Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Snarare snyter snoret ur kranen…

Citatet här intill betyder ungefär Carpe diem, eller Fånga dagen på svenska. Jag fotade tavlan hos min fotis Agneta. Just nu känns det inte som om jag klämmer ut nån juice av dagen. Däremot snyter jag ut snor. Det finns hur mycket som helst i min näsa, den är som en kran. Och den är på. Jag fattar inte hur mycket snor som får plats i den. Kanske inte så mycket, dårå, eftersom så mycket vill ut hela tiden. Det är väldigt äckligt. Det är OK att vara ensam. Mest snorig, lite ont i halsen och hostig och ingen feber. Trodde jag. Tills jag började frysa. Feber, med all säkerhet. Jag låg påklädd med byxor, tischa, luvatröja, morgonrock och pläd ovanpå sängen. Och frös så jag hoppade. Jag fick ta en Alvedon till. 

Orkeslös och jättesjuk.

Orkeslös var mitt namn hela lördagen. Sen blev det Jättesjuk också. Att åka och handla var precis vad jag klarade av. Jag låg mest under pläden på lördagen, som sagt, och läste. Men jag petade också i mig resterna av fredagens lunch – en nudelsallad från i torsdags, inköpt hos Butiken på hörnet på fredagen. Jag tvingade mig att sitta uppe vid köksbordet i köket. Efter maten måste jag lägga mig igen.

Folk & rackare hörde av sig och undrade hur jag mådde, om jag behövde hjälp med nåt. Men jag hade ju redan handlat själv. Det blev det viktigaste som kom med.  Snorfanorna var slut liksom halstabletterna. Inte för att jag tror att Vicks blå gör nån större nytta, men det är ändå bra att sulta på nåt äckligt när det svider och kliar i halsen. I nudelsalladen låg för övrigt riven ingefära. Snacka om att bedöva insidan av halsen… Kaffe och fil, men ingen sill…

Gårdagens lunch, från torsdagens lunch på Butiken på hörnet, blev lördagens middag.

Läste lite till så att det blev bokbyte. Det kändes som om Kjell och jag hade hängt ihop lite för länge. Bokbytet gick till en av de tre böckerna jag köpte mig själv till födelsedagen, en spänningsroman om studenter som mördas i Uppsala.

Bokbyte från Kjell till mördadae Uppsalastudenter.

James bjöd på russintopp, uppvärmt kaffe och Uppsalaspänning.

Sen kände jag att jag inte kunde ligga i sängen hela kvällen. Jag vattnade krukväxterna och drog ur några tavelkrokar – och blev helt slut.

James bjöd på fika i Salen, för se jag hade inte bara köpte lunch på Butiken på hörnet i fredags utan två (2) kakor eftersom jag inte kunde bestämma mig. På lördagen åt jag upp russintoppen medan jag läste de första kapitlen i Uppsaladeckaren. Så passande när det drar mot sista april. Tänkte förresten se om det finns nån smaskig inlagd sill att köpa över disk på Korgtassen på måndag till sista april. Det behöver ju bara vara mer än några bitar när en är ensam. Det kan ju bli nån burk också. Vi får se.

Kollade om jag hittade nåt på Playkanalerna att titta på, men kände att jag inte ens orkade sitta uppe med datorn i knäet. Jag kan ju inte ha linser när jag är förkyld och mina gamla brillor är just… gamla, med fel styrka. Det blev en stunds läsning till, utan brillor och med boken upptryckt i nyllet. Jag sov ovanpå sängen mellan klockan 20 och 21. Sen gick jag upp och satte mig i fåtöljen i Salen. Men utan sällskap kändes det bara knäppt, så jag borstade tänderna och gick och la mig under duntäcket 21.30. Tror jag somnade ganska snabbt.

∼ ♦ ∼

Det tog ett antal timmar på söndagsmorgonen innan jag blev mig själv. Näsan rann, jag hostade och feber hade jag definitivt. Men så hade jag sån längtan efter Tisslingarna och jag hade också lovat Anna att hjälpa till med frakt av elfagrejen och taklampan i hallen som är hennes. Det blev därför ett par muggar kaffe på sängen och en stunds läsning innan jag ringde Anna för att bestämma hur vi skulle göra. Fil och bär svalkar bra i en kliande hals. Det är också lätt att få ner när en annars mår lite illa av det mesta. Så det åt jag före duschen. Vid elva-tiden åkte jag sen och hämtade Anna. Hon klättrade på en trappstege och skruvade ner sin taklampa. Med gemensamma krafter fick vi ner elfagrejen och lite annat i garaget och in i blen.

En stunds läsning och kaffe på sängen blev det trots illamående.

Fil och bär svalkar bra i en kliande hals.

Anna har köpt sig en fin lägenhet, men det är förstås en hel del som behöver fixas ändå. Idag var det diskmaskinen. Vad jag förstår fick hon och säljaren ordning på den. Han var nämligen tvungen att dyka upp när jag var där. Katterna tycker inte om dörrklockan och när han ringde på sprang de all världens väg – jag som lyckats locka ut Citrus från klädkammaren där hon ligger och trycker mest hela tiden. Nä, Citrus mår inte alls bra, går med sänkt svans och korta ben. Lucifer är lite piggare. Båda lät sig i alla fall gosas med och de spann. Innan jag gick fick jag ge dem kattgodis och det åt de. På fredag ska Citrus till veterinären. Jag hoppas att de får ordning på hennes lilla mage som inte är riktigt bra. Och Anna sa att jag får komma när som helst och gosa med katterna. Men nu är det ju som det är. Vi har separerat, katterna bor med Anna och jag varken kan eller vill skena där i tid och otid. Men jissas vad jag saknar pälsklingarna!!!

Citrus på Anna köksbord. Spiklådan var visst lite intressant.

Lucifer spanar från en köksbänk.

Ett par kompisar hörde av sig och en av dem telefonerade jag med. Det är gott. Jag känner mig inte ensam, inte så ofta. Men katterna saknar jag för dem pratade jag hela tiden, nästan.

På eftermiddagen knorrade det lite i magen. Jag rostade ett par mackor i ugnen. Det blev ett par avsnitt av Nora Sand på TV4 Play. Idag orkade jag ha datorn i knäet och den värmde skönt. Sen funderade jag på middag. Det som stod till buds var i princip skogssvampsoppa eller ost och kex. Det fick bli det senare. Soppan kan jag äta i veckan. Och precis när jag hade fixat kexen och skulle sätta mig att äta plingade det på dörren. Vännen T levererade två nybakade brödbullar. Nu måste jag ta det försiktigt med bröd för magens skull, men jag kan äta dem i morrn över hela dan, bland annat till soppan. Perfekt! Och så gulligt att hon tänkte på mig, TACK!

Vatten och bröd i stället för söndagsfika.

Jag orkade titta på Nora Sand.

Kex, ost och fikonmarmelad till middag.

Nybakade brödbullar från T – passar utmärkt till morgondagen.

∼ ♦ ∼

I morrn är det arbetsdag igen. Jag har två Zoommöten på förmiddagen och lite smått att greja med. Utöver det har en programlicens gått ut och nu får jag jaga IT-supporten för att få hjälp att uppdatera. På tisdag har vi arbetstidsförkortning och jag jobbar till klockan 14, Sen följer röd dag och på den ytterligare ledighet för min del, ända till den 13 maj. På torsdag kommer flyttfirman och packar. Efter lunch på torsdag ska jag gå och hämta nycklar till mitt nya hem. På fredag flyttar jag till Saint Ollie. Jag är så tacksam att jag valde att köpa packhjälp. Det är inget jag hade orkat nu med den här jäkla förkylningen och hostan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.