OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
En ensam, men glad liten toffla.
Vissa dar mår jag så himla dåligt, men andra dar känner jag mig stark och pigg. Jag försöker använda de verktyg jag har fått och tänka att det är en ny dörr som öppnas. Som ensambarn är jag van vid sololivet sen barnsben. Men att ha varit en del av två och sen bli ensam utan att ha valt det själv är en annan sak. Sen kan man uppleva sig ensam fast man är två också. Jag klarar nog av ensamheten även om det kommer tuffa dar – såsom storhelger. Dessa ångestframkallande tillfällen när man förväntas vara lycklig och ha det bra. Och det kanske man är och har om man är del av en enhet. Det lär bli tufft att vara just ensam vid storhelger. Jag har vänner och jag är glad för dem. Men vid storhelger vill även vänner vara med sin familj, inte med sina kompisar. Det blir ensamt, fast jag vänjer mig väl så småningom vid det också. Jag har inget val. Jag kan bara hoppas, i mina ädlaste stunder, att detta val innebär att andra blir lyckliga och nöjda.
∼ ♦ ∼
Tisdagskvällen blev mest lugn. En kompis ringde och berättade att bilen har pajat. Sånt är aldrig roligt och framför allt lär det bli kostsamt. Givetvis håller jag en tumme för att det blir mindre kostsamt än befarat.
Kvällen avslutades med några ostar, kex och ett glas rött. Ja jag vet att jag är ute på hal is, men jag får sova av vinet och sömn behöver jag just nu för att återhämta krafterna när så mycket bränner min energi.
Onsdagsfrukost med mys, en underbar morgon.
Onsdagen var en mötesdag på jobbet, hela fyra möten för min del. Så jag grundade med en lugn och mysig frukost i köket på Main Street. Det var en underbar morgon (well…), men nu får jag se till att teflonet är intakt och träna på behärskningens konst. (Lämplig titel igen på boken jag läser.) Jag var tacksam att även jag fick höra från mäklaren igår, även om det inte fanns så mycket nytt att förtälja.
Det är inte bara behärskning jag får träna på, jag får träna på uthållighet. För om mindre än två månader förändras mitt liv igen och jag flyttar. Jag flyttar till ett nytt, eget hem. Känslorna kring detta går från förtvivlan och sorg till förväntan och glädje – se inläggets inledning! Solklart är i alla fall att det är en ny dörr som öppnas och den behöver jag inte knacka hårdare och hårdare på. Där är bara jag.
Äta orkar man, men inte kasta. Ändå gjorde detta mig lätt fnissig på morgonpromenaden.
Ytterligare ett tecken på att det här dan skulle bli underbar att jag för andra morgonen i rad mötte Den pigga brunögda. Jag tror inte att du förstår, kära dagbok, hur det känns att möta ett vänligt och glatt ansikte på morgonen. Det har inte skett alltför ofta för mig de senaste åren, så när jag får möta de där ögonen, leendet och höra ett vänligt ”god morgon” eller ”hej”… Då gör det nåt med mig: jag blir glad. Nån bild kan jag tyvärr inte ta av henne, så jag lägger in en annan bild från morgonpromenaden som gjorde mig lite fnissig. Det är tydligt att man orkar äta, men inte kasta skräpet efter sig.
En mötestät dag var det idag, som jag tidigare nämnt. Vid ett av mötena redovisades statistik från olika kanaler utom en. Det tyckte jag var anmärkningsvärt, men valde ändå att hålla tyst av olika skäl. Ett är att jag behöver det här jobbet. Och på tal om att behöva jobb… Idag blev några glada, andra mindre glada vad gäller tillsättningen av en chefstjänst. Jag tror att valet som har gjorts är korrekt och passande och ser fram emot ett ledarskap som jag uppfattar bland annat omfattar struktur och god kommunikation med medarbetarna.
Sedvanlig lunch avåts med litteratur innan eftermiddagens första möte vidtog. Det var en intervju och efter den tog jag mig tid till att skriva en inramande artikel. En sorts bildreportage ska göras nästa vecka. Strax därpå var arbetsdagen slut – för jag tog en friskvårdshalvtimme.
Sedvanlig lunch med litteratur.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet gick jag till Main Street för att lämna jobbryggan och ge katterna mat innan jag tog bilen ut på ett par ärenden. Bland annat hämtade jag ut medicin och ett paket med brunt innehåll.
Jag hämtade ett paket med brunt innehåll.
Utöver det har jag haft långt telefonsamtal med mäklaren. Det är dags för kvällskaffe!
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Dagens kommentar gjorde mig onekligen… fundersam… Jag har verkligen ingen aning vem som avses.
”Du är lite lugnare än vanligt, men du lyser ändå. […] människor runt omkring dig att märka det. Dessutom, det finns någon, en person som svimmar vid tanken på att vara med dig. Du vet i hemlighet vem det är. […]
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Bokrean 2024 bjöd på en massa bra titlar. Förr om åren var bokren mest butikernas sätt att rea ut lager de inte kunde eller hade svårt att sälja. Numera är det ganska nya böcker som reas ut. Bra eller dåligt? Tja, fynd kunde en göra både då och nu. I år nätshoppade jag fyra ganska nya titlar på bokrean. Nu har jag läst den andra boken i kvartetten, 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 