OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
I morse trodde jag att det skulle vara skitkallt, så jag blev förvånad när termometern visade sex grader. Mörkt var det i alla fall till att börja med. Som vanligt tände jag visserligen levande ljus på frukostbordet, men utan kökslampan tänd kan jag inte läsa. Omysigt, kan tyckas, fast läsa en stund vill jag ju. Det är lustigt. Hungermyren, som jag läser nu, har väldigt mycket gemensamt med boken jag läste innan, Glashus.
Måndagsfrukost med tända ljus, Hopptisarna och Hungermyren.
Ljus i gångtunneln på Vaksalagatan är det i alla fall nu.
Jag kände av ljumsken lite grann idag. Det vete 17 om jag inte ska söka vård för den. Men jag har inte lust med nya vårdbesök, nya undersökningar och fan och hans moster. Vi får se. Jag är väl rädd att det är artros i höften. Jag har uppenbarligen min pappas kropp, i alla fall liknande hjärtsjukdom som han. Han hade också problem med ena höften, som han opererade, samt grå starr… Suck, dessa krämpor…
I vart fall försökte jag traska på den här morgonen och det gick bra, ljumsken gjorde bara lite ont. Inte som i förra veckan när jag knappt kunde gå. Men nåt ljus i tunneln har jag svårt att se, som du förstår, kära dagbok.
Den här veckan är måndagshögen röd.
På jobbet insåg jag att jag behövde göra några uppdateringar på datorn. Först kollade jag av mejlen så att inget viktigt låg och väntade. Uppdateringarna tog sin lilla jävla tid. Under tiden mobilsurfade jag och la ut Måndagshögen, den här veckan röd, på Instagram. Det var en brokig samling böcker som mest hade röda ryggar. Jag försökte hitta några olika genrer och som alltid, ett par böcker på engelska. Den här veckan tyckte jag att högen blev en synnerligen blandad kompott. Jag har i alla fall läst dem alla, en till och med innan jag började blogga och skriva om böcker.
Har du läst nån av böckerna, kära dagbok???
- Evas öga av Karin Fossum
- Udda av Sara Lövestam
- The Mother-in-law av Sally Hepworth
- Bring up the bodies av Hilary Mantel
- En fallen man av Håkan Lindgren
- Ditt hjärta är mitt av Lana Brunell och Thomas Bodström
- Mörkermannen av Anna Bågstam
Arbetsdagen fortsatte främst med diverse inbokningar av såväl intervjuer och fotografer. Inte helt lätt med logistiken när det är flera kockar inblandade. Lunchen blev ett välkommet avbrott även om jag inte direkt åt nåt väldigt smaskigt, bara en macka och ett ägg. De två muggarna varm choklad dricker jag för att få upp värmen. Kaffeintaget försöker jag hålla nere för hjärtats skull.
Skrivbordslunch med macka, ägg, varm choklad och Hungermyren.
Under eftermiddagen förberedde jag frågor till två kommande intervjuer. Eller… den ena intervjun blir mest… ett samtal där jag får bakgrundsinformation. Men det tog sin lilla tid, för jag passade också på att samtidigt skriva faktarutor och leta upp länkar. Belöningen (?) blev att jag fick lift hem i U-bilen. Underbart skönt med tanke på min onda ljumske.
I postboxen låg en grej och väntade på mig. Det var nyckelhållaren jag hade nätshoppat från CDON. Den skulle ha elva krokar, men en krok var redan trasig (hade lossnat) när jag öppnade den tunna påsen den låg i. Nåja. Jag orkade inte reklamera och returnera utan skruvade upp den där jag ville ha den. Sen fick jag fast den trasiga kroken genom att kila in kroken mellan hållaren och väggen. Funkar för en lätt nyckel i alla fall. Det blev rätt OK, men jag tycker inte att den är värd 238 spänn inklusive frakt. Då kunde säljaren ha förpackat den bättre.
∼ ♦ ∼
Till middag bestämde jag mig för tomatsoppa och smörgås. Jag är lite less på smörgås, för det äter jag viss både till lunch och till middag. Men nu är det som det är. Det känns meningslöst att laga mat till sig själv. Och soppa är gott.
Smörgås och tomatsoppa till middag i kväll.
I kväll läser jag, kanske hittar jag nån serie jag kan börja titta på. Kanal 11 blev astråkig i helgen och har nu börjat visa julfilmer. Varje kväll. Totaldiss från mig. Vidare ska jag bläddra i Buffé som också låg i postboxen. Inte för att jag lagar mat, men det är ju alltid kul att titta på mat.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… I förra veckan mejlade jag en före detta arbetskamrat som slutade jobba hos oss för ett tag sen. I helgen kom svar. Och med svaret en inbjudan till middag i London efter ingreppet, om det nu går bra med det och hjärtat samarbetar. Det blir nåt att se fram emot… Ett litet, fladdrande ljus i tunneln..?
Tower bridge by night fotad från hotellfönstret 2022. Får jag se den igen?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Snälla vänner kan en aldrig ha för många av. Snälla vänner som ger en böcker åker alltid upp ett snäpp i topplistan när de just ger en böcker. Första gången jag träffade bloggvännen Lotten bjöd jag på undermålig söndagsfika hemma. Lotten hade med sig boken Sandslott (länk nedan!). Nu senast sågs vi på mitt jobb. Då överlämnade den snälla mänskan ytterligare två böcker, varav den ena var 
Ibland gör ens vänner små missar. Och tro det eller ej, ibland gynner det deras vänner. Såsom när vännen FEM råkade få 
En oktobermåndag efter jobbet hittade jag ett spännande paket i min postbox. Javisst innehöll paketet en bok. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 