Kära dagbok…
Idag röd, i morgon död? Tyvärr alla belackare, jag lever även idag. Men det var inte det jag ville inleda med utan det märkliga faktum att saker och ting kan förändra sig från dag till dag – eller snabbare än så.
Idag röd, i morgon..?
Igår efter jobbet hämtade jag Anna från hennes jobb för en snabb tur till Slottet. Där ställde hon in tre krukor med pelargoner från Slottsträdgården. Vi noterade båda att luktärten blommade och doftade fantastiskt.
Luktärt i Slottsträdgården, fotad på seneftermiddagen den 5 oktober 2023.
I morse visade termometern nedslående nedanstående siffror. Plötsligt blev det nästan vinter, liksom. I vart fall är det frost. Vi hoppas att vi räddade några blomliv igår.
Termometern hemma, fotad på morgonen den 6 oktober 2023.
Igår skedde en liten incident mellan Anna och hennes färdmedel till jobbet – det var därför jag åkte och hämtade henne i bil. Återigen har det visat sig att elsparkcyklar är opålitliga, i mina ögon. Förra gången drog hon omkull när det var halt ute, igår morse körde hon över en tå när hon skulle parkera eländet elsparkcykeln. Detta medförde sjukskrivning idag, för hon kan knappt gå. Så nu tävlar vi om vem som är sjukast här hemma. Anna har även en kronisk sjukdom att trumfa med, men jag har förmaksflimmer. Vem ”leder” sjukdomsligan?
Den gångna veckan har jag frossat. Eller tröstat mig med främst fikabröd.
Och när vi ändå är inne på åkommor och temat ”igår och idag” kan jag lika gärna dra morgonens siffror från vågen. Fredag är vägningsdag för mig, som bekant. Viktuppgång hade jag räknat med, men den var mer modest än jag trodde – 200 gram. Fettprocenten i kroppen har minskat med sex tiondelar på en vecka och muskelmassan har ökat med lika mycket. Bentätheten var samma som förra veckan. Vattenprocenten i kroppen var fyra tiondelar högre. BMI hade ökat en tiondel. Helt OK siffror, som dock bör tas med en nypa salt. Jag har verkligen frossat den här veckan, framför allt i fikabröd. Häromdan blev det glas vin, igår likaså och alkohol går en upp i vikt av.
Gissningsvis har jag tröstat mig med onyttigheter. Hjärtat mår inte bra och nu känner jag av mer när det flimrar och har sig. I morse ökade jag dosen betablockerare efter telefondiskussionen med min husläkare igår. Vi får se om det ger bättre effekt på hjärtat utan att ge mig för svåra biverkningar. Jag har helgen på mig att testa. Men redan på förmiddagen kände jag av yrsel och illamående. Detta kan i och för sig vara psykiskt och inte ha med medicinen att göra, så jag kämpar på.
∼ ♦ ∼
På jobbagendan idag stod det sedvanliga, det vill säga möten, skriva, läsa och korrekturläsa. Jag bokade in nya möten nästa vecka. Det blir trängre i kalendern de dar jag är på jobbet. Nu i oktober ska jag få läsa en nyutkommen bok och intervjua författaren, en av universitetets forskare. Jag skulle ju ha gjort en liknande grej på en annan person, men vid det tillfället var jag så sjuk/dålig att en arbetskamrat fick genomföra intervjun. Just nu jobbar hon med artikeln.
Jag kände ett svagt illamående på förmiddagen, men åt en sedvanlig hemmalunch mitt på dan för att magen skulle må bättre. Själen fick må bättre av min nya bok på gång, även den ett recensionsexemplar. Kroppen fick må lite bättre av en gofika på eftermiddagen som Halta Lotta a k a Anna stapplade ner till Butiken på hörnet och köpte.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet hade jag lovat att skjutsa Anna för att hämta en frigolitlåda till äpplena från Slottsträdgården. Om hon kan stå på foten och få på sig skor i helgen ska hon plocka ner äpplen tillsammans med sin snälla mamma – jag kan ju inte göra sånt. Om jag klarar av att åka och handla mat till oss och kissarna är det bra. Mat behövde vi handla även idag, förstås, och jag behövde tanka bilen. Men vi åkte tillsammans och fixade det, halta och lytta. Maten handlade vi på Årstahallen och dit åker vi inte igen. Fy 17 så dålig den affären har blivit. Inspirationen gick ner på noll i affären och vi kom hem med färsk pasta och ostsås. Det blev till att trösta sig med en GT, chips och en deckare. Årstahallen var verkligen röd igår, från och med nu död för mig.
Gin o’clock till tröst. Observera att GT alltid funkar mot såväl illamående som noll matinspiration.
∼ ♦ ∼
PS Maten blev ändå god.
Fredagsmiddag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Redan före sommaren 2023 blev jag tillfrågad om jag ville recensera 
Den sista delen i trilogin om unga kvinnor med en eller annan anknytning till hovet under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet gick inte att lägga åt sidan. Jag blev tvungen att veta hur det skulle gå för Charlotta, Sophie och Johanna. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 