Mitt bokår 2024: Februarifiktion

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i februari 2024.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Februari månads böcker 2024:

Lena Anderssons bok Sveas sonLena Anderssons bok Dottern en berättelse om folkhemmets upplösning

Elly Griffiths The Great DeceiverValérie Perrins bok Färskt vatten till blommorna

Marcus Jarls bok Där du en gång gick

 

Påbörjad i februari:

Yrsa Sigurdardottirs bok Dockan

 

Antal lästa böcker i februari:
Fem stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 0
200 – 299: 2
300 – 399: 2
400 – 499: 0
500 – 599: 1
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 3
Fyra tofflor: 2
Tre tofflor: 0
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
3

Genrer:
Skönlitteratur: 4
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 1
Självbiografi: 0
Facklitteratur: 0

Författare:
Svensk: 2
Brittisk: 1
Fransk: 1

Nya författarbekantskaper:
1

Språk (som jag läste på):
Svenska: 4
Engelska: 1

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 4
Storpocket: 1
Inbundna: 0

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 4
Köpt ny: 1
Köpt second hand: 0
Lånat: 0
Recensionsexemplar: 0

Den bok jag läste i månaden och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skottdagen 2024: Mot nya livsmål

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det är många tankar som snurrar, men för tillfället har jag inte tid, ro eller ork – ibland inte heller lust – att knacka ner dem här. Alla behöver inte veta allt om hur jag känner. Samtidigt är det här stället en plats där jag kan ventilera med mig själv. Jag varken vill ha eller förväntar mig råd eller svar av den som råkar halka in här och börjar läsa det jag skriver.

Vardagsfrukost på Storgatan med bok o tänt ljus

Rutiner… Tänt ljus och läsning vid vardagsfrukosten i köket på Main Street.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på rutiner och ”det normala tillståndet”. I mitt liv är inte mycket normalt längre. Det är som att somliga drar sig undan för att jag är sjuk. Tror de att förmaksflimmer med mera smittar? Och eftersom jag håller på att separera är det ytterligare nåt som gör att människor undviker mig. Jag vet att jag har ältat sjukdom etc, men det var mest i början. Nu försöker jag hitta nåt som är normalläge för mig samt också nya vägar in i mitt nya liv.

Att börja om sitt liv vid snart 62 års ålder är inte det lättaste. Just sayin’… Ensamheten kan en längta efter – så länge den är självvald. Är den påtvingad är den oerhört plågsam. Jag har förlorat min kärlek. Jag har misslyckats igen. I maj förlorar jag min sambo och min svärmor. Och jag förlorar även katterna då. Ett bonusbarn ska jag fortsätta ha kontakt med och det är jag så glad för. Mobiltelefonen tystnar allt mer. Ingen ringer, nästan. Min svärmor ringde ibland förut. Jag känner ofta att jag stör i folks rika liv när jag ringer. Så jag tystnar nog ännu mer. Till dess att jag har skapat mitt eget rika liv.

∼ ♦ ∼

Fyrisån sedd från St Olofsbron skottdagen 2024

Mot nya livsmål…

Det är fortfarande plusgrader och gråbrunt ute, men solen gör tappra försök att tränga igenom. Så även denna skottdag. Skottdagen… Det är en dag när kvinnor får fria. Synd att jag inte vill fria till nån. I ett annat liv hade jag en bonusdotter som föddes på skottdagen. Det tog tid innan hon blev vuxen – hon fyllde ju inte år så ofta. Det var en speciell liten tjej, det där. Hon hade det tufft. Som extra vuxen blev jag involverad på vägen till hennes bättre mående. Jag tror att det gick bra. Vi har tyvärr ingen kontakt idag, men det är över 20 år sen vi var en sorts familj. Undrar vem jag ska vara en sorts familj med nu? Ingen äkta hälft, ingen partner, sambo eller särbo, inga barn eller barnbarn, inga föräldrar, inga syskon. Det är rätt jävla tomt på familj. Mer än en gång har jag nått mina mål i livet. Jag kan göra det igen, alltså nå mål. Mitt nya mål är att stärka mig själv och att bilda min egen lilla familj – med bara mig.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Tyst och gör.

På jobbet är det inte heller riktigt normalt eller finns rutiner. Det känns som om jag blir missförstådd när det enda jag önskar är arbetsro så att jag kan prestera. Jag springer mellan två och även om vi pratar och försöker reda ut blir det liksom aldrig nån ordning på det hela. Mitt mål är att försöka stå ut, försöka hantera det och försöka göra det jag blir ålagd att göra utan att protestera. Mina åsikter efterfrågas inte, däremot efterfrågas mina arbetsinsatser. Så…

”tyst och gör

är min devis på jobbet. Sen ventilerar jag här.

I övrigt blev det sedvanligt jobb på förmiddagen, lunch och så kommunikatörsnätverk hela eftermiddagen. Kommunikatörsnätverket var riktigt bra, det var bästa innehållet på länge. Jag halkade dit genom leriga Engelska parken. Första halvan handlade om tillgänglighet, andra om AI. Jag hade dessutom trevligt sällskap av CS både inne i Humanistiska teaterns salong, där jag blev Bo Sundqvist för några timmar, och vid ståfikat utanför.


Nåt AW blev det inte för mig i kväll.
Eftersom förutsättningarna ändrades kunde jag definitivt inte delta. Jag kunde ju varken gå direkt till nån pub eller bowla med mina dåliga händer, så detta sker inte alls på lika villkor som vissa uttryckte. Men det är lugnt. Jag gick hem till katterna, gav dem mat och gos och för att senare hänga framför Antikrundan från Motala och amatörvärdera via Duo-appen. Tråkigt nog blev jag både ledsen och besviken. Å, jag vill inte bli bitter eller nåt offer! Jag hade väl hoppats att jag skulle orka, kanske gå hem till katterna först och sen direkt till stället där AW:n är. Men redan på eftermiddagen blev jag jättetrött igen. Trots att nätverksträffen var så intressant höll jag på att somna flera gånger. Kanske ett av mina nya livsmål ska vara att ta korta siestor på eftermiddagen?

Kvällsmaten blev lätt – jag hade ju goffat fikabröd på eftermiddagen idag igen. Kvarg och mackor slank ner med pressokaffe i sällskap av tänt ljus och Dockan. Katterna hovrade på golvet i väntan på pastej. Vågen lär visa uppgång i morrn…

Kvällsmat med kvarg mackor tänt ljus o boken Dockan

Kvällsmat med kvarg och mackor, tänt ljus och Dockan.

∼ ♦ ∼

I morrn är det fredag. Mäklaren kommer över på förmiddagen för att kolla ett par saker. Anna börjar sent och tar emot henne. Jag går som vanligt till jobbet, men lär blir väldigt ensam på plats. Ledningen är på heldagsmöte på annat ställe och folk skulle ju ut på AW i kväll och är gissningsvis ”trötta” i morrn så att de jobbar hemifrån. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 28 februari 2024: Vi har vår i luften – var har ni er?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

”Vi har vår i luften – var har ni er?

Ett gammalt skämt från gymnasietiden, men det passade bra idag. Mulet väder och ynka två plusgrader till trots blev det säsongspremiär för gympadojor på jobbpromenaden. Vinterbootsen lämnade jag kvar på skostället i hallen på Main Street där de fick stå och skämmas, nej vila, ett tag. De är ju suveräna i såväl snöoväder som regn och framför allt när det är halt.

Premiär för gympadojor på jobbpromenaden 2024

Säsongspremiär för gympadojor på jobbpromenaden.

 

Frukost med tänt ljus havreringar i filen boken Dockan

Onsdagsfrukost. Det ser ut som om jag har hundmat i filen, men det är havreringar.

I natt sov jag rätt bra. Vid ett tillfälle vaknade jag och gick upp helt hastigt, sen somnade jag om och sov ända till 5.45. Jag gjorde en försiktig start på dan, tog det verkligen lugnt. Katterna fick mat först, sen tog jag medicin. Frukost med läsning och tänt ljus efter morgonduschen. Men det som stack ut var havreringarna i frukostfilen. De ser ut som hundmat – och smakade lite ditåt också.

Jag var inte på jobbet förrän klockan åtta – och då hade jag nästan sprungit dit på grund av mina lättare skor. Vinterbootsen väger nämligen bly.

Arbetsdagen inleddes som vanligt med två rätt pladdriga morgonmöten på raken. Viktigaste aktiviteterna låg på eftermiddagen när vi dels hade ett diskussionsmöte om mål och uppföljning, dels en 50-årsuppvaktning. Lunchen blev ganska vanlig idag, men med ett päron som bonus.


Jag har nu två intervjuer och artiklar på gång.
Det känns som om jag har lite flyt i arbetet. Men frågan är hur de blir sen när jag ska jobba 50 procent med nyheter och 50 procent med fast information på webben. Det senare ser jag inte fram emot. Jag är skribent, inte bra på teknik eller att göra struktur på webben i ett verktyg som jag knappt är bekant med. Så ja. Lite motstånd känner jag just nu, men vis av erfarenhet vet jag att det bara är att finna sig i det hela och göra som en blir tillsagd utan att ha åsikter. Jag har insett att +30 års erfarenhet inom yrket inte är särskilt mycket värt.

Även idag har jag mått ganska bra och jag sov hyfsat i natt. Det sämsta har varit tröttheten som lamslår mig och yrseln som har börjat slå klorna i mig igen när jag ändrar rörelsemönster. Tänk om det är läge att minska dosen betablockerare???

∼ ♦ ∼

Grodbakeler

Jag kan köpa mig själv en bakelse.

Vårligt idag alltså. Men min favoritårstid har alltid varit hösten. Den känslan blev förstörd först när min mamma gick bort i oktober 2016 och så lite till när jag blev utesluten ur ett sammanhang. Våren kunde ha blivit min nya favorit. Jag fyller till exempel år då. År 2010 hjälpte jag till när min mamma skulle flytta från hus till lägenhet på min födelsedag. I år är jag mitt uppe i min egen tvångsflytt och jag har ingen familj som firar mig. Nä, jag vill inte det här, men jag är tvungen och måste finna mig i det. Det blir nog bra om jag biter ihop och inte ältar så mycket. Jag ska köpa mig själv några paket och en bakelse på födelsedagen. För jag fyller liksom inte fem år, jag blir 62.

Men ännu är det bara februari. Jag blev erbjuden att äta det sista av fisksoppan som Anna hade köpt igår, för hon åt annan mat. Fast först när jag anlänt till Main Street var jag tvungen att sitta ner en stund. Jag var helt slut. Vårtrött? Nåja, ingen rast och ingen ro, här finns ett sopberg att ta reda på liksom ren och torr tvätt.

Kvällsmat fisksoppa leverpastejmackor tänt ljus boken Dockan

Goa rester till kvällsmat idag – fiskroppa.


Jag har hört av mig till en vän som är nyopererad
och önskat god bättring och fått en lägesrapport. Det går i rätt riktning för en av oss i alla fall.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Nån tycks tro att den känner mig…

”Du är mycket nyfiken. […] du hamnar i trubbel ibland. Folk kanske tror att du skvallrar. […] håll dig borta från andra ett tag. […] Om du på grund av motgångar inte tror fullt ut på dig själv kommer du alltid att missa en hel del chanser som livet har att erbjuda.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 27 februari 2024: Det nästan normala läget i Mellanlandet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Citrus på röda pläden

Citrus fick ligga på min pläd.

I morse funderade jag över det nästan normala läget. Eller läget i Mellanlandet, det mellan då och det som komma skall. Det jag vet är då, det jag känner är nu och det jag inte vet så mycket om är det som blir sen. Igår kväll, till exempel, öppnade jag dörren till Bokrummet så att Citrus fick komma in. Hon ville ha godis och hon visste precis var det finns, i vilken låda i skrivbordet, trots att skrivbordet är vänt på. Hon snodde sen runt lite, försökte hitta nåt bra ställe – och så landade hon på min pläd på sängen. Där har ingen katt legat tidigare. Men nu fick hon. Vi befinner oss ju båda i det nästan normala läget. Då får även Mammisen bjuda på lite snällhet. Pläden går alltid att roll sen för att få bort katthår. Lustigt nog hittade jag knappt nåt när jag sen gjorde det.

Frukost med boken Dockan o tänt ljus

Vardagsfrukostmys.

Vardagsfrukost… Jag tänder ljus och läser till frukostfilen i syfte att skapa nån sorts mysig stämning. Katterna kommer inte på vardagsmorgnarna. Då har de fått sin frukost och ligger och sover nånstans. Den här tisdagsmorgonen hade de ätit rätt bra i sina skålar, så jag fick i uppdrag att pytsa upp en påse kattmat till innan jag gick till jobbet.

Det var en disig morgon med temperatur runt nollan och lite halt. Jag gick vintervägen till jobbet. Passerade i gångtunneln under byggnadsställningarna till ett hus på S:t Olofsgatan. Det blev en ganska behaglig promenad ändå.

 

Gångtunnel under byggnadsställninar på hus St Olofsgatan

I Mellanlandet?

På jobbet är folk väldigt pratiga just nu. Mina närmaste arbetskamrater kan jag be vara lite tysta, det är värre med andra som pratar mycket och gärna när jag har min bästa skrivtid. Just nu förbereder jag två artikeltexter. Det går sisådär. Av nån anledning känns det inte som nåt nästan normalt läge. I natt sov jag rätt bra och slapp till exempel kramp. Det borde ha gjort mig energisk på jobbet, dessvärre blev det inte så. Jag känner mig trött och slut och ganska orkeslös. Tror nog jag skippar AW helt och hållet den här veckan. På torsdag är det dessutom Antikrundan från Motala igen och det vill jag inte missa. Ja, jag är fan tråkig. Men jag är också rätt sjuk. Det är som om jag inte riktigt fungerar ibland. Jag känner mig seg och har svårt att komma till skott. Så var det inte tidigare. Då var jag full av liv. Men den senaste tiden, de senaste åren har jag blivit… gammal..?

Lunch tog jag mitt på dan och idag var jag hungrig trots att jag hade ätit varm mat, sallad och knäckemackor till kvällsmat igår.

Jobblunch med boken Dockan

Jobblunchen var efterlängtad idag.


Lite fick jag i alla fall gjort den här dan på jobbet.
Jag har förberett en intervju och en kortare text till ett bildreportage och jag bokar in tider för nya intervjuer. Som vanligt blev det en del möten, såväl planerade som spontana. Vi pratar som sagt mycket på mitt jobb – och allt prat är inte av ondo. Det är bara det att jag är väldigt känslig för babbel när jag ska skriva.

På eftermiddagen roade jag mig med att ringa banken om bolånen. Tidigare har jag aldrig reflekterat över vilken tid en viss dag i månaden de dras. Nu blev jag lite fundersam eftersom vi delvis har bytt återbetalningskonto. Allt var dock OK och jag fick en ungefärlig tid när lånen skulle dras.

∼ ♦ ∼

En nästan normal dag i Mellanlandet avslutades med att Anna och jag åt fisksoppa med bröd tillsammans till kvällsmat. Anna hade slutat tidigt idag och varit och handlat samt fixat en del i badrummet. Själv körde jag en maskin tvätt och plockade ur diskmaskinens rena disk nu i kväll. Mitt bidrag till det allmänna.

Bröd fisksoppa och vatten

Bröd och fisksoppa till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Den här tisdagen har jag fått må bra hela dan och inte haft ont även om jag har blev så trött att det kändes som om jag tog slut. Det berodde nog på att jag sov för lite natten till måndag. Den gångna natten sov jag som sagt bra och givetvis hoppas jag att jag får sova tillräckligt i natt. Hjärtat tackar mig för varje vilostund. Vila ska jag också göra nu, men i vaket tillstånd i fåtöljen med min bok på gång. Det är ett väldigt normalt läge.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag har jag fått rådet att

” […] kliva ner från dina höga hästar och sätta dig på samma nivå som de andra i din omgivning. Det finns annars en viss risk för att din omgivning ska tröttna och ta avstånd från dig vilket vore lite dumt med tanke på den känslomässiga sinnesstämning som du befinner dig i just nu. […]

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 26 februari 2024: Mindre, rentav allt annat än, ensam

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Böckerna Där du en gång gick och Dockan

Bokbyte från relationsroman av författare från mina hemtrakter till en isländsk författare.

Igår eftermiddag och kväll var jag trött. Jag gick och la mig klockan 22 efter att ha suttit och läst, mobilsurfat och gäspat. Somnade så fint – för att sen vakna nånstans mellan klockan två och halv tre. Det gick inte att somna om. Tankarna malde. Jag försökte trötta ut mig genom att läsa, gå upp en stund, spela mobilspel med mera. Inget funkade. Så när det var dags att kliva upp i morse 6.15 var jag sur och trött.

I vart fall läste jag ut relationsboken av författaren från mina hemtrakter. Bokbytet gick till den första bokreaboken 2024. Jag insåg att jag behövde nåt riktigt ruskigt och valde denna isländska psykologiska kriminalroman. Böcker gör att en känner sig mindre ensam – även nattetid.

Ute vräkte regnet ner. Jag intog frukost i köket med tänt ljus och hoppades att regnet skulle sluta tills det var dags för mig att gå. Det gjorde det inte. Så i stället för gympadojor fick jag ta paraply – och mina vinterboots. De senare står i alla fall emot regn, vilket gympadojor inte riktigt gör.

Frukost vid köksbordet med boken Dockan

Frukost med tänt ljus och isländsk spänning.

 

Februarimorgon med is och sol

Solen dök upp.

På vägen till jobbet mötte jag Den pigga brunögda. Och strax upphörde regnet och solen dök upp när jag gick genom Odinslund. Typat! Att släpa på paraply när en ska hem och det inte regnar är aldrig kul. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det var mötet med Den pigga brunögda som gjorde att solen kom fram. Hon liksom glittrar och fast vi aldrig har sagt mer än ”hej” och ”god morgon” gör hon mig så glad – även när tillvaron har varit svart eller skakig.

Arbetsdagen – för det var ju till jobbet jag var på väg – blev en ganska typisk mötesrik måndag. I vissa konstellationer är det lite väl pratigt och jag blir väldigt trött när flera pratar mycket och samtidigt. Jag trivs bäst när jag får skriva, ensam.

Jobblunch med macka yoghurt varm choklad och boken Dockan

Annorlunda jobblunch – kolla brödet!

I vart fall har jag ett spännande jobb på gång om en digital utbildning. Man gör kursen i sin egen arbetsmiljö, men använder modern teknik för att fejka vissa saker. Tanken är att det ska bli en sorts bildreportage. Kul att göra nåt annorlunda! För detta bokade jag in fotograf med flera. På den arenan blir jag allt annat än ensam…

Lunch blev det som vanligt mitt på dan – och även den var annorlunda. Den som tror att mina jobbluncher innehåller samma saker varje gång tror fel. Jag försöker variera efter bästa förmåga. Och förmågan när det gäller jobbluncher ligger mest hos restaurangen i huset där jag jobbar. Annorlunda idag var brödet – ett härligt grövre bröd i stället för den skumgummiliknande vallmofrallan. Men jag höll på att ta en surdegsbulle med ost och skunka – mackan var felmärkt och det angavs bara ost. Inte så bra, eller hur..?

Ostpaj sallad ostknäcke vatten

Kvällsmaten blev delvis rester från igår.

På eftermiddagen arbetade jag med en del smått samt hade en avstämning. Plötsligt hade klockan sprungit förbi 16 och en tjugo över traskade jag till Main Street.

Vi hade ostpaj kvar från igår. Anna kompletterade den med grönsallad, knäckemackor och ost och vi åt tillsammans. Jag blev ordentligt mätt.

Efter maten satt jag en stund vid datorn. Räkningen för graven i Norrköping hade kommit, så den betalade jag eftersom jag inte kan sköta den på distans.

Kvällskaffet står jag inte över på vardagskvällarna eftersom jag inte dricker jobbkaffe på dan.

∼ ♦ ∼

Den gångna natten klapprade hjärtat rejält när jag inte kunde sova. Eller så uteblev sömnen för att hjärtat klapprade rejält. Det blir nog bra att ta EKG om ett par, tre veckor för att kolla läget. I vart fall vågade jag mig på att mäta hjärtfrekvensen på seneftermiddagen. Jag blev glatt överraskad. Lite fladdrig var den, men pulsen låg på en bra nivå, 71.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag tycker inte om att vissa cyklister cyklar på trottoarer och gågatan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Där du en gång gick

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en relationsroman IGEN.



Marcus Jarls bok Där du en gång gickDen allra sista julklappsboken jag fick 2023
öppnade jag i den rätt trista och gråa månaden februari. Boken fick jag av vännen FEM och författaren, Marcus Jarl, är från mina hemtrakter. Precis som jag har han flyttat till storstan. Marcus Jarl valde Stockholm, jag Uppsala. Bokens titel är Där du en gång gick.

Marcus Jarl fick pris för Årets feelgood 2021 för boken Dina färger var blå. Samtliga böcker han skriver är inte bara feelgood utan relationsromaner som känns väldigt äkta. För allt i en så kallad feelgoodroman är inte bara bra – där finns även doser av feelbad.

 

Bella Friberg i Linköping är huvudperson i Där du en gång gick. Hon är ganska trött på sitt liv och när hon får ett erbjudande om jobb i Stockholm tackar hon ja. Bella verkar ha tur och hittar inte bara en drömlägenhet utan även en drömkille. Niklas är faktiskt den förra ägaren till lägenheten. Men ganska snart blir det komplikationer. Vad är det Niklas vill ha – Bella eller sitt gamla liv tillbaka? Bella får veta varför Niklas behövde sälja och tvingas därmed brottas med hans förflutna – och sitt eget…

Den här romanen känns betydligt mer ytlig än de andra jag har läst av författaren. Bella som person känns också väldigt ytlig. Hon har tur i karriären, men otur i kärlek och hon använder sin humor i stället för att ta tag i vissa saker. Det blir lite av en clash för mig när hon går på visning och får det nya hem hon önskar – hon har för övrigt ett arv som betalar lägenheten. Det handlar mycket om inredning och en del om vad sociala medier kan ställa till med.

Vissa ställen i boken är inte riktigt bra skrivna rent språkligt. En redaktör borde ha pekat ut upprepningar av ord i samma mening, exempelvis ”ändå-ändå”. Det är en typisk miss en gör när en har jobbat med en text och blir blind för sina misstag.

Ungefär halvvägs i boken blir jag lite överraskad, även om jag nästan gissade rätt. Men det är som om den här boken inte riktigt når upp till de andra av författarens böckers höjder.

Toffelomdömet blir trots det högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 24 februari och söndagen den 25 februari 2024: Spruckna ägg, var sitt halvt hjärta och köpepaj – husmor slår till!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jag vet inte vart min första lediga dag i veckan, lördag, försvann, men plötsligt gick solen ner. En hel del hade jag hunnit – och ändå inte. Men ja ja, jag får vara nöjd att jag står på benen och att jag klarade att bära upp saker på vinden tre vändor i alla fall. Och tvätta. Och betrakta solnedgången. Den var vacker igår.

Solnedgång 24 feb 2024

Vacker solnedgång igår.


När Anna återvände från kattväkteriet satte frosseriet igång.
Vi åt trerätters som planerat: fisksoppa, röding och kladdkaka med vit choklad och bär. Till det drack vi ett rieslingvin.

TV:n stod på, men jag läste en del. Shetland missade jag inte förstås. Till det intogs bland annat ostbågar. Kände mig som en superhjälte, verkligen.

Superhjälte ostbåge

Kände mig som en superhjälte!

∼ ♦ ∼

Halvvägs i boken Där du en gång gick o kaffe på sängen

Söndagsstart. Jag är mer än halvvägs i boken nu.

I natt var det kramper igen i fötter och ben. Jag blir tokig och jag fattar verkligen inte vad det beror på. Det är nåt jag tog upp med min medicinläkare, men han hade inget svar mer än att det nog inte hade nåt med hjärtat att göra. 

Söndagen bjöd på omväxlande mulet väder, lite regn, några glimtar sol och ett par tre plusgrader. En rätt trist dag. När Anna hade gått iväg till katten tog jag med mig kaffe in till Bokrummet och låg och läste nån timme, en och en halv. Boken jag läser överraskade mig äntligen, men…  I vart fall är jag mer än halvvägs in i boken nu. Jag har inte haft koncentration – eller riktigt tid – att läsa den här helgen.

Citrus vid frukostbordet

Vad blir det till frukost?

Det var underbart skönt att duscha. Igår blaskade jag bara av mig i handfatet och jag kände mig skitig av att bära en massa grejor. Till frukost kokade jag ägg. Det gick väldigt dåligt, så jag undrar hur det ska bli med matlagningen framöver… Ett ägg sprack i kastrullen och det andra ägget sprack också när det var kokt – jag tappade det på bänken. Sen glömde jag ställa timern, så jag fick höfta lite. Citrus var emellertid förväntansfull och satte sig vid köksbordet. Den lilla lär jag sakna! Kolla in det sneda leendet på kissan.

 

Så småningom kom Anna och jag iväg på några ärenden. Jag var jättetrött och när vi återvände till Main Street blev det fikapaus med tilltugg. Var sitt pecanwienerbröd och var sin halva av ett vaniljhjärta. Efter detta orkade jag dammsuga Bokrummet, hallen, köket, katternas toalett och Salen. Inte jättenoga, men good enough. Och så strök jag några tischor, en tröja och en skjorta.

Somliga passade på att vila ordentligt på sofflocket med den gosiga magen i vädret.

Lucifer på rygg på filten i soffan

Lucifer på sofflocket med gosmagen i vädret.


Till söndagsmiddag köpte vi ostpaj
som vi åt tillsammans med en grönsallad. Det blev var sitt glas riesling till. Inget mer fancy än så, men lagom. Och det blev en bit kvar till i morrn. Ingen av oss har lust att laga mat just nu. Vi pratade i alla fall om att göra libapizza i veckan.

Ostpaj sallad och ett glas riesling

Fancy söndagsmiddag – ostpaj och sallad och ett glas riesling.

∼ ♦ ∼

Söndagen försvann lika snabbt som lördagen. I morrn är det vardag igen och arbetsdag. Jag har tagit fram rena kläder och packat jobbryggan. I veckan kan det bli en och annan AW med jobbet, det beror på orken. Och så laddar vi förstås för söndagens visning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett vitt vin: Catch & Release Riesling 2021

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ytterligare ett tyskt vitt vin.



Catch and release riesling

Billigt och inte så starkt.

På lördagskvällen komponerade Anna och jag en egen trerättersmiddag, baserad på Korgtassens helgkasse. Anna köpte fisksoppa, röding och en kladdkaka med vit choklad och bär. Till detta serverade hon ett rieslinvin, Catch & Release Riesling 2021. Lustigt nog har vi tidigare druckit Catch & Release sauvignon blanc 2017.

Det här vinet är både billigt, 81 kronor, och har låg alkoholhalt, endast 9,5 procent. Sockerhalten, däremot, är ganska hög, 2,4 gram per 100 milliliter.

Vinet är tyskt. Druvan passar till såväl torra viner som söta. Catch & Release Riesling anges vara inte så sött eller fylligt, men med hög fruktsyra.

Systembolaget tycker att vinet ska serveras väl kylt till rätter av fisk eller skaldjur eller till sallader. Vi åt alltså fisksoppa och röding, vilket ju var rätt, dårå.

Vad skriver då Systembolaget på sin webb om vinets doft och smak?

”Fruktig, något blommig doft med inslag av gröna äpplen, honungsmelon, fläder och citrus. […] Fruktig, något blommig, mycket frisk smak med liten sötma, inslag av gröna äpplen, honungsmelon, fläder, krusbär och citrus.

Jag tyckte att vinet kittlade ungdomligt på tungspetsen, men att det var ganska sött. Det var samtidigt fruktigt och citrus var tydligt i såväl doft som smak. Vinet passade utmärkt till den mycket krämiga fisksoppan och den lite feta fiskrätten – det var örtsmör och romsås till.

Nån vitvinskännare är jag inte, men vinet passade väldigt fint till maten. Det var ganska bra också att det inte var så starkt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 23 februari och lördagen den 24 februari 2024: Byyyst med grejor

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fredagskvällen tickade på. Jag var trött, men höll mig vaken ända till nånstans runt 22.30. Då kroknade jag rejält. Vi såg ett par avsnitt av Nora Sand på TV4 Play, men av nån outgrundlig anledning laggar alltid den kanalen så tittandet drog ut på tiden. Men kroknandet kan också ha berott på att jag drack ett och ett halvt glas bombvin till fredagsmiddagen, ostbricka med kex, druvor och fikonmarmelad. Eller så berodde det helt enkelt på att jag bara hade sovit tre timmar natten innan. Natten till idag sov jag dock rätt bra, även om jag vaknade med kramp i fötter och ben flera gånger. 

Ostbricka vin och boken Där du en gång gick

Fredagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Boken Där du en gång gick och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Den här helgen var det bestämt att vi skulle greja en del inför nästa helgs visning av lägenheten. Själva grejandet bestod främst i att bära upp saker från framför allt klädkamrarna till vinden och att skura kakel. Anna lyckades också klämma in att vara kattvakt på annat håll, så när hon traskade iväg för detta låg jag och läste och drack kaffe på sängen en timme innan jag klev upp.

Sen började jag riva ut saker. Det var rätt byyyst med grejor, men jag gjorde så att jag släpade ut allt i hallen. Två vändor upp till vinden hann jag fixa innan Anna kom tillbaka. Hon hade köpt med sig fisksoppa, middagsfisk, dessert och vitt vin till kvällen på vägen hem. Nästan bara att värma maten och koka lite potatis, vilket ju är perfekt när en grejar.


Resten av sakerna hjälptes vi åt med
att bära upp och trycka in i vindsförrådet. Så småningom ska det förstås rensas där uppe, men det är ju lite svårt när där är fullt av grejor i den lilla gången som tidigare fanns mitt i förrådet. En hel del saker där uppe är Annas barns också och de grejorna gör ju inte jag nåt åt mer än blänger på eftersom de tar upp plats. Efter detta var det dags att äta frukost för att få upp blodsockret och inte vara så grinig för min del.

Lördagsfrukost

Lördagsfrukosten fick upp blodsockret och ner grinigheten.


Därefter var det min tur att handla.
Jag motionerade bilen och for ut till ICA Maxi i Gnista för att köpa lördagsgodis, men också annat som behövdes på Main Street. Jag var borta lite över en timme – och tänk! Jag glömde köpa fikabröd!!! Anna plockade ur ren disk ur diskmaskinen jag hade startat och skurade kakel medan jag var iväg och var lika fikasugen som jag. Därför gjorde jag två flugor på smällen och skrev ett meddelande till dem vars hem jag ska överta i maj. Det var min kompis H som tyckte att jag kunde skriva en lapp till dem och inte plinga på. H är klok! Jag skrev, tog lappen och gick bort till mitt blivande hem och stoppade i postfacket. På vägen tillbaka slank jag in på Butiken på hörnet och köpte go-fika. Det var vi värda! Under tiden körde vi tre maskiner tvätt uppe i lägenheten också. Tvättmaskin i badrummet är nåt jag inte har i mitt nya hem – till att börja med. Jag tror att det blir en inköpt ganska snart.

Lördagsfika

Lördagsfika av den goda sorten.

Magen samarbetade inte efter fikat, men det klart, äter en sånt som är mindre bra förstår jag protesten. Lördagsmiddagen lär bli desto bättre. Samtidigt finns förstås lördagsgodis. Nej, jag är inte alltid snäll mot min mage. Hjärtat har dock fungerat bra idag med tanke på att jag har gått några vändor i trappor och burit.

I kväll blir det inte bara fiskmiddag utan givetvis Shetland på TV. Jag tänker läsa en del också. Planerna för i morrn är att Anna och jag ska åka och köpa ljus till visningen tillsammans samt att Anna ska köpa kattmat.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… somliga har busat sig trötta. Lucifer smet in i Bokrummet tidigare på dan. Jag fick ta Anna till hjälp för att locka ut honom. Sen la han sig på sin filt i soffan och vilade. 

Lucifer på sin filt i soffan

Lucifer vilar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 22 februari och fredagen den 23 februari 2024: Två stjärnor, en gyllene kula, men utebliven sömn och ovanligt lugnt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Torsdag kväll… Jag ringde Annas snälla mamma två gånger. Första gången var det inget svar. Ibland vet jag att hennes telefon krånglar, för när jag fick tag i henne sa hon att hon hade varit hemma hela kvällen. Ja ja. Jag fick tillfälle att gratta på födelsedagen och hoppades att innehållet i paketet från mig som jag skickade med Anna funkar. (För den som är nyfikis köpte jag några specialpennor och sudd.)

Antikkunnig i Stockholm 22 feb 2024

Antikkunnig i Stockholm igår.

En stund försökte jag koppla av med sudoku och choklad. Det gick inget vidare – med sudokut. Chokladen försvann i ett nafs.

Klockan 20 stängde jag ute världen och fokuserade på Antikrundan från Stockholm. Som alltid amatörvärderade jag i Duo-appen från fåtöljen. Jag fick två stjärnor på diplomet och omdömet antikkunnig. Den här gången var det svårt. Några fullpoängare tog jag, men gjorde en del värderingar totalt åt skogen vilket gav noll poäng.

∼ ♦ ∼

Jag vet inte om det var chokladen eller att jag drack kaffe på kvällen. Sov gjorde jag inte i natt, nästan. Eller jo, en tre timmar blev det ungefär, mellan klockan två och fem. Det var fruktansvärt irriterande och givetvis har jag varit astrött idag, känt mig nästan som bakis. Vid 5.30-tiden klev jag upp. Det hade varit sämre om jag lyckats somna om då.

Selfie regnblöt 23 feb 2024

Mängden vatten utomhus hade ökat…

Fredag innebär vägning. I morse var siffrorna konstiga. Trots att jag har ätit varm lunch, middag på lokal och choklad i veckan har jag gått ner 600 gram. Fettprocenten har emellertid ökat med 2,6 procent och muskelmassan har minskat med 2,5 procent. Bentätheten har minskat en tiondel. BMI har minskat två tiondelar. Mängden vatten i kroppen var 1,7 procent lägre än förra fredagen. Konstiga siffror, alltså.

Mängden vatten utomhus hade i vart fall ökat. Mot slutet av morgonpromenaden till jobbet började det regna blött och kallt så det sved i pannan.

Idag hade jag bestämt mig för att ta min gamla promenad till jobbet för att fota den gyllene kulan på Gustavianum. Vackert! Byggnaden i övrigt har fortfarande byggställningar, men till sommaren ska museet öppna igen. (Notera att jag kan stava museum i bestämd form korrekt, det vill säga utan akut accent.)


På avdelningen på jobbet var vi inte många på plats
– jag, G, C, J , H,  avdelningsdirektören och några till. En hel del hade tagit ledigt denna sista dag av Uppsalas sportlov. Nästa vecka har Stockholm och Gotland sportlov, så gissningsvis är andra arbetskamrater lediga då. Det var lugnt bort i mitt hörn och jag hade två Zoommöten på raken innan jag jobbade med annat. Idag skapade jag ett utkast av en artikel för intranätet, en artikel som ännu saknar foto, bland annat. Lite småplock med diverse blev det också både före och efter lunch. Jag fick mycket gjort idag för att det var så lugnt och tyst. Ovanligt! Lunchen var också ovanlig. M i restaurangen hade gjort så goda ostmackor att jag åt två i stället för en skumgummimacka och ett kokt ägg.

Lunch med ostmacka yoghurt varm choklad boken Där du en gång gick

Ovanligt lugnt på jobbet idag – och ovanlig lunch.

På eftermiddagen slog vädret om. Det blev sju grader varmt och solen tittade fram, men det blåste ganska hårt. Jag fick en aning om vår och kan inte annat än fundera över hur min vår 2024 blir med alla förändringar. Hur påsken blir, hur födelsedagen blir, hur sen sommaren och semestern blir. Ensam stavas med stort E.

∼ ♦ ∼

Morellino di Scansano riserva

En italienare ur specialsortimentet köpte jag i kväll, men den flaskan ska sparas i vinskåpet.

Efter jobbet var jag och handlade. Anna och jag kom överens om att äta kex och ostar, så det plus lite annat som behövdes har jag köpt samt en flaska bombvin och en flaska ur specialsortimentet att sparas i vinskåpet. På Kvarnen träffade jag en nuvarande granne och en blivande granne och så min fina samtalskontakt. Anna är iväg och är kattvakt en stund, själv vaktar jag hennes katter som är otroligt busiga. Jag är väldigt trött och ska vila en stund och kanske läsa lite innan middagen.

I morrn ska jag plocka fram sånt som ska upp på vinden och börja bära upp. Det är mest några av mina grejor som ska upp för att bo där tills visningarna har varit.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar