nere på jobbet, men på Main Street gör jag så gott kaffe att det är svårt att avstå. Kvällskaffet kompletterade jag med godisrester från julen. Inget får förfaras! Jag fikade inne i Bokrummet där jag stängde dörren för framför allt Lucifer. Katten är fortfarande dålig i magen och det luktar inte så gott om vare sig katternas toalett när han har varit där eller hans lilla tufsbak.


Vi har pratat om en del praktiska ting
som kommer framöver. Det känns bra att vi kan prata och att vi inte bråkar. En fördel är att ingen av oss är roffig.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag luncha med G. Det känns som om vi inte har pratat och träffats på typ ett år, men det handlar om att vi gör så olika saker. För vi har pratat och vi har träffats.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 22 januari och tisdagen den 23 januari 2024: En liten ljusning

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Blå morgon i Uppsala city

En liten ljusning.

Av nån anledning kände jag mig lugnare och gladare än på länge under måndagskvällen. Kanske för att jag klarat av att göra ett hyfsat bra jobb och även tagit mig i kragen och gått på visning. Sen är jag långt ifrån i hamn. Jag ska igenom sorgen av ytterligare ett misslyckande, jag ska försöka vårda mitt hjärta på flera sätt än ett. Det är en lång väg och jag vet ärligt talat inte om jag orkar vandra den. Vissa dar är jag mycket tveksam, andra dar, som igår och idag, kan jag se en liten ljusning.

Det kändes också bra att åtminstone försöka muntra upp en god vän som hade en svacka igår. H*n vet själv vem h*n är utan att h*n hängs ut här. Jag bara vet att den som ställer upp för andra och hjälper dem i nöd – såsom h*n finns för mig – den får också tillbaka, i alla fall av mig. Sån är jag. Sina vänner hjälper man.

Och på det en natt med ganska god sömn. Jag vaknade en gång efter att ha sovit två timmar, men lyckades somna om efter ett toabesök. Nästa gång jag vaknade var det fem minuter kvar tills mobillarmet skulle gå på.

∼ ♦ ∼

Frukost med tänt ljus o boken Fallet Mikaela

Ett försök till morgonmys.

Det är plusgrader och tö, vattenpölar stora som sjöar och livsfarliga isfläckar. Jag klev upp och gav katterna mat. Efter morgonduschen laddade jag med tänt ljus och bra bok, som jag inte har mycket kvar att läsa i, för att få en mjukstart. Sen ska jag erkänna att det naturligtvis inte gick att läsa bara i skenet av ett stearinljus.

Till jobbet klarade jag mig utan problem. Det var mindre halt än jag trodde, men jag fick ändå vara försiktig på promenaden. Jag startade datorn och jag behövde ringa ett privatsamtal föranlett av vad som kan ha varit en hackerattack. Ta i trä verkar jag ha klarat mig.

Under dagens första möte fick jag också ett telefonsamtal som innebär en stor förändring för mig senare i vår. På fredag tecknar jag kontrakt för min nya lägenhet, en hyreslägenhet som ligger nåt kvarter bort från där jag bor idag. Det är inte på mitt initiativ Anna och jag går skilda vägar. Vem vill separera när ens hjärta är kass? Men nu är det som det är. Och även om det innebär ansträngd ekonomi framöver är nuvarande situation ohållbar. Jag respekterar Anna för att hon hade modet att vilja bryta upp mitt i min hjärtkris. Det finns aldrig bra tillfällen att göra slut. Sorgen över misslyckandet ligger dock kvar i mitt trasiga hjärta. Den kommer jag inte ifrån. Det enda jag vet är att jag har försökt kämpa på mitt sätt, men jag har inte lyckats. Kärleken kan vara så underbar, men den är också grym.

Raggmunk med C

Lagad mat till lunch med C.

Det var lite svårt att fokusera på arbete, men jobba behöver jag mer än nånsin nu för att få en lön. Anna har varit vänlig nog att kontakta mäklaren igen, för nu måste vi sälja vår gemensamma bostad. Och nej, jag skrattar inte direkt, nu gäller det att överleva och klara av. Även jag har varit i kontakt med mäklaren via mejl.

Mitt på dan tog jag lunch med arbetskamraten C. För första gången på mycket länge åt jag lagad mat till just lunch. Det blev raggmunk och det var nog aningen för stabbigt för mig. Knappt hälften av maten förpassades i en matlåda och stoppades i kylskåp för att tas med till Main Street för kvällsmat. Givetvis står lådan kvar i kylen på jobbet.

Under eftermiddagen hade jag ett avstämningsmöte med mina chefer. Det som gäller nu för dem som arbetsgivare är att deras arbetstagare undertecknad växlar upp lite. Så det är bara att göra. Hoppas att hjärtat samarbetar. Innan jag gick hem korrekturläste jag interna nyhetsbrevet.

På Main Street låg två slöa kissar och sov. Hur jag ska klara mig utan dem i vardagen vet jag inte. Älskade bäbisar… De fick lite mat, torsk på påse, och sen ringde jag en vän och pratade en stund. Därefter skrev jag ner ett par saker på en att göra-lista. Det är en del att tänka på framöver.

Eftersom matlådan stod kvar på jobbet fick det bli kaffe och mackor till kvällsmat. Två skivor av det gamla brödet slängde jag. Det var för mycket mögel på det för att det skulle gå att skära bort. Kvällsmaten åt jag vid skrivbordet, det var lika bra.

Därefter åkte strykbrädan fram. Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt, det vill säga stoppade in det som inte skulle strykas och strök det som skulle strykas.

∼ ♦ ∼

I morrn bitti ska jag gå och lämna prover. Jag ska kissa i ett rör och det ska tas venprover, okänt vad för nåt. Vissa vårdgivare är inte så bra på det här med information till patienterna. Hjärtat har varit och är lite livat idag, men kanske mer på ett bra sätt. Vill jag tro. Jag vill också tro att min tillvaro ljusnar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 21 januari och måndagen den 22 januari 2024: Min sanning – duggregn var ösregn och sen blev det snorhalt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Påfyllt i medicinskåpet

Äntligen ordning på medicinerna!

Söndagskvällen innebar en hel del ångest. Inte för att jag skulle gå och jobba utan av andra skäl. Så snart jag känner oro försöker jag motverka den genom att använda nåt av mina verktyg. Igår var det svårt. Men jag överlevde ändå! En sak som jag direkt kunde ta tag i var mina aktuella läkemedel där det har blivit strul med ordinationer och recept. Jag påpekade detta i förra veckan. Igår kväll vågade jag gå in och kolla ifall det var åtgärdat. Det var det! Hurra, jag har fått en ordningsam kardiolog.

Jag noterade att Elisabeth Ohlson skulle bli intervjuad av Anna Hedenmo i SvT 2 i Min sanning klockan 20 och frågade Anna om jag fick titta. Vi tittade båda två. Det blev en intressant och känslosam timme om konst, hot, tro och döden, bland annat. Mycket sevärt, men också… tungt. Jag gick in till mig och försökte koppla av en stund medan Lucifer låg i Farfarsfåtöljen och snusade så snällt ovanpå skyddslakan. Jag gick till sängs i bra tid och somnade hyfsat – för att sen vakna kvart över fyra i morse.

Lucifer på skyddslakan i Farfarsfåtöljen

Snusande Luc i Farfarsfåtöljen, ovanpå skyddslakan.

∼ ♦ ∼

Vardagsfrukost med boken Fallet Mikaela

Vardagsfrukost.

Måndagsmorgonen var trist, men jag åt min frukost vid köksbordet efter sedvanlig dusch. Katterna fick förstås frukost först. Jag försökte läsa, boken är bra, men när tankarna fladdrar och en är illamående av trötthet är det svårt att få en bra start på dagen. Magen bestämde sig för att vända ut och in på sig också. Som tur var befann jag mig i badrummet där jag borstade tänderna och hann därför fram till toaletten.

Väderappen sa duggregn, verkligheten var en annan – det regnade ganska mycket. Nån timme efter att jag hade jobbat började det snöa… Lite lurigt hala isfläckar fanns också på min väg. Men jag kom till jobbet utan incidenter.

Utsikt från jobbfönstret regnig januarimorgon

På jobbet igen, här utsikten från jobbfönstret i morse.


Jag hade ett kort spontant avstämningsmöte
med min enhetschef och sen rullade arbetsdagen på. En artikel skrev jag, fixade bild till den och skickade den på översättning. Som Jesus sa när han for på arslet nerför Oljeberget…

”Här går det undan!

Mitt på dan tog jag lunch, som så ofta varm choklad (två muggar), ostmacka med vallmofrön, kokt ägg och vatten. Sällskapet var Fallet Mikaela. Men jag har bokat in en lunch med mänskligt sällskap på tisdag och jag har ytterligare en lunchdejt på torsdag den här veckan. Det är bra med människor för mig, jag behöver människor, jag är svältfödd på att prata, så när jag väl träffar folk eller telefonerar pratar jag alldeles för mycket. Så gjorde min mormor, så gjorde min mamma, så gör jag.

Jobblunch med boken Fallet Mikaela

Jobblunch med boken Fallet Mikaela.

 

Jättevattenpöl

Här krävs simborgarmärke…

På eftermiddagen skulle jag iväg på en visning. Två arbetskamrater skulle följa med, men det blev 50 procent manfall. Jag måste försöka lita på mig själv och mig själv enbart – även om jag vet att människor ställer upp om och när de kan. Ibland kan en inte råda över verkligheten. Men jag är tacksam för all hjälp och allt stöd jag kan få. Idag fick jag bra stöd av den som var med. Och jag kan säga att det behövdes för det hade blivit snorhalt. Fyra, fem grader plus och enorma pölar över luriga isfläckar. Det ska bli spännande att se om en tar sig till jobbet helskinnad i morrn…

Jag gick till Main Street och jobbade en stund till, för utflykten på eftermiddagen tog jag lite som friskvård. Det är nåt jag får prata mer om i morrn, för sent på eftermiddagen har jag avstämning med två chefer. Första arbetsdagen gick ändå ganska bra, trots att jag blev väldigt trött. Jag har i vart fall inte ont. Magen fick bara spel i morse, sen har den varit OK. Det har dessvärre inte Lill-Puttes a k a Lucifers mage varit. Den lille stackaren har spytt flera gånger och även varit lös i magen, enligt hans mänskliga mamma.

I kväll åt jag skogssvampsoppa med en ostmacka och en macka med kalkonsalami på samt vatten. Kvällskaffet förgyllde jag med Fazers salty toffee crunch som jag hade kvar sen helgen. Och om du undrar, kära dagbok, varför jag lägger ut matbilder är det för att visa för mig själv vad och att jag äter. Har en en gång haft en ätstörning är det bra att ha lite koll på sig själv, särskilt som jag nu går ner i vikt fast jag äter bra. En biverkning av mina mediciner är att en ska gå upp i vikt. Har jag inte märkt…

∼ ♦ ∼

Jag trodde att jag hade startat en maskin tvätt när jag kom hem. Det hade jag inte. Klockan var över 18 när den åkte på. Ja ja, lite trött som sagt…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… en kommentar från idag som jag… flinar lite åt:

”Skapa klarhet innan […] lider avsevärt. Det är trots allt bara ett missförstånd som orsakats av en bristande kommunikation.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 20 januari och söndagen den 21 januari 2024: Lördagsgodis och söndagsgodis

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ibland blir det trist att vara hänvisad till Bokrummet, så jag frågade igår kväll om det var OK att jag satt i Salen. Anna frågade om jag ville se nån serie och det ville jag. Lördagskvällen bjöd därför på lördagsgodis i form av goda ostar, vin, snacks och choklad samt ett avsnitt av Sanningen och ett av Crime. 

Lördagsgodis ostar vin boken Fallet Mikaela

Lördagsgodis. Och nej. Jag åt inte upp allt.


Runt klockan 23 låg jag i sängen i Bokrummet.
Jag läste nåt kapitel och sen somnade jag. Det blev ytterligare en natt med bra sömn! Så tacksam för det.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag 6.39. Det var perfekt tid för medicin och jag hade som sagt sovit bra. Jag kände mig lite mer utvilad än dan innan. Därför gick jag ganska snart upp och ut i köket. Där plockade jag ur ren disk ur diskmaskinen jag hade kört igår kväll samt fördelade veckans morgonmedicin. Färgglatt värre i Anaboxen… Ser ju ut som godis det också. Fast jag vet ju att det inte är det och att biverkningarna är allt annat än just godis.

Morgonmedicin

Färgglad morgonmedicin för en vecka.

 

Boken Fallet Mikaela och kaffe på sängen

Läsning och kaffe på sängen.

Jag fixade kaffe och tog med in till Bokrummet. Där blev det en stunds läsning och kaffe på sängen samt chatt med en författare som jag tycker verkar vara väldigt klok, men som har bestämt sig för att inte skriva fler böcker. Tråkigt för mig och andra läsare, samtidigt som ett sånt beslut måste respekteras. Vi ska försöka få till en träff i februari. OBS! Det var inte författaren till boken jag läser just nu som jag chattade med. Anna Bågstam skulle jag också vilja träffa, förstås, men då tror jag att jag får åka till Stockholm.

En utflykt tänkte jag mig idag. Jag åt en rejäl söndagsfrukost först, men det var dumt. Eftersom magen var i olag fick jag emellertid vänta med att ge mig ut tills den lugnat ner sig. Jag ägnade därför en stund åt två julklappar. En Trisslott hade jag kvar att skrapa. Trots en sniggorange skrapare blev det ingen vinst. (Det är nog så att jag måtte ha tur i kärlek i stället för spel ha ha ha <== ironi). Av arbetsgivaren fick jag ett presentkort. När jag fick det tyckte jag att jag inte direkt behövde fler grejor. Nu vet jag att jag gör det. Jag har kikat på stekpanna och brödrost, men inte kommit till skott och bestämt mig.


Utflykten gjorde mig mest deprimerad.
Känslan av att vara ensam i världen är närmast förlamande, kvävande. Jag ser ingen mening med nånting. I veckan ska jag lämna prover inför nästa läkarbesök och ultraljud. Det ser jag ingen större mening med heller. Låt mig bara dö, tänker jag. Sen inser jag att döden kan vara nog så plågsam och det är väl bäst att jag lämnar prover, går till doktorn och gör undersökningen. För hur det än är känns det skönare i bröstkorgen och hjärtat tycks hålla rätt rytm, vilket jag har rapporterat till mammakusinen B som hör av sig varje dag, den raringen. Gråter gör jag, men bara med katterna och det är inget jag pratar med nån annan om.

Mat behövde jag äta idag efter att magen vänt ut och in på sig under förmiddagen. Jag tog med mig Fallet Mikaela och gick till Churchill Arms. Inte särskilt livat där, fast jag måste ju träna på ensamheten ännu mer. Men maten var god. Jag tog en kycklingburgare utan bacon, nåt som egentligen är en stor kycklingfilé med grönsaker och dip mellan två bröd. Till det chips, dip och en London Pride. Jag åt upp mer än hälften.Kaffe och dessert intog jag vid skrivbordet på Main Street, desserten fick jag av Anna. Den bestod av saffranskaka och saffransgodis från julen 2023.

∼ ♦ ∼

I morrn är det måndag och jag ska jobba. Jobbryggsäcken är packad. Jag behöver pengarna och jag behöver träffa folk. Det är också en del viktiga möten jag inte vill missa.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett favoritvin: Copertino Riserva 2015

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett gammalt favoritvin.



Copertino Riserva 2015

Årgång 2015 av mitt gamla favoritvin Copertino Riserva.

Ganska ofta nämner jag här på bloggen ett vin som jag köper och dricker. Men jag har noterat att det var väldigt länge sen jag skrev om bara vinet. Bättring! Mitt gamla favoritvin Copertino Riserva 2015 har jag gillat i över ett decennium. Årgång 2013 har hyllats av andra, mer duktiga på viner än jag. Nu har jag även testat 2015.

Det här vinet tillhör de mindre dyra av de italienska vinerna. I januari 2024 kostar en flaska av årgång 2015 101 kronor. Det verkar som om experterna är fortsatt lyriska, för vinet får generellt mycket höga betyg.

Copertino Riserva är gjort i Apulien i södra Italien på druvan negroamaro. Alkoholhalten ligger på 13 procent, medan sockerhalten är mindre än tre gram per liter.

Vinet är inte så strävt och har ganska hög fruktsyra. Det passar till nöt, lamm och fläsk, grillat och vilt, men också till smakrika vegetariska rätter och hårdostar. Jag har druckit vinet till det mesta, dock inte annat kött än kyckling. Även till smakrika ostar har jag intagit vinet och det har gått hur bra som helst.

Jag har surfat runt lite och kollat olika beskrivningar av vinets doft och smak. Här är några av dem:

Doft: Utvecklad ton, fat, frukt, torkade frukt, röda bär, kryddig stil med mycket aromatisk karaktär. Mörka bär, en hint av vanilj.
Smak: Balanserad smak i mycket drickvänlig stil, åt det lättare hållet med tydligt utvecklad karaktär, röda bär, torkade frukter, fat, viss kryddig ton, medellång eftersmak.  
Både doft och smak: Torkade körsbär, kryddor samt tobak och läder.

Så här tycker jag: Vinet är lätt och har hyfsat lång eftersmak. Det är kryddigt i doft och smak. Röda bär anar jag liksom torkad frukt och även mörkare bär, nåt som gör smaken djupare. Vinet passar såväl till pasta och lättare rätter som till ostar, snacks och choklad.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Mitt

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Personligt | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Fredag kväll den 19 januari och lördagen den 20 januari 2024: Kris-kris

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ostassiett vin och Den sista utgrävningen

Det gäller att göra det bästa av tiden en har.

Det gäller att göra det bästa av tiden en har. Jag vill inte späka mig, men jag vill förstås inte må dåligt heller. Under fredagskvällen hade jag sms-kontakt med mammakusinen B och ett fint samtal med en vän. Nu har jag nån jag kan sätta som närmast anhörig. Det tackar jag för. (Vännen vet själv vem h*n är utan att namnges här.)

Jag tog fram ostar kvar sen nyår och karvade bort lite mögel. En flaska Copertino 2015 hade jag ställt på luftning. Nä, absolutist tänker jag inte bli. Det blev ett och ett halvt glas vin till ostarna. Jag satt i fåtöljen i Salen och läste med katterna.

Det blev sänggång runt 22-tiden. Jag är fortfarande så trött och medtagen. Och tänk, i natt sov jag nästan hela natten i ett sträck. Trots det vaknade jag trött… Jo jag vet. Det har sagts mig att jag befinner mig i två kriser. Dubbelkris. Kris-kris.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag 6.30 och tog medicinen. Sen fixade jag kaffe när jag hade blivit ensam med katterna. Jag hade inte många sidor kvar i den sista Ruth Galloway-boken, så jag läste ut den. Därefter högg jag givetvis tag i boken jag fick igår, den där advokatbyrån Pegasus vill ha min hjälp att lösa ett mordfall. Det är den andra delen i Pegasus-serien.

Det var fredag igår, men eftersom jag inte var på Main Street på morgonen kunde jag inte väga mig. Det gjorde jag i morse i stället. Tyvärr fick jag inte fram några fler siffror än vikt och BMI. Jag har gått ner ett par hundra gram och BMI är oförändrat sen förra veckan. Inte mycket att säga om det. Så efter dusch och hårtvätt gjorde jag en rejäl lördagsfrukost.

Lördagsfrukost med Fallet Mikaela

Lördagsfrukost.


Katterna har busat hela förmiddagen. Lucifer
gör allt för att komma under lakan och täcken och jag vill inte att han ska håra ner min säng och Farfarsfåtöljen. Citrus ligger fint ovanpå skyddslakanet, men när de sätter igång att jaga varandra är båda lika galna. Jag fick helt enkelt skicka ut dem från Bokrummet när jag skulle gå och handla mat och lördagsgodis, somligt inspirerat av den gångna veckan.

På eftermiddagen löste jag ett svårt sudoku från december 2023 och så satt jag och läste en stund. Jag har ätit lördagsmiddag, kycklingwok och öl och startat diskmaskinen. Klockan är inte ens 17 i skrivande stund, men min lördag är slut. Jag vill inte mer. Men jag har bokat in en lunch med en kollega på torsdag, så jag får väl försöka vara kvar. I kris-krisen, dessvärre.

Kycklingwok öl och Fallet Mikaela

Lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den sista utgrävningen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den femtonde och sista boken om Ruth Galloway.



Elly Griffiths bok Den sista utgrävningenUnder annandag jul 2023 tyckte jag att jag behövde glädja mig med att nätshoppa några böcker. Hetast önskad var den femtonde och sista delen i Elly Griffiths Ruth Galloway-serie, Den sista utgrävningen. Den här serien har jag älskat sen början och med en författare till den som är bosatt i Brighton, som nämner Uppsala universitet då och då i sina böcker och som jag dessutom har träffat i Universitetshuset och fotat… tja, succé i mina ögon. Men hur var nu den avslutande delen i serien?

När ett kafé ska renoveras hittas kvarlevor inmurade i väggen. Det visar sig var en ung arkeologistudent, Emily Pickering, som försvann för ungefär 20 år sen. Dr. Ruth Galloway kallas in liksom polisen Harry Nelson. Och misstankarna riktas mot deras vän Cathbad. Cathbad försvinner så småningom och Ruth och Nelson måste hitta honom om det ska finnas en chans att eventuellt frikänna honom. Fast så försvinner även Ruth och dottern Kate…

Det kändes jättetrist att veta att det här är den sista boken i serien om Ruth Galloway. Men samtidigt… Jag tycker inte att det händer så mycket i den här boken. Efter mer än en tredjel av boken är egentligen det enda som har hänt att kvarlevor har hittats och är identifierade samt att Ruth har problem på jobbet, kan man säga. Bara korta glimtar av hennes torra humor finns med, den sorten som jag bara älskar. Och Ruths och Nelsons förhållande, the neverending story, hur länge kan man dra ut på den?

Samtidigt är det roligt att Uppsala universitet nämns även i den här boken. Är det månne där Ruth hamnar i slutet? Den som läser får veta. Välskriven bok, som alltid och ja. Min åsikt är att det är korrekt att avrunda cch avsluta serien här, nu och på detta vis.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Ruth Galloway-serien:

  1. Flickan under jorden
  2. Janusstenen
  3. Huset vid havets slut
  4. Känslan av död
  5. En orolig grav
  6. De utstötta
  7. De öde fälten
  8. En kvinna i blått
  9. Dolt i mörker
  10. Den mörka ängeln
  11. En cirkel av sten
  12. Irrbloss
  13. Nattfalkarna
  14. Det låsta rummet
  15. Den sista utgrävningen (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer